Bakgrund: Ångest är vanligt förekommande hos patienter med hjärtinfarkt, som ett svar på ett hotande tillstånd. Ångest kan ha en negativ inverkan på återhämtningen och leda till komplikationer, reinfarkt och för tidig död. Syfte: Att identifiera omvårdnadsåtgärder som kan minska patientens ångest efter en hjärtinfarkt. Metod: En litteraturöversikt där 15 kvantitativa artiklar har granskats för att få en överblick av kunskapsläget. För analys har Fribergs (2017) trestegsmodell använts. Resultat: Samtliga inkluderade patienter genomgick omvårdnadsåtgärder, enskilt eller i olika kombinationer, i syfte att finna ångestreducerade åtgärder. Litteraturöversikten ger indikationer på att omvårdnadsåtgärder så som information, utbildning, rådgivning, fysisk aktivitet samt stresshantering, var för sig eller i olika kombinationer, signifikant reducerar ångestnivån hos patienter med hjärtinfarkt. Signifikant ångestreduktion sågs i tolv av de 15 artiklarna. Slutsats: Hjärtrehabilitering som innehåller omvårdnadsåtgärder som information, utbildning, rådgivning, fysisk aktivitet samt stresshantering, har visat på positiva effekter på ångestnivåerna och bör erbjudas alla patienter som genomgått en hjärtinfarkt.

Socialstyrelsen rekommenderar i nationella riktlinjer att hälso och sjukvården skall erbjuda organiserad individanpassad fysisk träning under tre till sex månader till alla patienter som genomgått hjärtinfarkt, PCI eller bypasskirurgi. I dessa riktlinjer läggs stor vikt vid insatser för att stödja patienterna till hälsosammare levnadsvanor och på så sätt förebygga både ny kranskärlssjukdom och återinsjuknande. Hjärtrehabilitering har till syfte att reducera riskfaktorer och stärka skyddsfaktorer, den kan vara utformad på olika sätt men innefattar oftast fysisk träning, utbildning och psykologisk stöttning i form av stödjande samtal. Patientundervisning är en nyckelkomponent i hjärtrehabilitering. Patienten måste ha en vilja att göra livsstilsförändringar och en förståelse för sin situation och kroniska sjukdom.Denna studies syfte är att identifiera om medverkan i hjärtrehabiliteringsprogram leder till effekter på patienternas livsstilsvanor och uppmätta fysiologiska mätvärden.Studien är prospektiv med en kvantitativ ansats, varje patient är sin egen kontroll.Statistisk analys är gjord för att studera förändring över tid.Under år 2006-2007 erbjöds 112 patienter deltagande i hjärtrehabilitering på ett mindre sjukhus i Västsverige. De ombads att besvara enkäter före, efter och ett år efter hjärtrehabilitering. 61 patienter (n=61) inkluderades slutligen i studien.Resultatet visade signifikanta värden på att patienternas lipidstatus förbättrades och rökning/snusning minskade, både direkt efter hjärtrehabilitering och bibehölls ett år efter. Patienternas vikt och systoliska blodtryck var signifikant högre ett år efter hjärtrehabilitering. Både det fysiska och psykiska välmåendet skattades högt, direkt efter hjärtrehabiliteringen sågs en signifikant höjning av fysiskt välmående. Tendensen i patienternas levnadsvanor visar dock att det var svårt att bibehålla livsstilsförändringarna. / Program: Fristående kurs

Bakgrund: Årligen insjuknar cirka 28 000 svenskar i akut hjärtinfarkt som är den vanligaste hjärt- och kärlrelaterade dödsorsaken. Efter hjärtinfarkt behöver individen vara delaktig i sin behandling för högre följsamhet till hjärtrehabilitering enligt hjärtsjukvårdens rekommendationer. Ökad self-efficacy kan leda till positiva hälsobeteenden när det gäller träning och vardagsaktiviteter. Det finns en skattningsskala för hjärtrelaterad tilltro till egen förmåga för att tolka symptom och funktion, validerad på svenska för patienter efter akut koronarsyndrom och hjärtinfarkt. Syfte: Att undersöka hur fysioterapeuter upplever användandet av skattningsskalan för hjärtrelaterad tilltro till egen förmåga att upprätthålla funktion, kontrollera symptom och sjukdom efter hjärtinfarkt hos patienter som deltar i fysioterapeutledd hjärtrehabilitering. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie med åtta fysioterapeuter inom hjärtrehabilitering i Mellansverige. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Enligt informanterna fungerade skattningsskalan som ett diagnosanpassat screeningsinstrument, kliniskt tillämpningsbar genom att skräddarsy hjärtrehabiliteringen för varje patient. Skattningsskalan bidrog till ett multidisciplinärt teamarbete enligt informanterna som upplevde att skattningsskalan fyller en kunskapslucka kring att vara fysiskt-, socialt-, och sexuellt aktiv efter hjärtinfarkt. Slutsatser: Skattningsskalan ansågs implementeringsbar då den grundar sig på self-efficacy som informanterna upplevde som ett relevant och tidsaktuellt begrepp att jobba med inom hjärtrehabilitering.

