Sammanfattning Bakgrund Rehabilitering efter ett strokeinsjuknande ska påbörjas tidigt och vara målinriktad. För patienter som drabbats av mild till måttlig stroke rekommenderas i Socialstyrelsens riktlinjer vård på strokeenhet i kombination med tidig understödd utskrivning. Uppsatsen beskriver, analyserar och utvärderar ett förbättringsarbete där tidig understödd utskrivning med stöd av ett stroketeam prövades som arbetsmodell på en strokeenhet. Syfte Syftet med förbättringsarbetet var att patienterna skulle uppleva ett tryggt omhändertagande i samband med utskrivningen, samtidigt som strokeprocessen effektiviserades genom kortare vårdtid på sjukhus. Syftet med studien var att beskriva erfarenheter hos patienter, närstående och personal vid införandet av tidig understödd utskrivning från sjukhus med stöd av ett stroketeam för patienter med mild till måttlig stroke. Metod Förbättringsarbetet utvärderades genom mätning av vårdtider och mätning av patienternas upplevelse av trygghet i samband med utskrivningen. I studien av förbättringsarbetet insamlades data genom semistrukturerade intervjuer med patienter och deras närstående, samt i en fokusgruppsintervju med involverad personal. Nio patienter och sex närstående intervjuades. Vid fokusgruppsintervjun deltog två arbetsterapeuter, två sjukgymnaster och en sjuksköterska. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Arbetssättet med tidig understödd utskrivning testades på tio patienter. Vårdtiden var något kortare, men osäkerhet finns i mätningarna och i den kvalitativa analysen framkom tveksamhet om vårdtiderna påverkades. Upplevelsen av trygghet i samband med hemgång var något högre bland deltagarna i projektet jämfört med baslinjemätningen. Vid intervjuerna med patienter framkom värdet av att erhålla rehabilitering i sin hemmiljö. Både patienter och närstående beskrev att teamet bidrog med kunskaper om stroke, rehabilitering och säkerhetsaspekter i hemmet, samt att kontinuiteten med samma personal var värdefull. Närstående beskrev också att de fått stöd av teamet i närståenderollen. Personalen framhöll vid fokusgruppsintervjun förbättrad kvalitet för patienterna, tidsbrist och svårigheter med prioriteringar samt en arbetstillfredställelse i nöjda patienter och att arbeta med förbättringar. Slutsats Tidig understödd hemgång med stöd av ett stroketeam upplevdes positivt av patienter, närstående och personal. Arbetssättet var engagerande men tidskrävande. Förhoppningen är att lärdomarna från detta projekt kan bidra till fortsatt utveckling av rehabiliteringsprocessen i samband med utskrivning.

Titel: Att implementera nya arbetssätt i hemrehabiliteringspraxis - Multipel fallstudie. Syftet med studien var att utvärdera och beskriva implementeringsprocessen av en intervention i hemrehabiliteringen inom Korsholms kommun. Den nya interventionen inom hemrehabiliteringen grundade sig på klientcentrering, multiprofessionellt samarbete samt att jobba aktiverande utgående från gemensamma mål för att stärka klienters självständighet och kvarboende. Metoden som valdes var multipel fallstudie. Både kvalitativa och kvantitativa data samlades in och analyserades. Åtta klienter inkluderades i studien och genomförde en hemrehabiliteringsperiod på fyra veckor. Intervjuer gjordes med dessa klienter och deras vårdpersonal och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Utfallsmått som mättes före och efter interventionen var SPPB, FRAT, Barthel index och måluppfyllelsegrad med GAS. Också följsamhet och bortfall och antalet hemservicebesök registrerades. Som modell för implementering användes PDSA- cykeln. Angående resultatet kan det ssammanfattas med att hemrehabiliteringen upplevdes som positivt av klienterna och av personalen och att klienterna uppnådde goda resultat gällande självständighet, funktionsförmåga och måluppfyllelse samt att det framkom brister i aktiverande arbetssätt och klienternas delaktighet. Personalen upplevde att tidsbrist och klienternas bristande motivation var hinder för hemrehabiliteringen och att kommunikationen och samarbetet mellan hemrehabiliteringspersonal och hemservicepersonal borde utvecklas, eftersom de såg nyttan av interventionen i de fall där det fungerade. I det fortsatta multiprofessionella arbetet inom hemrehabiliteringen och implementeringen av den kommer mer fokus att läggas på dessa faktorer. Detta arbete kan också fungera som ett hjälpmedel för andra som vill implementera nya arbetssätt i praktiken. Vikten av att använda sig av modeller för utvecklingsarbete och studera implementeringen ur ett brett perspektiv lyfts fram med denna studie. Sökord: Hemrehabilitering, Implementering, Multipel Fallstudie, PDSA- cykeln / Title: To Implement New Strategies in Rehabilitation at Home - Multiple Case Study The aim of this study was to evaluate and describe the implementation process of a Home- rehabilitation-intervention. The new intervention was client-focused, used re-ablement with common goals in order to strengthen the clients’ independence and ability to live at home. Multiple case study was chosen as method and both quantitative and qualitative data was collected and analyzed. Eight clients were included in the study and they took part of a four- week long rehabilitation intervention at home. Interviews with these clients and their care staff were conducted and then analyzed with qualitative content analysis. Measurement before and after the intervention were SPPB, FRAT, Barthel and the Goal Attainment scale, GAS. The adherence, loss of clients to the intervention and the amount of home visits from care staff was also analyzed. As a model for implementation the PDSA- cycle was used. The results show that the clients and the staff felt positive about rehabilitation at home, and that the clients achieved goals and got positive results on function and independence, but that there were weaknesses in the implementation of re- ablement and participation. The care- staff saw that lack of motivation amongst the clients and lack of time were barriers to rehabilitation at home. They also wanted to improve the communication and the cooperation between care-staff and rehabilitation-staff because they saw that the rehabilitation at home was valuable when it worked properly. In the future development of the intervention and implementation of these multiprofessional tasks we will start with these factors. This study can also be seen as a guideline for others that wish to implement new strategies in to clinical practice. The use of development tools and the importance of studying the implementation from a broad perspective is emphasized with this study. Searchwords: Rehabilitation At Home, Implementation, Multiple Case Study, PDSA-cycle

