Att vårda människor mot deras vilja ställer höga krav på sjuksköterskans professionella och personliga kompetens. Diskussion om tvångsvården och vad det betyder för patienter är ett av de högst prioriterade ämnena inom psykiatrisk vård. Tidigare forskning belyser patientens upplevelse av tvångsvården och tvångsåtgärder. Detta i syfte att minska förekomst av tvångsåtgärder. Däremot behövs studier som beskriver sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter mot deras vilja, samt vilken betydelse en vårdande relation har i mötet med tvångsvårdade patienter. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av att vårda patienter enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. En kvalitativ forskningsmetod med reflekterande livsvärldsansats har använts som metod. Intervjuer med åtta sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrisk vårdkontext ligger som grund i vårt analysarbete. Resultat presenteras utifrån fyra innebördsteman: att skapa en vårdande relation, att inte göra rätt, att använda sig av professionell hållning och att reflektera över sina känslor. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever det svårt att upprätta en god relation till patienten under situationer där tvångsåtgärder blir aktuella. Sjuksköterskor uttrycker känslor av maktlöshet, skuld och skam under dessa omständigheter. Sjuksköterskor försöker hitta utvägar till att hantera sina känslor genom reflektera över situationen i enskildhet, eller tillsammans med någon kollega. Under hotfulla situationer väcks frågor kring om de vill arbeta kvar inom psykiatriskt kontext. Resultatet visar även på att det finns en oro för den  egna  hälsan  skall  drabbas  på  sikt.  I diskussionen belyser författare för- och nackdelar med den valda metoden. Författarnas förhoppning är att öka förståelsen för sjuksköterskornas arbete inom psykiatrisk vård samt fördjupa kunskapen inom det aktuella ämnet.

Bakgrund: Tvångsvård och tvångsåtgärder är ett kontroversiellt ämne globalt. Formellt tvång i form av tvångsåtgärder är styrda av lagar och syftar till att patienter som lider av en allvarlig psykisk störning inte ska skada sig själva eller andra. Informellt tvång handlar om att vårdpersonal använder sig av tvång i form av påtryckningar, verbala hot, undanhållande av information etc. Syftet med studien var att undersöka tvångsvårdade patienters upplevelse av formellt och informellt tvång, för att specialistsjuksköterskor bättre ska kunna bemöta denna patientgrupp.  Metod: Denna studie är en litteraturöversikt som baserats på metoden för systematisk litteraturstudie. 11 studier har inkluderats i översikten och är analyserade med induktiv analysmetod.  Resultat: Analysen ledde till ett resultat bestående av tre huvudkategorier; Patienters upplevelse av formellt tvång, Patienters upplevelse av informellt tvång och Patienters upplevelse av personalens roll vid tvångsåtgärder. Det visar att patienter fram för allt har negativa upplevelser av tvång, men belyser även positiva aspekter av tvång i dess olika former.  Slutsats: Att som patient bli utsatt för tvång upplevs som att ha minskad autonomi. Patienter önskar att personal till större del kommunicerar, lyssnar och bemöter med respekt samt att personal har en mer transparent kommunikation. Orems egenvårdsteori belyser detta genom fokus på alliansskapande för att kunna stödja patienter att tillgodose behov utifrån den situation patienter befinner sig i. Dock behövs mer forskning för att kunna utvärdera olika tvångsåtgärders effekter för patienter, både före, under och efter att en intervention skett, särskilt i svensk kontext.

Bakgrund: Användandet av informellt tvång riskerar begränsa patientens självbestämmande i   utformandet av sin vård. Trots detta vidmakthåller vårdpersonal användandet av informellt tvång på grund av dess effektivitet för patientens följsamhet till föreslagen behandling och för att upprätthålla en säker vårdmiljö. Att begränsa patientens självbestämmande utöver vad som regleras i lag är i gråzonen till vad som kan betraktas vara tillåtet. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av informellt tvång samt beskriva alternativ som främjar personcentrerad vård.  Metod: En systematisk integrativ litteraturöversikt av nio kvalitativa artiklar. Dataanalysen genomfördes utifrån Whittemore och Knafls metod.   Resultat: Två övergripande teman identifierades; Vårdens inverkan på informellt tvång och Konsekvenser av informellt tvång med två respektive tre subteman som inspirerades av   NANDA-I; Otillräcklig relation, Potential för förbättrad stresshantering, Risk för hotad värdighet, Maktlöshet samt Defensiv- och ineffektiv stresshantering. Slutsats: Vårdpersonalens användande av informellt tvång har medfört negativa upplevelser och   hanteringsstrategier för patienterna. Ur patienternas beskrivningar återfanns alternativ till det informella tvånget som är kunskap vårdpersonal kan använda sig av för att arbeta enligt principer för personcentrerad vård. / Background: The use of informal coercion poses a risk to limit the patient’s autonomy in the formation of their care. Regardless of this, healthcare personnel maintain the use of informal coercion due to its effectiveness in compliance, and maintaining a safe care environment. This restrictive act of patient’s autonomy is in a grey area to what can be considered as allowed.  Aim: To describe patients’ experiences of informal coercion and alternatives that promote person-centered care. Method: A systematic integrative review of nine qualitative articles. The data analysis was performed based on the method by Whittemore and Knafl. Results: Two major themes were identified; The impact of care on informal coercion and Consequences of informal coercion with two, respective three minor themes inspired by NANDA-I; Ineffective relationship, Readiness for enhanced coping, Risk for compromised human dignity, Powerlessness, Defensive- and ineffective coping.  Conclusions: Healthcare personnels’ use of informal coercion has led to negative experiences and coping for the patients. From the patients’ descriptions, alternatives were found, which is knowledge that   healthcare personnel can use to work according with principles for person-centered care.

