Background: The goal of psychiatric nursing interventions is to enhance people’s ability to cope with feelings of futility, to get control of their lives and to learn coping strategies in order to manage their mental illness and its consequences. Specialist nurses in psychiatric care coordinate and direct nursing care based on evidence-based knowledge. Aim: The aim of this study was to investigate what kind of nursing acts specialist nurses use in the psychiatric inpatient unit and investigate how they perceive their professional role. Method: The design used was a descriptive qualitative interview study. Nine specialist nurses working in psychiatric inpatient units were interviewed. Six of the participants were women and three were men aged 28-53 years. Qualitative content analysis was used as the analytical method. Results: The main results of the study were summarized in two broad areas: Nursing treatments specialist nurses use in the psychiatric inpatient unit and Specialist nurse’s perception of their professional role. The following six categories were placed in the two areas; planning nursing care, prevention and health promotion nursing, care of the environment significance, nursing in compulsory psychiatric care, broader knowledge and experiences of colleagues ' view of specialist nurses' role. Five of the categories contain two to three subcategories. The result shows that the difference between the basic nurses and specialist nurses perceived as diffuse in practical nursing. Conclusion: The findings show that specialist nurses in this study work in accordance to the national psychiatric association’s competence description. Specialist nurses are nursing experts and with their broad knowledge about psychiatric nursing give them a holistic approach to the psychiatric care. Keywords: Psychiatric nursing, Specialist nurse, Inpatient unit

Tidigare forskning visar att smärta är det vanligaste symtomet hos patienter som söker sig till akutmottagningar. Trots detta är otillräcklig smärtlindring, oligoanalgesia, ett känt problem inom akutsjukvården. Långa väntetider och under- eller obehandlad smärta orsakar både fysiskt och psykiskt lidande hos patienter och är oförenligt med sjuksköterskans yrkesetik, särskilt då specialistsjuksköterskor inom akutsjukvård ska ha kompetens att självständigt påbörja behandling på akutmottagning. Syftet med studien var att belysa hur sjuksköterskeinitierad smärtlindring [NIA/NIPP] påverkar patienter på akutmottagning ur ett patientsäkerhetsperspektiv. En litteraturöversikt användes som metod. Sexton originalstudier som undersökte effekter av NIA/NIPP på akutmottagningar valdes ut från databaserna PubMed och CINAHL samt via manuell sökning. Studierna kvalitetsgranskades och en integrerad analys utfördes. Resultatet visade på att NIA/NIPP kan leda till en signifikant minskning av väntetiden för smärtlindring och mer specifikt, tiden för opiatbehandling. Dessutom anses NIA/NIPP kunna leda till att en mer adekvat/effektiv smärtbehandling ges. Smärtlindring administrerades mer frekvent. Inga allvarliga negativa händelser registrerades i samband med NIA/NIPP. Däremot kunde ingen klinisk effekt på totala vårdtiden på akutmottagning fastställas. Samband mellan NIA/NIPP och patienttillfredsställelse kunde inte bevisas, dock sågs en tendens mot ökad nöjdhet hos patienter när NIA/NIPP användes. Emellertid visar vissa av de studerade artiklarna att väntetider till smärtlindring förblir långa, trots förbättringar med NIA/NIPP-protokoll. Slutsats som dras är att denna studie tyder på att NIA/NIPP är en strategi som har potential att förbättra smärtbehandling på akutmottagning och därmed öka patientsäkerheten. Fler studier behövs för att fastställa faktorer som hindrar respektive underlättar implementering av sjuksköterskeinitierad smärtbehandling.

