Bakgrund: Ångest är vanligt förekommande hos patienter med hjärtinfarkt, som ett svar på ett hotande tillstånd. Ångest kan ha en negativ inverkan på återhämtningen och leda till komplikationer, reinfarkt och för tidig död. Syfte: Att identifiera omvårdnadsåtgärder som kan minska patientens ångest efter en hjärtinfarkt. Metod: En litteraturöversikt där 15 kvantitativa artiklar har granskats för att få en överblick av kunskapsläget. För analys har Fribergs (2017) trestegsmodell använts. Resultat: Samtliga inkluderade patienter genomgick omvårdnadsåtgärder, enskilt eller i olika kombinationer, i syfte att finna ångestreducerade åtgärder. Litteraturöversikten ger indikationer på att omvårdnadsåtgärder så som information, utbildning, rådgivning, fysisk aktivitet samt stresshantering, var för sig eller i olika kombinationer, signifikant reducerar ångestnivån hos patienter med hjärtinfarkt. Signifikant ångestreduktion sågs i tolv av de 15 artiklarna. Slutsats: Hjärtrehabilitering som innehåller omvårdnadsåtgärder som information, utbildning, rådgivning, fysisk aktivitet samt stresshantering, har visat på positiva effekter på ångestnivåerna och bör erbjudas alla patienter som genomgått en hjärtinfarkt.

Socialstyrelsen rekommenderar i nationella riktlinjer att hälso och sjukvården skall erbjuda organiserad individanpassad fysisk träning under tre till sex månader till alla patienter som genomgått hjärtinfarkt, PCI eller bypasskirurgi. I dessa riktlinjer läggs stor vikt vid insatser för att stödja patienterna till hälsosammare levnadsvanor och på så sätt förebygga både ny kranskärlssjukdom och återinsjuknande. Hjärtrehabilitering har till syfte att reducera riskfaktorer och stärka skyddsfaktorer, den kan vara utformad på olika sätt men innefattar oftast fysisk träning, utbildning och psykologisk stöttning i form av stödjande samtal. Patientundervisning är en nyckelkomponent i hjärtrehabilitering. Patienten måste ha en vilja att göra livsstilsförändringar och en förståelse för sin situation och kroniska sjukdom.Denna studies syfte är att identifiera om medverkan i hjärtrehabiliteringsprogram leder till effekter på patienternas livsstilsvanor och uppmätta fysiologiska mätvärden.Studien är prospektiv med en kvantitativ ansats, varje patient är sin egen kontroll.Statistisk analys är gjord för att studera förändring över tid.Under år 2006-2007 erbjöds 112 patienter deltagande i hjärtrehabilitering på ett mindre sjukhus i Västsverige. De ombads att besvara enkäter före, efter och ett år efter hjärtrehabilitering. 61 patienter (n=61) inkluderades slutligen i studien.Resultatet visade signifikanta värden på att patienternas lipidstatus förbättrades och rökning/snusning minskade, både direkt efter hjärtrehabilitering och bibehölls ett år efter. Patienternas vikt och systoliska blodtryck var signifikant högre ett år efter hjärtrehabilitering. Både det fysiska och psykiska välmåendet skattades högt, direkt efter hjärtrehabiliteringen sågs en signifikant höjning av fysiskt välmående. Tendensen i patienternas levnadsvanor visar dock att det var svårt att bibehålla livsstilsförändringarna. / Program: Fristående kurs

Bakgrund: Årligen insjuknar cirka 28 000 svenskar i akut hjärtinfarkt som är den vanligaste hjärt- och kärlrelaterade dödsorsaken. Efter hjärtinfarkt behöver individen vara delaktig i sin behandling för högre följsamhet till hjärtrehabilitering enligt hjärtsjukvårdens rekommendationer. Ökad self-efficacy kan leda till positiva hälsobeteenden när det gäller träning och vardagsaktiviteter. Det finns en skattningsskala för hjärtrelaterad tilltro till egen förmåga för att tolka symptom och funktion, validerad på svenska för patienter efter akut koronarsyndrom och hjärtinfarkt. Syfte: Att undersöka hur fysioterapeuter upplever användandet av skattningsskalan för hjärtrelaterad tilltro till egen förmåga att upprätthålla funktion, kontrollera symptom och sjukdom efter hjärtinfarkt hos patienter som deltar i fysioterapeutledd hjärtrehabilitering. