Background: Admitting psychiatric patients against their will is a criticized form of care. Decisions stating that a patient needs to be hospitalized under coercion are based on their incapability to voluntarily participate in their care. Former patients reported that coercive care led to lower satisfaction with their care. Although most former patients experienced negative care, there where patients that understood their care. Previous studies stated a need to examine how patients experienced being under coercive care and subjected to coercive measures such as seclusion, mechanical restraint and forced medication. Aim: This study aimed to illuminate adult psychiatric inpatients experiences of coercive care. Method: A literature-based study based on analysis of ten qualitative scientific studies. Results: 3 themes with 10 subthemes emerged from the analysis; interpersonal relationships, lack of influence while under coercive care and good coercion. The results showed that negative experiences of coercion were often linked to the actions of the mental health care staff. The relationship to the staff could contribute to their experiences being negative or positive. Patients also stated that they felt powerless and experienced loss of autonomy during coercive care. Good coercion was experienced when they felt seen and taken seriously. Conclusion: Patients expressed both negative and positive experiences of coercion. Patients wished for better adjusted information and opportunities to participate. They also expressed the need for trusting and supportive relationships to the mental health care staff. This could lead to greater understanding for their coercive care. / I dagens samhälle rapporteras en ökning av psykisk ohälsa. Samtidigt är den psykiatriska tvångsvården under tung belastning och hög beläggning. Tvångsvård kritiseras dessutom för låg bemanning och bristande kompetens. Detta anses påverka patienters förmåga att praktisera sina rättigheter och medverka i sin vård. Det påverkar i sin tur vårdkvaliteten. Patienter kräver idag ökad delaktighet och information vid tvångsvård. Målet med tvångsvård är att förmå patienten att frivilligt medverka till vård. Tvångsvård blir inte aktuellt om patienten inte har ett nödvändigt behov av psykiatrisk vård. Vid vård under tvång är det möjligt att genomföra specifika åtgärder. Det kan röra sig om fastspänning, avskiljning eller tvångsmedicinering. Tillämpning av sådana åtgärder kräver god motivering och ska inte utsätta patienten för onödigt övergrepp. Makt och etik är förekommande begrepp som bör reflekteras över vid tvångsvård. Patienter under tvångsvård upplever maktlöshet och bristande kontroll. Dessutom förekommer oförståelse för varför tvångsvård tillämpas. Otillräcklig information och bristande delaktighet anses bidra till oförståelsen. Därtill påverkar relationen till vårdpersonalen patienters erfarenheter av tvångsvård. Relationer baserade på tillit och stöd bidrar till ökad förståelse. Goda relationer kan dessutom leda till att åtgärder som tvångsmedicinering och fastspänning kan undvikas. De relationer där patienten inte känner sig sedd eller lyssnad på bidrar till negativa erfarenheter av tvångsvård. Patienter som inte får göra sina röster hörda upplever ofta att åtgärder under tvång vart onödiga, allt som egentligen hade behövts var stöd och samtal. God tvångsvård grundar sig i förståelse för varför vård under tvång var nödvändigt. Det beskrivs som ett nödvändigt ont. Acceptans kan återfinnas i att vården är för deras eget bästa. Tvångsvård blir då ett tillfälligt anstånd i patienters ansvar för sig själva och lättnad återfinns i att någon annan tar över. Därtill kan tvångsvård upplevas som en insats vilken räddat patienter från att skada sig själva eller andra. Resultatet i föreliggande litteraturbaserade studie kan användas av sjuksköterskor för att skapa förståelse för patienters önskemål och erfarenheter. Genom att skapa förståelse kan sjuksköterskan arbeta för en förbättring inom psykiatrisk tvångsvård.

