Bakgrund: Patienterna som vårdas inom den rättspsykiatriska vården upplever till viss del att vården är mer en form av förvarning, trots att de är dömda till vård. Vårdtiderna är långa, och sjuksköterskorna som jobbar inom rättspsykiatrisk vård vill bedriva en vård som är mer personcentrerad än den är idag. Genom att hitta lösningar för att göra vården mer anpassad efter individen kan rebelledarskap bidra till detta. Sjuksköterskors rebelledarskap har inte tidigare utforskats inom den rättspsykiatriska heldygnsvården. Genom att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap inom rättspsykiatrin hoppas författarna av detta examensarbete kunna bidra till att öka kunskapen om det goda vårdandet och omvårdnaden där sjuksköterskor genom att agera nytänkande och utanför organisationens ramar bidrar till att utveckla rättspsykiatrisk heldygnsvård. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap i rättspsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Åtta sjuksköterskor med erfarenhet av rebelledarskap inom rättspsykiatrisk heldygnsvård intervjuades, och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en deskriptiv design. Resultat: I resultatet framkom att deltagarna hade många erfarenheter av rebellsjuksköterskor och deras ledarskap. Resultatet kunde delas in i fyra huvudkategorier: (1) Att våga vara en jobbig kollega och ifrågasätta vårdkulturer, normer och utmana regler, (2) Att våga agera utifrån sin kompetens för att kunna ta ansvar för patientens vård, (3) Att söka och skapa nya vägar till förändring och (4) Att stöta på motstånd. Slutsats: Den här studien visar att rebelledare strävar efter att stå upp för vad som är rätt för patienten, även om det innebär att gå emot vårdkulturer, rutiner och regler. Sjuksköterskornas erfarenheter av rebelledarskapet visar att det är möjligt att bedriva en vård som är personcentrerad, där patientens perspektiv får vara i fokus. Genom att agera rebeller bidrar dessa sjuksköterskor till en rättspsykiatrisk vård som är mer än bara en förvaring av de patienter som är dömda till vård. Rebellsjuksköterskor vill ge patienterna en personcentrerad vård som utgår från individen, och genom att agera rebell lyckas dessa sjuksköterskor genomföra förändringar och hitta kreativa lösningar som på sikt leder till en bättre vård. Den rättspsykiatriska vårdapparaten behöver ta tillvara dessa sjuksköterskors kompetens och drivkraft, något som skulle behöva utforskas ytterligare. Vi föreslår ytterligare forskning inom detta område för att få en ökad förståelse för hur rebelledarskapet kan utveckla den psykiatriska omvårdnaden inom den rättspsykiatriska organisationen.

Bakgrund: Patienter som vårdas enligt Lagen om Rättspsykiatrisk vård är dömda till vård. Vårdformen och de eventuella tvångsåtgärderna kan medföra att patienterna har svårt att uppleva tillit ifrån vårdpersonalen. Det är av vikt i rättspsykiatrisk vård verka för att skapa en trygg och tillitsfull vårdrelation. Syfte: Studiens syfte är att belysa aspekter som kan påverka vårdrelationen mellan patient och vårdpersonal inom rättspsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie där vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats söktes. Artiklar som överensstämde med studiens syfte genomgick en kvalitetsgranskning. Därefter genomfördes en kvalitativ innehållsanalys för att nå ett resultat. Resultat: Vårdrelationen inom rättspsykiatrisk vård påverkas av flera aspekter som redovisas i följande kategorier; Mötets möjligheter och svårigheter definierar vårdrelationen, Att införliva en hoppfull framtid genom att ge och ta emot stöd, Att förhålla sig till gränser med måttfullhet, Den rättspsykiatriska vårdmiljön i förhållande till vårdrelationen samt Vårdrelationens betydelse för rädsla och aggression. Slutsats: Genom en god vårdrelation kan patient tillsammans med vårdpersonal finna möjliga vägar att på ett gott sätt hantera vardagssituationer och de utmaningar som kan uppkomma. Om patienten med hjälp av den goda vårdrelationen ges möjlighet att lära om sig själv och sin sjukdom kan även andra relationer gynnas. / Background: Patients who are being cared for under Forensic Psychiatric care is ruled to this. The form of care and the possible coercive measures may lead to the difficulty of experiencing trust from the healthcare staff. It is important in Forensic Psychiatric care create a safe and trustworthy care relationship. Aim: The aim of the study is to highlight aspects that can affect the care relationship between patients and health professionals within forensic psychiatric care. Method: The study is a systematic literature review of scientific articles where articles with qualitative approach was searched. Articles that were consistent with the aim of the study underwent a quality audit based on a review template. Then a qualitative content analysis was conducted to achieve a result. Result: The care relationship in the forensic psychiatric care is influenced by several aspects that are reported in following categories; The opportunities and difficulties of the meeting define the care relationship, To incorporate a hopeful future by giving and receiving support, Relating to limits with moderation, The forensic psychiatric care environment in relation to the care relationship and The importance of care relationship to fear and aggression. Conclusion: A good care relationship between the patient and health professionals may identify possible paths to handle everyday situations and the challenges that may arise. If the patient is given the opportunity to learn about himself and his illness by means of the good care relationship, other relationships can also be benefited.

