Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2009. / Härtill 4 uppsatser.

Bakgrund: Hjärtstopp drabbar ca 10 000 svenskar per år, överlevnaden är fortfarande låg med bara några procent som skrivs ut från sjukhus levande. En relativt ny behandlingsform är att kyla ner patienterna till 32-34 °C i 24 timmar, för att minimera de neurologiska skador som uppstår vid syrebrist i hjärnan. Syfte: Det främsta syftet var att beskriva vilka fysiologiska förändringar som sker i kroppen under inducerad hypotermibehandling och hur intensivvårdssjuksköterskan bör ställa sig till dem. Det sekundära syftet var att undersöka om de områden som framkommer i litteratur granskningen finns beskrivna i de behandlingsriktlinjer som används på Centralintensiven på ett universitetssjukhus i Sverige. Metod: Metoden var en litteraturstudie där 28 vetenskapliga primärpublikationer granskades. Resultat: Resultatet visade fyra områden i omvårdnaden av patientgruppen som är av stor utmaning för intensivvårdssjuksköterskan och fem områden som är av måttlig utmaning. De mest utmanande områdena var att hålla patienten på måltemperatur, att inte låta patienten kylas för kallt eller låter patienten stiga för högt i temperatur under behandlingstiden. Blodtrycks reglering med hjälp av inotropi och vasopressorer kommer att kräva en observant sjuksköterska. Blodsocker nivåerna skiftar både åt det högre och åt det lägre håller under hypotermibehandlingen, med störst risk för hypoglykemi under uppvärmningsfasen. De behandlingsriktlinjer som används på centralintensiven baserar sig på vissa sedvanliga rutiner för avdelningen som inte finns beskrivna i riktlinjerna. Slutsats: Omvårdnaden av hypotermibehandlade patienter är komplex och behöver ett kompetent och observant vårdteam. För att vårda patientgruppen krävs förutom behandlingsriktlinjer, liknade det granskade dokumentet, tydliga rutiner och riktlinjer för vård av intensivvårdspatienter med sviktande vitala funktioner. / Background: Every year 10 000 Swedish people suffer from cardiac arrest and the prognosis is still very poor with only a few procent that survive hospital discharge. A relatively new treatment is therapeutic or induced hypothermia that lowers the body’s core temperature to 32-34 °C for 24 hours in order to minimize the neurologic damage that occur from cerebral hypoxia. Aim: The primary aim was to describe the different physiological changes in the body during therapeutic hypothermia and how the intensive care nurse should relate to them. The secondary aim of the study was to investigate if the different areas that are identified in the literature review is presented in the local treatment protocol used at the CICU at a university hospital in Sweden. The treatment protocol used at CICU is based on normal routines witch is not described in the protocol. Method: Literature review of 28 scientific articles. Result: There were five nursing areas of hard challenge and four nursing areas of moderat challenge. Among the hardest was to keep the patient at target temperature and not allow them to drop to low or rise to high during the treatment. Blood pressure management with inotropic and vasopressor agents requires an alert nurse. Blood glucose levels may change during treatment and the risk for hypoglycaemia is highest during rewarming. Conclusion: The nursing care of therapeutic hypothermia treated patients is complex and requires a competent and alert care team. To care for this group of patients it’s required, in addition to the reviewed treatment protocol, clear procedure rutines and guidelines for the care of ICU patients with failing vital functions.

<p>Oavsiktlig perioperativ hypotermi är vanligt förekommande och beror på anestesimedlens hämmande verkan på temperaturregleringen kombinerat med en exponering i kall miljö. Upp till 90 % av patienterna upplever hypotermi perioperativt. Skilda fysiologiska effekter på kroppen kan uppstå varierande från vasokonstriktion och en känsla av att frysa, till hjärtstillestånd och död.</p><p>Syftet med studien var att beskriva omvårdnadsåtgärder vid oavsiktlig hypotermi, som uppstår i samband med att patienter genomgår ett operativt ingrepp i anestesi och/eller analgesi. Studien gjordes som en litteraturstudie, där 25 artiklar analyserades. Resultatet visade att varmluftstäcken var det mest effektiva för att förebygga, men även lindra och behandla oavsiktlig hypotermi. Sjuksköterskor och annan hälso- och sjukvårdpersonal, som arbetar i den perioperativa vården måste bli medvetna om riskerna med hypotermi. Genom att mäta och följa patientens kroppstemperatur är det möjligt att tidigt vidta åtgärder för att förebygga, lindra eller behandla oavsiktlig perioperativ hypotermi. Ytterligare forskning och utveckling av befintliga metoder och material behövs för att öka patienternas möjligheter att förbli normoterma perioperativt.</p>