Bakgrund I Sverige vårdas årligen ca 12 000 män och kvinnor med tvångsvård. Tvångsvård regleras av lagar och får endast ges till personer som anses vara en fara för sig själv eller sin omgivning. Denna vårdform syftar till att upprätthålla säkerhet för både patient och dess omgivning, målet är att patienten ska ta emot frivillig vård. Att vårda någon med tvång är komplext och kan leda till svåra situationer för sjuksköterskor, vården ska därför utföras så hänsynsfullt som möjligt för att främja patienters autonomi och delaktighet.  Syfte Att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av tvångsvård inom psykiatrin. Metod Litteraturstudien genomfördes med en deskriptiv design. Artiklar söktes i databaserna PubMed, Cinahl och PsychINFO. Totalt tio kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel användes i studiens resultat. Artiklarna har analyserats där teman och subteman har urskilts.    Resultat Resultatet visade att sjuksköterskor saknar alternativ till tvångsåtgärder och detta har lett till etiska dilemman och negativa känslor. Trots detta fanns förståelse hos sjuksköterskor för syftet med tvångsåtgärderna och det sågs som en del av arbetet. Tvångsvård beskrevs ha en negativ påverkan på vårdrelationerna och därmed beskrevs även vikten av en god och tillitsfull relation mellan sjuksköterska och patient. Resultatet beskrevs i tre teman och fyra subteman.  Slutsats Utifrån resultatet till föreliggande litteraturstudie har författarna kommit fram till att det råder delade meningar om synen på tvångsvård hos sjuksköterskor. Sammanfattningsvis dras slutsatsen att det fanns en önskan om möjliga alternativ till tvångsåtgärder och det behövs mer forskning i ämnet.  Nyckelord Tvångsvård, tvångsåtgärder, sjuksköterska / Background In Sweden approximately 12 000 men and women are treated with forced care annually. Forced care is regulated by laws and may only be given to persons who are considered a danger to themselves or their surroundings. This form of care aims to maintain safety for both the patient and the surroundings, the goal is always for the patient to receive voluntary care. Caring for someone with coercion is complex and can lead to difficult situations for nurses, therefore care should be performed as careful as possible to promote patient autonomy and participation.  Aim To describe the experiences of nurses working with involuntary treatment in psychiatric care.  Method The study was conducted with a descriptive design. The articles were searched in the databases PubMed, Cinahl och PsychINFO. Ten qualitative articles and one quantitative article were used the study’s result. The articles have been analyzed and then themes and subthemes have been distinguished. Results The result showed that nurses lack alternatives to coercive measures and this has led to ethical dilemmas and negative emotions. Despite this, nurses understood the purpose of the coercive measures and it was seen as a part of the work. Compulsive care was descibed as having a negative impact on health care relationships, and thus the importance of a good and trusting relationship between nurse and patient was also described. The results were descibed in three themes and four subthemes.  Conclusions Based on the results of the present literature study, the authors have concluded that there are shared opinions about the view of forced care in nurses. In summary the authors conclude that there was a desire for possible alternatives to coercive measures and more research is needed on the subject.  Keywords Compulsory care, Coercive measures, Nurse

<p> </p><p><strong>Bakgrund: </strong>Att vara inskriven enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, innebär att självbestämmandet tas ifrån en. Eftersom den nya lagen skapades för att skydda patienters integritet undersöker detta arbetet patienternas upplevelser av tvångsvård.<strong> Syfte:</strong> Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av tvång med fokus på tvångsvård inom den psykiatriska vårdenheten.<strong> Metod: </strong>En litteraturstudie där sju vetenskapliga artiklar ingick. Systematisk granskning av artiklarna genomfördes.<strong> Resultat: </strong>Resultatet utgörs av tre kategorier: de som uppfattar tvång i störst utsträckning vilket var främst vita, högutbildade och kvinnor. Negativa erfarenheter av tvångsvård vilket inkluderade att ingen lyssnade eller tog en på allvar. Slutligen positiva erfarenheter av tvångsvård vilket bland annat innebar att ha någon att prata med och få viss kontroll över sin vård.<strong> Diskussion: </strong>Självbestämmande och kommunikation är viktiga faktorer som spelar en stor roll när det kommer till upplevelser av tvångsvård.<strong> Slutsats: </strong>Många faktorer spelar in vid upplevelser av tvångsvård och tvång. Både negativa och positiva upplevelser kom fram. Många problem hade kunnat undvikas om personalen hade pratat med patienterna och visat empati. Fler studier i ämnet behövs för att personalen ska kunna förstå patienterna och i slutändan ge en bättre vård.