I denna uppsats har studerats huruvida svensk författning reglerar möjligheterna att företa tvångsåtgärder inom demensvården på särskilda boenden. Fokus har legat på att undersöka huruvida vård- och omsorgspersonal har befogenhet att vidta tvångsåtgärder i sitt arbete mot den demenssjuke och i sådana fall vilken grund denna befogenhet vilar på. Det har även undersökts i fall vårdpersonal inte har stöd i lag att vidta tvångsåtgärder om detta då innebär att rättssäkerheten hotas för den demenssjuke. Vidare har ett försök gjorts att utreda vem som ansvarar för lagbrott om en otillåten tvångsåtgärd vidtagits. Metoden som använts är den rättsdogmatiska metoden för att söka fastställa gällande rätt på området. Fokus har legat på svenska rättsregler och att försöka tolka och systematisera gällande rätt. De källor som använts är främst svensk författning samt delar ur Europakonventionen och Europarådets konvention angående skydd av de mänskliga rättigheterna och människans värdighet med avseende på tillämpningen av biologi och medicin. Övriga källor har även varit förarbeten till relevant lagstiftning samt utredningar för att ge en vidare förståelse av aktuellt rättsläge, även doktrin som har relevans för uppsatsens ämne och syfte har använts. I framställningen presenteras ett case för att exemplifiera och visa på situationer som kan vara problematiska ur både juridisk och etisk synvinkel. Det har ej gått att finna rättspraxis som berör tvångsåtgärder inom demensvården och då tycks detta case bidra med viss verklighetsförankring. I den avslutande delen av uppsatsen analyseras vad som anförts och detta kopplas samman. Rådande rättsläge har uttytts vara att svensk författning saknar reglering avseende tvångsåtgärder mot dementa personer vid särskilda boenden. Den enda befogenhet vårdpersonal har för att ta till en tvångsåtgärd är i fall då nödrätten enligt BrB är tillämplig. Regeringsformen stadgar tydligt att den enskilde är skyddad mot kroppsliga ingrepp och frihetsberövanden och att detta skydd endast kan inskränkas genom lag. Även Europakonventionen stadgar motsvarande skydd och att detta skydd endast får inskränkas genom lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter. Av detta har slutsatsen dragits att vidtagandet av tvångsåtgärder inom demensvården inte bara strider mot vår grundlag utan även mot Europakonventionen. Ytterligare en slutsats som dragits är att rättssäkerheten hotas för demenssjuka personer i och med att det saknas lagstiftning som reglerar möjligheterna för vårdpersonalen att vidta tvångsåtgärder. Vem som då ansvarar för att en otillåten tvångsåtgärd vidtagits har varit problematiskt att besvara. Slutsatsen som dragits är att i fall en vårdpersonal beslutat att vidta en tvångsåtgärd kommer inte denne att svara för lagbrottet. Kommunen kommer istället av Socialstyrelsen få ett krav om att avhjälpa de missförhållanden som råder och i fall då kommunen inte gör detta, hotas denna med ett vitesföreläggande.

Bakgrund: Personalgruppen och dess sammansättning kan ha en inverkan på såvälomfattningen som upplevelsen av att genomföra en tvångsåtgärd. Sjuksköterskan förväntaskunna identifiera och bedöma behovet av akuta insatser. Tidigare forskning visar attsjuksköterskan kan känna sig splittrade i sin yrkesroll samt uppleva ett bristande stöd frånresterande teammedlemmar. Ett välfungerande teamarbete har betydelse i både preventivtsyfte samt vid genomförandet av en tvångsåtgärd.Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av teamarbete vid tvångsåtgärder inom denpsykiatriska heldygnsvårdenMetod: En kvalitativ studie baserad på semistrukturerade intervjuer. Sex sjuksköterskordeltog i studien, alla verksamma inom den psykiatriska heldygnsvården och med erfarenhet avtvångsåtgärder. Författarna utgick från en intervjuguide med fyra öppna frågor. Materialetanalyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.Huvudresultat: Resultatet presenteras utifrån tio underkategorier som sorterades iföljande tre huvudkategorier: teamets egenskaper, sjuksköterskans roll i teamet ochorganisatoriska faktorer. Resultatet visar att teamarbetet på avdelningen är av betydelse vidplanering och genomförande av tvångsåtgärder. För ett fungerande teamarbete krävs blandannat en tydlig ledare, en god kommunikation samt en gemensam uppfattning om syfte ochmål med tvångsåtgärder.Slutsats: När en patient är i behov av en tvångsåtgärd är det viktigt att teamarbetetfungerar för att undvika att patienten utsätts för ett onödigt lidande. Med regelbundenreflektion i en öppen miljö får teamet möjlighet att diskutera eventuella fel och brister sominträffat och på så vis dra lärdom och vidare utvecklas som team.

