Stroke is a serious disease that leaves many sufferers physically disabled. Treatment resources are limited, meaning stroke patients, are in many cases, discharged prior to reaching their full potential of physical recovery. The hypothesis of this research is that a system that enables regular guided and monitored therapeutic exercises in the home can provide a means for stroke patients to achieve a higher level of physical rehabilitation. This research is based on the design, build and testing of an experimental prototype system to allow this, with the aim of investigating the feasibility and potential value for such systems. Any system to assist rehabilitation in the home must clearly be low cost, safe and easy to use. The prototype system therefore aimed to achieve these features as well as focusing on the upper limb. Literature is reviewed in the fields of stroke, human anatomy and mechanisms, motor performance, feedback during motor learning, and existing systems and technology. Interviews are also conducted with stroke physiotherapists to gain input and feedback on concepts that were generated. Although systems exist with similar aims to those mentioned in the hypothesis, there are some areas where investigation is lacking. The prototype system measures movement using a novel combination of gyro sensors and flex sensors. The prototype system is designed with a focus on the method of interaction with patients and the provision of guidance and feedback that simulates that provided by a physiotherapist. The prototype system also provides a unique combination of quantitative information to patients of their personal improvements and graphical feedback of their movements and target movements. Finally, a novel categorisation of movement synergism (a form of movement coordination) is established and a novel method for detecting movement synergism is developed and tested. Performance of the prototype hardware is tested, and it is concluded that identified requirements have been met, although variability of recorded data is high. Tests also indicate that the prototype system is capable of detecting movement synergism. Finally, a controlled test involving healthy participants is performed to investigate the efficacy of the prototype as a whole. It was found that use of the prototype system resulted in a statistically significant improvement in conformance to target movements (p < 0.05). Findings are discussed in detail and the hypothesis is concluded as being supported overall. Recommendations for future research are made.

<p><strong>Syfte</strong>: Att belysa hur faktorer inom områdena person, miljö och sysselsättning kan påverka delaktigheten hos personer med stroke vid rehabilitering i hemmet. </p><p><strong>Metod: </strong>Genom en litteraturstudie har tio vetenskapliga artiklar av kvalitativa och kvantitativ art analyserats utifrån Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) och <em>Person Environment</em> <em>Occupation Model</em> (PEO).</p><p><strong>Resultat</strong>: Resultatet visade att vårdtagare som rehabiliterats i sin hemmiljö upplever mer delaktig i rehabiliteringen i jämförelse med vårdtagare som har genomgått sin rehabilitering på sjukhus. Betydelsefulla faktorer till den ökade delaktigheten är bland annat att vårdgivare får anpassa sig till vårdtagaren, som därmed får ett ökat medbestämmande. Vårdtagare upplever en trygghet när rehabiliteringen äger rum i hemmet, eftersom det är där de har sina gamla aktivitetsmönster. Vårdgivare får även större möjligheter att identifiera vilka aktiviteter som tidigare varit meningsfulla för vårdtagaren. Minskad delaktighet kopplas i flera studier till informationsbrist hos vårdtagarna angående deras nya livssituation och rehabiliteringsinsatser. The Canadian Occupational Performance Measure (COPM) är en klientcentrerad modell som visat stor användbarhet i att få vårdtagare delaktiga i rehabiliteringsprocessen, och då inte minst när det gäller information till vårdtagaren. Litteraturen visade även att det finns brister i samhällsresurser för att personer som drabbats av stroke ska uppleva delaktighet.                                                                         </p><p><strong>Slutsats: </strong>För att kunna göra en person delaktig vid rehabilitering i hemmet krävs det att åtgärderna utformas och genomförs i samråd med vårdtagaren. Vårdtagaren ska också få individuellt anpassad information om rehabiliteringsinsatser och förvärvat hälsotillstånd. Ett sätt att främja för vårdtagares optimala delaktighet är att ta hjälp av bedömningsinstrumentet COPM i rehabiliteringsprocessen. Ett bra stöd från samhället är en förutsättning för att bidra till delaktighet hos personer som drabbats av stroke.</p>

<p>En kvalitativ intervjustudie med syftet att beskriva hur personer med fraktur upplever rehabilitering i sitt eget hem. Intervjuerna ägde rum i sex personers hemmiljö med hjälp av bandspelare och en egenhändigt framarbetad intervjuguide. Deltagarna upplevde bland annat att det sociala nätverket och motivation hade stor betydelse samt att personalens goda bemötande, tillgång till hjälpmedel och den välkända hemmiljön bidrog till en upplevelse av trygghet under hemrerhabiliteringen.</p><p>Slutsatsen är att deltagarna uppskattade möjligheten att få vara i sitt hem under rehabiliteringen.</p>

En kvalitativ intervjustudie med syftet att beskriva hur personer med fraktur upplever rehabilitering i sitt eget hem. Intervjuerna ägde rum i sex personers hemmiljö med hjälp av bandspelare och en egenhändigt framarbetad intervjuguide. Deltagarna upplevde bland annat att det sociala nätverket och motivation hade stor betydelse samt att personalens goda bemötande, tillgång till hjälpmedel och den välkända hemmiljön bidrog till en upplevelse av trygghet under hemrerhabiliteringen. Slutsatsen är att deltagarna uppskattade möjligheten att få vara i sitt hem under rehabiliteringen.