</p> / <p><strong>Background: </strong>To be admitted according to the law of coercive measures in psychiatric care, LPT, one is stripped of one’s self-determination. Since the new law was created to protect patients' integrities, the aim of this study was to determine how patients' experienced coercive measures. <strong>Purpose: </strong>The aim was to describe<strong> </strong>patient´s experience of coercive measures with focus on psychiatric coercive care within a psychiatric care unit.<strong> Method:</strong> A literature review in which seven scientific articles were included. Systematic review of the articles was used.<strong> Results: </strong>Three categories were found: Those who experience coercive measure the most which was mainly white people, women and those with a high education. Negative experience of coercive measures which included not being listened to and taken serious. Finally positive experience which included having someone to talk to and being given some control over one’s own care.<strong> Discussion: </strong>Self determination and communication are key factors when it comes to experiences of coercive measures in psychiatric health care.<strong> Conclusion: </strong>There are many factors that correlated<strong> </strong>with experience of coercive measures and coercion<strong>. </strong>Both negative and positive experiences were mentioned<strong>. </strong>Many problems could have been avoided if only the staff had talked to the patients and showed empathy<em>. </em>More studies are needed to make the staff understand patients and ultimately give them better care.<em> </em></p>

Bakgrund: Tidigare forskning visade att patienter som tvångsvårdats beskrev att det var problematiskt när andra bestämde åt dem och när personal inte tog sig tid att lyssna och prata. Enligt Lag om psykiatrisk tvångsvård (SFS 1991:1128) ska tvångsåtgärder utföras med största möjliga hänsyn till patienten. Sjuksköterskor har beskrivit sig kunna känna skuld efter att ha utsatt patienter för tvångsåtgärder och vissa menade att det ibland inte fanns några alternativ till att utföra tvångsåtgärder. Syfte: Att beskriva patientens upplevelse utav tvångsvård och tvångsåtgärder. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ inriktning. Studien är baserad på elva vetenskapliga artiklar som är publicerade mellan år 2000-2012 och genomförda i Australien, Finland, Kanada, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Sverige. Dessa artiklar har analyserats och därefter har subkategorier och huvudkategorier urskiljts. Resultat: Personal upplevdes som ignorant och respektlös och patienter efterlyste genuin omtanke. Maktutövningar framkom och resulterade i att patienter upplevde sig förlora kontrollen. Vidare framkom det att patienter upplevde en bristande kommunikation där de varken blev hörda på eller hade en fullgod kontakt med personalen. Patienter upplevde sig inte heller bli tillräckligt delaktiga och informerade gällande deras vård. Samtidigt visade det sig också att vården kan erbjuda en känsla av säkerhet och gott omhändertagande. Patienternas upplevelser resulterade i fyra huvudkategorier samt sex subkategorier. Diskussion: Tännsjös definition av begreppet autonomi valdes till teoretisk utgångspunkt och användes för att genomföra en diskussion av resultatet. Information, beslutstagande och personalens makt är några utav de ämnen som diskuterats. / Background: Previous studies have shown that patients who were involuntarily treated described the care as problematic when others were taking decisions for them and the staff didn’t listen or talked to them. According to The Law of psychiatric Compulsory Care of 1991, coercive measures should be used with the highest regard considering the patient. Nurses can feel guilty about exposing the patient to coercive measures and some believed that there are no alternatives to it. Aim: To describe the patient’s experience of compulsory treatment and coercive measures. Methods: A literature review with a qualitative approach. Eleven scientific articles, published between the years 2000-2012, were used in the study. The studies were carried out in Australia, Finland, Canada, The Netherlands, Norway, Great Britain and Sweden. The studies were analyzed and the result was categorized. Results: Staff was described as ignorant and disrespectful and the patients wanted genuine regard. Staff exercised power which, for the patients, resulted in an experienced loss of control. Patients reported failure in communication, information, participation and were not having an adequate contact with the staff. Meanwhile some patients narrated that their care was good and offered them a sense of security. The patients’ experiences resulted in four main categories and six sub categories. Discussions: The definition of autonomy, by Tännsjö, was chosen to be the theoretical framework and was used in the discussion. Information, decision-making and the power of the staff were some of the topics which were discussed.

