Introduktion: Symtomen som en person med demens kan få är kognitiv svikt som kan bli påtagligare. Omvårdnadspersonalen som vårdar personer med demenssjukdom kan ställas inför stora utmaningar. Beroende på personalens attityd till tvångsåtgärder kan omvårdnadsinterventionerna som förebygger tvången variera. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa omvårdnadspersonals attityder till användandet av tvång och omvårdnadsinterventioner för att förebygga användandet av tvång hos personer med demenssjukdom. Metod: Litteraturstudien är uppbyggd av Polit och Becks (2012) niostegsmodell. Litteratursökningar gjordes i CINAHL och PubMed med sökorden dementia och restraint. Sökningarna gav tio vetenskapliga artiklar som kvalitetsgranskades och resulterade i tre teman. Resultat: Teman som framkom i resultatet är: Omvårdnadspersonal använder tvång för att göra gott för personer med demenssjukdom men vill i grunden inte använda tvång, Omvårdnadspersonal använder tvång för att underlätta arbetet och Anpassa kommunikationssätt till personens behov. Slutsats: Litteraturstudien visade olika attityder och omvårdnadsinterventioner vid tvång. Centrala attityder var att sjuksköterskor och övrig personal inte vill använda tvång, det ska användas sparsamt och tvång kan användas trots begränsningar gentemot personer med demenssjukdom. Centrala omvårdandsinterventioner handlade om olika kommunikationssätt.

Inledning: Att som sjuksköterska arbeta med patienter som vårdas mot sin vilja kräver stor inlevelseförmåga. Mötet med denna patientgrupp gör att sjuksköterskorna utsätts för tvivel och osäkerhet huruvida den vård som erbjuds är till gagn för patienten.  Syfte: Studiens syfte var att beskriva patienters upplevelse av sluten psykiatrisk tvångsvård. Metod: En systematisk litteraturstudie har genomförts. Åtta vetenskapliga artiklar publicerade från år 2000 och framåt inkluderades. Materialet bearbetades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Patienternas upplevelse av sluten psykiatrisk tvångsvård innefattar både negativa och positiva aspekter. Dessa upplevelser sammanfattas till; respektlös behandling, bristande vårdkvalitet, utebliven bekräftelse, fråntagen autonomi, isolering och positiva vård-upplevelser. Slutsatser: Bemötandet spelar en central roll i hur patienter upplever tvångsvården.

År 2013 kom en ny lag i Sverige som helt förbjöd tvångssterilisering. Från 1975 fram till 2013 har människor som bytt kön varit tvungna att sterilisera sig. På grund av den nya lagen har steriliseringsproblematiken lyfts upp igen och blivit aktuellt. Syftet med undersökningen har varit att se olika ”vinster och förluster” med steriliseringslagarnas tillämpning. Det har också varit att se om steriliseringarna skedde som en garanti för elevers utskrivning från en sinnesslöanstalt. För att möjliggöra undersökningen har elev akter från en sinnesslöanstalt undersökts som hette Hallagården som fanns i Heberg. Det centrala forskningsläget som har använts är Maija Runcis har skrivit avhandlingen” Steriliseringar i folkhemmet”, Judith Areschoug som har skrivit avhandlingen ”Det sinnesslöa skolbarnet, undervisning, tvång och medborgarskap 1925-1954 och Mattias Tydén som har skrivit ”Från politik till praktik – De svenska steriliseringslagarnas tillämpning 1935-1975”. Undersökningens resultat visar att samtliga elever vars ansökan om sterilisering utfärdades skedde detta i samband med att eleverna skulle skrivas ut från Hallagården. Tolkningar om ”vinster och förluster” har gjorts och oavsett om eleven blev steriliserad eller inte har olika instanser gjort ”vinster och förluster” på det beslutet. Undersökningens huvudresultat är att både ”vinster och förluster” har synliggjorts på ett beslut. En sterilisering kunde både ses som ”en vinst och en förlust” för en instans.