Bakgrund: Vaccinationer räddar miljontals liv varje år och har varit en av de mest betydelsefulla åtgärderna för att förebygga sjukdomsrelaterade dödsfall hos barn. I Sverige är förtroendet för vaccin fortfarande stort men globalt växer tveksamheter till vaccin. Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att möta föräldrar inom BVC som är tveksamma till att vaccinera sitt barn. Metod: Studien hade en kvalitativ beskrivande design med en induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta specialistsjuksköterskor inom BVC och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys i enlighet med Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Resultatet visade två huvudkategorier; Relationens betydelse för att nå föräldrar med information samt Bidragande faktorer till tveksamhet. Erfarenheten var att ett personcentrerat förhållningssätt bygger upp ett förtroende genom en lyhördhet för familjens tankar och känslor. Vidare belyses att det var betydelsefullt att delge tveksamma föräldrar evidensbaserad information för att stötta dem i sitt beslut kring vaccination. Diskussion: Studien visade att tveksamheter och motstånd till vaccination förekommer i Sverige, vilket var utmanande men det sågs även som en möjlighet för specialistsjuksköterskor. Slutsats: Som sjuksköterska inom BVC var det betydelsefullt att skapa en god relation med föräldrarna för att kunna stötta dem på bästa sätt i deras beslut om vaccination. Vidare forskning kring föräldrars perspektiv av barnvaccination samt strategier för att bemöta tveksamheter kring vaccination hade varit betydelsefullt för att främja barnvaccinationstäckningen. / <p>2023-05-30</p>

Studier visar att en god och säker vård har ett nära samband med en hög grad av omvårdnadskompetens hos personalen. Trots att specialistsjuksköterskor har ansvar för att initiera och tillämpa evidensbaserad vård samt att driva utvecklingen inom vården saknas en tydlig beskrivning av vad detta faktiskt innebär samt hur kompetensen bäst kan komma till användning. Syftet är att belysa specialistsjuksköterskors kompetens och dess betydelse för vårdkvalitet och vårdutveckling. För att kunna besvara syftet utfördes en litteraturöversikt. Arton artiklar, varav tolv med kvalitativ metod och sex med kvantitativ metod inkluderades i resultatet. Samtliga artiklar kvalitetsbedömdes med modifierade granskningsmallar. Därefter gjordes en tematisk analys av artiklarnas resultat. Specialistsjuksköterskors avancerade kompetens visade sig ha en viktig betydelse för flera patientgrupper såväl som för andra vårdprofessioner. Den avancerade kompetensen gjorde skillnad i både vårdkvalitet och vårdutveckling. Ett flertal utmaningar i form av organisatoriskt motstånd och otydligheten i rollbeskrivningar kan leda till brist på utvecklingsmöjligheter och att kompetensen som specialistsjuksköterskor har inte används fullt ut. Att sjukvårdsorganisationer tar tillvara på specialistsjuksköterskors kompetens behöver ses som en förutsättning för vårdens förbättringsarbete och för utvecklingen av vårdkvaliteten. / Research has proven that a care of high quality is connected with a high degree of nursing competence. Although nurse specialists with advanced education have responsibilities to implement evidence-based research in practice, in addition to improve the quality of nursing care, there is a lack of a comprehensive and clear description of what this actually means and how their skills best should be applied. The purpose of this study is to examine the roles of nurse specialists and the impact their professional knowledge has on quality of care and health care development. A literature review was performed. Eighteen articles, of which twelve with qualitative method and six with quantitative method, were included in the result. A thematic analysis was made of the results of the articles. The skills of specialist nurses proved to be important for several patient groups as well as for other healthcare professions. The advanced competence made a difference for both quality of care and healthcare improvement. Thus, several challenges like organizational resistance and ambiguity in role descriptions can lead to a lack of development opportunities and that the competence of specialist nurses are not being fully utilized. The skills of nurse specialists need to be seen by healthcare organizations as a prerequisite for the improvement of care and for the development of care quality.

