Bakgrund: Hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken i Sverige bland både män och kvinnor. Hjärtrehabilitering är en viktig funktion för att förbättra personens fysiska status och undvika återinsjuknande i hjärtinfarkt. Personen genomför en hjärtrehabilitering som innebär ett övervakat program i flera steg, där målet är att kunna återgå till sitt normala liv. I sjuksköterskans roll ingår bland annat att informera patienten om tillståndet samt stödja och uppmuntra personer till nödvändiga livsstilsförändringar. Syfte: Syftet med studien var att beskriva personers upplevelser av rehabilitering efter hjärtinfarkt. Metod: En beskrivande litteraturstudie utifrån en sammanställning av 12 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Huvudresultat: Socialt stöd från familj, vänner, vårdpersonal och kamrater upplevdes värdefullt. Hjärtrehabiliteringen hade en positiv inverkan på personernas hälsa tack vare kunskap och information. Önskemål om familjens delaktighet i rehabiliteringen framkom. Personliga copingstrategier användes för att hantera situationen som uppstått i livet. Upplevelser av rädsla vid fysisk aktivitet var vanligt hos personerna där pulsökningen förknippades med ännu en hjärtinfarkt. Även rädsla över att vara ensam upplevdes. Slutsats: Personerna upplevde hjärtrehabiliteringen mestadels positiv där det sociala stödet var avgörande. Även negativa upplevelser som rädsla och brist på information var framträdande. Resultatet speglade hur personen hanterade sina livsstilsförändringar med hjälp av olika copingstrategier. Det framkom även att familjen önskades vara mer involverad i processen. Sjuksköterskans roll i hjärtrehabiliteringen upplevdes betydelsefull, dock finns det utvecklingsområden som hälso- och sjukvården bör uppmärksamma och ta hänsyn till gällande personernas individuella behov under ett hjärtrehabiliteringsprogram. / Background: Myocardial infarction is the most common cause of death in Sweden amongst men and women. Cardiac rehabilitation is an important function to improve the persons physical status and avoid relapse in myocardial infarction. The person goes through cardiac rehabilitation which involves a supervised program in several steps, the goal being that the person should be able to return to a normal life. The nurses role comprises for instance to inform the patient about the condition, and also support and encourage to necessary lifestyle changes. Aim: The aim of this study was to explore how persons experienced the rehabilitation after a myocardial infarction. Method: A descriptive literature study based on 12 qualitative scientific articles. Results: The social support from family, friends, health professionals and peers was experienced as valuable. The cardiac rehabilitation had a positive impact on the person's health thanks to knowledge and information. Wishes for family involvement in the rehabilitation also emerged. They used personal coping strategies to deal with the situation that have occurred in life. Fear of physical activity was common and also fear of being alone. Conclusion: The person experienced the cardiac rehabilitation mostly positive where the social support was crucial. Also negative experiences such as fear and lack of information appeared. The result reflected how the person handled the lifestyle changes and also found that the family wished to be more involved in the process. The nurses role in the cardiac rehabilitation was important. However there is areas of development that the public health care should pay attention to and take into consideration about the persons individual needs.

Bakgrund: Att drabbas av en hjärtinfarkt är livsomställande för patienten. Genom livsstilsförändringar kan riskfaktorer elimineras och risk för att återinsjukna reduceras. Genom att patienten är följsam i sin egenvård och deltar i hjärtrehabiliteringsprogram kan risken minska. Trots det är följsamheten låg och dödligheten är fortfarande en ledande dödsorsak i Sverige.   Syfte: Syftet är att beskriva patientens upplevelse av egenvård efter hjärtinfarkt.   Metod: Studien har en induktiv ansats och de 15 kvalitativa resultatartiklarna har analyserats med hjälp av Fribergs femstegsanalys.    Resultat: Tre teman framkom i resultatet, “Betydelsen av stöd från omgivningen för att kunna bedriva egenvård ”, “Sjukvårdens betydelse för att möjliggöra egenvård” och “Begränsande och främjande upplevelser av egenvård”.  Socialt stöd, hjärtrehabilitering samt information och kunskap var några av de drivande komponenterna till att patienten upplevde motivation till att utföra betydande livsstilsförändringar. De komponenter som begränsade patienten var bland annat att rehabiliteringen inte ansågs vara individuellt anpassad men även att informationen som gavs av sjuksköterskan var bristande.    Slutsatser: Patienter som har drabbats av hjärtinfarkt behöver tydlig information för att de ska få kunskap och rätt verktyg till sin egenvård. Närstående och sjukvården är en viktig del av stödet då patienten ofta ställs inför prövningar i livet efter hjärtinfarkten, både fysiskt och mentalt.