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie med åtta fysioterapeuter inom hjärtrehabilitering i Mellansverige. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Enligt informanterna fungerade skattningsskalan som ett diagnosanpassat screeningsinstrument, kliniskt tillämpningsbar genom att skräddarsy hjärtrehabiliteringen för varje patient. Skattningsskalan bidrog till ett multidisciplinärt teamarbete enligt informanterna som upplevde att skattningsskalan fyller en kunskapslucka kring att vara fysiskt-, socialt-, och sexuellt aktiv efter hjärtinfarkt. Slutsatser: Skattningsskalan ansågs implementeringsbar då den grundar sig på self-efficacy som informanterna upplevde som ett relevant och tidsaktuellt begrepp att jobba med inom hjärtrehabilitering.

Hjärtrehabilitering är ett program som ger bästa möjliga medicinska, fysiska och psykiska förutsättningar för patienter som har drabbats av kranskärlssjukdom, Den förbättrar livskvaliteten hos dessa patienter till en optimal individuell funktionsnivå. Syftet med denna studie var att belysa upplevelser av hjärtrehabilitering hos patienter med kranskärlssjukdom. En litteraturöversikt baserad på elva artiklar, tio av kvalitativ och en kvantitativ design hämtade från tre databaser Cinahl Complete, PubMed och PsycINFO. Artiklarna granskades enligt Friberg (2017) och därefter sammanställdes resultat i form av fyra tema. Vid analysen av de valda artiklarna har fyra huvudteman inklusive några underteman identifierats: Psykologiska upplevelser av hjärtrehabiliteringen. Upplevelser av stöd och motivation. Upplevelser av sjuksköterskans roll. Upplevelser av förhinder att delta i hjärtrehabilitering. Resultatet från denna litteraturöversikt har diskuterats utifrån Dorothea Orems egenvårdsteori. Patienterna hade en positiv inställning till hjärtrehabilitering men de flesta upplevde förhinder i någon form. Brist på information kan förbättras genom att vårdpersonalen har rätt kunskap och ger stöd. För att underlätta svårigheter av livsstilsförändringar kan sjuksköterskan använda motiverande samtal utifrån patientens individuella behov för att utveckla egenvårdskapaciteten hos patienten. / Cardio rehabilitation is a programme which provides best possible medical, physical and mental conditions for patients who have suffered from cardiovascular disease. It improves quality of life for these patients to an optimal individual functioning level. The aim of this study was to highlight experiences from cardiac rehabilitation of patients with coronary artery disease. This study was carried out by a literature review method. Eleven articles, ten of qualitatative and of quantitative design identified in three databases: Cinahl Complete, PubMed och PsycINFO. Articles were reviewed according to Friberg (2017) and then the result was compiled in the form of four themes. In the analysis of the selected articles, four main themes, including some sub-themes, have been identified: Phsycological experiences of cardiac rehabilitation, Experiences of support and motivation, Experiences of nurses’ role and Experiences facing difficulties attending cardic rehabilitation program. Results from this literature review have been discussed related to Dorothea Orem's self-care theory. The patients had a positive attitude towards cardiac rehabilitation but most experienced some form of obstruction. Lack of information can be improved by the health care professions having the right knowledge and providing support. In order to facilitate difficulties in lifestyle changes, the nurse can use motivational talks based on the patient's individual need to develop self-care capacity in the patient.