Bakgrund: Patienter med psykossjukdom har generellt sämre fysisk hälsa än övriga befolkningen till följd av symtom av psykossjukdomen, livstilsvanor delvis relaterat till symtomen och biverkningar av antipsykotisk läkemedelsbehandling. Forskning styrker detta dock har hälso- och sjukvården inte lyckats hjälpa patientgruppen på ett tillfredsställande sätt. Tidigare studier tyder på att sjuksköterskor inom psykosvården är medvetna om problemet men uppfattningar rörande hur omvårdnadsarbetet ska se ut skiljer sig. Syfte: Syfte med föreliggande studie är att beskriva specialistsjuksköterskors uppfattningar om fysisk hälsa hos patienter med psykossjukdom. Ytterligare syfte är att beskriva det hälsofrämjande arbetet som utförs samt specialistsjuksköterskornas uppfattningar om detta arbete. Metod: Strukturerade intervjuer gjordes med sex sjuksköterskor på fem öppenvårdsmottagningar i tre sjukvårdsområden i Stockholm. Informanterna hade arbetat på nuvarande mottagning i minst ett år och var specialistutbildade i psykiatrisk omvårdnad. Kvalitativ innehållsanalys valdes som metod vid analysen av materialet. Resultat: Sjuksköterskorna hade kunskap och medvetenhet om patientgruppen som riskgrupp. På samtliga mottagningar fanns rutiner och riktlinjer för arbetet med patienters fysiska hälsa men inte tillräckligt med resurser för att arbeta utifrån dessa på ett tillfredsställande sätt. Sjuksköterskorna efterlyste mer tid och personal för detta arbete samt ett bättre samarbete med den övriga vården. Diskussion: Studiens resultat ställs mot tidigare forskning och mot den personcentrerade omvårdnadsteorin enligt McCormack och McCance, där teorin hjälper till att förklara resultatet utifrån en vårdrelation patient och sjuksköterska emellan. / Background: Patients with psychosis generally have poorer physical health than the general population due to symptoms of psychosis disease; lifestyle habits partly related to symptoms and side effects of antipsychotic drug treatment, which is confirmed by research. Health care has, however, failed to assist these patients in a satisfactory manner. Previous studies suggest that nurses in psychosis care are aware of the problem although beliefs regarding how nursing should be organized differ. Aim: The aims of this study are to describe the specialist nurses' perceptions of physical health in patients with psychosis. A further aim is to describe the health promotion work done and furthermore specialist nurses' perceptions about this work. Methods: Structured interviews were conducted with six nurses at five outpatient clinics in three health regions in Stockholm. The informants had worked at the present clinic at least for one year and were specialized in psychiatric nursing. The method chosen for analysis of the material was Qualitative content analysis. Resultats: The nurses had knowledge and awareness of the patient group as a risk group. At all clinics there were procedures and guidelines for working with patients' physical health, but not enough resources to adhere on these in a satisfactory manner. The nurses asked for more time and personnel for this work and a better collaboration with other health care clinics. Discussions: The results of the study was compared to previous research and to the person-centered nursing theory according to McCormack and McCance, where the theory helps to explain the results from a healthcare relationship between patient and nurse.

Bakgrund: Under det perioperativa vårdförloppet föreligger många riskfaktorer för patienten att utveckla oavsiktlig hypotermi. Detta kan leda till flertalet operativa och postoperativa komplikationer vilket kan skapa obehag och lidande för patienten, förlänga vårdtider och generera ökade kostnader för samhället. Den perioperativa specialistsjuksköterskans omvårdnadsansvar innefattar ett flertal värmebevarande omvårdnadsåtgärder för att förebygga och behandla hypotermi hos patienten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesi-, operations- och intensivvårdssjuksköterskors värmebevarande omvårdnadsåtgärder i det perioperativa vårdförloppet. Metod: En studie med deskriptiv analys utfördes. Data samlades in genom en strukturerad intervjuguide. Sammanlagt deltog 36 specialistsjuksköterskor i studien. Resultat: Specialistsjuksköterskornas värmebevarande omvårdnadsåtgärder bestod utav både passiva och aktiva åtgärder varav tre var utmärkande; att använda luftvärmetäcke, att ge varma infusions- och spolvätskor samt att undvika onödig exponering av patienten. Rutinmässig temperaturmätning av patienten saknades i det perioperativa vårdförloppet. Dokumentering av värmebevarande omvårdnadsåtgärder utfördes i hög grad inom det perioperativa specialistsjukskötersketeamet. Slutsats: Flertalet aktiva och passiva värmebevarande omvårdnadsåtgärder utfördes perioperativt trots avsaknad av skriftliga lokala arbetsrutiner och nationella riktlinjer. Förvärmning av patienten eller operationsbädden förekom däremot inte som aktiva förebyggande omvårdnadsåtgärder. Klinisk betydelse: Studien önskar lyfta fram ett viktigt omvårdnadsområde för specialistsjuksköterskor verksamma inom perioperativ vård. Studieresultatet skulle kunna ligga till grund för utbildningsinsatser och utformandet av lokala arbetsrutiner gällande värmebevarande omvårdnadsåtgärder. / Background: During perioperative care multiple risks exist for the patient to develop accidental hypothermia. This can cause increased morbidity, unnecessary patient suffering, prolonged recovery time and subsequently increased costs for the society. Perioperative nursing care involves several warmth preserving interventions to prevent inadvertent hypothermia. Objective: The aim of this study was to describe the perioperative specialist nurses warmth preserving nursing interventions in perioperative care. Method: A study with descriptive analyses has been performed. Data was collected through a structured interview guide. A total of 36 specialist nurses participated in the study. Result: The specialist nurses’ warmth preserving interventions consisted of both passive and active interventions where three were more distinctive; to use forced air warming blankets, to give warm intravenous and/or irrigation fluid and to avoid unnecessary exposure of the patient. Warmth preserving nursing interventions was well documented within the perioperative nursing team. Temperature monitoring was not routinely performed. Conclusion:. Several active and passive warmth preserving interventions were carried out, even though local and national guidelines regarding warmth preserving interentions were missing. Prewarming of patient or operating table was not implemented as active preventative measures. Clinical significance: This study wishes to aid in the ongoing work of improving perioperative care by giving focus to an important area within nursing. The study result will hopefully encourage to further education and to the development of local guidelines regarding warmth preserving interventions.