Bakgrund: Hjärt- och kärlsjukdomar är den största folksjukdomen i Sverige. Patienter som har drabbats av hjärt- och kärlsjukdom erbjuds att delta i hjärtrehabilitering där träning ingår, vilket fysioterapeuter ansvarar för. Hjärtrehabiliteringen syftar till en beteendeförändring gällande främst fysisk aktivitet. I dagsläget finns begränsad forskning som ger en djupare förståelse för hur patienter upplever denna beteendeförändring. Syfte: Att studera hur patienter med hjärt- och kärlsjukdomar upplever en beteendeförändring gällande fysisk aktivitet i samband med genomförd hjärtrehabilitering. Metod: Studien hade en kvalitativ design med induktiv ansats. En semi-strukturerad guide användes vid intervjuer med nio patienter som deltagit i och slutfört hjärtrehabilitering. Materialet analyserades i en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den kvalitativa innehållsanalysen utmynnade i sju kategorier. Kategorierna blev: Förhoppningar om vad hjärtrehabiliteringen skulle ge, gruppens betydelse, personalens betydelse, träningens påverkan på mående, hinder för träning under hjärtrehabilitering, ökad självsäkerhet för träning under hjärtrehabilitering och övergång till egenträning. Slutsats: Resultatet av denna studie visar att informanternas upplevelse av en beteendeförändring gällande fysisk aktivitet i samband med hjärtrehabilitering till största del omfattar en förändring av tankar och känslor så som minskad osäkerhet och rädsla inför fysisk aktivitet. Denna förändring har bidragit till att informanterna vågar anstränga sig efter en hjärthändelse. Nyckelord: Beteendemedicin, fysioterapi, hjärtrehabilitering, fysisk aktivitet, upplevelse.

Bakgrund: Trots stark evidens för att fysisk aktivitet och träning vid kranskärlssjukdom är viktiga ur ett livslångt perspektiv för individer med kranskärlssjukdom finns begränsat med forskning kring vilka metoder som kan ha effekt på vidmakthållandet av fysisk aktivitet efter att individen genomgått den centerbaserade träningen. Syfte: Syftet med den här litteraturstudien var att granska effekten av vidmakthållande hjärtrehabilitering på fysisk aktivitet och fysisk kapacitet i sex månader eller mer hos individer med kranskärlssjukdom som genomgått centerbaserad hjärtrehabilitering. Vidare var syftet att undersöka kvalitet och tillförlitlighet i ingående artiklar.  Metod: Systematiska sökningar i databaserna AMED, PubMed och PsycINFO. Tio randomiserade kontrollerade studier inkluderades. Kvalitet bedömdes med PEDro-skalan och resultatens samlade tillförlitlighet bedömdes enligt SBU GRADE.  Resultat: Kvalitén på ingående artiklar var måttlig till medelgod. Tillförlitligheten bedömdes som mycket låg enligt SBU GRADE. Resultatet indikerade, trots stor variation av interventioner, att vidmakthållande hjärtrehabilitering kan ha effekt på fysisk aktivitet och till viss del på fysisk kapacitet (kondition). För muskelstyrka ses ingen effekt.  Konklusion: Kvalitén på de ingående artiklarna var måttlig till medelgod. Enskilda artiklar visar på signifikanta resultat som indikerar att vidmakthållande hjärtrehabilitering kan ha effekt på fysisk aktivitet och kapacitet hos individer med kranskärlssjukdom. Det sammanvägda resultatet för vidmakthållande hjärtrehabiliterings effekt på fysisk aktivitet hos individer med kranskärlssjukdom har låg tillförlitlighet bedömt med SBU GRADE. För vidmakthållande hjärtrehabiliterings effekt på fysisk kapacitet (kondition och styrka) bedöms tillförlitligheten som mycket låg. / Background: Despite evidence that physical activity and training in coronary artery disease are important from a lifelong perspective for individuals with coronary artery disease, there is limited research on which methods that can support physical activity maintenance after center-based training.  