No description available.

Background: Since 2008 there is a law stating that patients who do not require institutional forensic psychiatric care may be moved to non-institutional forensic care, with special conditions. RättspsyK is a national quality register where all of the 25 forensic care units in Sweden collect information about their patients and their care. Previous analysis showed that a considerable amount of patients continue to receive institutional forensic psychiatric care despite they are assessed and found ready to move onto non-institutional forensic care. Aim: The objective of this study was to identify factors affecting why patients were still in institutional forensic care despite assessed to be ready for non-institutional forensic care.Method: First, yearly assessment of each patient between 2009 and 2014 was drawn from the RättspsyK register. Answers to the specific question, Question 10, were analyzed with descriptive statistics and were planned to be used in regression analyses as dependent variable. Result: 1900 patients were included. During analyses the fact that answers to this question were not trustable was found, therefore no exact prevalence of inpatients kept in institutional forensic care despite assessed ready for non-institutional care could be determined. Other information revealed that lack of housing and lack of collaboration were the most frequent reasons for this phenomenon. Conclusion: The present study could not give answer to the original question, but pointed out avalidity problem in the Swedish Forensic Psychiatry Register. The result calls for caution and for the need of validation of RättspsyK register.

Abstract: Sexual assault is a serious matter, the World Health Organization calls the violence against women, a global health problem of epidemic proportions. The nurse has a personal and moral responsibility to address this public health problem in order to try to influence a positive change towards improved health. Aim: This literature review aims to describe nurses´experiences in the care of patients exposed to sexual assault. Results: The results shows that many aspects affect the nurses´ experiences. Many countries struggled, trying to keep up with an adequate care, especially with regard to forensic care, which is very important aiming to also satisfy the justice aspect for the victims. Political, institutional and organizational structures create the conditions that constitute the nurse´s experience. Most nurses did not have sufficient training nor education to perform forensic care even though most did. Many nurses described difficult emotional demands of working with these victims and asked for better support. Interdisciplinary teamwork proved to be important taking into account the holistic perspective. Conclusion: Sustainable improvement work is required to start the work of being able to handle adequate care for patients affected by sexual abuse. Sustainable improvement work that starts from the top with political, institutional and organizational changes which in turn can providea positive healthcare development with the help of the staff's commitment and job satisfaction. / Tvingande sexuella handlingar orsakar fysiskt och psykiskt lidande som kan leda till tidskrävande och svår rehabilitering. I den Nationella trygghetsundersökningen uppger totalt 5,6 procent av de tillfrågade att de utsattes för sexualbrott under 2019 i Sverige. Sexuella övergrepp är ett allvarligt problem och Världshälsoorganisationen kallar det fysiska och sexuella våldet mot kvinnor för ett globalt hälsoproblem av episka mått. Sjuksköterskan har ett personligt och moraliskt ansvar att uppmärksamma folkhälsoproblem och att försöka påverka till positiva förändringar mot en förbättrad hälsa. Litteraturöversikten syftar till att beskriva sjuksköterskors erfarenheter vid omhändertagandet av patienter utsatta för sexuella övergrepp. Resultatet visade att många aspekter påverkade sjuksköterskans erfarenheter. Många olika länder strävade med förbättringar för ett adekvat omhändertagande och särskilt fokus låg på den forensiska vården, vilket är viktigt för att tillgodose rättviseperspektivet för patienterna. Kunskapshöjande utbildning för sjuksköterskor sågs som en viktig del i vården och omvårdnaden av personer utsatta för sexuella övergrepp. Sjuksköterskor ville bland annat lära sig mer om forensisk vård och omvårdnad vilket de tyckte var viktigt, samt hur de bättre kunde hantera omhändertagandet utifrån ett holistiskt perspektiv. Politiska, institutionella och organisatoriska strukturer skapar förutsättningar för sjuksköterskors erfarenheter. De flesta sjuksköterskor hade dock varken någon praktisk övning eller utbildning för att utföra forensisk vård eller omvårdnad, trots att de flesta ändå gjorde det. Många sjuksköterskor beskrev svåra känslomässiga påfrestningar i sitt arbete och önskade bättre stödåtgärder för att motverka stress och utbrändhet. Sjuksköterskor beskrev också en stor oro när det gällde patienternas fysiska och psykiska konsekvenser efter att de lämnat sjukhusen och önskade en förbättrad och mer långsiktig uppföljning för patienterna. Interdisciplinärt samarbete visade sig vara avgörande för att, utifrån ett holistisktperspektiv, kunna ge en god, säker och personcentrerad vård. För att starta upp arbetet med att kunna hantera ett adekvat omhändertagande för patienter drabbade av sexuella övergrepp krävs ett hållbart förbättringsarbete. Ett hållbart förbättringsarbete som startar uppifrån med politiska, institutionella och organisatoriska förändringar som i sin tur kan ge en positiv verksamhetsutveckling med hjälp av sjukvårdspersonalens engagemang och arbetstillfredsställelse.

