Bakgrund Oavsiktlig hypotermi hos patienter i samband med kirurgi är mycket vanligt förekommande. Det perioperativa teamet har en viktig roll att med hjälp av kunskap och tillgänglig utrustning förebygga hypotermi. Syftet med studien var att belysa aspekter som kan påverka arbetet med att förebygga hypotermi i samband med kirurgi, utifrån operations- och anestesisjuksköterskors erfarenheter. Metod Intervjuer med fyra operationssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor analyserades för att belysa deras aspekter på hypotermi hos patienter i samband med kirurgi. En kvalitativ ansats valdes och innehållsanalys gjordes. Resultat Resultatet består av sex kategorier: Att kommunicera om en bra miljö för alla, Prioritering av åtgärder, Betydelsen av respekt och kommunikation för samarbetet, Kunskap och medvetenhet, Rutiner, riktlinjer och checklistor samt Ny arbetskultur. Dessa kategorier visar att kunskap om hypotermi finns men att det många gånger beror på samarbetet i det perioperativa teamet om åtgärder vidtas eller ej. Alla kategorier berör olika aspekter av att arbeta i team. Att arbeta tillsammans i team framträder som ett genomgående tema. Slutsats Resultatet visar att kulturen i ett team, både kan vara en styrka och en svaghet för arbetet med att förebygga hypotermi. För att komma till rätta med det förebyggande arbetet mot hypotermi krävs insatser för ett förbättrat teamarbete bl.a. genom en förändrad arbetskultur. / Background Inadvertent hypothermia in patients during surgery is very common. The perioperative team has an important role to use the knowledge and the equipment available to prevent hypothermia. The aim of the study was to illustrate aspects that can affect efforts to prevent hypothermia during surgery, based on operating theatre and anesthesia nurses' experiences. Method Interviews with four operating theatre nurses and four nurse anesthetists were analyzed to illustrate aspects of hypothermia in patients during surgery. A qualitative approach was chosen with a content analysis. Results The result showed six categories: Communicating for a good environment for everyone, Prioritizing actions, The importance of respect and communication for cooperation, Knowledge and awareness, Routines, guidelines and checklists and New work culture. These categories showed that knowledge of hypothermia exists but often it depends on the cooperation within the perioperative team whether an action is done or not. All categories relate to different aspects of working in teams. Throughout all categories Working together in a team emerges as a theme. Conclusion The result showed that the culture in a team, can be both a strength and a weakness for working with prevention of hypothermia. It requires action for improved teamwork for example through a change in the work culture.

No description available.