Aim: The aim of this literature study was to examine the effect of maintenance cardiac rehabilitation (M-CR) on physical activity and physical capacity for six months or more in individuals with coronary artery disease after center-based cardiac rehabilitation. The aim was also to examine the quality and reliability of included articles. Method: Systematic searches in the AMED, PubMed and PsycINFO databases. Ten randomized controlled trials were included. Quality was assessed using the PEDro scale.The overall reliability of the results was assessed according to SBU GRADE guidelines. Result: The quality of included articles was moderate to average. Reliability was assessed as low to very low according to SBU GRADE. The result indicated, despite variation of interventions, that M-CR can have an effect on physical activity and to some extent on physical capacity (fitness). For muscle strength, no significant effect is seen. Conclusion: Individual articles show significant results indicating that M-CR can have an effect on physical activity and capacity in individuals with coronary artery disease. The quality of the included articles was moderate to average. The overall reliability on physical activity was assessed as low according to SBU GRADE. And the overall reliability on physical capacity (fitness and muscle strength) was assessed as very low according to SBU GRADE.

Bakgrund: Hjärt- och kärlsjukdom är idag den vanligaste dödsorsaken nationellt och internationellt. Hälso- och sjukvården bör erbjuda individanpassad fysisk träning efter inträffad hjärthändelse. För att möjliggöra individanpassad fysisk träning bör patienten genomgå pre-exercise screening. Kunskapen om förändringar av hjärtfrekvens (HF) och systoliskt blodtryck (SBT) under symtombegränsat cykeltest vid pre-exercise screening av personer efter hjärthändelse är idag begränsad. Syfte: Huvudsyftet i denna studie var att i) undersöka förändring av HF och SBT hos personer som genomgått hjärthändelse under ett symtombegränsat cykeltest. Vidare var delsyftet att ii) undersöka eventuell korrelation mellan aerob prestationsförmåga och greppstyrka respektive muskulär uthållighet samt att iii) jämföra deltagarnas greppstyrka med referensvärden. Metod: Data som analyserats är insamlat från pre-exercise screening efter hjärthändelse och 68 deltagare inkluderades (median [25e percentilen; 75e percentilen] ålder, 66,4 [59,6; 71,7]; 89,7% män). Vid pre-exercise screening utfördes ett symtombegränsat cykeltest, där HF och SBT mättes med tidsintervall enligt standardiserat protokoll. Deltagarna fick även genomgå tester för muskulär uthållighet samt greppstyrka. Resultat: 68 deltagare genomförde symtombegränsat cykeltest, 59 genomförde test av greppstyrka, 60 axelflexionstester samt 59 tåhävningstester. HF och SBT ökade 14,5 (10; 18,5) slag/minut respektive 15 (10; 25) mmHg per belastningsnivå. HF sjönk i median 21,5 (15; 30,25) slag/minut 1 minut efter avslutat test. En stark korrelation sågs mellan maximal greppstyrka och peak prestationsförmåga (W) vid cykeltest (Rho=0,600, p<0,001).  Slutsats: Vårt resultat visar på en linjär ökning av HF och SBT samt en tydlig Heart Rate Recovery efter avslutat test, vilket överensstämmer med en frisk befolkning. Då greppstyrka har ett prognostiskt värde och att vi här visar att greppstyrka har en stark korrelation med peak prestationsförmåga rekommenderar vi att inkludera greppstyrka vid pre-exercise screening.

