Studiens syfte är att undersöka professionellas upplevelser kring hur motivationen till ett förändringsarbete kan komma att påverkas av att ungdomar upplever sig tvingade att delta i insatser hos socialtjänsten och öppenvården. För att besvara studiens syfte gjordes semistrukturerade intervjuer med fem professionella behandlare inom tre olika insatser på öppenvården. Dessa arbetar gentemot ungdomar som huvudsakligen har ett kriminellt och utagerande beteende men även gentemot ungdomar som hamnat utanför samhället på grund av en psykisk ohälsa. Datamaterialet insamlades och sedan gjordes en tematisk analys på intervjuerna. Den tematiserade datan presenteras sen och analyserades med hjälp av Foucault, Bourdieu samt Ahrne för att se huruvida vi kunde se bakomliggande faktorer eller orsaker kring den problematik, studien visade. Resultaten visar att ungdomar upplever ett tvång i en liknande behandlingssituation vilket ofta tar sig i uttryck att en initial motivation till insatsen omöjliggörs. Det visar också att ansvaret faller på behandlaren att överbrygga denna tvångsupplevelse och på så vis försöka internalisera samt kultivera en motivation hos ungdomar. Detta är görbart om behandlaren erbjuds tillräckligt med autonomi inom organisationen samt är väl införstådd i hur ungdomar med liknande problematik helst vill bli bemötta.

Bakgrund:  Ibland kräver psykisk ohälsa psykiatrisk tvångsvård. Under 2019 vårdades 12 300 personer i Sverige mot sin vilja. Sjuksköterskan ska jobba personcentrerat och med respekt mot människors autonomi och integritet. Genom ökad kunskap angående patienters upplevelser av tvångsvård kan medvetenheten hos sjuksköterskor och andra yrkesverksamma förbättras och utvecklas. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av tvångsvård inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats, 10 artiklar har analyserats enligt Forsberg & Wengströms (2015) innehållsanalys. Artiklarna är hämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier: tvångsvård som nödvändigt, tvångsvård som skadande, socialt samspel och information och delaktighet samt 8 underkategorier: en nödvändighet, förlorande av integritet och autonomi, tvångsåtgärder som hot och straff, medicinering och biverkan, bemötande från personalen, mänsklig kontakt, brist på information och delaktighet i sin egen vård. Slutsats: De flesta patienterna hade en negativ upplevelse av tvångsvården men de fanns också de som tyckte att den var nödvändig och hjälpande. Det fanns även en önskan om mer delaktighet och information angående sin egen vård. Vårdpersonalen hade en stor roll i patientens upplevelse av tvångsvården.

Bakgrund: Användandet av informellt tvång riskerar begränsa patientens självbestämmande i   utformandet av sin vård. Trots detta vidmakthåller vårdpersonal användandet av informellt tvång på grund av dess effektivitet för patientens följsamhet till föreslagen behandling och för att upprätthålla en säker vårdmiljö. Att begränsa patientens självbestämmande utöver vad som regleras i lag är i gråzonen till vad som kan betraktas vara tillåtet. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av informellt tvång samt beskriva alternativ som främjar personcentrerad vård.  Metod: En systematisk integrativ litteraturöversikt av nio kvalitativa artiklar. Dataanalysen genomfördes utifrån Whittemore och Knafls metod.   Resultat: Två övergripande teman identifierades; Vårdens inverkan på informellt tvång och Konsekvenser av informellt tvång med två respektive tre subteman som inspirerades av   NANDA-I; Otillräcklig relation, Potential för förbättrad stresshantering, Risk för hotad värdighet, Maktlöshet samt Defensiv- och ineffektiv stresshantering. Slutsats: Vårdpersonalens användande av informellt tvång har medfört negativa upplevelser och   hanteringsstrategier för patienterna. Ur patienternas beskrivningar återfanns alternativ till det informella tvånget som är kunskap vårdpersonal kan använda sig av för att arbeta enligt principer för personcentrerad vård. / Background: The use of informal coercion poses a risk to limit the patient’s autonomy in the formation of their care. Regardless of this, healthcare personnel maintain the use of informal coercion due to its effectiveness in compliance, and maintaining a safe care environment. This restrictive act of patient’s autonomy is in a grey area to what can be considered as allowed.  Aim: To describe patients’ experiences of informal coercion and alternatives that promote person-centered care. Method: A systematic integrative review of nine qualitative articles. The data analysis was performed based on the method by Whittemore and Knafl. Results: Two major themes were identified; The impact of care on informal coercion and Consequences of informal coercion with two, respective three minor themes inspired by NANDA-I; Ineffective relationship, Readiness for enhanced coping, Risk for compromised human dignity, Powerlessness, Defensive- and ineffective coping.  Conclusions: Healthcare personnels’ use of informal coercion has led to negative experiences and coping for the patients. From the patients’ descriptions, alternatives were found, which is knowledge that   healthcare personnel can use to work according with principles for person-centered care.