Polypharmacy is broadly defined as the administration of more than one medication in a single patient, with the most commonly used definition indicating the concurrent use of five or more medications. Polypharmacy occurs in most clinical settings, particularly inpatient settings and treatment settings for persons with chronic illness and the elderly. Reasons for receiving more than one medication include ineffective treatment with monotherapy, targeting specific but varied symptoms, treating two distinct but co-morbid illnesses, addressing unremitting symptoms, and treating extrapyramidal side effects. Research indicates that each medication added to the patient’s regimen increases the likelihood of an adverse outcome, as well as the risk of adverse drug reactions, drug-to-drug interactions, cumulative toxicity, medication errors, patient non-compliance, patient morbidity, and patient mortality. The current study seeks to investigate the rates of polypharmacy and related characteristics predictive of polypharmacy within a forensic psychiatric setting. A total of 182 patients residing in a secure forensic psychiatric hospital were selected. The sample is predominantly male (80.8%, n=147) and majority Caucasian (55.5%, n=101), African American (40.1%, n=73), and Hispanic (2.2%, n=4), with a mean age of 43.5 (SD=13.2). Participants range from persons with at least one mental health disorder (100%, n=182) to persons with at least one chronic illness (74.5%, n=132). Of those currently taking medications, 99.2% have been prescribed more than one type of medication, with 93.1% of those individuals being prescribed four or more. Polypharmacy was observed in 91% of participants. Of those diagnosed with a mood or psychotic disorder, an average of 3.6 different types of psychotropic medications were prescribed. Co-morbidity of mental illness was predictive of polypharmacy trends, F(1,181)=5.28, p<.05. Additionally, individuals with at least one chronic illness also were subjected to polypharmacy practices, with rates increasing for those with more than one chronic illness. As a measure of onset and severity of symptoms, age at first hospitalization and age of onset of aggressive behaviors were measured, and, interestingly, both measures were predictive of polypharmacy within these patients, F(1, 181)=13.45, p<.01. Results indicate that perceived severity of symptomology, aggression, and complex health problems all contribute to polypharmacy practices among prescribing physicians. The high rates of polypharmacy observed are concerning because of the potential for increased aversive health outcomes. Understanding the predictive factors, rates, and trends of polypharmacy has valuable implications for the future treatment and rehabilitation of individuals residing in a forensic psychiatric setting.

Bakgrund: Vårdrelationen beskrivs som grunden till främjande hälsoprocesser. Relationen är ömsesidig men vårdaren har ansvaret och tar del av patientens berättelse för att vårda tillsammans med snarare än åt patienten. Det dubbla uppdraget samhällsskydd och vård komplicerar vårdrelationen i rättspsykiatrisk vård. Att vårda en patient som begått brott är inte lika självklart som att vårda en skuldfri. Viktigt inom rättspsykiatri är vardagligt umgänge där vårdaren hittar balansen mellan personligt och privat. Negativa känslor som rädsla kan göra vårdare inskränkta och kompromisslösa. En oväntad åtgärd utanför ramarna visas vara betydelsefull för återhämtning. Rättspsykiatriska patienter beskriver längtan efter trygga, vårdande relationer men kan mötas av maktutövande, nonchalans, hot och våld som ger en känsla av förvaring och icke-vård. Syfte: Att beskriva vårdares tankar om att berätta om sig själva och det privata för patienter i rättspsykiatrisk vård. Metod: Kvalitativ design med fokusgruppsintervjuer för datainsamling. Två fokusgruppsintervjuer med vårdare inom rättspsykiatrisk vård genomfördes. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet genererade fyra huvudkategorier och tio subkategorier. Påverkande omständigheter: patientens behov och brottets karaktär, tidsaspekter och informationsflöde. Medvetenhet i vårdarrollen: beakta vem som hör och hantera konsekvenser, förmåga till gränsdragning och kommunikation. Nyckel till relation: att ge för att få, ärlighet, mänsklig kontakt och förtroende. Indifferens och lidande: lögner och distansering, negativa konsekvenser, varken behov eller mening. Diskussion: Resultatet diskuteras mot den teoretiska referensramen: Vårdandets symfoni som avhandlar vårdrelationen. Här återfinns många tankar som framkommer i denna studie. / Background: The care relationship is described as the cornerstone of nursing processes. This relationship is mutual but the caregiver carries the responsibility and shares the patient's story in order to nurse together with rather than only nursing the patient. The dual mission, civil protection and nursing, complicates the relationship in forensic care. Nursing a patient who committed a crime is not as intuitive as relieving the suffering of an innocent patient. Important in forensic psychiatry is everyday socializing where the caregiver finds a balance between personal and private. Negative emotions such as fear can make carers narrow-minded and uncompromising while an unexpected action beyond the daily work routines can prove to be important for patient recovery. The forensic psychiatric patients express a desire for safe, caring relationships but can be met by an exercise of power, negligence, intimidation and violence that create a feeling of containment and non-care. Aim: To describe nurses' thoughts concerning their privacy and what to reveal about themselves to patients in forensic psychiatric care. Method: Qualitative design with focus group interviews for data collection. Two focus group interviews with caregivers in forensic psychiatry were conducted. The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: The results generated four main categories and ten subcategories. Influencing factors: the patient's needs and the nature of the crime, timing and information flow. Awareness of caring role: consider who hears and deals with the consequences, ability to set boundaries and communication. Key to relationship: giving in order to receive, honesty, human contact and trust. Indifference and suffering: lies and distance, negative consequences, neither need nor meaning. Discussions: The results are discussed within the theoretical framework of ‘The Symphony of Care’, which discusses the phenomenon of the care relationship. Many caregivers’ reflections that emerge in the results can be identified within this context.