Bakgrund: I dagens Sverige är hjärt- och kärlsjukdomar en folksjukdom som år 2016 drabbade 26 000 personer. En förbättring gällande mortaliteten har skett sedan sjuksköterskeledda mottagningar öppnade på 1960-talet. Trots denna förbättring är fysisk aktivitet underutnyttjat i samband med rehabilitering, även om det ses som en viktig skyddsfaktor. Vikten med individanpassad vård samt motivation till egenvård av sjukvården är betydande för patientens fysiska aktivitet inom rehabiliteringsprocessen. Syfte: Studiens syfte var att beskriva patienters upplevelser av eller tankar om fysisk aktivitet i samband med rehabilitering efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt. Metod: Denna litteraturöversikt har baserats på åtta kvalitativa och två kvantitativa artiklar som hämtats från databaserna CINAHL complete, PubMed samt Web of Science. Artiklarna granskades och analyserades i enlighet med Friberg för att få fram resultatet som sedan sammanställts i olika teman. Resultat: Känslor som rädsla, ångest och oro upplevdes av patienter i samband med fysisk aktivitet efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt. Okunskap, bristande motivation och andra fysiska faktorer gjorde att patienter inte deltog i utformade träningsprogram. Sjukvårdens professioner, närstående samt patienters egna tillgångar och sociala nätverk hade en positiv inverkan på deras upplevelser av fysisk aktivitet. Resultatet presenteras i fyra huvudteman; ”Psykiska upplevelser – rädsla, ångest och oro”, ”socialt stöd – anhöriga, familj, deltagare och vårdpersonal”, ”kunskap, förståelse och fysiska faktorer” samt ”musik som strategi till motivering vid fysisk aktivitet”. Diskussion: Dorothea Orems egenvårdsteori, artiklar samt patienters upplevelser har styrt diskussionen. Brist på kunskap och motivation minskar egenvårdskapaciteten och sjukvårdens professioner, anhöriga och egna tillgångar är av betydelse för att motivera och stötta patienten i sin egenvård. / Background: Cardiovascular disease is classified as a public disease in today’s Sweden and affected 26000 people in 2016. The mortality has decreased since nursing wards opened in the 1960s. Despite this improvement, physical activity is underutilized in Sweden associated with rehabilitation, even though it is an important protection factor. Personalized care and motivation is important for the patients’ self-care and their rehabilitation process. Aim: Describe patients' experiences or thoughts about physical activity associated with rehabilitation after suffering from myocardial infarction. Method: This literature review has been based on eight qualitative and two quantitative articles collected from CINAHL complete, PubMed and Web of Science. The articles were reviewed and analyzed in accordance with Friberg to obtain the result that was compiled in different themes. Results: Fear and anxiety were experienced by many patients’ during physical activity after a myocardial infarction. Lack of knowledge and motivation resulted in that patients did not participate in training programs. The healthcare professions, relatives and patient's own assets and social network had a positive impact on the patient's experience of physical activity. The result is presented in four main themes; “Psychic experiences – fear, worries and anxiety”, “social support - relatives, family, participants and healthcare professionals”, “knowledge, understanding and physical factors” and “music as a strategy for motivation in physical activity”. Discussion: Dorothea Orem's self-care theory, articles and patients’ experiences formed the discussion. Lack of knowledge and motivation reduces the self-care capacity. Healthcare professions, relatives and own resources are important for motivating and supporting the patient in his self-care.