Hjärtrehabilitering är ett program som ger bästa möjliga medicinska, fysiska och psykiska förutsättningar för patienter som har drabbats av kranskärlssjukdom, Den förbättrar livskvaliteten hos dessa patienter till en optimal individuell funktionsnivå. Syftet med denna studie var att belysa upplevelser av hjärtrehabilitering hos patienter med kranskärlssjukdom. En litteraturöversikt baserad på elva artiklar, tio av kvalitativ och en kvantitativ design hämtade från tre databaser Cinahl Complete, PubMed och PsycINFO. Artiklarna granskades enligt Friberg (2017) och därefter sammanställdes resultat i form av fyra tema. Vid analysen av de valda artiklarna har fyra huvudteman inklusive några underteman identifierats: Psykologiska upplevelser av hjärtrehabiliteringen. Upplevelser av stöd och motivation. Upplevelser av sjuksköterskans roll. Upplevelser av förhinder att delta i hjärtrehabilitering. Resultatet från denna litteraturöversikt har diskuterats utifrån Dorothea Orems egenvårdsteori. Patienterna hade en positiv inställning till hjärtrehabilitering men de flesta upplevde förhinder i någon form. Brist på information kan förbättras genom att vårdpersonalen har rätt kunskap och ger stöd. För att underlätta svårigheter av livsstilsförändringar kan sjuksköterskan använda motiverande samtal utifrån patientens individuella behov för att utveckla egenvårdskapaciteten hos patienten. / Cardio rehabilitation is a programme which provides best possible medical, physical and mental conditions for patients who have suffered from cardiovascular disease. It improves quality of life for these patients to an optimal individual functioning level. The aim of this study was to highlight experiences from cardiac rehabilitation of patients with coronary artery disease. This study was carried out by a literature review method. Eleven articles, ten of qualitatative and of quantitative design identified in three databases: Cinahl Complete, PubMed och PsycINFO. Articles were reviewed according to Friberg (2017) and then the result was compiled in the form of four themes. In the analysis of the selected articles, four main themes, including some sub-themes, have been identified: Phsycological experiences of cardiac rehabilitation, Experiences of support and motivation, Experiences of nurses’ role and Experiences facing difficulties attending cardic rehabilitation program. Results from this literature review have been discussed related to Dorothea Orem's self-care theory. The patients had a positive attitude towards cardiac rehabilitation but most experienced some form of obstruction. Lack of information can be improved by the health care professions having the right knowledge and providing support. In order to facilitate difficulties in lifestyle changes, the nurse can use motivational talks based on the patient's individual need to develop self-care capacity in the patient.