Syfte: Att belysa hur faktorer inom områdena person, miljö och sysselsättning kan påverka delaktigheten hos personer med stroke vid rehabilitering i hemmet.  Metod: Genom en litteraturstudie har tio vetenskapliga artiklar av kvalitativa och kvantitativ art analyserats utifrån Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) och Person Environment Occupation Model (PEO). Resultat: Resultatet visade att vårdtagare som rehabiliterats i sin hemmiljö upplever mer delaktig i rehabiliteringen i jämförelse med vårdtagare som har genomgått sin rehabilitering på sjukhus. Betydelsefulla faktorer till den ökade delaktigheten är bland annat att vårdgivare får anpassa sig till vårdtagaren, som därmed får ett ökat medbestämmande. Vårdtagare upplever en trygghet när rehabiliteringen äger rum i hemmet, eftersom det är där de har sina gamla aktivitetsmönster. Vårdgivare får även större möjligheter att identifiera vilka aktiviteter som tidigare varit meningsfulla för vårdtagaren. Minskad delaktighet kopplas i flera studier till informationsbrist hos vårdtagarna angående deras nya livssituation och rehabiliteringsinsatser. The Canadian Occupational Performance Measure (COPM) är en klientcentrerad modell som visat stor användbarhet i att få vårdtagare delaktiga i rehabiliteringsprocessen, och då inte minst när det gäller information till vårdtagaren. Litteraturen visade även att det finns brister i samhällsresurser för att personer som drabbats av stroke ska uppleva delaktighet.                                                                          Slutsats: För att kunna göra en person delaktig vid rehabilitering i hemmet krävs det att åtgärderna utformas och genomförs i samråd med vårdtagaren. Vårdtagaren ska också få individuellt anpassad information om rehabiliteringsinsatser och förvärvat hälsotillstånd. Ett sätt att främja för vårdtagares optimala delaktighet är att ta hjälp av bedömningsinstrumentet COPM i rehabiliteringsprocessen. Ett bra stöd från samhället är en förutsättning för att bidra till delaktighet hos personer som drabbats av stroke.

<p>A multi professional team use different professional skills to a specific target. The people in the team complement each other to achieve the best performance possible. Professional identity is a mix between the professional and personal identity. Social identities, like professional identity, is a product of social categorization and social comparison. The purpose of this study was to examine how increased cooperation in cross-disciplinary teams has affected the professional identity of home care staff. The method I used to gather my material were focus groups with home care staff in relation to their workplace. Five focus groups were conducted and formed the basis of the results. I used parts of and got inspired from the hermeneutic approach in the analysis of my empirical findings. The results were interpreted by the social identity theory and the concepts of identity, professional identity and the dual task. The results show that home care staff finds it difficult to describe what their role is in the profession. The team's work has affected the staff to feel stronger in their profession and occupation. They have been able to learn from the other team members and have got a deeper understanding of the other team member’s profession. They also believe that the home care staff group has become more of a united group now that they know more about each other's work, work more equal and have more discussions within the group. Home care staff professional identity has been influenced, as all work within the team goes toward a common explicit goal. This has made stronger professional identity within the group and they can identify themselves more with each other. The teams work towards the common goal has also contributed to that they experience cooperation, understanding and affinity with the other team members. This has broadened their professional identity and they have become part of a new group - the team.</p>