Bakgrund: Att vara inskriven enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, innebär att självbestämmandet tas ifrån en. Eftersom den nya lagen skapades för att skydda patienters integritet undersöker detta arbetet patienternas upplevelser av tvångsvård. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av tvång med fokus på tvångsvård inom den psykiatriska vårdenheten. Metod: En litteraturstudie där sju vetenskapliga artiklar ingick. Systematisk granskning av artiklarna genomfördes. Resultat: Resultatet utgörs av tre kategorier: de som uppfattar tvång i störst utsträckning vilket var främst vita, högutbildade och kvinnor. Negativa erfarenheter av tvångsvård vilket inkluderade att ingen lyssnade eller tog en på allvar. Slutligen positiva erfarenheter av tvångsvård vilket bland annat innebar att ha någon att prata med och få viss kontroll över sin vård. Diskussion: Självbestämmande och kommunikation är viktiga faktorer som spelar en stor roll när det kommer till upplevelser av tvångsvård. Slutsats: Många faktorer spelar in vid upplevelser av tvångsvård och tvång. Både negativa och positiva upplevelser kom fram. Många problem hade kunnat undvikas om personalen hade pratat med patienterna och visat empati. Fler studier i ämnet behövs för att personalen ska kunna förstå patienterna och i slutändan ge en bättre vård. / Background: To be admitted according to the law of coercive measures in psychiatric care, LPT, one is stripped of one’s self-determination. Since the new law was created to protect patients' integrities, the aim of this study was to determine how patients' experienced coercive measures. Purpose: The aim was to describe patient´s experience of coercive measures with focus on psychiatric coercive care within a psychiatric care unit. Method: A literature review in which seven scientific articles were included. Systematic review of the articles was used. Results: Three categories were found: Those who experience coercive measure the most which was mainly white people, women and those with a high education. Negative experience of coercive measures which included not being listened to and taken serious. Finally positive experience which included having someone to talk to and being given some control over one’s own care. Discussion: Self determination and communication are key factors when it comes to experiences of coercive measures in psychiatric health care. Conclusion: There are many factors that correlated with experience of coercive measures and coercion. Both negative and positive experiences were mentioned. Many problems could have been avoided if only the staff had talked to the patients and showed empathy. More studies are needed to make the staff understand patients and ultimately give them better care.

Procesinės prievartos priemonės, kuriomis ribojamos asmenų teisės ikiteisminio tyrimo metu ar bylą nagrinėjant teisme yra leistinos ir netgi būtinos. Priešingu atveju nebūtų pasiekti proceso tikslai ir įvykdytas teisingumas. Šių priemonių įvairovė yra didelė. Jos skiriasi prievartos įgyvendinimo būdu, žmogaus teisių suvaržymo pobūdžiu ir kitais aspektais. Įvairios valstybės baudžiamąjį procesą reglamentuojančiuose įstatymuose gali numatyti skirtingas prievartos priemonių sistemas ir taikymo tvarką, tačiau demokratinėms valstybėms būdinga tai, kad numatant ir taikant prievartos priemones, paisoma proporcingumo principo. Lietuvos, kaip ir daugelio valstybių, buvusių SSRS sudėtyje, baudžiamajame procese iš bendros procesinių prievartos priemonių sistemos yra išskirtos kardomosios priemonės, kurios taikomos įtariamajam, kaltinamajam ar nuteistajam siekiant užtikrinti jo dalyvavimą procese, netrukdomą tyrimą ir užkertant kelią naujoms nusikalstamoms veikoms. Kardomųjų priemonių sistemoje yra išskiriama grupė priemonių, kurios vadinamos specialiosiomis kardomosiomis priemonėmis. Pagrindinis jų skiriamasis bruožas yra tai, kad jos taikomos ne bet kuriam, tačiau tik specialius ypatingus požymius turinčiam subjektui. Tradiciškai teisinėje literatūroje šioms priemonėms priskiriamas nepilnamečių atidavimas prižiūrėti ir karinio dalinio vadovybės stebėjimas, kurios taikomos