<p>Studiens syfte var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av hemrehabilitering för personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke. Stroke är en allvarlig sjukdom som kan ge upphov till många olika funktionsnedsättningar som påverkar människans vardagliga liv. Sveriges befolkning blir idag allt äldre vilket innebär att risken att drabbas av stroke ökar. Kortare vårdtider på sjukhus leder till att en stor del av rehabiliteringsinsatserna kommer att ske av ett multidisciplinärt rehabiliteringsteam i klientens hem. En kvalitativ metod med deskriptiv ansats har använts där datainsamlingen skett genom intervjuer med sex arbetsterapeuter inom landstinget i Dalarna och Örebro. Som analysmetod har kvalitativ innehållsanalys använts där fem kategorier utvecklades: <em>Vårdkedjan före och efter hemrehabilitering - ingen garanti för stöd vid kognitiva svårigheter, Hemrehabilitering - en fråga om problemupptäckt, målsättning och integritet, Tid, prioritering, kreativitet och kompensation – ett måste vid interventioner, Samverkan med andra professioner - en förutsättning för bra hemrehabilitering och Anhöriga har betydelse på många sätt.</em> Studiens resultat visar att arbetsterapeuterna såg många fördelar med rehabilitering i hemmiljö för personer som drabbats av kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke. Ett professionellt förhållningssätt krävdes dock med tanke på behovet av samverkan med klient, anhöriga och andra yrkesprofessioner, samt den risk som förelåg för intrång i klientens och familjens privatliv. Arbetsterapeuternas interventioner var till största delen av kompensatorisk art och betydelsen av en stimulerande miljö lyftes fram, liksom ett livslångt rehabiliteringsbehov hos klienterna. Arbetsterapeuternas långa erfarenhet gjorde att många aspekter framkom i studien, men ytterligare forskning om hemrehabilitering för personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke behövs för att öka kunskapen om erfarenheter av hemrehabilitering ur olika perspektiv.</p>

