No description available.

Tidigare studier visar att tvångsåtgärder inom barn- och ungdomspsykiatrisk (BUP) slutenvård väcker känslor hos samtliga involverade. Dock finns knapphändigt med forskning inom området. Denna studie syftar till att med utgångspunkt i Krav-resursmodellen undersöka hur vårdpersonal inom BUP slutenvård upplever utförandet av tvångsåtgärder, med fokus på hur krav och resurser kan bidra till att försvåra eller underlätta situationen. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med åtta deltagare från sex olika regioner, både sjuksköterskor och skötare, och materialet analyserats tematiskt. Resultaten visar att de krav som försvårar är emotionell påfrestning, andra patienters oro och behov, kollegor som agerar oaksamt, vårdnadshavare på plats och etiska dilemman. Resurser som kan underlätta är rutinerade kollegor, utbildning på arbetsplatsen, tillräcklig bemanning, fysisk arbetsmiljö, samarbete, gemensam reflektion och stöd samt kommunikation med patienten. Studiens resultat belyser tidigare knapphändigt uppmärksammade insikter, som hur oaksamt handhavande av personal kan komma att försvåra, och hur en ständig kommunikation med patienten kan underlätta i situationen.

Bakgrund: Tidigare forskning visade att patienter som tvångsvårdats beskrev att det var problematiskt när andra bestämde åt dem och när personal inte tog sig tid att lyssna och prata. Enligt Lag om psykiatrisk tvångsvård (SFS 1991:1128) ska tvångsåtgärder utföras med största möjliga hänsyn till patienten. Sjuksköterskor har beskrivit sig kunna känna skuld efter att ha utsatt patienter för tvångsåtgärder och vissa menade att det ibland inte fanns några alternativ till att utföra tvångsåtgärder. Syfte: Att beskriva patientens upplevelse utav tvångsvård och tvångsåtgärder. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ inriktning. Studien är baserad på elva vetenskapliga artiklar som är publicerade mellan år 2000-2012 och genomförda i Australien, Finland, Kanada, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Sverige. Dessa artiklar har analyserats och därefter har subkategorier och huvudkategorier urskiljts. Resultat: Personal upplevdes som ignorant och respektlös och patienter efterlyste genuin omtanke. Maktutövningar framkom och resulterade i att patienter upplevde sig förlora kontrollen. Vidare framkom det att patienter upplevde en bristande kommunikation där de varken blev hörda på eller hade en fullgod kontakt med personalen. Patienter upplevde sig inte heller bli tillräckligt delaktiga och informerade gällande deras vård. Samtidigt visade det sig också att vården kan erbjuda en känsla av säkerhet och gott omhändertagande. Patienternas upplevelser resulterade i fyra huvudkategorier samt sex subkategorier. Diskussion: Tännsjös definition av begreppet autonomi valdes till teoretisk utgångspunkt och användes för att genomföra en diskussion av resultatet. Information, beslutstagande och personalens makt är några utav de ämnen som diskuterats. / Background: Previous studies have shown that patients who were involuntarily treated described the care as problematic when others were taking decisions for them and the staff didn’t listen or talked to them. According to The Law of psychiatric Compulsory Care of 1991, coercive measures should be used with the highest regard considering the patient. Nurses can feel guilty about exposing the patient to coercive measures and some believed that there are no alternatives to it. Aim: To describe the patient’s experience of compulsory treatment and coercive measures. Methods: A literature review with a qualitative approach. Eleven scientific articles, published between the years 2000-2012, were used in the study. The studies were carried out in Australia, Finland, Canada, The Netherlands, Norway, Great Britain and Sweden. The studies were analyzed and the result was categorized. Results: Staff was described as ignorant and disrespectful and the patients wanted genuine regard. Staff exercised power which, for the patients, resulted in an experienced loss of control. Patients reported failure in communication, information, participation and were not having an adequate contact with the staff. Meanwhile some patients narrated that their care was good and offered them a sense of security. The patients’ experiences resulted in four main categories and six sub categories. Discussions: The definition of autonomy, by Tännsjö, was chosen to be the theoretical framework and was used in the discussion. Information, decision-making and the power of the staff were some of the topics which were discussed.