Syftet med studien var att utforska och beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av samarbete med närstående i rehabiliteringen av personer med stroke. Studien antog en kvalitativ induktiv ansats för att fokusera på deltagarnas beskrivningar. Ändamålsenligt urval skedde utifrån kriterier. Tio deltagare ingick i studien. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer med öppna frågor och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra kategorier: Möta den närstående i en förändrad livssituation; Finna rehabiliteringsåtgärder som främjar ett fortsatt engagemang i aktiviteter; Hantera utmaningar; Resurser för att återskapa en tillfredsställande vardag. Studiens resultat visade att arbetsterapeuternas samarbete med närstående i rehabiliteringen av personer med stroke fokuserade främst på aktiviteterna för personen med stroke. Närståendes aktiviteter beaktades i en viss mån i rehabiliteringsprocessen, däremot var arbetsterapeutiska åtgärder för deras aktiviteter begränsad och omfattade främst rådgivning. Vidare ur ett rehabiliteringsperspektiv visade resultatet att närståendes engagemang skapade förutsättningar för en kontinuerlig rehabilitering och att uppnå goda resultat, samtidigt som höga förväntningar, krisreaktioner och kulturella skillnader var utmanade. Resultatet av denna studie kan bidra till ökade kunskaper om hur arbetsterapeuter samarbetar med närstående i rehabiliteringen av personer med stroke och kan vara användbar vid utveckling av rehabiliteringsinsatser i ett familjecentrerat perspektiv inom arbetsterapi. / The aim of the study was to explore and describe occupational therapists' experiences of collaboration with family caregivers in the rehabilitation of people with stroke. The study adopted a qualitative inductive approach in order to focus on the participants' descriptions. A purposeful selection took place based on criteria. Ten participants were included in the study. Data were collected through semistructured open-ended interviews and were analyzed by qualitative content analysis. The analysis resulted in four main categories: Meeting the family caregiver in a changed life situation; Identify rehabilitation interventions that promotes a continued engagement in activities; Managing challenges; Resources to recreate a satisfying everyday life. The study results showed that occupational therapists' collaboration with family caregivers in the rehabilitation of people with stroke primarily focused on the occupations for the person with stroke. Family caregivers occupations were considered to a certain extent in the rehabilitation process, however occupational therapy interventions for their occupations were limited and mainly included counseling. Furthermore, from a rehabilitation perspective, the result showed that family caregivers involvement creates the conditions for continuous rehabilitation and achieving good results while high expectations, crisis and cultural differences are challenging. The result of this study can contribute to increased knowledge of how occupational therapists collaborate with family caregivers in the rehabilitation of people with stroke and may be useful in the development of rehabilitation interventions in a family-centered approach within occupational therapy.

Bakgrund: Stroke är den tredje största dödsorsaken i Sverige och drabbar ca 30 000 människor årligen. Att återvända hem efter en sjukhusvistelse är ofta mycket efterlängtad av strokeöverlevare. Men förhoppningen att återgå till sina normala liv är inte alltid kopplat till verkligheten. Forskning visar att många strokeöverlevare är oförberedda på vad de nya begränsningar och förlorade förmågor innebär för dem i hemmet. Syfte: Att undersöka vilka medgångar och motgångar som strokepatienter mött efter utskrivning från sjukhus till hemmet, för att undersöka hur sjuksköterskan kan hjälpa patienter som drabbats av en stroke att förbereda sig för att klara sig i den dagliga hemmiljön. Metod: Litteraturöversikt baserat på 10 vetenskapliga kvalitativa originalartiklar publicerade i PubMed och Cinahl från 2000. Artiklarna granskades utifrån SBUs kvalitetsgranskningsmall. Resultat: Resultatet visade att flera av de svårigheter som uppkommer i hemmet kunde minskas med insatser att skapa realistiska förväntningar genom praktiska övningar samt att coacha strokeöverlevare inför återkomst till hemmet. Ur de motgångar som framkom skapades kategorierna; rädslan att vara en börda, familjen som ett hinder, livet saktade ner, sjukhus vs hemmet, existentiella och sociala konsekvenser. Interaktionen med sjuksköterskorna var viktigt både innan utskrivning och i hemsjukvården då bemötandet kunde försämra och förbättra deltagarnas förväntningar på rehabilitering. Information, meningsfulla relationer samt att finna mening i det lilla kunde hjälpte deltagarna att hantera vardagen bättre. Slutsats: Hur förberedda strokeöverlevare är inför utskrivning påverkar hur de hanterar de motgångar de möter i sin hemmiljö. Resultaten visar vikten av att de strokedrabbade får stöd att skapa realistiska förväntningar för sin vardag.

A multi professional team use different professional skills to a specific target. The people in the team complement each other to achieve the best performance possible. Professional identity is a mix between the professional and personal identity. Social identities, like professional identity, is a product of social categorization and social comparison. The purpose of this study was to examine how increased cooperation in cross-disciplinary teams has affected the professional identity of home care staff. The method I used to gather my material were focus groups with home care staff in relation to their workplace. Five focus groups were conducted and formed the basis of the results. I used parts of and got inspired from the hermeneutic approach in the analysis of my empirical findings. The results were interpreted by the social identity theory and the concepts of identity, professional identity and the dual task. The results show that home care staff finds it difficult to describe what their role is in the profession. The team's work has affected the staff to feel stronger in their profession and occupation. They have been able to learn from the other team members and have got a deeper understanding of the other team member’s profession. They also believe that the home care staff group has become more of a united group now that they know more about each other's work, work more equal and have more discussions within the group. Home care staff professional identity has been influenced, as all work within the team goes toward a common explicit goal. This has made stronger professional identity within the group and they can identify themselves more with each other. The teams work towards the common goal has also contributed to that they experience cooperation, understanding and affinity with the other team members. This has broadened their professional identity and they have become part of a new group - the team.

No description available.