Bakgrund: Vid psykisk sjukdom kan behov av heldygnsvård uppstå för att den enskilde personen inte skall utgöra någon fara för sig eller för tredje part. Vården kan vara av nytta trots att personen i fråga inte ger medgivande till vård, vilket medför ett etiskt dilemma för vårdpersonalen. Syfte: Att belysa patienters upplevelse av att vårdas enligt tvångslagstiftning vid en psykiatrisk avdelning. Metod: En litteraturstudie har genomförts som omfattar 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet visar att patienterna antingen upplevde att inläggningen varit till nytta eller till skada och att flertalet patienter upplevde en bristande autonomi och en känsla av minskat människovärde. Slutsats: Slutsatsen är att patienternas syn på inläggningen beror på dennes upplevelse av bevarad autonomi och möjlighet till delaktighet. Personal som har ett förhållningssätt som främjar detta, främjar också att patienten upplever den tvångslagstiftade vården som nödvändig. Detta förtydligar vikten av att i vården arbeta personcenterat och med ett förhållningssätt som främjar patientens autonomi och delaktighet. / Background: When a person is mentally ill, they might need hospitalisation against their ill, to protect them from themselves or to third parties. The care may be beneficial even though the person does not give consent to treatment, resulting in an ethical dilemma for caregivers. Aim: To elucidate patients' experiences of being cared for under a compulsory admission at a psychiatric ward. Method: A literature review has been carried out covering 11 qualitative research articles. Results: The results show that patients either feel that the admission was beneficial or detrimental, and that most patients experience a lack of autonomy and a sense of diminished human dignity. Conclusion: It is concluded that patients' views on the admission depends on his or hers experience of preserved autonomy and the opportunity to participate. Staff who have an attitude that promotes this, also encourages the patient to experience the compulsory care as necessary. This clarifies the importance of working personcentered with an approach that promotes patient autonomy and participation.

The legislation governing the care of people with dementia is based on consent and therefore reflects the western society’s idealization of autonomy. However, common symptoms of dementia include decreased ability to make adequate decisions and an impaired judgement. The purpose of this study was to understand the rationality in organizing the care of people with dementia without the presence of coercion, based on experience of nursing staff working in dementia care. How does the nursing staff reason about the use of coercion in the care of people with dementia? How do they relate to current legislation? To answer these questions three focus group interviews were made, consisting of nursing staff working at special units for people with dementia. The study was based on a critical hermeneutic perspective where ruling norms, values and beliefs were questioned. The result showed that the nursing staff considered use of coercion as an inevitable part of their work to ensure safety for people with dementia. Additionally, the result showed that the nursing staff used various strategies to work in a way that was compatible with the current legislation, although these strategies often failed to be sufficient enough to ensure the protection of people with dementia. Based on the result, this study discusses the conflict occurring between the discourses on autonomy in the society in relation to organizing a safe dementia care

No description available.

Psykisk ohälsa är något som blir allt vanligare och vanligare i vårt samhälle. Människor mår allt sämre. Att lida av en psykisk sjukdom kan vara oerhört tungt för personen och dennes familj. I vårt samhälle finns fortfarande en stigmatisering kring att lida av en psykisk sjukdom, även om detta har förbättrats de senaste åren. Dock finns en stereotyp bild kvar. Tvångssyndrom (OCD) är ett psykiskt tillstånd som är relativt okänt hos allmänheten. Detta trots att sjukdomen är vanlig. Tillståndet innefattar mycket mer än bara själva tvånget, och kan begränsa personen på många sätt i vardagen. Syftet med denna litteraturstudie var därför att undersöka personers upplevelser av att leva med OCD. För att svara på syftet valdes en kvalitativ metod. Genom systematiska litteratursökningar i databaserna PubMed CINAHL och PsycInfo valdes åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativt innehåll ut. Analysen genomfördes med kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats, vilken resulterade i fyra kategorier: att sträva efter kontroll och säkerhet, att hela ens tillvaro påverkas, att vilja vara som alla andra och söka förklaringar och vikten av förståelse och stöd. I resultatet framkom det hur svårt det var att leva ett fungerande liv, vad gäller jobb, skola, familjeliv. Även de mest grundläggande saker kunde bli en stor påfrestning på grund av tvånget och behovet att söka försäkran. Personer med OCD beskrev att samhället inte hade kunskapen samt förståelsen som behövdes. Därför förespråkar författarna till denna studie, ytterligare kunskap inom tillståndet OCD för att som sjuksköterskor kunna arbeta personcentrerat kring dessa personer, för att sprida kunskap i ämnet och få bort den tabubelagda stämpeln.

