Bakgrund: Vård under lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) innebär att patienters självbestämmande kan begränsas. Omvårdnad i samband med LPT är av komplex karaktär som bland annat innebär att sjuksköterskan skall respektera patientens självbestämmande och utföra tvångsåtgärder samtidigt. Syfte: Studiens syfte var att undersöka och beskriva sjuksköterskors syn på självbestämmande för patienter som vårdas under lagen om psykiatrisk tvångsvård. Metod: Halvstrukturerade intervjuer med tre sjuksköterskor verksamma inom psykiatrin genomfördes och en manifest innehållsanalys användes för att bearbeta data. Resultat: Tre huvudkategorier och nio underkategorier bildades. 1. Sjuksköterskors syn på självbestämmande: möjlighet till självbestämmande, begränsande faktorer och självbestämmande i förändring. 2. Sjuksköterskors arbete med självbestämmande: strukturerat, ostrukturerat och skapa förutsättningar. 3. Utförande av begränsningsåtgärder: motiv till beslut, beslutsfattande och tillvägagångssätt. Slutsats: Sjuksköterskorna i denna studie ansåg att självbestämmande för patienterna är en viktig del vid vård under LPT men att självbestämmande begränsas av flera faktorer. Sjuksköterskor arbetar aktivt och skapar förutsättningar för att patienten ska kunna använda sitt självbestämmande, även när det handlar om omvårdnadsåtgärder som begränsar patientens självbestämmande. / Background: Caring of patients' under the law on compulsory psychiatric care means that patients' self-determination may be limited. Nursing in conjunction with the compulsory psychiatric care is of a complex character, among other things; nurses should respect patients' self-determination and carry out coercive actions at the same time. Aim: The aim of this study was to explore and describe nurses' views on self-determination for patients who are cared under the law on compulsory psychiatric care. Method: Semi-structured interviews with three nurses working in psychiatry care were conducted and a manifest content analysis was done. Results: Three main categories and nine sub-categories were formed: 1. Nurses' views of self-determination: opportunity to self-determination, limiting factors and self-determination in transition. 2. Nurses' work with self-determination: structured, unstructured and to create opportunities. 3. Limit setting: reason for decisions, decision making and approach. Conclusion: Nurses' in this studie viewed that the patients' self-determination is an important part during compulsory psychiatric care but self-determination is limited by several factors. Nurses are actively working to create conditions for the patient to use their self-determination, even when the nurses have to use interventions that restrict patient self-determination.

Psychiatric compulsory care is a complex field. It could be argued that the first and foremost difficulty lies in challenging the autonomy of the patients. The care includes control and restrictions, while simultaneously seeking cooperation and improvement from the patient; creating a very difficult surrounding. Therefore, the aim of this study was to understand how inpatients handled the complex context within the psychiatric compulsory care. Our study was a document analysis, where we analyzed blogs written by current and former inpatients. We analyzed the data using Lazarus theory about how people cope with internal and external stress in difficult situations. Within the theory, a number of different strategies as to how people cope with these situations are described. We identified three main strategies to manage the compulsory care; acceptance, avoidance and making time pass. We also identified unique ways of managing the care; using humor, writing on the blog and viewing the care as separated from their “normal world”. To sum up the main conclusions, we found that coping seemed to be a constantly changing process including different strategies, both emotional and behavioral. Lastly, our study showed that the context a person is in matters; the patients handled the situation with the possibilities within the compulsory care, and also seemed to create their own ways to cope.