Bakgrund: Det finns i litteraturen inga självklara definitioner på vad en informell tvångsåtgärd är. En definition som nämns är en tvångsåtgärd som patienter får underkasta sig som inte är reglerad i lagstiftningen. Tidigare forskning menar även att det kan innebära hot om repressalier om patienterna inte medverkar till förutbestämda åtgärder, vilket en del deltagare menar är ett bra sätt för att få patienter att medverka till sin vård. Den litteraturgenomgång som genomförts visar att det finns få genomförda studier i ämnet informellt tvång. Syfte: Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskornas erfarenheter av informellt tvång. Metod: Studien genomfördes som en intervjustudie med kvalitativ ansats. Materialet analyserades sedan med Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Resultatet redovisas utifrån fem kategorier med tillhörande underkategorier. Informellt tvång som maktutövning, Informellt tvång utifrån en vilja att hjälpa, Sjuksköterskornas erfarenheter av informellt tvång, En korrekt dokumentation av informellt tvång är centralt samt Erfarenhet av informellt tvång ger medvetenhet. Slutsats: Det finns inga riktigt tydliga skillnader mellan informellt och formellt tvång i praktiken. Patienter inom den akutpsykiatriska slutenvården utsätts för hot om tvång och de ställs inför ultimatum beträffande sin vård. Det finns inte heller några tydliga definitioner på vad informellt tvång är vilket behöver tydliggöras för att kunna ge en bättre förståelse för betydelsen av begreppet. / Background: In literature, there is not a singular definition of what an informal coercive action is. One of the definitions mentioned however is as follows: “ A informal coercive action is an coercive measure that patients may receive, one that is not regulated by law.” Earlier research also suggests that it can mean under the threat of reprisals should the patients not commit to the predetermined measures, which according to some participants is a good way to make the patients mediate to their care. The literary review done, shows that there are only a handful of studies concluded on the subject of informal coercion. Purpose: The purpose of this study is to examine nurses experience of informal coercion. Method: The study was accomplished through interviews with qualitative effort. The gathered material was then analysed with Graneheim´s and Lundman´s content analysis. Results: The outcome was then presented based on five categories with associated subcategories. Informal coercion as exercised power, Informal coercion based on a will to help, Nurses experiences of informal coercion, Documentation of informal coercion events and its importance and Experiencing informal coercion raises awareness. Conclusion: In practice, there are no evident differences between informal coercion. Patients in emergency psychiatric care are exposed to threats of coercion and put to ultimatums regarding their care. Neither are there any clear definitions of what informal coercion is, this needs to be clarified to achive a better understanding of what informal coercion is.

Bakgrund: Psykiatrisjuksköterskan behöver ta hänsyn till olika aspekter i sitt värv, alltifrån Sveriges lagar till rådande normer på avdelningen. Informellt tvång som enligt tidigare forskning är ett kulturellt fenomen i psykiatri då personal med påtryckningar försöker få patienten att följa vårdarnas upplägg - inte sällan mot sin vilja. Bärande begrepp: Första begreppet är makt, vilket ger vidare förståelse för mekanismerna bakom vårdens etik. Det andra bärande begreppet är vårdrelation. Syfte: Belysa före detta patienters upplevelse av informellt tvång i psykiatrisk heldygnsvård och dess påverkan på vårdrelationen. Metod: Fallstudie med semistrukturerad intervjuguide utfördes med tre informanter. Intervjuerna transkriberades och pseudonymiserades. Narrativ analys utfördes på intervjuerna. Resultat: Informanternas upplevelser sätts i ett narrativ som börjar vid ankomst till vårdavdelningen och intrycket av att hamna i en onaturlig värld. Vidare skildras händelserna kring vårdens innehåll där känsla av vanmakt dominerar. I slutet reflekterar informanterna kring känslan, förväntningar inför framtida vård och vårdrelationen. Slutsats: Genom att analysera informellt tvång ur ett maktperspektiv kan etiken bakom fenomenet synliggöras. Med psykiatrisjuksköterskans interpersonella kompetens kan hen i det kliniska arbetet med den terapeutiska relationen verka för att minska informellt tvång och därmed maktobalansen och således möjliggöra den goda vården. / Background: The psychiatric nurse has to consider many different aspects while working, from Swedish laws to existing norms in the ward. Informal coercion is according to research a cultural phenomenon in psychiatric inpatient care where nursing staff use pressure techniques to get the patient to comply, often against the patient’s will. Key concepts: Key concepts are used within this paper. The first key concept is power, where we can gain more understanding of the mechanisms of caring ethics. The caring relationship is the other key concept in this paper. Aim: To enlighten former inpatients’ experience of informal coercion and its impact on the caring relationship. Method: A case study using a semi-structured interview guide was performed with three interviewees. The interviews were transcribed and pseudonymized. Narrative analysis was performed on the interviews. Results: The informants' experiences are put in a narrative and start with arrival at the ward and the feeling of entering an unnatural setting. Later the depictions revolve around the content of the given care which evoked feelings of powerlessness. At the end of the narrative the informants describe feelings, expectations of future care and the caring relationship. Conclusion: By viewing informal coercion as a form of excursion of power one can unravel the ethics behind the phenomena. Using the psychiatric nurse's interpersonal competence, she can in the clinical work with the therapeutic relationship strive to reduce informal coercion and thus the imbalance of power and thereby enable the good care.