Bakgrund: Att drabbas av en allvarlig psykisk störning påverkar hela människan och gör att individen hamnar i en utsatt position. Samhället har ett ansvar och en skyldighet att skydda människor när de på grund av psykisk sjukdom är farliga för sig själva eller för andra. Ibland måste därför vård kunna ges, även om det är mot individens vilja. Syfte: Att belysa patientens upplevelse av tvångsvård och tvångsåtgärder inom psykiatrin. Metod: Litteraturstudie. Elva vetenskapliga artiklar utgör grunden för resultatet. Resultat: Beskrivs utifrån fyra teman. Negativa upplevelser av tvångsvård: Fängslad och utelämnad i ovisshet, där det som framför allt var påfrestande var det fysiska tvånget. Positiva erfarenheter av tvångsvård och tvångsåtgärder: En avskildhet som kunde ge ro, stöd och en trygghet. Vikten av information och möjlighet att kunna behålla sin autonomi. Hur patienter inom psykiatrisk tvångsvård upplever personalen: Patienterna upplevde att de var underställda personalen som var inkompetenta och sällan hade tid för patienten. Andra beskrev personalen som ett stöd och en resurs. God omvårdnad, empati och närhet kunde kompensera för negativa upplevelser. Diskussion och slutsats: Kvaliteten i kontakten mellan patient och personal inverkar på hur tvångsvård och tvångsåtgärder upplevs. Ytterligare forskning är nödvändig.

AbstraktBakgrund: För att vårdas inom sluten tvångsvård ska en allvarlig psykisk störning föreligga. Tvångsåtgärder fick endast ske när det förelåg risk för att patienter skadar sig själv eller andra och då skonsamt och med hänsyn till patienten. Tvångsåtgärder väckte starka känslor, och etiska dilemman var vanligt förekommande. Tvångsåtgärders inverkan på patienter över tid var oklar, likaså vad som är tvång och inte. Syfte: Belysa patienters erfarenheter av tvångsåtgärder inom psykiatrisk tvångsvård. Metod: Integrerad litteraturstudie Resultat: Tvångsåtgärder skapade olika upplevelser av utsatthet. Kränkning av den personliga autonomin, oförståelse och rädsla var vanliga reaktioner. Tvångsåtgärder tolkades olika, ibland som en nödvändig åtgärd medan andra såg det som en bestraffning. Faktorer som risk för att skada sig själv eller andra, positiva behandlingsresultat och bra bemötande från personal var faktorer som påverkade förståelsen i positiv bemärkelse. Maktfaktorer var av stor betydelse för relationen mellan personal och patient. Andra faktorer som ålder, kön, diagnos, funktionsnivå samt tidigare erfarenhet av tvångsvård hade liten betydelse på hur tvångsåtgärden upplevdes. De mest avgörande faktorerna för erfarenheten av tvångsåtgärder var delaktighet, bemötande och information. Konklusion: Tvångsåtgärder framkallade många starka känslor. Trots kränkning av den personliga autonomin visade många patienter förståelse för varför åtgärden utförts. Faktorer som ansågs påverka upplevelsen av tvångsåtgärder var delaktighet i vårdprocess, bemötande, information, grad av förståelse och personalens missbruk av sin makt.

No description available.

Abstrakt Bakgrund: Tvångsåtgärder, som avskiljning och fastspänning, har under lång tid varit en del av den psykiatriska vården. Dessa åtgärder är underlag för etisk kontrovers i relation till både autonomiprincipen och pliktetiken. Grundutbildade sjuksköterskor utgör en stor del av den psykiatriska vården samtidigt som de enligt tidigare studier upplever sin kunskap inom psykiatri som otillräcklig.   Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors perspektiv på avskiljning och fastspänning av patienter inom den psykiatriska heldygnsvården.   Metod: En litteraturstudie av åtta vetenskapliga artiklar.   Resultat: Resultatet sammanställdes under tre kategorier: Inte alltid rättfärdigat att använda tvång, Uppfattningar kring användandet av tvång samt Utbildning, erfarenhet och tvångsåtgärder. Det framkom i resultatet dessa åtgärder ansågs berättigade i situationer där patienter var våldsamma eller aggressiva, samtidigt som de upplevdes vara oförenliga med principerna för personcentrerad vård. Tillika påpekades en brist på alternativa åtgärder, samt att utbildning inom området var otillräcklig för både nya och erfarna sjuksköterskor.   Slutsatser: Dessa åtgärder medför en etisk problematik, både i relation till autonomiprincipen och pliktetiken. Denna etiska problematik blir mer framträdande till följd av den upplevda bristen på kunskap och utbildning. Även i mötet med patienter som tvångsvårdas enligt LPT har sjuksköterskor ett ansvar i att bevara patientens autonomi.