Bakgrund: Inom psykiatrisk tvångsvård förkommer tvångsåtgärder som exempelvis kan vara att administrera läkemedel utan patientens samtycke, att isolera patienten eller att spänna fast patienten i en säng. Tvångsåtgärder görs som en sista utväg för att ge patienten nödvändig vård eller för att skydda patienten eller andra. Författarna anser att det är viktigt att belysa hur sjuksköterskor upplever att utföra dessa tvångsåtgärder för att ge en ökad förståelse och kunskap för komplexiteten i att tvinga någon till vård. Förhoppningen är att en ökad förståelse ska leda till bättre rustade sjuksköterskor som därmed kan ge patienterna inom den psykiatriska slutenvården en bättre omvårdnad.Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att utföra tvångsåtgärder inom vuxenpsykiatrin.Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats. Databassökning genomförd i PubMed, CINAHL samt PsychINFO och begränsningar har applicerats med följande inklusionskriterier: kvalitativa studier, sjuksköterskor, psykiatrisk vård av vuxna, tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård, artiklar skrivna på svenska eller engelska som blivit peer reviewed, artiklar skrivna efter 1992/01/01, tillgängliga i fulltext via Malmö universitet. Sökträffar har genomlästs och elva artiklar inkluderades. Dessa har sedan genomgått en syntesprocess enligt Howell Major och Savin-Baden.Resultat: Att utföra tvångsåtgärder väckte starka känslor hos sjuksköterskor, framför allt av negativ karaktär. De teman som framkom utgår från studiens frågeställning var; obehag, rädsla och osäkerhet, behov av rättfärdigande, terapeutisk relation, maktlöshet, skuld och skam, avtrubbad samt makt. Konklusion: Sjuksköterskorna ansåg att tvångsåtgärder var ett nödvändigt ont för att kunna skydda och behandla svårt sjuka patienter. De ville egentligen inte utföra tvångsåtgärder men ansåg sig oftast inte ha några alternativ. Sjuksköterskorna strävade efter att bedriva personcentrerad vård vilket gjorde att de kunde förebygga tvångsåtgärder. / Background: In psychiatric compulsive care, coercive measures are imposed, for example, to administer medication without the patient’s consent, to seclude the patient or to mechanically restrain the patient. Coercive measures are a last resort to provide the patient with the necessary care or to protect the patient or others. The authors consider it important to highlight how nurses experience these coercive measures to provide increased understanding and knowledge of the complexity of using coercion in health care. The hope is that increased understanding will lead to better equipped nurses, thus giving patients in psychiatric compulsory care better treatment.Aim: The aim of the literature study is to highlight the nurses' experiences of using coercive measures in adult psychiatric care.Method: A literature study with a qualitative approach. Databases that have been searched are PubMed, CINAHL and PsychINFO. Applied limitations were the following inclusion criteria: qualitative studies, nurses, adult psychiatric care, coercive measures in psychiatric care, articles written in Swedish or English that have been peer reviewed, articles written after 1992/01/01, available in full text via Malmö University. Search results have been read and eleven articles were included. These articles have undergone a process of synthesis according to Howell Major and Savin-Baden.Result: To perform coercive measures induced strong emotions for nurses, especially of a negative nature. The themes that emerged are based on the study's aim was; discomfort, fear and insecurity, need for justification, therapeutic relationship, powerlessness, guilt and shame, compassion fatigue and power. Conclusion: Nurses considered that coercive measures were a necessary evil to protect and treat severely ill patients. They did not really want to carry out coercive measures but usually experienced no options. Nurses strived to pursue person centred care, which meant that they could prevent coercive measures.

Bakgrund: När patienten vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård ska vården enligt lag utformas i samråd med närstående. Forskning har visat att involvering av närstående kan öka trygghet både för patienten och närstående samt även behandlingsutfall. Involvering av närstående ingår i sjuksköterskans kompetensområde och i den personcentrerade vården.Syfte: Undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att involvera närstående till patienter inlagda enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats. Tio sjuksköterskor från två olika slutenvårdsavdelningar intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Det transkriberade materialet analyserades med konventionell innehållsanalys.Resultat: Involvering av närstående leder till en säkrare och bättre vård. Enligt sjuksköterskorna ger involvering övervägande fördelar men negativa aspekter när närstående upplevs utmanande belyses. Involvering sker inte i den grad sjuksköterskorna anser att det borde, det beror både på bristande rutiner och inställning från personalen. Patienternas tillstånd inom den psykiatriska tvångsvården och stigmatisering som fortfarande råder ger speciella utmaningar för sjuksköterskorna att förhålla sig till.Konklusion: Sjuksköterskor upplever stora vinster och fördelar med att involvera närstående, trots detta råder det brister i arbetet kring involvering av närstående. Reflektion inom personalgruppen samt organisatoriskt stöd behövs för att få bra förutsättningar för att involvera närstående inom psykiatrisk tvångsvård.Nyckelord: kvalitativ studie, närstående, personcentrerad vård, psykiatrisk tvångsvård, sjuksköterska / Background: When the patient is admitted in accordance with the Compulsory Psychiatric Care Act, the care must be designed in consultation with relatives. Research has shown that the involvement of relatives can increase security for the patient, relatives and treatment outcomes. Involvement of close relatives is included in the nurse's area of expertise and in person-centered carePurpose: To investigate nurses' experiences of involving relatives of patients admitted under the Compulsory Psychiatric Care Act.Method: Qualitative design with inductive approach. Ten nurses in two different inpatient wards were interviewed. The data were analyzed with conventional content analysis.Result: Involvement of close relatives leads to safer care. Involvement provides predominant benefits, but negative aspects are also highlighted. Involvement does not take place to the extent that the nurses think it should, it is due to both lack of routines and attitude from the staff. The patients' condition in the psychiatric compulsory care and stigma that still prevails presents special challenges.Conclusion: Nurses experience great benefits from involving relatives, but despite this, there are shortcomings in the work. Reflection within the staff group and organizational support are needed to get good conditions for involving relatives in psychiatric compulsory care.Keywords: nurse, person-centered care, psychiatric compulsory care, qualitative study, relatives