Oavsiktlig perioperativ hypotermi är vanligt förekommande och beror på anestesimedlens hämmande verkan på temperaturregleringen kombinerat med en exponering i kall miljö. Upp till 90 % av patienterna upplever hypotermi perioperativt. Skilda fysiologiska effekter på kroppen kan uppstå varierande från vasokonstriktion och en känsla av att frysa, till hjärtstillestånd och död. Syftet med studien var att beskriva omvårdnadsåtgärder vid oavsiktlig hypotermi, som uppstår i samband med att patienter genomgår ett operativt ingrepp i anestesi och/eller analgesi. Studien gjordes som en litteraturstudie, där 25 artiklar analyserades. Resultatet visade att varmluftstäcken var det mest effektiva för att förebygga, men även lindra och behandla oavsiktlig hypotermi. Sjuksköterskor och annan hälso- och sjukvårdpersonal, som arbetar i den perioperativa vården måste bli medvetna om riskerna med hypotermi. Genom att mäta och följa patientens kroppstemperatur är det möjligt att tidigt vidta åtgärder för att förebygga, lindra eller behandla oavsiktlig perioperativ hypotermi. Ytterligare forskning och utveckling av befintliga metoder och material behövs för att öka patienternas möjligheter att förbli normoterma perioperativt.

SAMMANFATTNING Bakgrund En vanlig komplikation i samband med anestesi är att patientens temperatur sjunker under 36°C, vilket orsakar en svår påfrestning för patienten och det är därför av största vikt att anestesisjuksköterskan har kunskap om hypotermi och hur det kan förebyggas. Syfte Syftet med denna litteraturstudie var att jämföra olika metoder för att förebygga oavsiktlig hypotermi hos vuxna i samband med anestesi. Metod Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie utan metaanalys. Resultat Ett flertal metoder för att förebygga hypotermi framkom. Både preoperativ uppvärmning och uppvärmda infusions- och spolvätskor hade i stort en förebyggande effekt gällande intraoperativ hypotermi. Ett flertal läkemedel hade gynnsam effekt på kärntemperaturen. Effekten av de båda metoderna elektriskt uppvärmt täcke och varmt cirkulerande vatten gav inget entydigt resultat gällande påverkan på kärntemperatur. Varmluftstäcke hade totalt sett god effekt gällande förebyggande av hypotermi. Varmluftstäcke var mer eller lika effektivt som strålningsvärme vad gäller påverkan på kärntemperaturen. Ingen tydlig skillnad kunde ses vid användning av elektriskt uppvärmd madrass och varmluftstäcke. Slutsats Varmluftstäcke visade sig ha gynnsam effekt på kärntemperatur och kunde bidra till att förebygga oavsiktlig intraoperativ hypotermi. De mest entydiga resultaten som framkom gällande gynnsam effekt på kärntemperatur i övrigt var metoderna uppvärmning av intravenösa vätskor och spolvätskor, preoperativ uppvärmning av patienten och behandling med specifika läkemedel. Nyckelord hypotermi, anestesi, värmemetoder, förebyggande