Bakgrund: Perioperativ hypotermi är en vanlig komplikation under generell och regional anestesi. Med hypotermi menas uppmätt kärntemperatur under 36 °C. Patienter som opereras för knä- och höftplastik är en utsatt grupp. De har ofta flera riskfaktorer som ökar risken att drabbas av perioperativ hypotermi. Eventuella komplikationer kan leda till ökat lidande för patienten samt ökade kostnader för samhället relaterat till längre sjukhusvistelser och sjukskrivning. Området är väl beforskat. Forskning visar att förebyggande omvårdnadsåtgärder bör göras med både passiva och aktiva metoder men trots detta kvarstår problemet. Syfte: Syftet var att observera vilka omvårdnadsåtgärder som vidtas för att förebygga hypotermi hos patienter under knä- och höftplastiksoperationer. Metod: En tvärsnittsstudie med kvantitativ design och observationer som datainsamlingsmetod. Studien analyserades deskriptivt. Resultat: Studien genomfördes vid två olika sjukhus. Totalt observerades 22 knä- och 18 höftplastiksoperationer. Resultatet visade att båda sjukhusen vidtog omvårdnadsåtgärder men på ett varierande arbetssätt. Vid alla operationer användes passiva omvårdnadsåtgärder. Slutsats: Studien visar att omvårdnadsåtgärder vidtas men det finns fortfarande förbättringsområden vid båda sjukhusen. Riktlinjer och PM förekommer men författarna eftersöker nationella riktlinjer för att säkerställa att alla sjukhus arbetar utifrån samma grund för att förebygga perioperativ hypotermi.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Hypotermi definieras som en kroppstemperatur <35grader Celsius. Dödsfall uppstår varje år på grund av hypotermi. Bästa sättet att förhindra och behandla patienter med hypotermi är att aktivt tillföra värme, till exempel genom ett värmande täcke. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att förebygga hypotermi och behandla patienter med hypotermi prehospitalt. Metod: Datainsamlingen skedde genom två fokusgruppsintervjuer med totalt åtta sjuksköterskor. Inklusionskriterierna var sjuksköterskor som arbetat inom prehopital vård minst ett år. Data analyserades med manifest och latent innehållsanalys Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema, Hypotermi - det förbisedda ämnet. Detta tema beskrev att hypotermi ofta sågs som en sekundär del av patientens åkomma och delar av dokumentationen utelämnades och rapporterades istället muntligt. Deltagarna ansåg att materialtillgången i ambulanserna hade brister och det material som funnits användes sällan. Sjuksköterskorna saknade bland annat ett värmetäcke. En osäkerhet fanns hos deltagarna och tog då hjälp av läkare för att besluta om att inleda hjärt- och lungräddning. RETTS gav stöd i när en patient räknades som hypoterm. Faktorer som påverkade omhändertagandet av patienten var bland annat närheten till sjukhuset. Konklusion: Patienter med hypotermi påträffades oftare än vad många trodde, men sjuksköterskorna prioriterade oftast behandlingen av patientens andra åkommor. Hypotermi är ett ämne som inte får en stor roll under utbildningar och i arbetslivet, men är en av de tre delarna i dödens triad. Denna studie har det lett till ökad kunskap om vilka brister som finns. Detta leder till en förbättrad omvårdnad av patienten. Vidare forskning behövs inom den prehospitala vården för att aktualisera ämnet och minska lidande hos patienten.   Nyckelord: Hypotermi, Prehospital vård, Sjuksköterskor, Ambulanssjuksköterskor, Ambulanssjukvård, Erfarenheter, Upplevelser   Keywords: Hypothermia, Prehospital care, Nurses, Ambulance nurses, Ambulance, Knowledge, Experiences

Bakgrund: Många av patienterna som opererats kommer till den postoperativa enheten med en mild hypotermi, vilket kan leda till en rad olika komplikationer. Det finns flera dokumenterade värmebevarande omvårdnadsåtgärder som kan förebygga hypotermi hos patienterna. Däremot behöver kunskapen om anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder belysas. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder för att förebygga hypotermi. Metod: En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Ett strategiskt urval gjordes och insamling av data skedde genom intervjuer som spelades in på band. Kvalitativ manifest innehållsanalys valdes som analysmetod. Resultat: Vilka värmebevarande omvårdnadsåtgärder som valdes berodde inte enbart på anestesisjuksköterskan, utan ekonomi och andra yrkeskategorier påverkade beslutet. Operationstidens längd, ingreppets art och patienternas status var också faktorer som påverkade om värmebevarande omvårdnadsåtgärder skulle användas. Anestesisjuksköterskorna uttryckte önskemål om gemensamma mål för att göra till verklighet att alla yrkeskategorier och berörda vårdenheter arbetar för helheten kring patienternas värme. Att ge patienter ett välbefinnande genom att använda värmebevarande omvårdnadsåtgärder var viktigt för anestesisjuksköterskorna. Slutsats: Med riktlinjer och mer kunskap om värmebevarande omvårdnadsåtgärder hos alla yrkeskategorier finns det förhoppningar om att kunna nå målet: att patienterna ska vara normoterma efter sin operation.

<ol><li> </li></ol><p>Bakgrund:<strong> </strong>Många<strong> </strong>av<strong> </strong>patienterna som opererats kommer till den postoperativa enheten med en mild hypotermi, vilket kan leda till en rad olika komplikationer. Det finns flera dokumenterade värmebevarande omvårdnadsåtgärder som kan förebygga hypotermi hos patienterna. Däremot behöver kunskapen om anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder belysas.</p><p>Syfte:<strong> </strong>Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder för att förebygga hypotermi.</p><p>Metod:<strong> </strong>En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Ett strategiskt urval gjordes och insamling av data skedde genom intervjuer som spelades in på band. Kvalitativ manifest innehållsanalys valdes som analysmetod.</p><p>Resultat: Vilka värmebevarande omvårdnadsåtgärder som valdes berodde inte enbart på anestesisjuksköterskan, utan ekonomi och andra yrkeskategorier påverkade beslutet. Operationstidens längd, ingreppets art och patienternas status var också faktorer som påverkade om värmebevarande omvårdnadsåtgärder skulle användas. Anestesisjuksköterskorna uttryckte önskemål om gemensamma mål för att göra till verklighet att alla yrkeskategorier och berörda vårdenheter arbetar för helheten kring patienternas värme. Att ge patienter ett välbefinnande genom att använda värmebevarande omvårdnadsåtgärder var viktigt för anestesisjuksköterskorna.</p><p>Slutsats: Med riktlinjer och mer kunskap om värmebevarande omvårdnadsåtgärder hos alla yrkeskategorier finns det förhoppningar om att kunna nå målet: att patienterna ska vara normoterma efter sin operation.</p>