Bakgrund: Att vårdas mot sin vilja medför en komplicerad vårdsituation, trots detta måste patienten kunna erbjudas en god humanistisk psykiatrisk hälso- och sjukvård på lika villkor. Att bli utsatt för tvångsåtgärder under vårdtiden kan medföra trauma och skadar behandlingsalliansen med patienten. Således blir en av de viktigaste faktorerna för att kunna uppnå en god psykiatrisk vård att i största möjliga mån försöka undvika tvångsåtgärder under vårdtiden. Syfte: Syftet med studien var att belysa patienters uppfattning av faktorer som bidrog till tvångsåtgärder. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ litteraturstudie och utgick från sökningar i de vetenskapliga databaserna, PubMed, Cinahl och PsycINFO. Åtta kvalitativa artiklar inkluderades i resultatet, vilka alla var utförda i nordiska länder. Studierna analyserades genom en metasyntes som utgick ifrån Thomas & Hardens metod för tematisk syntes. Resultat: Det framkom att patienterna tyckte att det var personalen som i stor omfattning bidrog till att tvångsåtgärder blev nödvändiga. Sexton första nivåns teman identifierades i artiklarna. Fyra andra nivåns teman framkom där bland annat maktfaktorer, brister hos personalen och bristande delaktighet framkom, vilket slutligen mynnade ut i två resultatteman: Tvångsvård kunde skapa en maktobalans som missbrukades och ledde till onödiga tvångsåtgärder och starkare mellanmänskliga relationer mellan vårdare och vårdtagare bidrog till en mer personcentrerad vård som minskade antalet tvångsåtgärder. Efter bedömningen av GRADE CERQual framkom att det är möjligt att fyndet är en rimlig representation av fenomenet. Konklusion: För att kunna minska antalet tvångsåtgärder måste patienternas perspektiv stå i fokus, vilket innebär en personcentrerad vård där personalen utgår ifrån patientens synvinkel och behandlar dem som likvärdiga människor så att de kan vara mer delaktiga i sin vårdprocess. / Background: Being cared for against one's will entails a complicated care situation, despite this, the patient must be able to be offered good humanistic psychiatric health care. Being subjected to coercive measures during the care can lead to trauma and damage the treatment alliance with the patient. One of the most important factors to be able to achieve good psychiatric care is to try as much as possible to avoid coercive measures during the care. Aim: The aim of the study was to shed light on patients' perceptions of factors that contribute to coercive measures.Method: The study was conducted as a qualitative literature study and was based on searches in the scientific databases, PubMed, Cinahl and PsycINFO. Eight qualitative articles were included, all were made in the Nordic countries. The studies were analyzed through a meta-synthesis based on Thomas & Harden's method for thematic synthesis. Results: It emerged that the patients thought that it was the staff who to a large extent contributed to the necessity of coercive measures. Sixteen first-level themes were identified in the articles. Four second-level themes emerged where, among other things, power factors, staff shortcomings and lack of participation emerged. Which ultimately resulted in two result themes: Compulsory care could create a balance of power that was abused and led to unnecessary coercive measures, and stronger interpersonal relationships between caregivers and care recipients contributed to a more person-centered care that reduced the number of coercive measures. After the assessment of GRADE CERQual, it emerged that it is possible that the finding is a reasonable representation of the phenomenon.      Conclusion: To reduce the number of coercive measures, the patients' perspective must be in focus, which means a person-centered care where the staff starts from the patient's point of view and treats them as equal people so that they can be more involved in their care.

Abstrakt Trots att det i Sverige finns lagar som säger att patienten så långt det är möjligt ska vara delaktig i sin egen vård, så verkar inte det vara fallet. Inom den psykiatriska tvångsvården är det ofta en obalans mellan personalen och patientens makt, därav vikten av att arbeta mot patientens delaktighet. Syftet med den integrerade litteraturöversikten var att sammanställa kunskap om patientdelaktighet vid sluten psykiatrisk tvångsvård. Följande frågor besvarades: Vilka förutsättningar för delaktighet finns i den slutna psykiatriska tvångsvården? Vilka hinder för delaktighet finns i den psykiatriska tvångsvården? Metod Integrerad litteraturstudie. Sökningar gjordes i tre databaser utifrån tre sökblock. Det resulterade i sexton artiklar som svarade mot syftet, två kvantitativa, en mixad metod och tretton kvalitativa. Inklusions kriterier: peer-review, engelska och inte äldre än tio år. Detta resulterade i sexton artiklar. Artiklar lästes igenom både enskilt och tillsammans, därefter vidtog dataextraktion där enheter togs ut som svarade mot syftet. Resultat: Analysen resulterade i elva kategorier, varav attityd, engagemang, relation och tvångsvård var mest framträdande. Det som kom fram är att för att det ska kunna jobbas utifrån patient delaktighet krävs det att personalen har en öppen, engagerad och ärlig attityd. Detta gör det möjligt att bygga en god relation mellan patient och personal, vilket i sin tur kan leda till patientdelaktighet. Slutsats Vad behövs för patientdelaktighet beror på vilken attityd man har. Är man som personal öppen, engagerad och ärlig då kan man bygga en relation till patienten och lägga grunden för patientdelaktighet