Isolering, bältning och tvångsmedicinering är exempel på tvångsåtgärder som förekommer inom psykiatrin världen över. Sjuksköterskor möter patienter som tvångsvårdas, och ansvarar för att skapa relationer med dem. Mötet innebär en komplexitet, eftersom sjuksköterskans uppgift är att individanpassa vården och att bevara patientens autonomi, samtidigt som hen är skyldig att väga patientens önskemål mot läkarens ordinationer, lagtexter och avdelningens säkerhet. Förutom detta etiska dilemma finns även risk för att sjuksköterskan utsätts för våld. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskornas upplevelse av att arbeta med tvångsåtgärder. Studien är en litteraturstudie. Upplevelserna som påträffades berörde sjuksköterskornas grundläggande tankar om tvångsvård, förnimmelsen av att utföra tvångsåtgärder, samt upplevelser om hur organisationen påverkade sjuksköterskornas arbete med tvångsåtgärderna. Slutsatser: Hos en del sjuksköterskor finns förhållningssätt som försvårar att individanpassa vården för tvångsomhändertagna patienter. Samtidigt har de flesta av sjuksköterskorna en medvetenhet om att synen på patienten kan brista, och om den avgörande betydelsen av att skapa tillitfulla vårdrelationer. Sjuksköterskorna har fler möjligheter att påverka antalet tvångsåtgärder än de tycks uppleva. Följden av handledda reflektionssamtal är ett minskat antal tvångsåtgärder och en större medvetenhet hos sjuksköterskan om sin betydelsefulla roll, både gentemot patienten och organisationen.

Läkemedelshantering såsom administrering av medicin till patienter är en av de dagliga omvårdnadshandlingarna för en sjuksköterska. För en patient som vårdas under Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård (LPT) (SFS, 1991:1128) kan upplevelser av att få medicin vara blandade. I sjuksköterskans omvårdnadsarbete är det viktigt att se patientens unika upplevelser av situationen. Syftet med denna studie är att belysa patienters upplevelser av läkemedelsadministrering då de vårdas under LPT. Metoden är av kvalitativ natur där empirin samlats in med hjälp av intervjuer som har analyserats med manifest innehållsanalys. Resultatet visar blandade upplevelser hos patienter då Acceptans och Välbefinnande blandat med Fruktan, Resignation, Utsatthet, Ovilja och Brist på information framkommit. Av resultatet drogs Slutsatsen att kommunikation mellan patient och sjuksköterska är viktig samt att Brist på kommunikation kan leda till lidande för patienten.

Introduktion: Var femte år fördubblas antalet personer med demenssjukdom och det beräknas vara cirka 50 miljoner människor i världen som lever med denna sjukdom. Demens är en degenerativ sjukdom där hjärnan skadas. De allmänna symtomen vid demens är; minnesstörningar, språkstörningar och initiativförlust. Negativa beteende och psykiatriska symtom vid demens är väldigt utmanande att hantera för omvårdnadspersonal, exempel på symtom är aggressivitet, ångest och agitation. Tvångs- och begränsningsåtgärder medför negativa konsekvenser på personens integritet och rörelsefrihet. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa alternativa strategier till tvångs- och begränsningsåtgärder inom demensvård på äldreboende. Metod: En litteraturstudie baserad på Polit och Becks (2016) nio steg. De valda databaserna är Pubmed och CINAHL där användes sökorden demetia och restraint, detta resulterade i totalt tolv artiklar. Dessa artiklar genomgick en kvalitetsgranskning. Resultat: Resultatet bildade fem kategorier; Anpassa arbetsmiljön, Personal med adekvat kunskap, Vara insatt i livshistorien, Anpassat bemötande och Flexibelt arbetssätt. Slutsats: Mer omvårdnadspersonal krävs för att kunna utföra säker vård utan tvångs- och begränsningsåtgärder. Omvårdnadspersonalen behöver kunskap angående innebörden av tvångs- och begränsningsåtgärder och lagarna kring dessa. Arbetsplatsen bör erbjuda utbildning för att uppdatera personalen inom aktuell forskning.