Bakgrund: Diabetes är en folksjukdom som drabbar ca fem procent av Sveriges befolkning. En av de allvarligaste diabeteskomplikationerna är fotsår och amputation. Därför är det viktigt att veta vilka omvårdnadsåtgärder som kan främja livskvaliteten hos äldre personer med diabetesrelaterade fotsår, så de får en god omvårdnad som skapar förbättrad livskvalitet och välbefinnande. Syfte: Syftet med studien var att studera sjuksköterskors beskrivning av åtgärder som kan vidtas för att främja livskvaliteten hos äldre personer med diabetesrelaterade fotsår i hemsjukvården. Metod: En empirisk kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier, Personcentrerat vård, Vård i teamsamarbete, Evidensbaserad omvårdnad och Säker vård. Slutsats: Slutsatsen är att sjuksköterskan har kunskap i omvårdnadsåtgärder som kan förbättra livskvaliteten hos personer med diabetesrelaterade fotsår. Den professionella kompetensen kombineras med den sociala kompetensen och ett gott samarbete mellan sjuksköterska och patient så att hen kan vara delaktig i sin egenvård.

Bakgrund: Internationell och nationell forskning visar att skolsköterskan har en betydelsefull roll i att främja elevers hälsa och förebygga deras ohälsa. Basen för ett framgångsrikt hälsofrämjande och förebyggande arbete i skolan anses vara att arbeta i team med övriga kollegiet.Syfte: Syftet med studien var att belysa skolsköterskors upplevelser av att arbeta i team för att främja elevers hälsa och förebygga deras ohälsa.Metod: Studien utgick från en kvalitativ design, där data samlades in via intervjuer med tolv skolsköterskor och som därefter analyserades enligt metoden för innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Analysen av intervjumaterialet mynnade ut i fyra kategorier som beskriver skolsköterskans upplevelser; Behov av att tydliggöra rollerna i teamet, Behov av vägledning i teamets praktiska arbete, Behov av tid och närhet till teamet och Behov av engagemang för arbete i team.Konklusion: Resultatet av denna studie har lyft fram skolsköterskans syn på sin egen roll i teamet tillsammans med upplevelsen av det hälsofrämjande och förebyggande arbete som hen är delaktig i på skolan. Detta visade bland annat på varierade uppfattningar om vilka ansvarsområden och uppgifter som åläggs professionen samt vad skolsköterskan upplever kan hindra eller främja arbete i team. / Background: International and national research shows that the school nurse plays an important role in promoting pupils’ health and prevent their illness. The basis for a successful health promotion and disease prevention in school is considered to be working in team with other professions.Aim: The aim was to shed light on school nurses’ experiences of working in team to promote pupils’ health and prevent their illness.Method: The study was based on a qualitative design, were data was collected from interviews with twelve school nurses’ and analyzed according to the method of content analysis with an inductive approach.Results: The analysis of data resulted in four categories that describes the the school nurse experiences; Need to explicate the roles of the team, Need of guidance in the practical work of the team, Need of time and closeness to the team and Need of dedication to work in team.Conclusion: The result of this study has highlighted the school nurse view upon her own professional role in the team together with the experience of the health promoting and disease preventive work that she participates in at school. This showed, among other things, varied perceptions about the responsibilities and tasks imposed on the profession and what obstacles or promotive factors on teamwork that the school nurse experience.