Studiens syfte var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av hemrehabilitering för personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke. Stroke är en allvarlig sjukdom som kan ge upphov till många olika funktionsnedsättningar som påverkar människans vardagliga liv. Sveriges befolkning blir idag allt äldre vilket innebär att risken att drabbas av stroke ökar. Kortare vårdtider på sjukhus leder till att en stor del av rehabiliteringsinsatserna kommer att ske av ett multidisciplinärt rehabiliteringsteam i klientens hem. En kvalitativ metod med deskriptiv ansats har använts där datainsamlingen skett genom intervjuer med sex arbetsterapeuter inom landstinget i Dalarna och Örebro. Som analysmetod har kvalitativ innehållsanalys använts där fem kategorier utvecklades: Vårdkedjan före och efter hemrehabilitering - ingen garanti för stöd vid kognitiva svårigheter, Hemrehabilitering - en fråga om problemupptäckt, målsättning och integritet, Tid, prioritering, kreativitet och kompensation – ett måste vid interventioner, Samverkan med andra professioner - en förutsättning för bra hemrehabilitering och Anhöriga har betydelse på många sätt. Studiens resultat visar att arbetsterapeuterna såg många fördelar med rehabilitering i hemmiljö för personer som drabbats av kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke. Ett professionellt förhållningssätt krävdes dock med tanke på behovet av samverkan med klient, anhöriga och andra yrkesprofessioner, samt den risk som förelåg för intrång i klientens och familjens privatliv. Arbetsterapeuternas interventioner var till största delen av kompensatorisk art och betydelsen av en stimulerande miljö lyftes fram, liksom ett livslångt rehabiliteringsbehov hos klienterna. Arbetsterapeuternas långa erfarenhet gjorde att många aspekter framkom i studien, men ytterligare forskning om hemrehabilitering för personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke behövs för att öka kunskapen om erfarenheter av hemrehabilitering ur olika perspektiv.

Syftet med studien var att utforska och beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av samarbete med närstående i rehabiliteringen av personer med stroke. Studien antog en kvalitativ induktiv ansats för att fokusera på deltagarnas beskrivningar. Ändamålsenligt urval skedde utifrån kriterier. Tio deltagare ingick i studien. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer med öppna frågor och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra kategorier: Möta den närstående i en förändrad livssituation; Finna rehabiliteringsåtgärder som främjar ett fortsatt engagemang i aktiviteter; Hantera utmaningar; Resurser för att återskapa en tillfredsställande vardag. Studiens resultat visade att arbetsterapeuternas samarbete med närstående i rehabiliteringen av personer med stroke fokuserade främst på aktiviteterna för personen med stroke. Närståendes aktiviteter beaktades i en viss mån i rehabiliteringsprocessen, däremot var arbetsterapeutiska åtgärder för deras aktiviteter begränsad och omfattade främst rådgivning. Vidare ur ett rehabiliteringsperspektiv visade resultatet att närståendes engagemang skapade förutsättningar för en kontinuerlig rehabilitering och att uppnå goda resultat, samtidigt som höga förväntningar, krisreaktioner och kulturella skillnader var utmanade. Resultatet av denna studie kan bidra till ökade kunskaper om hur arbetsterapeuter samarbetar med närstående i rehabiliteringen av personer med stroke och kan vara användbar vid utveckling av rehabiliteringsinsatser i ett familjecentrerat perspektiv inom arbetsterapi. / The aim of the study was to explore and describe occupational therapists' experiences of collaboration with family caregivers in the rehabilitation of people with stroke. The study adopted a qualitative inductive approach in order to focus on the participants' descriptions. A purposeful selection took place based on criteria. Ten participants were included in the study. Data were collected through semistructured open-ended interviews and were analyzed by qualitative content analysis. The analysis resulted in four main categories: Meeting the family caregiver in a changed life situation; Identify rehabilitation interventions that promotes a continued engagement in activities; Managing challenges; Resources to recreate a satisfying everyday life. The study results showed that occupational therapists' collaboration with family caregivers in the rehabilitation of people with stroke primarily focused on the occupations for the person with stroke. Family caregivers occupations were considered to a certain extent in the rehabilitation process, however occupational therapy interventions for their occupations were limited and mainly included counseling. Furthermore, from a rehabilitation perspective, the result showed that family caregivers involvement creates the conditions for continuous rehabilitation and achieving good results while high expectations, crisis and cultural differences are challenging. The result of this study can contribute to increased knowledge of how occupational therapists collaborate with family caregivers in the rehabilitation of people with stroke and may be useful in the development of rehabilitation interventions in a family-centered approach within occupational therapy.