Bakgrund För patienter med kranskärlssjukdom rekommenderas hjärtrehabilitering och regelbunden fysisk träning som en viktig del av behandlingen. Dessa patienter är ofta påverkade både fysiskt och psykologiskt av sin sjukdom vilket kan vara utmanande för en hälsoförändring. Självförmåga är ett viktigt begrepp i hälsoförändringsarbetet och har visat sig vara en stark prediktor för fysisk aktivitet hos dessa individer. Hjärtrehabilitering har visats inverka positivt på denna, men det finns bristfällig evidens för vilken typ av träning som har bäst effekt på dessa patienters självförmåga och även om denna skiljer sig mellan könen.  Syfte Syftet med studien är att visa patienters fysiska kapacitet efter tolv veckors hjärtrehabilitering, deras självförmåga till fysisk aktivitet och eventuella korrelation mellan dessa variabler, samt skillnader mellan könen.  Metod Data gällande styrka i övre och nedre extremitet samt konditionsvärde och ESES-skattning för 56 patienter som nyligen genomgått hjärtrehabilitering sammanställdes och analyserades från ett pågående forskningsprojekt.  Resultat Män hade högre fysisk kapacitet än kvinnor, men kvinnor skattade sin självförmåga något högre. Det fanns ett signifikant samband (p<0,001) mellan kvinnors självförmåga och styrka, och det observerades en korrelation mellan självförmåga och styrka för män (p=0,0501).  Konklusion Den här studiens resultat visar att styrka har tydligt större koppling än kondition till självförmåga för fysisk aktivitet hos framförallt kvinnliga hjärtpatienter efter avslutad hjärtrehabilitering. Detta kan peka mot att mer fokus kan behövas riktas mot styrka i hjärtrehabilitering. / Background It is recommended that patients with coronary artery disease undergo cardiac rehabilitation and regular physical exercise as part of the treatment. These patients are often physically and psychologically affected by their disease which can make a health change challenging. Self-efficacy is an important concept in the area of health behaviour change and has been shown to strongly predict physical activity among these patients. Heart rehabilitation has been shown to positively impact said self-efficacy, but there is a lack of evidence regarding whether and if so what type of exercise that most influences it, and if there are any gender differences in this concern. Purpose The aim of the study was to investigate the physical capacity, self-efficacy for physical activity and the potential correlation between these variables among patients who had undergone a 12-week heart rehabilitation, plus any correlation between these variables. Furthermore, the possible gender differences regarding said questions were examined.  Method Data regarding upper and lower extremity strength as well as aerobic capacity and self-efficacy score for 56 patients who had recently undergone cardiac rehabilitation and who participated in an ongoing research project was compiled and analysed. Results Men had higher physical capacity than women, but women rated their self-efficacy slightly higher. There was a significant correlation (p <0.001) between women's self-efficacy and strength, and a correlation was seen between self-efficacy and strength for men (p = 0.0501).  Conclusion The results of this study show that strength is clearly more closely linked to self-efficacy than aerobic capacity among individuals after completing cardiac rehabilitation, and especially among females. This may indicate that more focus could be needed to be directed towards strength training in cardiac rehabilitation.

Bakgrund: Under de senaste 30 åren har dödligheten i hjärt-kärlsjukdomarna minskat och fler och fler personer lever med sjukdomen. Träningsbaserad hjärtrehabilitering (THR) är en effektiv sekundär-preventiv åtgärd som förblir en underutnyttjad behandlingsform på grund av bristfälligt deltagande. Syfte: Syftet med förbättringsarbetet var att förbättra deltagande i THR. Syftet med studien av förbätt-ringsarbetet var att genom den teoretiska modellen COM-B undersöka hur patienter uppfattar vad som underlättar eller hindrar deras deltagande i THR. Metod: Med hjälp av Nolans förbättringsmodell testades två förändringar inom ramen för THR, näm-ligen ”Min träningsplan” och ”Träning ute”. Studie av förbättringsarbetet var en kvalitativ studie som baserades på COM-B modellen. Data från sju semistrukturerade intervjuer transkriberades och analy-serades med hjälp av deduktiv innehållsanalys. Resultat: Resultat av förbättringsarbetet visade förbättrat deltagande i THR. I genomsnitt påbörjade 62 % av patienterna THR och de deltog i