Bakgrund: Personer med allvarlig psykisk ohälsa kan behöva vårdas under tvång på en sluten psykiatrisk avdelning. För att kunna förbättra tvångsvården krävs en förståelse för dessa patienters upplevelser. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats där resultaten från tio originalartiklar har analyserats enligt en innehållsanalys av Forsberg och Wengström (2015). Den teoretiska referensramen som valdes var Katie Erikssons omvårdnadsteori. Resultat: Resultatet påvisar att patienter har liknande upplevelser av tvångsvård i samtliga artiklars resultat. I alla resultat framkommer det att patienter har upplevt någon form av negativ känsla i samband med tvångsvård. Majoriteten av resultaten visar att patientens integritet, autonomi eller mänskliga värde blir kränkt i samband med tvångsvård, vilket i sin tur leder till ett försämrat psykiskt mående. En positiv upplevelse av tvångsvård kan uppnås då personalen ser till att patienten blir väl informerad, känner delaktighet och tillit, genom att få patienten att känna sig sedd, hörd och respekterad. Slutsats: Hur patienter upplever och påverkas av tvångsvård är individuellt och upplevelsen av vården är unik för varje patient. Samma typ av tvångsvård kan i vissa fall ge motsägelsefulla resultat för olika patienter. Det finns dock gemensamma nämnare som kan vara avgörande för patienternas upplevelser. Sjuksköterskan har stora möjligheter att skapa en positiv upplevelse av vården för patienten. Genom en humanistisk vård, som grundar sig i respekt, lyhördhet och medkänsla, där patienten blir delaktig i sin vård. / Background: People with severe mental illness may need to be cared for in a closed psychiatric ward. In order to improve coercive care, an understanding of these patients' experiences is required. Aim: The purpose was to describe patients’experiences of coercive measures in psychiatric inpatient care. Method: A literature study with qualitative approach where the results from ten original articles have been analyzed according to a content analysis by Forsberg and Wengström (2015). The theoretical frame of reference selected was Katie Eriksson's nursing theory. Result: The result shows that patients have similar experiences of coercive care in the results of all articles. In all results it appears that patients have experienced some form of negative feeling in connection with coercive care. Most of the results show that the patient's integrity, autonomy or human value is being violated in connection with coercion, which in turn leads to deterioration in mental health. A positive experience of coercive care can be achieved when the staff ensures that the patient is well informed, feel trust and is involved, by making the patient feel perceived, heard and respected. Conclusion: How patients experience and are affected by coercive care is individual and the experience of care is unique to each patient. The same type of coercive care may in some cases give contradictory results for different patients. However, there are common denominators that can be crucial for the patients' experiences. The nurse has great opportunities to create a positive experience of the care for the patient. Through a humanistic care, which is based on respect, responsiveness and compassion, where the patient becomes involved in their care.