No description available.

Bakgrund: Sjuksköterskors ansvarsområde innefattar omvårdnad, och ett av sjuksköterskans kompetensområden är att göra patienten delaktig i sin vård. Dock finns det tillfällen då detta frångås.Tvångsåtgärder kan bli aktuella i samband med vissa psykiatriska sjukdomstillstånd. Fysiska tvångsåtgärder innefattar fasthållning, fastspänning och avskiljning. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att medverka vid fysiska tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. Metod: En allmän litteraturstudie som baserades på artiklar som var kvalitativa eller hade mixad metod där enbart kvalitativa resultat användes. Tre databaser användes vid sökningen och Högskolan Kristianstads granskningsmall användes för att granska artiklarna. Fribergs (2017) trestegsmodell användes för att analysera artiklarna.  Resultat: Fyra teman framkom under analysen. Dessa var upplevelse av emotionell påverkan vidfysiska situationer, upplevelse av en inre konflikt, upplevelse av makt och maktlöshet samt upplevelse av att behöva stöd. Sjuksköterskor upplevde rädsla och oro över att någon skulle komma till skada i samband med tvångsåtgärder. En inre konflikt uppstod då sjuksköterskorna ogillade att utföra tvång men ansåg att det var nödvändigt för att bevara säkerheten. Bristen på alternativ till tvångsåtgärder ledde till en känsla av maktlöshet. Efter utförda tvångsåtgärder uppstod ett behov av att få stöd från kollegor och chefer. Diskussion: Metoden diskuterades utifrån Shentons (2004) kvalitetsbegrepp tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. Tre fynd diskuterades i resultatdiskussionen utifrån personcentrerad vård samt sjuksköterskans etiska kod. Dessa var brist på alternativ till tvångsåtgärder, behov av stöttning i samband med tvångsåtgärder och etiska dilemman.

Användandet av tvångsåtgärder inom den psykiatriska tvångsvården orsakar etiska dilemman bland omvårdnadspersonalen och ett behov av reflektion. Många studier har gjorts om reflektion inom den somatiska vården, men få med inriktning på den psykiatriska vården. Syftet med denna studie var att beskriva omvårdnadspersonal och deras erfarenheter av tvångsåtgärder och reflektionstid för personal i samband med tvångsåtgärder inom sluten psykiatrisk vård. Studien var deskriptiv och kvalitativ och utfördes på två kliniker i Sverige, en allmänpsykiatrisk och en rättspsykiatrisk. Data samlades in genom narrativa intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att personalens erfarenheter av tvångsåtgärder ofta gav en känsla av ett övergrepp mot patienten även om de på samma gång kände att det var nödvändigt. Deltagarna uppfattade reflektionstid efter tvångsåtgärd som något positivt, lärorikt och något som kunde leda till förbättringar. En reflektionsmodell skulle kunna vara ett redskap för konstruktiva diskussioner under reflektionstiden.

Att vårda människor mot deras vilja ställer höga krav på sjuksköterskans professionella och personliga kompetens. Diskussion om tvångsvården och vad det betyder för patienter är ett av de högst prioriterade ämnena inom psykiatrisk vård. Tidigare forskning belyser patientens upplevelse av tvångsvården och tvångsåtgärder. Detta i syfte att minska förekomst av tvångsåtgärder. Däremot behövs studier som beskriver sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter mot deras vilja, samt vilken betydelse en vårdande relation har i mötet med tvångsvårdade patienter. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av att vårda patienter enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. En kvalitativ forskningsmetod med reflekterande livsvärldsansats har använts som metod. Intervjuer med åtta sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrisk vårdkontext ligger som grund i vårt analysarbete. Resultat presenteras utifrån fyra innebördsteman: att skapa en vårdande relation, att inte göra rätt, att använda sig av professionell hållning och att reflektera över sina känslor. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever det svårt att upprätta en god relation till patienten under situationer där tvångsåtgärder blir aktuella. Sjuksköterskor uttrycker känslor av maktlöshet, skuld och skam under dessa omständigheter. Sjuksköterskor försöker hitta utvägar till att hantera sina känslor genom reflektera över situationen i enskildhet, eller tillsammans med någon kollega. Under hotfulla situationer väcks frågor kring om de vill arbeta kvar inom psykiatriskt kontext. Resultatet visar även på att det finns en oro för den  egna  hälsan  skall  drabbas  på  sikt.  I diskussionen belyser författare för- och nackdelar med den valda metoden. Författarnas förhoppning är att öka förståelsen för sjuksköterskornas arbete inom psykiatrisk vård samt fördjupa kunskapen inom det aktuella ämnet.