<p>Syftet med studien var att jämföra skattad livskvalitet hos patienter med kranskärlssjukdom före och efter genomgången 12 månaders hjärtrehabilitering samt att jämföra skattad livskvalitet hos kvinnor och män. Urvalet bestod av 117 patienter (35 kvinnor och 82 män) som deltog i hjärtrehabiliteringen vid Hälsoinvest Högbo AB under åren 1996-2001. För skattning av livskvalitet användes formuläret QLQ-AP (Quality of Life Questionnaire - Angina Pectoris). QLQ-AP är ett sjukdomsspecifikt formulär och de 22 frågorna är indelade i fyra olika skalor: fysisk aktivitet, somatiska symtom, emotionellt och tillfredsställelse med livet. Huvudresultatet i studien visade att deltagarna (n=117) efter genomgången rehabilitering skattade en signifikant förbättrad livskvalitet för totalskalan samt för samtliga delskalor avseende QLQ-AP. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan kvinnor och män i skattad livskvalitet, varken före eller efter genomgången rehabilitering. Kvinnorna skattade dock endast en signifikant förbättring inom skalan ”emotionellt” medan männen skattade signifikant förbättrad livskvalitet för totalskalan samt för samtliga delskalor. Slutsats: I denna studie var skattad livskvalitet förbättrad efter hjärtrehabilitering. För männen ökade den dock inom fler aspekter än för kvinnorna.</p> / <p>The aim of the study was to compare how patients with coronary artery disease rated their quality of life before and after participating in a 12 month cardiac rehabilitation program and to compare how women and men rated their quality of life. The sample consisted of 117 patients (35 women and 82 men) who participated in a cardiac rehabilitations program at Hälsoinvest Högbo AB between the years 1996-2001. Quality of life was measured using the QLQ-AP questionnaire (Quality of Life Questionnaire - Angina Pectoris). QLQ-AP is a disease-specific instrument and the 22 questions are grouped into a global score and four different subscales: physical activity, somatic symptoms, emotional distress and life satisfaction. The study showed a significant improvement of quality of life among the participants (n=117) for the global score and the four subscales of the QLQ-AP following cardiac rehabilitation. No significant differences in rated quality of life were seen between women and men, neither before nor after attending the rehabilitation program. The women, however, only showed a significant improvement of quality of life for the subscale emotional distress while the men showed a significant improvement of quality of life for the global score as well as for the four subscales. Conclusion: In this study, the rated quality of life improved after attending a cardiac rehabilitation program. However, the men improved in more aspects than the women did.</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka hur patienter som haft en hjärtinfarkt och/eller genomgått en kranskärlsoperation skattar sin oro och nedstämdhet före och efter ett års hjärtrehabilitering samt om det fanns skillnader mellan mäns och kvinnors skattningar.</p><p>Enkäter innehållande patienters självskattning av oro och nedstämdhet före och efter hjärtrehabilitering, Hospital Anxiety and depression scale (HAD), samlades in från Hälsoinvest i Högbo. Författarna till denna studie valde att samla in enkäter från 1996- 2001.</p><p>För att få delta i hjärtrehabiliteringen måste patienterna vara i arbetsför ålder och haft hjärtinfarkt och/eller genomgått kranskärlsoperation samt vara icke rökare. HAD- formuläret innehöll sju frågor rörande oro och sju frågor rörande nedstämdhet. Undersökningsgruppen bestod av 115 personer: 34 kvinnor och 81 män. Medelåldern på deltagarna var 52,4 år (range = 33-61 år). Huvudresultatet visade att deltagarna signifikant hade minskat graden av oro och nedstämdhet över tid. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan mäns och kvinnors skattningar av oro och nedstämdhet före eller efter hjärtrehabilitering. Kvinnor respektive män minskade signifikant sin grad av oro och nedstämdhet över tid. Denna studie indikerar att hjärtrehabilitering behövs för att minska patienters oro och nedstämdhet i samband med kranskärlssjukdom.</p>