Bakgrund. Bilden av svensk ambulanssjukvård idag visar att vissa regioner ökat kraven på legitimerad kompetens i ambulanserna, samt att vissa också kräver specialistsjuksköterskeutbildning. I samband med den utvecklingen har även kraven på den medicinska nivån på omhändertagandet höjts. Sjuksköterskor i ambulans verkar ofta i miljöer som skiljer sig tydligt från sjukhusen. Detta kan medföra stressade situationer, påverka beslutsfattandet och det medicinska omhändertagandet. Kunskap inom luftvägshantering är en av de viktigaste kompetenserna för patientens fortsatta överlevnad. Att säkerställa fri luftväg kan vara en uppgift på tio sekunder till en livshotande faktor under hela uppdraget och därför viktig att bedöma och åtgärda. Syfte. Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenhet av prehospital luftvägshantering. Metod. En kvalitativ studiedesign med induktiv forskningsansats. Datainsamlingen genomfördes genom tio stycken semistrukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor som är verksamma i prehospital verksamhet i Mellersta Norrland. Dataanalysen genomfördes med en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat. I analysen framkom två kategorier: Prehospitala erfarenheter för luftvägshantering och förutsättningar för trygghet i luftvägshantering prehospitalt samt åtta subkategorier. Dessa var erfarenhet har betydelse för luftvägshantering, erfarenhet av enkla luftvägshjälpmedel, erfarenhet av avancerade luftvägshjälpmedel, hantering av stress, vikten av kollegial kompetens vid luftvägshantering, utbildning och mängdträning skapar trygghet och bristande stöd vid upprätthållande av kompetens. Majoriteten ansåg att de enkla luftvägshjälpmedlen oftast skapar mest trygghet, men att erfarenhet och kollegors kompetens har stor betydelse för lyckat resultat samt ökad trygghet. Bristande stöd vid upprätthållande av luftvägskompetens visades och förslag för ökad trygghet och erfarenhet var att få öva luftvägshantering på anestesin. Slutsats. Erfarenhet ger ökad trygghet hos samtliga specialistsjuksköterskor oavsett typ av luftvägshjälpmedel. Dock visar resultatet att utbildning och upprätthållande av kompetens är av vikt för minskad stress.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskan inom intensivvård ansvarar för att tillgodose god och säker evidensbaserad omvårdnad för olika patientkategorier. Men kontextuella faktorer, organisatoriska- sociala-, eller professionella, kan medföra utmaningar att implementera evidensbaserade arbetssätt såsom tidig mobilisering inom intensivvård.Syfte: Med utgångspunkt i tidig mobilisering av intensivvårdspatienter beskriva specialistsjuksköterskans erfarenheter av evidensbaserad vård. Metod: En intervjustudie med kvalitativ induktiv ansats genomfördes på en intensivvårdsavdelning i Mellansverige. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med specialistsjuksköterskor inom intensivvård och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Resultatet utgjordes av två kategorier; “erfarenheter av evidensbaserad kunskap och arbetssätt utifrån mobilisering på IVA” och “faktorer som kan hindra eller underlätta evidensbaserade arbetssätt och mobilisering på IVA”.Olika uppfattningar avseende innebörden av evidens framkom, men majoriteten var samstämmiga i definitionen av evidens som forskningsbaserat och att evidensbaserade arbetssätt är viktiga för att tillgodose omvårdnad av god kvalitet. Arbetet på intensivvårdsavdelning sker i möjligaste mån evidensbaserat och vårdrutiner, vårdhandboken och vetenskapliga artiklar ansågs vara källor till evidens. Specialistsjuksköterskor hade olika åsikter angående ansvarig för mobilisering samt när det skulle utföras. Trots att mobilisering ansågs viktigt, utfördes det inte alltid. Slutsats: De hinder och underlättande faktorer till tidig mobilisering och evidensbaserad vård som framkom var relaterade till organisation, vårdpersonal och patient. Resultatet i denna studie kan öka kunskapen om hinder och underlättande faktorer för tidig mobilisering samt bidra till utveckling av systematiska arbetssätt för evidensbaserad vård inom intensivvård.