Idag råder synsättet att individens delaktighet är att föredra i så gott som alla behandlings- och insatsformer samt att relationen mellan den professionelle och den som tar emot hjälpen är av stor vikt. Tvångsvård och tvångsåtgärder är något som strider mot den allmänna synen på hur man bäst tar hand om människor. I situationer där någon kan vara till fara för sig själv eller andra och inte inser detta kan dock tvång vara nödvändigt. Hur är det möjligt att göra någon delaktig i en behandling som sker mot dennes vilja? Syftet med denna uppsats var att undersöka hur personal som utövar olika former av tvångsvård går tillväga för att skapa en god behandlingsrelation och för att få klienten delaktig i behandlingen. Sju kvalitativa intervjuer med åtta respondenter genomfördes på en psykiatrisk klinik i Norrland. Resultatet visar att personalen utifrån de förhållanden som råder kan göra patienterna delaktiga genom att samtala med dem och bemöta dem med respekt och ömsesidighet. Om delaktighet definieras som en känsla hos individen snarare än att delta aktivt i saker kan delaktighet under tvång utrycka sig genom att den som blir utsatt för tvånget ändå känner sig sedd, respekterad och likvärdig.

Det huvudsakliga syftet med denna uppsats har varit att fokusera på behovet av integritet hos äldre dementa personer och sedan koppla detta behov till hur fysiska begränsningar i form av tvång och inlåsning av dessa personer, är reglerat. Uppsatsen är skriven rättssociologiskt, vilket innebär en grundlig genomgång av relevant forskning om aktuella frågor kring behovet av integritet bland äldre. Även ett inslag av rättsdogmatism har använts för att fastställa vad som stadgas i lagarna vad gäller fysiska begränsningar såsom inlåsning och andra tvångsåtgärder i vården av äldre dementa. Forskning visar att integritet och självbestämmande är nära knutna till varandra. Personal på särskilda boenden har svårt att veta vad som är tillåtet i det dagliga arbetet, då tydlig reglering saknas på området. Här kommer en svår avgränsning om vad som är proportionerligt och etiskt försvarbart in. Både svenska och europeiska lagar stadgar att våra mänskliga fri- och rättigheter endast kan begränsas med stöd av lag. En sådan lagstiftning finns dock inte, annat än genom nödrätten, som endast kan tillgripas undantagsvis och i nödfall. Således bör en ny lag tillsättas som reglerar detta område, både för personalens och de äldre dementas skull.

Bakgrund: Tvång inom den slutna psykiatriska vården är ett komplext ämne. Ofrivillig intagning, tvångsmedicinering, avskiljning och bältesläggning är tvångsåtgärder inom den psykiatriska vården. Dess utförande styrs av lagar och riktlinjer som syftar till att skydda patientens integritet och autonomi. Sjuksköterskans roll vid åtgärderna är att se till att patientens rättigheter tillvaratas samt identifiera patientens omvårdnadsbehov. Vården eftersträvar att patienten i efterhand ska uppleva åtgärderna som acceptabla. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av tvångsåtgärder inom den slutna psykiatriska vården. Metod: En deskriptiv litteraturstudie med systematiska sökningar genomfördes. Studien baserades på tio vetenskapliga artiklar hämtade ur tre databaser. Resultat: Vid tvångsåtgärder upplevdes känslor såsom rädsla, ilska och maktlöshet. Vid tvångsmedicinering var biverkningar en stor oro.Kränkning av integriteten och autonomin upplevdes vid tvångsåtgärderna som följd till att patienter upplevde att de förlorade sig själva. Patienterna upplevde personalen som distanserad och ouppmärksam på patientens behov och en relation till vårdpersonalen saknades. Närståendes stöd beskrevs ha både positiv och negativ inverkan på upplevelserna av tvångsåtgärderna. Konklusion: Psykiatriska patienters upplevelser påverkas av många faktorer såsom personalens handlande, åtgärd som utförs, insikt i sin sjukdom samt relation till närstående och personal.Sjuksköterskan har möjlighet att påverka upplevelserna till det bättre, genom att skapa en relation till patienten där känslor och behov uppmärksammas.

No description available.