Arbetet som intensivvårdssjuksköterska är komplext och kräver en förmåga av intensivvårdssjuksköterskan att prioritera mellan det högteknologiska arbetet och omvårdnad av patient och anhöriga. Utöver omvårdnadskunskaper krävs att intensivvårdssjuksköterskan innehar förmågan att kommunicera respektfullt och empatiskt med såväl patient, närstående samt personal. En patient som drabbas av ett bevittnat hjärtstopp prehospitalt, kräver intensivvård och vårdas under ett dygn nedkyld och nedsövd i respirator för att minimera risken för neurologiska skador.        Syftet var att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av vård och omvårdnad när en patient genomgått inducerad hypotermibehandling på en intensivvårdsavdelning.                 Metoden var kvalitativ med en induktiv ansats. Sex intensivvårdssjuksköterskor på en intensivvårdsavdelning i västra Sverige intervjuades. Intervjuerna gjordes med en inledande öppen fråga. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Kategorier som framkom var upplevelser för att förhindra stress, upplevelser vid etiska dilemman och situationer, upplevelser av att ha kontroll vid vård och omvårdnad, upplevelser av att ge vård och omvårdnad till anhöriga, upplevelser av vård och omvårdnad som ger glädje samt upplevelser av vård och omvårdnad som ger hopp. Snabbt omhändertagande och underbemanning upplevdes som stress. Etiska funderingar uppkom då vårdnivån inte var bestämd. Anhörigas närvaro kunde upplevas både positivt och negativt. Intensivvårdsjuksköterskan upplevde kontroll när det fanns klara riktlinjer att arbeta utefter. Glädje och hopp kände intensivvårdssjuksköterskan när behandlingen gav positivt resultat. Fortsatt forskning är nödvändig för att nå större kunskap och därigenom ytterligare kunna förbättra intensivvårdsutbildningen.

Hypotermi är en vanligt förekommande komplikation under anestesi och är förenad med en rad negativa kosekvenser som kan orsaka lidande hos patienten. Att förebygga hypotermi under anestesi är anestesisjuksköterskans huvudansvar. Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskans strategier för att förebygga hypotermi i samband med anestesi. Studien är en kvalitativ intervjustudie där 4 anestesisjuksköterskor deltog. I resultatet framkom det att anestesisjuksköterskans planering kring de värmebevarande omvårdnadsåtgärderna var beroende av bland annat patientens ålder och vikt samt typ av operationsingrepp och operationslängd. Både passiva och aktiva värmebevarande omvårdnadsåtgärder utfördes i syfte att förebygga hypotermi i samband med anestesi.

No description available.

<p>Upplevelsen av att frysa förknippas med obehag och sänkt välbefinnande. Sänkt kropps-temperatur associeras med en rad komplikationer för patienter. Syftet med denna littera-turöversikt var att beskriva olika interventioner för att värma frysande patienter. Narrativ syntes av tio artiklar genomfördes. Tre utfall studerades: välbefinnande, smärta samt oro. De interventioner som studerades var varmluftstäcken, en patientstyrd värmedräkt och uppvärmda filtar. Studierna visade att välbefinnandet ökade och oron sjönk signifikant hos patienterna i interventionernsgrupperna. Det framkom inte enhälligt i de inkluderade studierna om interventionerna resulterade i sänkt smärta. Sammanfattningsvis skattade patienter som erhöll interventioner i form av aktiv uppvärmning att de hade högre välbe-finnande och lägre orosnivåer än kontrollgrupperna.</p>

<p>Varje år drabbas 15 000 svenskar av prehospitalt hjärtstopp. Vid ett flertal sjukhus i Sverige har inducerad hypotermi visat sig vara ett bra behandlingsalternativ för att minimera neurologiska handikapp. Studier som bedrivits i Europa och Australien tyder på att ett snabbt omhändertagande med nedkylning av patient till 33-34°C under 12-24 timmar visat på förbättrad överlevnad och livskvalitet för patienten. Sjuksköterskans omvårdnad vid behandlingen är viktig. Syftet var att beskriva den specifika omvårdnaden av patienter vid inducerad hypotermibehandling efter prehospitalt hjärtstopp. Metoden var en litteraturstudie där 6 vetenskapliga artiklar granskades. Resultaten av artiklarna visar att själva omhändertagandet varierade, beträffande övervakning av medvetandenivå, temperaturmätning, blodprovstagningar och profylax. Det gick inte att utläsa om behandlingstiden, 12 eller 24 timmar, påverkade hur omvårdnaden utfördes. Det finns inga gemensamma direktiv om hur sjuksköterskan bäst kan ta hand om patienter vid inducerad hypotermibehandling. Ytterligare forskning krävs då det som hittills främst studerats varit av medicinsk karaktär. Vidare forskning där sjuksköterskans omvårdnad fokuseras på är angelägen.</p>