tik nepilnamečiams ir kariams. Jas numato ir kitų buvusių SSRS respublikų baudžiamojo proceso įstatymai. Šios... [toliau žr. visą tekstą] / Of procedural measures that restrict the rights of persons with pre-trial or during court proceedings is permitted and even necessary. Otherwise, the process would not achieve the objectives of justice and executed. Diversity of these measures is high. They are different ways of implementing the abuse of human rights restrictions on the nature and other aspects. Various state laws governing criminal procedure may provide different coercive measures, systems and procedures for the application, but democracies characterized by the fact that the planning and application of coercive measures to respect the proportionality principle. Lithuania, like many states, former Soviet Union, the criminal process from the general procedural abuse of the system of supervision measures are identified that apply to the suspect, accused or convicted person in order to ensure its participation in the process, unhindered investigation and prevention of further offenses. Preventative measures, the system is isolated by a group of measures known as special preventive means. Their main distinguishing feature is that they do not apply to any, but only the special features of having a specific subject. Traditionally, the legal literature, these measures include the release of juvenile supervision and monitoring of the leadership of the military, which apply only to minors and soldiers. Provides them and other former Soviet republics of Criminal Procedure Act. These measures were not provided for 1961... [to full text]

Bakgrund: Den psykiatriska heldygnsvården ämnas att vila på samma värdegrund som övriga vården; en humanistisk människosyn med respekt och omtanke för den som vårdas. Patienten som vårdas inom psykiatrisk heldygnsvård har i samma utsträckning rätt till en god vård där hens självbestämmande och integritet respekteras. Trots detta kräver situationen ibland att detta frångås och sjuksköterskan blir i stället tvungen att ta till tvångsåtgärder av olika slag, som riskerar att kränka patientens värdighet och skada vårdrelationen. Samtidigt som psykisk ohälsa har blivit alltmer vanligt förekommande i samhället har psykiatrin diskuterats och granskats i media. Allt fler visar ett stort missnöje kring hur vården bedrivs och har starka åsikter kring det faktum att patienterna fråntas sina rättigheter och vårdas med tvång. Sjuksköterskan slits mellan viljan att göra gott och att göra rätt gentemot patienten samtidigt som den egna hälsan står på spel. Syfte: En litteraturöversikt för att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att utföra tvångsåtgärder inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Strukturerad litteraturöversikt enligt granskningsmallen av Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Kvalitativa artiklar från tre olika databaser analyserades och sammanställdes i en kvalitativ innehållsanalys. Tretton artiklar relevanta för ämnet analyserades och la grunden till litteraturöversiktens fem kategorier för att belysa sjuksköterskors erfarenheter av tvångsåtgärder inom den psykiatriska heldygnsvården. Resultat: Baserat på de tretton artiklar som valdes ut för denna litteraturöversikt skapades fem kategorier som uppmärksammar sjuksköterskans utsatthet och etiska dilemma vid tvångsåtgärder, hur viktigt det är med en god vårdrelation, stöd i arbetet och slutligen hur tvångshandlingar är en balansgång mellan gott och ont. Slutsats: Att som sjuksköterska utsätta patienten för tvångsåtgärder kan ses som en nödvändighet men även vara ett svårt etiskt dilemma som sätter både den vårdande relationen och patientens välbefinnande på spel. Sjuksköterskor inom den psykiatriska heldygnsvården har ett uttalat behov av ökad utbildning och stöd samt tid för reflektion där de får möjlighet att bearbeta de känslor som uppkommer vid utförandet av tvångsåtgärder. Det krävs även er tid och möjlighet för sjuksköterskor att skapa en god vårdrelation till patienterna då det inte bara kan underlätta vid tvångsåtgärder utan även kan fungera förebyggande.