Inom rättspsykiatrin vårdas många patienter med samsjuklighet missbruk/beroende. Patientgruppen är heterogen med komplexa och specifika vårdbehov. Vårdare är de som tillbringar mest tid med dessa patienter. Studiens syfte var att beskriva vårdares erfarenheter av att vårda patienter som lider av allvarlig psykisk störning med samsjuklighet missbruk/beroende, inom rättspsykiatrisk vård. Tio sjuksköterskor och tio skötare som arbetade på en rättspsykiatrisk regionvårdsklinik intervjuades och materialet bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Intervjuer gjordes med stöd av en semistrukturerad intervjuguide. Ur analysen framkom 14 subkategorier som bildade fyra kategorier; samverkan, skapa funktionellt vardagsliv, finnas kvar över tid och kunskap/kompetens. Resultatet visade att vårdares samverkan med patienter och övriga yrkeskategorier gav vårdprocessen en helhetssyn. Goda vårdrelationer kunde hjälpa patienter att bryta förnekelse av missbruksproblem. Individanpassade aktiviteter och praktisk färdighetsträning var betydelsefullt i patienters rehabilitering. Vårdprocessen kunde inte forceras och motivationsarbetet var centralt. Klinisk erfarenhet, livserfarenhet, teoretisk kunskap kombinerat med en trygg och stabil personlighet, var den kompetens som enligt vårdare behövdes för att vårda dessa patienter. Inom kunskapsområdet missbruk/beroende upplevde vårdare behov av teoretisk komplettering. / Many psychiatric patients with comorbidity of addiction /dependence are treating in forensic mental health. The patient group is heterogenic with complex and specific health needs. Nursing care staffs are those who spent the most time with these patients. The aim of this study was to describe caregivers' experiences of caring for patients suffering from severe mental disorder with comorbidity of addiction /dependence, in psychiatric care. Ten registered nurses and ten licensed mental nurses who worked at a forensic psychiatric clinic were interviewed, and the material was processed with content analysis. Interviews were conducted with support of a semi-structured interview guide. From the analysis revealed 14 subcategories to form four categories: collaboration, create functional everyday life, persist over time and knowledge / skills. The results showed that nursing care staff´s interaction with patients and other health care professionals gave a holistic approach. Good health care relationships could help patients to break the denial of substance abuse problems. Individualized activities and practical skill training was important in patients' rehabilitation. Nursing process could not be rushed and motivational work was crucial. Clinical experience, life experience, theoretical knowledge combined with a secure and stable personality, were the skills as nursing care staff´s needed to care for these patients. In the area of knowledge abuse/dependence experienced nurses need theoretical completion.