Bakgrund: Inom psykiatrisk slutenvård förekommer det att sjuksköterskor får utdela tvångsinjektioner till patienter. Tvångsinjektioner faller under lagen om psykiatrisk tvångsvård då det är en speciell typ utav vård som innefattar att patienten ej längre tar vården frivilligt. Tidigare forskning visar på att patienter ofta har dåliga erfarenheter utav att ha fått en tvångsinjektion och även ofta ser det som en kränkning. Sjuksköterskor har även uttryckt att detta medför etiska utmaningar men också att kunskapen om tvångsinjektioner hos personal är bristande. Detta tyder på att det här finns ett förbättringsområde inom vården. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att ge patienter tvångsinjektioner i psykiatrisk slutenvård. Metod: Studien följer en kvalitativ design med en induktiv ansats. Datainsamling har skett genom semistrukturerade intervjuer med fyra sjuksköterskor. Resultat: Resultatet pekar på att sjuksköterskan ser att tvångsinjektioner är ett nödvändigt ont och har svårt att bearbeta situationer med tvångsinjektioner, men att teamet kan vara ett behjälpligt stöd. Resultatet utmynnade i fyra kategorier; att inse begränsningar, att vara en del i ett team, att förbättra upplevelsen för patienten och att känna att man gör skillnad. Slutsats: Sjuksköterskor vill se en utveckling gällande kompetensutveckling för situationer med tvångsinjektioner för att säkerhetsställa en god vård. / Background: In psychiatric inpatient care, nurses regularly give forced injections to patients. Forced injections fall under The Compulsory Psychiatric Care Act as it is a special type of care which includes that the patient no longer receives the care voluntarily. Previous research shows that patients often have bad experiences of having received a forced injection and often see it as a violation. Nurses have expressed that this causes experiences of ethical challenges and state that knowledge of forced injections in staff is lacking. Thus, this indicates an area of improvement in healthcare. Purpose: To describe nurses' experiences of giving patients forced injections in psychiatric inpatient care. Method: The study follows a qualitative design with an inductive approach. Data collection has been done through semi-structured interviews with four nurses. Results: The results indicate that the nurse sees that forced injections are a necessary evil and has difficulty processing situations with forced injections, but that the team can be helpful. The result resulted in four categories; to realize limitations, to be part of a team, to improve the experience for the patient and to feel that you are making a difference. Conclusion: Nurses want to see a development in competence and knowledge for situations with forced injections to ensure good care.

Bakgrund: Främsta syftet med tvångsvård är att skydda patienten från att skada sig själv eller andra. Patienter som vårdas under tvång inom psykiatrisk slutenvård har begränsad möjlighet att påverka och vara delaktiga i sin vård. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av att vårdas under tvång i den psykiatriska slutenvården. Metod: En litteraturöversikt har genomförts. Nio vetenskapliga artiklar analyserades enligt en femstegsmodell. Artiklarna hämtades från databaserna Cinahl och PsycInfo. Resultat: Det framkom både positiva och negativa upplevelser av att vårdas under tvång. Upplevelserna sammanfattades i tre teman: Avsaknad av information och kontroll, Önskan om förståelse istället för försummelse och Insikt om tvångsvårdens nödvändighet. Konklusion: Vårdpersonalens attityder och bemötande är avgörande faktorer för hur patienter upplever tvångsvården. / Background: The main purpose of coercive care is to protect patients from injuring themselves and/or others. Patients treated under coercive care in psychiatric care have limited possibilities to influence and participation in their care. Aim: To illuminate patients' experiences of being cared for in locked psychiatric care. Method: A literature review was conducted. Nine scientific articles were analyzed following a five-step model. The articles were retrieved from the databases Cinahl and PsycInfo. Results: There were both positive and negative experiences of being cared for under coercion. The experiences were summarized in three themes: Lack of information and control, Wishing for understanding instead of neglect and Insight into the necessity of compulsory care. Conclusion: The attitudes and treatment of caregivers are crucial factors in how patients experience compulsive care.