Background: Mental health issues is becoming more common in todays’ society, and the severe mental health issues that may need inpatient care is increasing. In cases where patients decline voluntary care despite being in need of it the situation may demand involuntary care, where coercive measures may be a part of their care. Between the years 2015-2019 about 41.000 patients were being cared for involuntarily within inpatient care in Sweden. Society’s view on mental health issues has been continuingly improving over the past decades, there is however still room for improvement in both 11reception and treatment of patients, but maybe more discreet than previously.  Aim: The aim of this study is to explore adult patients experiences of coercive measures within inpatient psychiatric care.  Method: A qualitative literature study analysing 10 original articles was conducted using qualitative content analysis according to Graneheim &amp; Lundman.  Results: Two main categories and six subcategories were identified. The first main category was positive patient experiences, with the subcategories feelings of safety, support amongst fellow patients, and retrospective understanding. The second main category was negative patient experiences, where the subcategories were lack of information, stigma &amp; shame, and ill-treatment from staff.  Keywords: coercive measures, inpatient care, psychiatry, patient experience

Bakgrund: Tvångsåtgärder är en omdiskuterad intervention och leder till att patientens autonomi åsidosätts. Personal kan medvetet eller omedvetet framprovocera situationer som kan leda till tvångsåtgärder. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av framprovocerade tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes där nio sjuksköterskor intervjuades. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats genomfördes vilket gav tre slutkategorier. Resultat: Resultatet beskrev varför framprovocerade tvångsåtgärder uppstår, hur tvångsåtgärder provoceras fram av personal samt hur framprovocerade tvångsåtgärder kan undvikas. Framprovocerade tvångsåtgärder kunde uppstå när personal inte hade tålamod, kunskap eller tillämpande personalperspektivet. En vårdkultur som präglades av machokultur kunde leda till framprovocerade tvångsåtgärder. Genom att arbeta förebyggande med alternativa lösningar, ha ett lågaffektivt bemötande och ha rätt kompetens och kunskap på avdelningen kunde framprovocerade tvångsåtgärder undvikas. Slutsats: En djupare förståelse för varför och hur framprovocerade tvångsåtgärder uppkommer framkom men även hur preventivt arbete kunde utföras. Framprovocerade tvångsåtgärder är ett område som kan vara svårt att prata om men som är viktigt att belysa. Genom den ökade kunskapen hoppas författarna möjliggöra reflektion på arbetsplatserna och att vidare forskning utförs i syfte att belysa området.

<p>The use of coercion in psychiatry involves clinical, legal, scientific, ethical and emotional considerations. This thesis represents an attempt to further increase our understanding of some empirical aspects of this phenomenon. </p><p>Interviews with 202 involuntarily admitted psychiatric patients and 201 voluntarily admitted patients and 295 of their next of kins were performed and analysed together with data from records and assessments made by professionals. Data was collected during two different periods of time with a compulsory psychiatric care law reform in between.</p><p>Experience of at least one coercive measure was more common amongst patients who had been committed during the most recent legislation. Otherwise there were no differences in patient experiences during the different laws.</p><p>Subjective short-term outcome was associated with having a contact person at the ward and being subjectively treated well. There were no relationships between subjective and assessed outcome or between legal status, perceived coercion at admission and subjective or assessed improvement.</p><p>The changed legislation had no clear effect on the attitudes of patients and next of kins towards coercion.</p><p>A majority of patients were able to accurately answer the question whether they had been restrained by belt or not during a specific treatment episode. Nineteen of 115 patients reported they had been restrained by belt. Eleven of these cases were true positive and 8 cases were false positive. </p><p>In conclusion, the main results were first that when it comes to issues related to psychiatric coercion there are typically considerable differences between how these are perceived and interpreted by the professional and by the patient, and second that efforts made to change the face of psychiatric coercion in the minds of patients as well as the public on part of public policymakers have had limited effects.</p>