År 2013 kom en ny lag i Sverige som helt förbjöd tvångssterilisering. Från 1975 fram till 2013 har människor som bytt kön varit tvungna att sterilisera sig. På grund av den nya lagen har steriliseringsproblematiken lyfts upp igen och blivit aktuellt. Syftet med undersökningen har varit att se olika ”vinster och förluster” med steriliseringslagarnas tillämpning. Det har också varit att se om steriliseringarna skedde som en garanti för elevers utskrivning från en sinnesslöanstalt. För att möjliggöra undersökningen har elev akter från en sinnesslöanstalt undersökts som hette Hallagården som fanns i Heberg. Det centrala forskningsläget som har använts är Maija Runcis har skrivit avhandlingen” Steriliseringar i folkhemmet”, Judith Areschoug som har skrivit avhandlingen ”Det sinnesslöa skolbarnet, undervisning, tvång och medborgarskap 1925-1954 och Mattias Tydén som har skrivit ”Från politik till praktik – De svenska steriliseringslagarnas tillämpning 1935-1975”. Undersökningens resultat visar att samtliga elever vars ansökan om sterilisering utfärdades skedde detta i samband med att eleverna skulle skrivas ut från Hallagården. Tolkningar om ”vinster och förluster” har gjorts och oavsett om eleven blev steriliserad eller inte har olika instanser gjort ”vinster och förluster” på det beslutet. Undersökningens huvudresultat är att både ”vinster och förluster” har synliggjorts på ett beslut. En sterilisering kunde både ses som ”en vinst och en förlust” för en instans.

Syftet med denna uppsats är att utforska hur resocialiserings- och uppfostrans-ideal av sinnesslöa fungerade vid Västmanlands sinnesslöanstalt å Sofielund. Studien är en fallstudie med individfokus, som följer 18 intagna skolhemsele-ver vid sinnesslöanstalten i Sofielund. Det material som har använts är bland annat intagningslistor, journaler och personliga akter för de 18 undersöknings-personerna, som finns tillgängliga hos Landstingsarkivet Västmanland. Av denna undersökning framkommer bland annat att de 18 undersökningsperso-nerna kom från relativt normala familjer och hemförhållanden, som i de flesta fallen tillhörde arbetarklassen. Samtliga undersökningspersoner ansågs vara bildbara vid intagningen till Sofielund och den största delen av dem ansågs före intagningen lida av lättare sinnesslöhet (idioti). Dessutom ansågs inte någon av dem vara farlig för sin omgivning. Skolpersonalens beskrivningar stödjer inte heller uppfattningen om att de skulle ha ansetts vara farliga. Om de 18 undersökningspersonerna framkommer att de i vissa fall inte ansågs vara bildbara av skolledningen, tidigare utlåtanden till trots. Följaktligen visar resultatet på att en stor del av undersökningspersonerna blev hemskickade efter utskrivning från skolhemmet, möjligen för att de ansågs vara bildbara och därmed inte var lämpliga i skolhemmet. Denna studies resultat pekar också på att uppföljningen av undersökningspersonerna var relativt systema-tisk. En sammanfattande slutsats i denna studie är också att det inte var ovanligt att undersökningspersonerna skickades hem, trots att de flesta gjorde ganska små framsteg i skolan.