<p>Syftet med studien var att jämföra skattad livskvalitet hos patienter med kranskärlssjukdom före och efter genomgången 12 månaders hjärtrehabilitering samt att jämföra skattad livskvalitet hos kvinnor och män. Urvalet bestod av 117 patienter (35 kvinnor och 82 män) som deltog i hjärtrehabiliteringen vid Hälsoinvest Högbo AB under åren 1996-2001. För skattning av livskvalitet användes formuläret QLQ-AP (Quality of Life Questionnaire - Angina Pectoris). QLQ-AP är ett sjukdomsspecifikt formulär och de 22 frågorna är indelade i fyra olika skalor: fysisk aktivitet, somatiska symtom, emotionellt och tillfredsställelse med livet. Huvudresultatet i studien visade att deltagarna (n=117) efter genomgången rehabilitering skattade en signifikant förbättrad livskvalitet för totalskalan samt för samtliga delskalor avseende QLQ-AP. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan kvinnor och män i skattad livskvalitet, varken före eller efter genomgången rehabilitering. Kvinnorna skattade dock endast en signifikant förbättring inom skalan ”emotionellt” medan männen skattade signifikant förbättrad livskvalitet för totalskalan samt för samtliga delskalor. Slutsats: I denna studie var skattad livskvalitet förbättrad efter hjärtrehabilitering. För männen ökade den dock inom fler aspekter än för kvinnorna.</p> / <p>The aim of the study was to compare how patients with coronary artery disease rated their quality of life before and after participating in a 12 month cardiac rehabilitation program and to compare how women and men rated their quality of life. The sample consisted of 117 patients (35 women and 82 men) who participated in a cardiac rehabilitations program at Hälsoinvest Högbo AB between the years 1996-2001. Quality of life was measured using the QLQ-AP questionnaire (Quality of Life Questionnaire - Angina Pectoris). QLQ-AP is a disease-specific instrument and the 22 questions are grouped into a global score and four different subscales: physical activity, somatic symptoms, emotional distress and life satisfaction. The study showed a significant improvement of quality of life among the participants (n=117) for the global score and the four subscales of the QLQ-AP following cardiac rehabilitation. No significant differences in rated quality of life were seen between women and men, neither before nor after attending the rehabilitation program. The women, however, only showed a significant improvement of quality of life for the subscale emotional distress while the men showed a significant improvement of quality of life for the global score as well as for the four subscales. Conclusion: In this study, the rated quality of life improved after attending a cardiac rehabilitation program. However, the men improved in more aspects than the women did.</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka hur patienter som haft en hjärtinfarkt och/eller genomgått en kranskärlsoperation skattar sin oro och nedstämdhet före och efter ett års hjärtrehabilitering samt om det fanns skillnader mellan mäns och kvinnors skattningar.</p><p>Enkäter innehållande patienters självskattning av oro och nedstämdhet före och efter hjärtrehabilitering, Hospital Anxiety and depression scale (HAD), samlades in från Hälsoinvest i Högbo. Författarna till denna studie valde att samla in enkäter från 1996- 2001.</p><p>För att få delta i hjärtrehabiliteringen måste patienterna vara i arbetsför ålder och haft hjärtinfarkt och/eller genomgått kranskärlsoperation samt vara icke rökare. HAD- formuläret innehöll sju frågor rörande oro och sju frågor rörande nedstämdhet. Undersökningsgruppen bestod av 115 personer: 34 kvinnor och 81 män. Medelåldern på deltagarna var 52,4 år (range = 33-61 år). Huvudresultatet visade att deltagarna signifikant hade minskat graden av oro och nedstämdhet över tid. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan mäns och kvinnors skattningar av oro och nedstämdhet före eller efter hjärtrehabilitering. Kvinnor respektive män minskade signifikant sin grad av oro och nedstämdhet över tid. Denna studie indikerar att hjärtrehabilitering behövs för att minska patienters oro och nedstämdhet i samband med kranskärlssjukdom.</p>