Introduktion: Den demografiska utvecklingen i Sverige innebär att den äldre befolkningen växer snabbt, vilket beräknas leda till ökade krav inom den kommunala hälso- och sjukvården. Äldre personer som får evidensbaserade rehabiliteringsinsatser kan bibehålla förmåga att delta i aktiviteter i det dagliga livet och därmed upprätthålla självständighet, minska hjälpbehov och bo kvar hemma längre. Det finns få litteraturstudier som beskriver arbetsterapeutiska interventioner som fokuserar på aktivitet och delaktighet för äldre och vilken effekt dessa har. Syfte: Att identifiera arbetsterapeutiska interventioner riktade mot aktivitet och delaktighet för äldre personer i ordinärt boende och syntetisera dess effekter. Metod: En systematisk litteraturstudie med grund i kvantitativ forskning. Litteratursökningen gjordes i databaserna Pubmed, Cinahl och AMED och nio artiklar publicerade mellan 2009-2019 inkluderades i studien. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med narrativ sammanvägning. Resultat: Resutatet sammanfattades under rubrikerna identifierade interventioner och effekt av interventionerna. Analysen av de identifierade interventionerna resulterade i följande kategorier: 1) aktivitetsbaserade interventioner, 2) anpassning av hemmiljö i syfte att möjliggöra aktivitet, 3) klientcentrerade interventioner, 4) förskrivning av hjälpmedel och anpassning av aktiviteter samt 5) handledning och utbildning. Resultaten av interventionernas effekt visade att deltagarna ofta förbättrade sitt aktivitetsutförande i aktiviteter i det dagliga livet. Slutsats: Denna studie tyder på att arbetsterapeutiska insatser i hemmiljö kan bibehålla och förbättra förmåga att delta i aktiviteter i det dagliga livet och därmed minska hjälpbehov och öka förutsättningar att bo kvar hemma längre. Det behövs flera RCT-studier som påvisar betydelsen av arbetsterapeutiska interventioner och som belyser den arbetsterapeutiska kompetensen i en fungerande och utvecklande äldreomsorg.

Introduktion: Den äldre befolkningen ökar och allt fler bor kvar och får vård i det egna hemmet. Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar, för att möta behovet har nya arbetssätt utvecklats. Trygg hemgång är teambaserade intensiva hemtjänstinsatser som utförs under en tidsbegränsad period i det egna hemmet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva äldre personers erfarenheter av insatser från ett kommunalt hemtagningsteam. Metod: I studien har en kvalitativ metod med induktiv ansats använts. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med elva personer som tagit del av insatser från ett kommunalt hemtagningsteam i samband med hemgång från sjukhus. Dataanalys har genomförts genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier som beskriver betydelsen av Det egna hemmet, Att kunna komma hem, Att skapa trygghet i vardagen och Att kunna återgå till en fungerande vardag. Konklusion: Resultatet visar på att hemtagningsteamets insatser haft stor betydelse för deltagarna. Insatserna har inneburit att deltagarna kunnat återgå och bo kvar i det egna hemmet. Implikationer: Studiens resultat har betydelse för att kunna möta ett framtida behov hos äldre personer av vård i det egna hemmet. Vidare forskning behövs för att belysa den arbetsterapeutiska rollen i hemtagningsteamet.

Stroke is today one of the most common causes of death in the world. In Sweden, approximately 25-30,000 people die in stroke annually, of which about 10,000 suffer from transient ischemic attack (TIA). (See Annex I) Studies also show that stroke is something that is increasing in young adults. Of these, it is mainly women who are in the middle of life who are affected.¹ Many of their activities and dreams are adversely affected by the disease. Healthcare professionals visit the stroke patients continuously to support them. However, when more patients are prescribed home rehabilitation, healthcare professionals must prioritize according to the greatest need. The project aims to find new ways to rehabilitate stroke patients in their homes as the number of patients increases and staff resources decrease.  The goal is to be able to visualize a concept that uses motivation and insight as a key word for the patient’s drive for independent and continuous rehabilitation. The aim is to create a system or physical aid that can be used without the physical presence of medical personnel. The geographical framework for the project / Stroke är idag en av de vanligaste dödsorsakerna i världen. I Sverige insjuknar cirka 25-30 000 personer i stroke årligen varav cirka 10 000 insjuknar i transitorisk ischemisk attack (TIA). (Se bilaga I)  Studier visar även att stroke är något som ökar hos unga vuxna. Av dessa är det främst kvinnor som är mitt uppe i livet som drabbas.¹ Många av deras aktiviteter och drömmar påverkas negativt av sjukdomen. Sjukvårdspersonal besöker strokepatienterna kontinuerligt för att stötta dem. När fler patienter ordineras hemrehabilitering måste dock sjukvårdspersonalen prioritera efter störst behov. Projektet syftar till att finna nya sätt att rehabilitera stroke-patienter i sina hem då antalet patienter ökar och personalresurser minskar.  Målet är att kunna visualisera ett koncept som använder sig av motivation och insikt som ledord för patientens drivkraft till en självständig och kontinuerlig rehabilitering. Strävan är att skapa ett system eller ett fysiskt hjälpmedel som skall kunna användas utan fysisk närvaro av sjukvårdspersonal. De geografiska ramarna för projektet innefattar Sverige med fokus på region Västerbotten.