En akutsjuksköterska möter varje dag patienter som utsatts för våld. Detta skapar osäkerhet och oro hos akutsjuksköterskan eftersom brist på utbildning och verktyg genom-syrar arbetet med den forensiska patienten. Vårdmötet med patienten som utsatts för våld ställer stora krav på akutsjuksköterskans kunnande att både bedriva en säker forensisk omvårdnad samtidigt som vårdmötet ska ske med omsorg och värdighet. Syftet med studien är att utforska tillgänglig litteratur gällande akutsjuksköterskors kunskap gällande forensisk omvårdnad på akutmottagning. Examensarbetet genomfördes som en systematisk och integrativ litteraturstudie där 13 artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats granskades. Det redovisade resultatet innehåller artiklar från sex kontinenter vilket visar på en geografisk spridning. En tematisk analys genomfördes. Resultatet redovisas i tre teman: Kunnandet om det forensiska arbetet, rutiner och riktlinjer om det forensiska arbetet och mötet med våldsutsatta patienter. Resultatet visade att akutsjuksköterskan upplever stora brister i utbildning och tillgång på verktyg som kan användas i det forensiska arbetet. Dessa brister skapar otrygghet och rädsla hos akutsjuksköterskan i omhändertagandet av den våldsutsatta patienten. Avsaknad av rutiner och policydokument leder till att akutsjuksköterskan inte vill vara en del av den forensiska omvårdnaden. Känslorna som akutsjuksköterskan upplever påverkar vårdmötet med patienten som utsatts för våld. Akutsjuksköterskan behöver fokusera på att skapa ett omtänksamt vårdmöte och vara närvarande för att minska patientens lidande. Genom ett öppet förhållningssätt och förmågan att visa medmänsklighet kan akutsjuksköterskan lindra framtida men för patienten som utsatts för våld. / Every day, an emergency nurse meets patients who have been subjected to violence. That creates uncertainty and anxiety for the emergency nurse as lack of training, education and available praxis affects the work around the forensic patient. To meet with patients who are victims of violence puts high demands on the emergency nurse knowledge to operate forensic nursing and at the same time nurse for the patient vid dignity and care. The aim of this study is to explore all available litterature about the emergency nurse’s knowledge among forensic nursing in the emergency department. This thesis was carried out as a systematic integrative litterature review where 13 articles with both qualitative and quantitative data were analysed. The carrying result includes articles from 6 continents which shows a widespread. A thematic analyse was carried out through the method designed by Braun and Clarke. The result is presented in three themes: the knowledge of the forensic work, routines and guidelines in the forensic and meeting with the patient who are victim of violence. The results show that the emergency nurse experiences major deficiencies in training and access to tools that can be used in forensic work. These shortcomings create insecurity and fear among the emergency nurse in the care of the abused patient. Lack of routines and policy documents leads to the emergency nurse not wanting to be part of the forensic care. The feelings experienced by the emergency nurse affect the care meeting with the patient who has been subjected to violence. The emergency nurse needs to focus on creating a caring meeting and be present to reduce the patient's suffering. Through an open approach and the ability to show compassion, the emergency nurse can alleviate future but for the patient who has been subjected to violence.