Syftet med studien var att undersöka hur patienter som haft en hjärtinfarkt och/eller genomgått en kranskärlsoperation skattar sin oro och nedstämdhet före och efter ett års hjärtrehabilitering samt om det fanns skillnader mellan mäns och kvinnors skattningar. Enkäter innehållande patienters självskattning av oro och nedstämdhet före och efter hjärtrehabilitering, Hospital Anxiety and depression scale (HAD), samlades in från Hälsoinvest i Högbo. Författarna till denna studie valde att samla in enkäter från 1996- 2001. För att få delta i hjärtrehabiliteringen måste patienterna vara i arbetsför ålder och haft hjärtinfarkt och/eller genomgått kranskärlsoperation samt vara icke rökare. HAD- formuläret innehöll sju frågor rörande oro och sju frågor rörande nedstämdhet. Undersökningsgruppen bestod av 115 personer: 34 kvinnor och 81 män. Medelåldern på deltagarna var 52,4 år (range = 33-61 år). Huvudresultatet visade att deltagarna signifikant hade minskat graden av oro och nedstämdhet över tid. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan mäns och kvinnors skattningar av oro och nedstämdhet före eller efter hjärtrehabilitering. Kvinnor respektive män minskade signifikant sin grad av oro och nedstämdhet över tid. Denna studie indikerar att hjärtrehabilitering behövs för att minska patienters oro och nedstämdhet i samband med kranskärlssjukdom.

Syftet med studien var att jämföra skattad livskvalitet hos patienter med kranskärlssjukdom före och efter genomgången 12 månaders hjärtrehabilitering samt att jämföra skattad livskvalitet hos kvinnor och män. Urvalet bestod av 117 patienter (35 kvinnor och 82 män) som deltog i hjärtrehabiliteringen vid Hälsoinvest Högbo AB under åren 1996-2001. För skattning av livskvalitet användes formuläret QLQ-AP (Quality of Life Questionnaire - Angina Pectoris). QLQ-AP är ett sjukdomsspecifikt formulär och de 22 frågorna är indelade i fyra olika skalor: fysisk aktivitet, somatiska symtom, emotionellt och tillfredsställelse med livet. Huvudresultatet i studien visade att deltagarna (n=117) efter genomgången rehabilitering skattade en signifikant förbättrad livskvalitet för totalskalan samt för samtliga delskalor avseende QLQ-AP. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan kvinnor och män i skattad livskvalitet, varken före eller efter genomgången rehabilitering. Kvinnorna skattade dock endast en signifikant förbättring inom skalan ”emotionellt” medan männen skattade signifikant förbättrad livskvalitet för totalskalan samt för samtliga delskalor. Slutsats: I denna studie var skattad livskvalitet förbättrad efter hjärtrehabilitering. För männen ökade den dock inom fler aspekter än för kvinnorna. / The aim of the study was to compare how patients with coronary artery disease rated their quality of life before and after participating in a 12 month cardiac rehabilitation program and to compare how women and men rated their quality of life. The sample consisted of 117 patients (35 women and 82 men) who participated in a cardiac rehabilitations program at Hälsoinvest Högbo AB between the years 1996-2001. Quality of life was measured using the QLQ-AP questionnaire (Quality of Life Questionnaire - Angina Pectoris). QLQ-AP is a disease-specific instrument and the 22 questions are grouped into a global score and four different subscales: physical activity, somatic symptoms, emotional distress and life satisfaction. The study showed a significant improvement of quality of life among the participants (n=117) for the global score and the four subscales of the QLQ-AP following cardiac rehabilitation. No significant differences in rated quality of life were seen between women and men, neither before nor after attending the rehabilitation program. The women, however, only showed a significant improvement of quality of life for the subscale emotional distress while the men showed a significant improvement of quality of life for the global score as well as for the four subscales. Conclusion: In this study, the rated quality of life improved after attending a cardiac rehabilitation program. However, the men improved in more aspects than the women did.

Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i världen. Den orsakar ungefär en tredjedel av alla dödsfall globalt. Fysisk inaktivitet är en stark riskfaktor för kranskärlssjukdom och hjärtinfarkt. För de som drabbats av hjärtinfarkt är fysisk träning en viktig och effektiv åtgärd för att minska risken för återinsjuknande. Efter en hjärtinfarkt erbjuds hjärtrehabilitering där fysisk träning ingår. Tyvärr fullföljer inte alla programmet. Om sjukvårdspersonal får bättre förståelse för upplevelserna av fysisk aktivitet efter hjärtinfarkt, kan rätt åtgärder vidtas i rehabiliteringsprocessen. Individen kan motiveras att både delta i hjärtrehabilitering och att fortsätta med en fysiskt aktiv livsstil. Sjukdomslidandet kan minskas och livskvaliteten ökas. Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser av fysisk aktivitet efter att ha drabbats av hjärtinfarkt. Metoden är en beskrivande litteraturstudie enligt Fribergs metod. Granskning och analys av de valda artiklarna resulterade i 2 huvudteman och 4 subteman. Huvudteman utgjordes av; negativa upplevelser och positiva upplevelser. Subteman utgjordes av trötthet, rädsla, ökat välbefinnande och bättre självförtroende. Fysisk träning är en viktig komponent i primär- och sekundärprevention. Det kan minska risken för återinsjuknande i hjärt- kärlsjukdom och därmed minska sjukdomslidande och öka välbefinnandet. Sjuksköterskan träffar patienten kontinuerligt och har därmed en nyckelroll. Det är viktigt att sjuksköterskan lyckas motivera patienten att inse betydelsen av att delta i hjärtrehabilitering och att bibehålla den fysiska aktiviteten i ett längre tidsperspektiv.

Kardiovaskulära sjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i världen. Hjärtrehabilitering är en omtumlande situation för de drabbade. Att som vårdpersonal ha insikt om patienters erfarenheter av hjärtrehabilitering efter kardiovaskulär sjukdom är betydelsefullt för att kunna tillgodose en god och personcentrerad omvårdnad. Den strukturerade litteraturstudiens syfte var att belysa patienters erfarenheter av hjärtrehabilitering vid kardiovaskulära sjukdomar. Studiens resultat grundades på 11 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Tre huvudteman framkom i resultatet; Erfarenhet av stöd, Erfarenhet av information och Erfarenhet av fysisk aktivitet. I resultatet framkom det att peer support har en betydande roll i hjärtrehabiliteringen, både ur ett socialt- och psykiskt perspektiv. Det fanns en osäkerhet kring fysisk aktivitet efter insjuknande, framförallt vid kroppsliga reaktioner som påminde om insjuknandet. Den stora mängd information som gavs i den akuta fasen ansågs vara svår att absorbera. Den erhållna informationen ansågs vara mer generell och inte skräddarsydd efter patientens egna hinder och möjligheter. Det finns ett behov av vidare utbildning om patienters erfarenheter hos vårdpersonal för att kunna applicera en god och personcentrerad omvårdnad till patientgruppen. / Cardiovascular diseases is the most common cause of death in the world. Cardiac rehabilitation is an difficult time for the affected. Health professionals need insight in patients experiences of cardiac rehabilitation to be able to provide good and person centered care. The aim of the structured literature study was to explore patients affected by cardiovascular diseases experiences of cardiac rehabilitation. the result of the study was based on 11 scientific articles with a qualitative approach. Three main themes emerged: Experiences of support, Experiences of information and Experiences of physical activity. The result illustrate the significance of peer support in cardiac rehabilitation for participants, both social and psychological. Participants experienced insecurity regarding physical activity, especially because it reminded them of their negative experiences of chest pain and increased heart rate.The information received at the acute phase was hard for the patients to absorb. The information was perceived as general by the patients and not customized for their specific situation. A need for further education about patients experiences for health professionals is seen for them to be able to provide a good and person centered care