<p>I omvårdnaden av dementa uppstår ofta etiska överväganden där hänsyn skall tas till den demenssjuke, närstående, medboende samt lagar och riktlinjer. Sjuksköterskan ställs ofta inför svåra etiska situationer där beslut ska tas om eventuella tvångsåtgärder oberoende av vilket sorts stöd, moraliskt och/eller juridiskt, sjuksköterskan eventuellt har i sina beslut. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av etiska dilemman i demensvården i samband med olika tvångsåtgärder. Data samlades in via fokusgruppsintervjuer med sjuksköterskor (n=12) som ansvarade för personer med demenssjukdom inom särskilda boenden i en kommun i Norrland. En fallbeskrivning utgjorde grunden i fokusgruppsintervjuerna. Materialet analyserades via en kvalitativ manifest innehållsanalys. I resultatet framkom fyra kategorier. Etiska dilemman, etiskt förhållningssätt, rättsnormer och verklighet samt behov av stöd.  Sjuksköterskorna upplevde att de är ensamma i beslutsfattandet och behövde stöd i de svåra besluten kring åtgärder i olika etiska dilemman . Sjuksköterskorna upplevde närståendes delaktighet i vården av de dementa som ett bra och viktigt stöd och dialogen med närstående betonades. Det beskrevs också en känsla av stress då sjuksköterskan kommer i kläm mellan vårdpersonalens och de närståendes motstridiga krav som kan kännas svåra att tillmötesgå. En medvetenhet om de olika lagarna beskrevs men sjuksköterskorna upplevde det inte som ett etiskt dilemma att ibland behöva kringgå dem för att skydda den demente från skada eller lidande. Det skulle dock kännas bättre om de hade möjlighet att få stöd i lagen i sitt handlande. Den slutsats som vi drar är att sjuksköterskorna inte upplever några svårigheter att besluta om en tvångsåtgärd men behovet av stöd och handledning är stort.</p> / <p>Within the care of people with dementia ethical considerations often occurs and considerations has to be taken to the person with dementia, relatives, cohabitants and to laws and guidelines. Ethical dilemmas often occurs when the registered nurses (RNs) have to decide  whether or not to use constraints in the care, regardless of what kind of support these actions have in a moral or legal sense. The aim of this study was to describe the RNs experience of ethical dilemmas in relation to constraints in care of people with dementia. Data were collected in focus groups, with RNs (n=12) who worked in a municipal residential care for people with dementia in the north of Sweden. A case report initiated the interviews. Data were analyzed with qualitative content analysis. Four categories emerged. Ethical dilemmas, ethical approach, legal norms and reality, the need of support.  The RNs experienced loneliness in their decision making of interventions in different ethical difficult care situations and felt the need of support. They experienced that relatives are an important and a fine support in the care and the dialogue are pointed out as important. The RNs described feelings of stress when they were caught between conflicting demands from nursing staff and relatives. The RNs were aware of the laws related to health care, but they didn`t think of it as an ethical dilemma if they had to take sidestep from the law to protect the person with dementia from harm or misery. However they would feel better if they were supported by the law. <strong><em>Conclusion</em></strong><em>: </em>The RNs didn´t feel any difficulties if they had to decide to use constraints in the care of a person with dementia, but they are in need of support and coaching.</p>

<p> </p><p><strong>Bakgrund: </strong>Att vara inskriven enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, innebär att självbestämmandet tas ifrån en. Eftersom den nya lagen skapades för att skydda patienters integritet undersöker detta arbetet patienternas upplevelser av tvångsvård.<strong> Syfte:</strong> Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av tvång med fokus på tvångsvård inom den psykiatriska vårdenheten.<strong> Metod: </strong>En litteraturstudie där sju vetenskapliga artiklar ingick. Systematisk granskning av artiklarna genomfördes.<strong> Resultat: </strong>Resultatet utgörs av tre kategorier: de som uppfattar tvång i störst utsträckning vilket var främst vita, högutbildade och kvinnor. Negativa erfarenheter av tvångsvård vilket inkluderade att ingen lyssnade eller tog en på allvar. Slutligen positiva erfarenheter av tvångsvård vilket bland annat innebar att ha någon att prata med och få viss kontroll över sin vård.<strong> Diskussion: </strong>Självbestämmande och kommunikation är viktiga faktorer som spelar en stor roll när det kommer till upplevelser av tvångsvård.<strong> Slutsats: </strong>Många faktorer spelar in vid upplevelser av tvångsvård och tvång. Både negativa och positiva upplevelser kom fram. Många problem hade kunnat undvikas om personalen hade pratat med patienterna och visat empati. Fler studier i ämnet behövs för att personalen ska kunna förstå patienterna och i slutändan ge en bättre vård.</p> / <p><strong>Background: </strong>To be admitted according to the law of coercive measures in psychiatric care, LPT, one is stripped of one’s self-determination. Since the new law was created to protect patients' integrities, the aim of this study was to determine how patients' experienced coercive measures. <strong>Purpose: </strong>The aim was to describe<strong> </strong>patient´s experience of coercive measures with focus on psychiatric coercive care within a psychiatric care unit.<strong> Method:</strong> A literature review in which seven scientific articles were included. Systematic review of the articles was used.<strong> Results: </strong>Three categories were found: Those who experience coercive measure the most which was mainly white people, women and those with a high education. Negative experience of coercive measures which included not being listened to and taken serious. Finally positive experience which included having someone to talk to and being given some control over one’s own care.<strong> Discussion: </strong>Self determination and communication are key factors when it comes to experiences of coercive measures in psychiatric health care.<strong> Conclusion: </strong>There are many factors that correlated<strong> </strong>with experience of coercive measures and coercion<strong>. </strong>Both negative and positive experiences were mentioned<strong>. </strong>Many problems could have been avoided if only the staff had talked to the patients and showed empathy<em>. </em>More studies are needed to make the staff understand patients and ultimately give them better care.<em> </em></p>