Bakgrund Hypotermi uppstår när kroppstemperaturen är lägre än den normala dygnsvariationen på grund av fel på temperaturregleringen. Beroende på orsaken kan hypotermi vara accidentell (i samband med olyckor, trauma och immobilisering) eller perioperativ (i samband med kirurgi och generell anestesi). Hypotermi är ett relativt ovanligt tillstånd men det förekommer emellertid i så pass stor utsträckning att personal inom sjukvården måste ha goda kunskaper om vad tillståndet innebär och hur patienter med hypotermi skall handteras.  Syfte Syftet var att beskriva uppvärmningsåtgärder vid hypotermi på akutmottagning och i den preoperativa vården. Metod Metoden som användes var litteraturöversikt. Databassökningar för vetenskapliga originalartiklar genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt 20 artiklar som uppfyllde urvalskriterierna valdes ut och analyserades med hjälp av en integrerad analys. Resultat Den integrerade analysen av 20 vetenskapliga originalartiklar presenteras i två huvudrubriker formulerade med utgångspunkt från studiens syfte: uppvärmningsåtgärder och dess effekter vid hypotermi på akutmottagning; uppvärmningsåtgärder och dess effekter vid hypotermi i den preoperativa vården. Under varje rubrik framkommer teman som har uppkommit under granskningen. Slutsats Denna litteraturöversikt redogör för uppvärmningsåtgärder som finns att använda för sjuksköterskor på akutmottagning och i den preoperativa vården samt beskriver åtgärdernas effekter. Studien klargör att även enkla och kostnadseffektiva uppvärmningsåtgärder kan ge positiva effekter på förebyggande och behandling av hypotermi inom akutsjukvården samt i den preoperativa vården. Sjukköterskor bör alltid ta sitt professionella ansvar att mäta kroppstemperatur på alla sina patienter, identifiera riskgrupper för hypotermi och påbörja omgående uppvärmningsinterventioner.

Patienterna på en intensivvårdsavdelning ligger i riskzonen för oavsiktlig hypotermi. De tidigare identifierade riskgrupperna är bland annat förekomst av kontinuerlig hemodialys, vissa sederande läkemedel, stor mängd intravenös vätska samt kirurgiska ingrepp i generell anestesi. Hypotermi har negativa konsekvenser för patienterna som ökad blödningsrisk, försämrad sårläkning samt kardiologisk påverkan. Syftet med studien var att undersöka förekomsten av hypotermi hos intensivvårdade patienter. En retrospektiv deskriptiv studie på 583 vuxna patienter som vårdades på en intensivvårdsavdelning någon gång under 2009 genomfördes. Resultatet visade att 17 procent av patienterna hade drabbats av oavsiktlig hypotermi. Patienterna med intagningsorsakerna blödning och sepsis hade en ökad förekomst av hypotermi. Patienter med låg kroppsvikt samt äldre patienter hade en ökad förekomst av hypotermi vilket stämmer väl överens med tidigare studier. Däremot att yngre patienter samt kvinnliga patienter hade en högre förekomst av hypotermi är nya fynd. Det förefaller viktigt för intensivvårdssjuksköterskan att tidigt identifiera patienter i riskgrupper för oavsiktlig hypotermi och aktivt förhindra dess uppkomst. / The patients on an intensive care unit are often at risk for inadvertent hypothermia. Previously identified groups at risk include patients receiving continuous renal replacement therapy, some sedative drugs, large amounts of intravenous fluids and surgical procedures during general anesthesia. Hypothermia has negative consequences for patients such as increased risk for hemorrhaging, impaired wound healing and cardiological effects. The purpose of the study was to determine the prevalence of inadvertent hypothermia in patients receiving intensive care. We performed a retrospective descriptive study on 583 adult patients who had been admitted to an intensive care unit. The results showed that 17 percent of the patients had inadvertent hypothermia. The patients admitted under the categories bleeding or septicemia had an increased occurrence of hypothermia. Patients with lower bodyweight and elderly patients had a higher occurrence which concurs with previous research. We also found that younger patients and female patients had a higher occurrence of hypothermia which is new findings. It appears that it is important for the intensive care unit nurse to early identify those patients at risk and to actively prevent its occurrence.