Bakgrund: Rättspsykiatrin i Sverige är en specialiserad gren av psykiatrin inom rättsväsendet som behandlar personer med allvarliga psykiska störningar och kriminell bakgrund. Arbetsterapeuter spelar en viktig roll genom att stödja och rehabilitera dessa män, bedöma förmågor och erbjuda hjälp för både fysiska och psykiska behov. Syfte: att beskriva hur arbetsterapi kan användas inom rättspsykiatrin. Metod: Studien hade scoping review som studiedesign. 10 artiklar har inkluderats i studien och hittades i databaserna CINAHL, PsycInfo, Medline och Amed. Resultat: Samtliga studier visar att MOHO-modellen har använts som ett verktyg inom arbetsterapin genom att skapa meningsfulla aktiviteter som ska förbättra klienternas delaktighet och minska risken för återfall, våldsamt beteende och bidrar till ökad livskvalitet. Slutsats: Studien framhäver den utmanande naturen hos rättspsykiatrisk vård och vikten av arbetsterapeuters roll i att hantera och förebygga återfall genom meningsfulla aktiviteter. / Background: Forensic psychiatry in Sweden is a specialized part of psychiatry within the judicial system. People with severe mental disorders and a history of criminal behavior are treated there. Occupational therapists have an important role by supporting and rehabilitating these people, assessing their capabilities, and offering assistance for physical and mental needs. Aim: To describe how occupational therapy can be used in forensic psychiatry. Method: The study employed a scoping review design. Ten articles were included in the study and were identified through databases such as CINAHL, PsycInfo, Medline, and Amed. Results: The articles show that the MOHO model has been used as a tool in occupational therapy by creating meaningful activities to enhance the clients’ participation and reduce the risks of relapse, violent behavior thereby contributing to improve quality of life. Conclusion: Occupational therapy plays a central role in forensic psychiatric care. The use of the MOHO model is highlighted as contributing to meaningful activities and increased quality of life. The study emphasizes the challenging nature of forensic psychiatric care and the importance of occupational therapists in managing and preventing relapses through meaningful activities. / <p>VT 2023</p>

Abstrakt Trots att det i Sverige finns lagar som säger att patienten så långt det är möjligt ska vara delaktig i sin egen vård, så verkar inte det vara fallet. Inom den psykiatriska tvångsvården är det ofta en obalans mellan personalen och patientens makt, därav vikten av att arbeta mot patientens delaktighet. Syftet med den integrerade litteraturöversikten var att sammanställa kunskap om patientdelaktighet vid sluten psykiatrisk tvångsvård. Följande frågor besvarades: Vilka förutsättningar för delaktighet finns i den slutna psykiatriska tvångsvården? Vilka hinder för delaktighet finns i den psykiatriska tvångsvården? Metod Integrerad litteraturstudie. Sökningar gjordes i tre databaser utifrån tre sökblock. Det resulterade i sexton artiklar som svarade mot syftet, två kvantitativa, en mixad metod och tretton kvalitativa. Inklusions kriterier: peer-review, engelska och inte äldre än tio år. Detta resulterade i sexton artiklar. Artiklar lästes igenom både enskilt och tillsammans, därefter vidtog dataextraktion där enheter togs ut som svarade mot syftet. Resultat: Analysen resulterade i elva kategorier, varav attityd, engagemang, relation och tvångsvård var mest framträdande. Det som kom fram är att för att det ska kunna jobbas utifrån patient delaktighet krävs det att personalen har en öppen, engagerad och ärlig attityd. Detta gör det möjligt att bygga en god relation mellan patient och personal, vilket i sin tur kan leda till patientdelaktighet. Slutsats Vad behövs för patientdelaktighet beror på vilken attityd man har. Är man som personal öppen, engagerad och ärlig då kan man bygga en relation till patienten och lägga grunden för patientdelaktighet

The aim of this study is to gain insight into professional`s experiences of interdisciplinary collaboration between the municipality and the forensic ward. The study was intended to contribute to an increased understanding of the professional`s experiences of what is considered to work and what is considered to lack in the interdisciplinary collaboration between the municipality and the forensic ward. The study`s empirical data was obtained through eight semi-structured interviews with five social workers from the social services and three counselors`s at the forensic ward. National and international previous research in interdisciplinary collaboration that was relevant for my study has been obtained. For the analyze I combined previous research, the result from my interviews and my theoretical framework. Conclusions show that the professionals believe that communication between social services and forensic psychiatry is good and that both parties focus on the individual patient. Conclusions also show that insufficient knowledge regarding the organizations, work areas, responsibility, and resources and that the legislation is different. All the interviewees have a wish to improve and develop the collaboration between them.