No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Jag vill med den här texten formulera stommen för min konstnärliga praktik. Innehållet kommer i grunden baseras på mina egna iakttagelser, tankar och resonemang om hur jag förhåller mig till att använda mig av ett privat material i min konst. Vad är svårigheterna för mig med att arbeta med ett privat material? Hur viktigt är det för mig att vara tydlig med mitt ärende och redogöra verkens ursprung? Hur förhåller jag mig till att ha kontroll i mitt skapande och i ett uppvisande?

Syftet med denna studie är att undersöka hur anställda i offentlig sektor och chefer i privat sektor uppfattar sitt handlingsutrymme. Jag vill även undersöka om det fanns skillnader respektive likheter i verksamheterna. Och om det finns skillnader i handlingsutrymmet mellan anställda och cheferna. För att ta reda på detta använder jag mig av fem stycken semi-strukturerade intervjuer. Michael Lipskys teori: Street-level bureaucracy eller som den heter på svenska: Tjänsteman används eftersom den berör handlingsutrymme och är en omdebatterad teori. Tidigare forskning berör till en viss del skillnade i handlsutrymme mellan offentlig och privat sektor. Det jag kom fram till i min studie är att det finns skillnadet i både den privata och den offentliga sektorn. Även chefernas handlsutrymme skiljde sig från anställdas då cheferna till en viss del har mer handlingsutrymme.

There has been a recent debate in swedish media about wether public breastfeeding is acceptable or not. Studies from mostly North America and England has shown that women feel uncomfortable breastfeeding in public. Sweden has a high rate of breastfeeding. The World Healh Organization recommends exclusive breastfeeding until the child is six months. There has not been any studies approaching women’s individual experiences of breastfeeding exclusively in Sweden and therefore the purpose of this study was to explore women’s experiences of breastfeeding in public and see if the experiences changes the breastfeeding behavior. The two research questions were – what are women’s experiences of breastfeeding in public places, and are women limited geographically when they are breastfeeding? The study has a qualitative approach using semi-structured interviews as a method. Four women were interviewed and the results showed that the women mostly were comfortable breastfeeding in public but they could feel uncomfortable because they experienced that other people could be uneased with them breastfeeding in public places. Some of the women felt that they had to be discrete and therefore hid their breast. Two of the women were actively reflecting on their breastfeeding as a way to normalize public breastfeeding. The women are not directly geographically limited, but because they feel uncomfortable they can create private rooms in public places by being discrete.

Det finns inom forskningen en traditionell uppfattning om hemmet som en plats för vila, fritid och reproduktion, avskild från ekonomisk aktivitet. Denna uppsats ifrågasätter den traditionella distinktionen, med hänsyn till delningsekonomin och det växande fenomenet av övernattningstjänster riktade mot bostäder, i detta fall representerat av Airbnb. Studien undersöker förutsättningar och drivkrafter till att hyra ut det som tidigare setts som kärnan i den privata sfären; hemmet. Detta genom att undersöka Airbnb-värdars förhållande till hemmet och det privata. Resultatet visar att hemmet har fått ytterligare en funktion och att gränsen mellan det offentliga och det privata är under omvärdering.

Denna masteruppsats behandlar gruppen privat-twittrande poliser – individer som i egenskap av privatpersoner skildrar sitt förhållningssätt och sina åsikter kring sitt yrke som polis genom sociala medie-forumet Twitter. Studien är baserad på etnografiskt fältarbete utfört under hösten 2014. Sedan den svenska Polisens officiella intåg på sociala medier under början av 2010-talet har fler och fler yrkesverksamma poliser börjat använda digitala plattformar såsom Twitter, Facebook och Instagram för att skildra en egen syn på den polisiära yrkesrollen samt diskutera Polisens samhällsfunktion och verksamhetsförfarande. Till skillnad från officiella myndighetsrepresentanter på Twitter står de privat-twittrande poliserna fria från det direkta representativa ansvar som det innebär att professionellt företräda staten och behöver således inte enbart handla i enlighet med den officiella verksamhetsagendan. Trots friheten från direkt ansvar upplevs dock många av individerna, av allmänheten, som polisrepresentanter i och med deras primärt yrkesrelaterade kommunikation. I gränslandet mellan statsrepresentant och privatperson upprättas en säregen maktposition vilken, med hjälp av Twitter som socialt verktyg, förstärker de privat-twittrande polisernas möjligheter att prägla och nyansera den samhälleliga föreställningen om det polisiära varandet.