Bakgrund: Oplanerad intraoperativ hypotermi är en av de vanligaste komplikationerna till anestesi. Komplikationerna som följer påverkar flertalet av kroppens organsystem och kan skapa ett obehag för patienten. Tidigare studier visar att över 70% av alla patienter kan drabbas av oplanerad intraoperativ hypotermi om inga åtgärder vidtas. Motiv: Att undersöka anestesisjuksköterskans syn på oplanerad intraoperativ hypotermi hos vuxna patienter samt de åtgärder de kan tänkas vidta intraoperativt för att motverka oplanerad intraoperativ hypotermi. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av oplanerad intraoperativ hypotermi hos vuxna patienter. Metod: Datainsamling till studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer, som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Data samlades in under oktober-november 2020, 12 intervjuer med yrkesverksamma anestesisjuksköterskor vid en operationsavdelning genomfördes.  Resultat: Resultatet består av två kategorier; Betydelsen av samarbete och kommunikation i intraoperativa team; Betydelsen av kunskap och medvetenhet om oplanerad intraoperativ hypotermi. Resultatet visar på goda kunskaper om oplanerad intraoperativ hypotermi, dess orsaker och konsekvenser men att det beror på det intraoperativa teamets kommunikation om relevanta åtgärder vidtas eller inte.  Konklusion: Forskning visar på att nyckeln till att förebygga oplanerad intraoperativ hypotermi är att reducera effekterna av den redistribution av kroppsvärme som sker i samband med induktion. Det innebär bland annat att tillföra patienten aktiv värme preoperativt, undvika blottade hudytor, tillföra aktiv värme intraoperativt samt tillföra varma vätskor. Det är avgörande med en god och standardiserad kommunikation inom det intraoperativa teamet samt en god förståelse för varandras professioner för att vidta hållbara åtgärder mot oplanerad intraoperativ hypotermi.

Bakgrund: Det nyfödda barnet är en patient som är särskilt känslig för förändringar i kroppstemperaturen och risken är stor för både hypotermi och hypertermi. För att undvika ökad risk för sjuklighet och dödlighet är det därför viktigt att det nyfödda barnets kroppstemperaturen hålls inom gränserna 36,5–37,5 ℃. Detta är en utmaning inom neonatalvården och utmaningen blir större i och med sjunkande gestationsålder och födelsevikt. Motiv: Att med hitta en fungerande metod för beröringsfri temperaturmätning så att barnet ej störs vid kontroll av kroppstemperaturen. Syfte: Attstudera överensstämmelsen mellan beröringsfri infraröd termometer och två vedertagna metoder, axill- och rektalmätning av kroppstemperatur på nyfödda barn som vårdas på en neonatal intensivvårdsavdelning. Syftet var också att studera om överenstämmelsen mellan metoderna skiljer sig om barnet vårdas i kuvös, öppenvårdskuvös eller säng.Design: En prospektiv studie med upprepade mätningar. Metod: 35 barn inkluderades i studien och temperaturmätningar genomfördes vid tre mättillfällen med de tre olika metoderna. Datan analyserades enligt Bland-Altmans analysmetod för att bedöma överensstämmelse mellan kliniska mätmetoder. Resultat: Denna studie visade att det fanns överensstämmelsen mellan infraröd mätning och axillmätning, men att dess 95%-iga konfidensintervall var för vida för att kunna accepteras i klinisk praxis. Överensstämmelse mellan infraröd- och rektaltemperaturmätning samt mellan axill- och rektaltemperaturmätning kunde inte påvisas. Konklusion: Kroppstemperaturmätning med beröringsfri infraröd termometer är en tilltalande metod för temperaturmätning hos nyfödda barn med tanke på dess fördelar. Metodutveckling och mer forskning med större urval krävs dock för att användning av infraröd temperaturmätning inom neonatal intensivvård ska kunna etableras.