Inledning: Inom rättspsykiatrisk vård är det viktigt att personalen har förmåga att leva sig in i det unika hos en person samt att etisk reflektion och hänsyn måste ges plats. Det är således relevant att undersöka vad personalen inom rättspsykiatrisk vård har för inställning till begreppen etisk medvetenhet och empatiskt förhållningssätt.   Syfte: Syftet med arbetet var att undersöka personalens inställning till begreppen empatiskt förhållningssätt och etisk medvetenhet inom den rättspsykiatriska vården.   Metod: En kvalitativ enkätstudie bestående av sju öppna frågor som besvarades av 15 personal inom rättspsykiatrisk vård. Svaren analyserades med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Resultatet visar att vårdpersonalen betonar vikten av att se människan bakom brottet, att använda sig själv som verktyg i vården samt att bemöta patienterna såsom du själv skulle vilja bli bemött i en liknande situation. Vårdpersonalen upplever även att det finns dubbla roller, en stödjande roll och en kontrollerande roll inom rättspsykiatri och att balansgången däremellan stundtals är svår.   Slutsats: Etik och empati är någonting som anses viktigt och som personalen reflekterar över men som de tycker skulle behöva uppmärksammas mer på avdelningen. / Background: In forensic care, it’s important that staff are able to empathize with the uniqueness of a person, and that ethical reflection and consideration must be given space. Thus, it is relevant to examine attitudes to the concepts ethical awareness and empathetic approach among staff in forensic care.   Aim: The aim of this study was to investigate the staff's attitude to the concepts empathetic approach and ethical awareness within the forensic psychiatric care.   Method: A qualitative study consisting of seven open-ended questions that were answered by 15 staff in forensic psychiatric care. The responses were analyzed using qualitative content analysis.   Result: The results show that the staff emphasizes the importance of seeing the person behind the crime, using theirselves as a tool in health care and to respond to patients as you would want to be treated in a similar situation. The staff also feels that they have dual roles, a supportive role and a controlling role in forensic psychiatry and to balance between these two roles is difficult at times.   Conclusion: Ethics and empathy is something that is considered important, and something that the staff reflects on. However the staff thinks that there is a need for more attention in the workplace.

Title: From openness and presence to distance and control: to be medicated and to administrate from a patient and nurse perspective. Background: Within forensic psychiatric care the patients are admitted against their will, under heavy security with long term treatments. Self-care seems, based on scientific studies, to be dependent on what the nurses involved can provide. Emphasis should focus on a humane and respectful approach when the patient is exposed to coercive measures. Aim: From a patient and nurse perspective describe experiences of beeing medicated with and to administrate antipsychotic drugs within the psychiatric inpatient care. Method: Interviews with patients and nurses, which were analyzed using qualitative content analysis with an inductive approach. Results: Patients experience frustration over not beeing able to participate in or influence descisions made regarding their neuroleptic treatment. The neuroleptic treatment is described as a coercive measure and is characterized as an experience of losing control and independence. Nurses’ experiences of administering antipsychotics were described as having to do what is needed for the long term benefit of patients’ well-being. Medicating patients meant more than just handing out pills. It was beneficial to have knowledge of patients and their problems in order to meet patients where they are in the moment. The administration of neuroleptics led to feelings of frustration as it implied that the nurse had to assume an authoritarian role. Discussion: Nurses can promote self-care by inviting the patients to participate and by showing presence open up for cooperation. Patients experience that the feeling of powerlessness characterize their existence. When nurses see the patients as individuals and not as an assignment the feeling of powerlessness whitin the patients can be alleviated. / Titel: Från öppenhet och närvaro- till distans och kontroll: Att medicineras och att administrera ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv. Bakgrund: Patienter inom rättspsykiatrin vårdas mot sin vilja, under hög säkerhet med långa vårdtider. Egenvård förefaller, utifrån studerad forskning, vara i beroende av vad andra människor kan erbjuda. Vid tvångsåtgärder betonas att vikt ska läggas på ett humant förhållningssätt och respektfullt bemötande gentemot patienten. Syfte: Ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv beskriva erfarenheter av att medicineras med och av att administrera neuroleptikaläkemedel inom rättspsykiatrisk slutenvård. Metod: En intervjustudie med patienter och sjuksköterskor som analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Patienter upplever frustration över att inte vara delaktiga eller påverka beslut som tas gällande deras neuroleptikabehandling. Att medicineras med neuroleptika präglas av upplevelsen att förlora kontrollen och sitt självbestämmande då neuroleptikabehandling beskrevs som en tvångsåtgärd. Sjuksköterskors erfarenheter av att administrera neuroleptika beskrevs som att behöva göra det som krävs för att på längre sikt gynna patienters välbefinnande. Att medicinera patienter innebar mer än att bara dela ut tabletter. Det var gynnsamt att ha kännedom om patienter och deras problematik för att kunna möta patienter där de är. Administrering av neuroleptika medförde känslor av frustration när det innebar att sjuksköterskor behövde inta en auktoritär roll. Diskussion: Sjuksköterskor kan främja egenvård genom att invitera patienter till delaktighet och visa tillgänglighet som öppnar upp för samarbete. Patienter upplever att känslan av maktlöshet präglar deras tillvaro, vilket kan lindras genom att sjuksköterskor ser patienten som person och inte en arbetsuppgift.