genomsnitt två tillfällen mer än före förbättringsarbetet. Stu-dien av förbättringsarbetet visade på att dynamiskt tankesätt, aktiv livsstil, stöttning, ansvarstagande, målbilder, positiva känslor kring träning och upplägg verkade vara förknippade med det som underlät-tade deltagande i THR. Det som hindrade deltagande i THR var samsjuklighet och trötthet, svårighet att få ihop sitt livspussel samt oro och rädsla kring fysisk aktivitet. Slutsats: Oberoende vilka förändringsidéer som hade testats framstod det att patienternas egna för-mågor och motivation utvecklades genom större fokus på beteendeförändring som framtagande av ”Min träningsplan” och ”Träning ute” gav upphov till. Det sociala sammanhanget, trygghet kring fysisk akti-vitet, framtidshopp, välbefinnande och längtan till livet innan sjukdomen var faktorer som gjorde att deltagande i THR ersatte andra konkurrerande beteenden. / Background: During the last 30 years, mortality from cardiovascular diseases has decreased and more and more people are living with the disease. Exercise-based cardiac rehabilitation (ExCR) is an effective secondary prevention measure that remains an underutilized form of treatment due to poor participation. Purpose: The purpose of the improvement work was to increase participation in ExCR and the study of the improvement work aimed to use the COM-B theoretical model to investigate how patients apprehended hindering and promoting factors regarding participation in ExCR. Method: Using Nolan's improvement model, two changes to the framework for ExCR were tested, namely "My training plan" and "Training outside". The study of the improvement work was a qualitative study based on COM-B model. Data from seven semi-structured interviews were transcribed and ana-lysed using deductive content analysis. Results: Results showed improved participation in ExCR, 62% of patients started ExCR and they attended an average of two more sessions than before the improvement work. Study showed a growth mind-set, active lifestyle, support, taking responsibility, goal images, positive feelings about training and setup were promoting factors for participation in ExCR. Barriers were co-morbidity, fatigue, difficulty putting together the life's puzzle and worry and fear about physical activity. Conclusion: Regardless of which change ideas had been tested, it was clear that the patients' own abil-ities and motivation were developed through a greater focus on behavioural change, which the development of "My training plan" and "Exercise outside" gave rise to. The social context, feeling safe, hope for the future, well-being and longing for life before the illness were associated with capability to manage competing behaviours in order to participate in ExCR.

Bakgrund Kranskärlssjukdom är ett av världens stora hälsoproblem där både insjuknandet och dödligheten är hög.Det finns god evidens för att träningsbaserad hjärtrehabilitering minskar mortaliteten och behovet avsjukhusvård. Trots detta är det i Sverige endast 20% av patienterna som deltar i träning inomcenterbaserad hjärtrehabilitering. En vanlig orsak till lågt deltagande är långa avstånd. Träning förmedladvia E-hälsa har potential att kunna öka tillgängligheten till hjärtrehabilitering. Innan implementeringbehöver effekten utvärderas. Syfte Syftet är att genom en systematisk litteraturöversikt jämföra effekten av träningsbaseradhjärtrehabilitering i klink med träningsbaserad hjärtrehabilitering på distans med hjälp av digital teknik. Metod Den systematiska litteraturöversikten utfördes genom artikelsökningar från databaserna PubMed ochCinahl. Söksträngarna formulerades enligt PICO-modellen. Därefter granskades artiklarna och bedömdesför bias enligt SBU:s formulär ”Bedömning av randomiserade studier”. Resultat Tretton artiklar uppfyllde inklusionskriterierna. De former av E-hälsa som användes varmobilapplikationer, websidor, telefonkontakt, SMS, mail och videomöten. Syreupptagningsförmåga mätt iVo2 peak eller Vo2 max var likvärdig eller bättre i interventionsgrupperna (E-hälsa) jämfört medkontrollgrupperna (sedvanlig vård). Följsamhet till träningen rapporterades vara bättre iinterventionsgruppen än kontrollgruppen och den självskattade livskvalitén som lika god iinterventionsgrupperna jämfört med kontrollgrupperna. Konklusion Resultaten tyder på att träningsbaserad hjärtrehabilitering förmedlad via E-hälsa kan vara lika effektivsom centerbaserad hjärtrehabilitering. Att använda E-hälsa som ett kompletterande hjälpmedel skullekunna göra träning inom hjärtrehabilitering mer lättillgänglig och öka både deltagande och följsamhet.