Syftet med studien var att undersöka hur patienter som haft en hjärtinfarkt och/eller genomgått en kranskärlsoperation skattar sin oro och nedstämdhet före och efter ett års hjärtrehabilitering samt om det fanns skillnader mellan mäns och kvinnors skattningar. Enkäter innehållande patienters självskattning av oro och nedstämdhet före och efter hjärtrehabilitering, Hospital Anxiety and depression scale (HAD), samlades in från Hälsoinvest i Högbo. Författarna till denna studie valde att samla in enkäter från 1996- 2001. För att få delta i hjärtrehabiliteringen måste patienterna vara i arbetsför ålder och haft hjärtinfarkt och/eller genomgått kranskärlsoperation samt vara icke rökare. HAD- formuläret innehöll sju frågor rörande oro och sju frågor rörande nedstämdhet. Undersökningsgruppen bestod av 115 personer: 34 kvinnor och 81 män. Medelåldern på deltagarna var 52,4 år (range = 33-61 år). Huvudresultatet visade att deltagarna signifikant hade minskat graden av oro och nedstämdhet över tid. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan mäns och kvinnors skattningar av oro och nedstämdhet före eller efter hjärtrehabilitering. Kvinnor respektive män minskade signifikant sin grad av oro och nedstämdhet över tid. Denna studie indikerar att hjärtrehabilitering behövs för att minska patienters oro och nedstämdhet i samband med kranskärlssjukdom.

Syftet med studien var att jämföra skattad livskvalitet hos patienter med kranskärlssjukdom före och efter genomgången 12 månaders hjärtrehabilitering samt att jämföra skattad livskvalitet hos kvinnor och män. Urvalet bestod av 117 patienter (35 kvinnor och 82 män) som deltog i hjärtrehabiliteringen vid Hälsoinvest Högbo AB under åren 1996-2001. För skattning av livskvalitet användes formuläret QLQ-AP (Quality of Life Questionnaire - Angina Pectoris). QLQ-AP är ett sjukdomsspecifikt formulär och de 22 frågorna är indelade i fyra olika skalor: fysisk aktivitet, somatiska symtom, emotionellt och tillfredsställelse med livet. Huvudresultatet i studien visade att deltagarna (n=117) efter genomgången rehabilitering skattade en signifikant förbättrad livskvalitet för totalskalan samt för samtliga delskalor avseende QLQ-AP. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan kvinnor och män i skattad livskvalitet, varken före eller efter genomgången rehabilitering. Kvinnorna skattade dock endast en signifikant förbättring inom skalan ”emotionellt” medan männen skattade signifikant förbättrad livskvalitet för totalskalan samt för samtliga delskalor. Slutsats: I denna studie var skattad livskvalitet förbättrad efter hjärtrehabilitering. För männen ökade den dock inom fler aspekter än för kvinnorna. / The aim of the study was to compare how patients with coronary artery disease rated their quality of life before and after participating in a 12 month cardiac rehabilitation program and to compare how women and men rated their quality of life. The sample consisted of 117 patients (35 women and 82 men) who participated in a cardiac rehabilitations program at Hälsoinvest Högbo AB between the years 1996-2001. Quality of life was measured using the QLQ-AP questionnaire (Quality of Life Questionnaire - Angina Pectoris). QLQ-AP is a disease-specific instrument and the 22 questions are grouped into a global score and four different subscales: physical activity, somatic symptoms, emotional distress and life satisfaction. The study showed a significant improvement of quality of life among the participants (n=117) for the global score and the four subscales of the QLQ-AP following cardiac rehabilitation. No significant differences in rated quality of life were seen between women and men, neither before nor after attending the rehabilitation program. The women, however, only showed a significant improvement of quality of life for the subscale emotional distress while the men showed a significant improvement of quality of life for the global score as well as for the four subscales. Conclusion: In this study, the rated quality of life improved after attending a cardiac rehabilitation program. However, the men improved in more aspects than the women did.

Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i världen. Den orsakar ungefär en tredjedel av alla dödsfall globalt. Fysisk inaktivitet är en stark riskfaktor för kranskärlssjukdom och hjärtinfarkt. För de som drabbats av hjärtinfarkt är fysisk träning en viktig och effektiv åtgärd för att minska risken för återinsjuknande. Efter en hjärtinfarkt erbjuds hjärtrehabilitering där fysisk träning ingår. Tyvärr fullföljer inte alla programmet. Om sjukvårdspersonal får bättre förståelse för upplevelserna av fysisk aktivitet efter hjärtinfarkt, kan rätt åtgärder vidtas i rehabiliteringsprocessen. Individen kan motiveras att både delta i hjärtrehabilitering och att fortsätta med en fysiskt aktiv livsstil. Sjukdomslidandet kan minskas och livskvaliteten ökas. Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser av fysisk aktivitet efter att ha drabbats av hjärtinfarkt. Metoden är en beskrivande litteraturstudie enligt Fribergs metod. Granskning och analys av de valda artiklarna resulterade i 2 huvudteman och 4 subteman. Huvudteman utgjordes av; negativa upplevelser och positiva upplevelser. Subteman utgjordes av trötthet, rädsla, ökat välbefinnande och bättre självförtroende. Fysisk träning är en viktig komponent i primär- och sekundärprevention. Det kan minska risken för återinsjuknande i hjärt- kärlsjukdom och därmed minska sjukdomslidande och öka välbefinnandet. Sjuksköterskan träffar patienten kontinuerligt och har därmed en nyckelroll. Det är viktigt att sjuksköterskan lyckas motivera patienten att inse betydelsen av att delta i hjärtrehabilitering och att bibehålla den fysiska aktiviteten i ett längre tidsperspektiv.

Bakgrund: Hjärt- och kärlsjukdom är idag den vanligaste dödsorsaken nationellt och internationellt. Hälso- och sjukvården bör erbjuda individanpassad fysisk träning efter inträffad hjärthändelse. För att möjliggöra individanpassad fysisk träning bör patienten genomgå pre-exercise screening. Kunskapen om förändringar av hjärtfrekvens (HF) och systoliskt blodtryck (SBT) under symtombegränsat cykeltest vid pre-exercise screening av personer efter hjärthändelse är idag begränsad. Syfte: Huvudsyftet i denna studie var att i) undersöka förändring av HF och SBT hos personer som genomgått hjärthändelse under ett symtombegränsat cykeltest. Vidare var delsyftet att ii) undersöka eventuell korrelation mellan aerob prestationsförmåga och greppstyrka respektive muskulär uthållighet samt att iii) jämföra deltagarnas greppstyrka med referensvärden. Metod: Data som analyserats är insamlat från pre-exercise screening efter hjärthändelse och 68 deltagare inkluderades (median [25e percentilen; 75e percentilen] ålder, 66,4 [59,6; 71,7]; 89,7% män). Vid pre-exercise screening utfördes ett symtombegränsat cykeltest, där HF och SBT mättes med tidsintervall enligt standardiserat protokoll. Deltagarna fick även genomgå tester för muskulär uthållighet samt greppstyrka. Resultat: 68 deltagare genomförde symtombegränsat cykeltest, 59 genomförde test av greppstyrka, 60 axelflexionstester samt 59 tåhävningstester. HF och SBT ökade 14,5 (10; 18,5) slag/minut respektive 15 (10; 25) mmHg per belastningsnivå. HF sjönk i median 21,5 (15; 30,25) slag/minut 1 minut efter avslutat test. En stark korrelation sågs mellan maximal greppstyrka och peak prestationsförmåga (W) vid cykeltest (Rho=0,600, p&lt;0,001).  Slutsats: Vårt resultat visar på en linjär ökning av HF och SBT samt en tydlig Heart Rate Recovery efter avslutat test, vilket överensstämmer med en frisk befolkning. Då greppstyrka har ett prognostiskt värde och att vi här visar att greppstyrka har en stark korrelation med peak prestationsförmåga rekommenderar vi att inkludera greppstyrka vid pre-exercise screening.