Bakgrund: Fram tills för några år sedan var dey vanligt att svårt psykiskt sjuka kvinnor med självdestruktivt beteende (inklusive ätstörningar) skickades till rättspsykiatrin då de blev för vårdkrävande för allmänspsykiatrin. Här vårdades de tillsammans med dömda brottslingar. Många utsatte för flertalet tvångsåtgärder och dey var ofta långa vårdtider. Det är viktigt att utforska dessa upplevelser för sjuksköterskor så att medvetenheten kring dessa händelser ökas. Detta för att sjuksköterskor på bästa sätt ska kunna bemöta och vårda dessa personer med de erfarenheter de bär med sig. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelser av att vårdas med LPT inom rättspsykiatrin för självdestruktiva beteenden.  Metod: Metoden som användes var en manifest kvalitativ innehållsanalys för genomförandet av en analys av narrativer. Resultat: Resultatet presenteras i tre faser, "vårdtid", "tvångsåtgärder", och "i efterahand". Under fasen "vårdtiden" framkom att kvinnorna upplevde att personalen hade både för och nackdelar, men att miljön och upplevelsen var främst negativ. Under "tvångsåtgärder" framkom att kvinnorna upplevde ett stort obehag på både emotionella, kognitiva men också rent fysiska plan. I fasen "I efterhand" nä patienterna såg tillbaka på sin vårdtid framkom att det trots allt funnits både positiva och negativa aspekter av vården. Slutsats: Flera av kvinnorna upplevde händelserna och vårdtiden inom rättspsykiatrin som traumatiska och bär med sig en rädsla för vården. Det är därför mycket viktigt att sjuksköterskor är medvetna om hur tvångsvård kan upplevas av patientgruppen, för att kunna bemöta dem på bästa sätt i deras framtida vård.

Bakgrund: Forensisk omvårdnad handlar om gränslandet mellan omvårdnad och rättssystem. Våldsutsatta patienter är vanligt förekommande i dagens sjukvård. Sjuksköterskor bör ha en grundläggande förståelse för forensiska frågor för att garantera patienters säkerhet och möjliggöra bästa möjliga vård. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors kunskap kring forensisk omvårdnad. Metod: En allmän, systematisk litteraturöversikt har genomförts enligt Fribergs (2022) metod. Åtta artiklar har analyserats och bearbetats. Som teoretisk referensram har Jane Watsons omsorgsteori (1992) använts i diskussionsdelen. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplever brister i utbildning och tillgång på verktyg som kan användas i det forensiska arbetet. Utan kunskap om forensisk omvårdnad är det svårt för sjuksköterskor att identifiera dessa patienter och ge dem rätt omvårdnad. Avsaknad av rutiner och protokoll leder till att sjuksköterskor har svårt att upptäcka våldsutsatta patienter, ta hand om bevis och säkerställa god omvårdnad. Slutsats: Våld innebär konsekvenser för våldsutsatta, familjer och samhällen, både fysiska, psykiska och ekonomiska. Sjuksköterskor behöver få utbildning och rätt verktyg för att kunna ge värdig vård åt denna patientgrupp. Med ett bättre samarbete mellan vården, rättsväsendet och samhället skulle våldsutsatta patienter få den vård de har rätt till och befrias från onödigt lidande. / Background: Forensic care deals with the interface between nursing and the legal system. Patients of violence are common in today's healthcare system. Nurses should have a basic understanding of forensic care to ensure patient safety and provide the best possible care. Aim: The aim was to highlight nurses' knowledge about forensic nursing. Method: A general, systematic literature review was conducted according to Friberg's (2022) method. Eight articles have been analyzed and processed. Jane Watson's theory of care (1992) has been used as a theoretical frame of reference in the discussion section. Results: The results showed that nurses experience a lack of training and access to tools that can be used in forensic care. Without knowledge of forensic care, it is difficult for nurses to identify these patients and provide them with the right care. The lack of procedures and policy documents makes it difficult for nurses to identify patients of violence, handle evidence and ensure good nursing care. Conclusions: Violence has physical, psychological and economic consequences for victims, families and communities. Nurses need training and the right tools to provide dignified care to this patient group. With better cooperation between health, justice and society, forensic patients would receive the care they deserve and be spared unnecessary suffering.