Bakgrund: Hjärtstopp drabbar ca 10 000 svenskar per år, överlevnaden är fortfarande låg med bara några procent som skrivs ut från sjukhus levande. En relativt ny behandlingsform är att kyla ner patienterna till 32-34 °C i 24 timmar, för att minimera de neurologiska skador som uppstår vid syrebrist i hjärnan. Syfte: Det främsta syftet var att beskriva vilka fysiologiska förändringar som sker i kroppen under inducerad hypotermibehandling och hur intensivvårdssjuksköterskan bör ställa sig till dem. Det sekundära syftet var att undersöka om de områden som framkommer i litteratur granskningen finns beskrivna i de behandlingsriktlinjer som används på Centralintensiven på ett universitetssjukhus i Sverige. Metod: Metoden var en litteraturstudie där 28 vetenskapliga primärpublikationer granskades. Resultat: Resultatet visade fyra områden i omvårdnaden av patientgruppen som är av stor utmaning för intensivvårdssjuksköterskan och fem områden som är av måttlig utmaning. De mest utmanande områdena var att hålla patienten på måltemperatur, att inte låta patienten kylas för kallt eller låter patienten stiga för högt i temperatur under behandlingstiden. Blodtrycks reglering med hjälp av inotropi och vasopressorer kommer att kräva en observant sjuksköterska. Blodsocker nivåerna skiftar både åt det högre och åt det lägre håller under hypotermibehandlingen, med störst risk för hypoglykemi under uppvärmningsfasen. De behandlingsriktlinjer som används på centralintensiven baserar sig på vissa sedvanliga rutiner för avdelningen som inte finns beskrivna i riktlinjerna. Slutsats: Omvårdnaden av hypotermibehandlade patienter är komplex och behöver ett kompetent och observant vårdteam. För att vårda patientgruppen krävs förutom behandlingsriktlinjer, liknade det granskade dokumentet, tydliga rutiner och riktlinjer för vård av intensivvårdspatienter med sviktande vitala funktioner. / Background: Every year 10 000 Swedish people suffer from cardiac arrest and the prognosis is still very poor with only a few procent that survive hospital discharge. A relatively new treatment is therapeutic or induced hypothermia that lowers the body’s core temperature to 32-34 °C for 24 hours in order to minimize the neurologic damage that occur from cerebral hypoxia. Aim: The primary aim was to describe the different physiological changes in the body during therapeutic hypothermia and how the intensive care nurse should relate to them. The secondary aim of the study was to investigate if the different areas that are identified in the literature review is presented in the local treatment protocol used at the CICU at a university hospital in Sweden. The treatment protocol used at CICU is based on normal routines witch is not described in the protocol. Method: Literature review of 28 scientific articles. Result: There were five nursing areas of hard challenge and four nursing areas of moderat challenge. Among the hardest was to keep the patient at target temperature and not allow them to drop to low or rise to high during the treatment. Blood pressure management with inotropic and vasopressor agents requires an alert nurse. Blood glucose levels may change during treatment and the risk for hypoglycaemia is highest during rewarming. Conclusion: The nursing care of therapeutic hypothermia treated patients is complex and requires a competent and alert care team. To care for this group of patients it’s required, in addition to the reviewed treatment protocol, clear procedure rutines and guidelines for the care of ICU patients with failing vital functions.

<p>Varje år drabbas 15 000 svenskar av prehospitalt hjärtstopp. Vid ett flertal sjukhus i Sverige har inducerad hypotermi visat sig vara ett bra behandlingsalternativ för att minimera neurologiska handikapp. Studier som bedrivits i Europa och Australien tyder på att ett snabbt omhändertagande med nedkylning av patient till 33-34°C under 12-24 timmar visat på förbättrad överlevnad och livskvalitet för patienten. Sjuksköterskans omvårdnad vid behandlingen är viktig. Syftet var att beskriva den specifika omvårdnaden av patienter vid inducerad hypotermibehandling efter prehospitalt hjärtstopp. Metoden var en litteraturstudie där 6 vetenskapliga artiklar granskades. Resultaten av artiklarna visar att själva omhändertagandet varierade, beträffande övervakning av medvetandenivå, temperaturmätning, blodprovstagningar och profylax. Det gick inte att utläsa om behandlingstiden, 12 eller 24 timmar, påverkade hur omvårdnaden utfördes. Det finns inga gemensamma direktiv om hur sjuksköterskan bäst kan ta hand om patienter vid inducerad hypotermibehandling. Ytterligare forskning krävs då det som hittills främst studerats varit av medicinsk karaktär. Vidare forskning där sjuksköterskans omvårdnad fokuseras på är angelägen.</p>

Varje år drabbas 15 000 svenskar av prehospitalt hjärtstopp. Vid ett flertal sjukhus i Sverige har inducerad hypotermi visat sig vara ett bra behandlingsalternativ för att minimera neurologiska handikapp. Studier som bedrivits i Europa och Australien tyder på att ett snabbt omhändertagande med nedkylning av patient till 33-34°C under 12-24 timmar visat på förbättrad överlevnad och livskvalitet för patienten. Sjuksköterskans omvårdnad vid behandlingen är viktig. Syftet var att beskriva den specifika omvårdnaden av patienter vid inducerad hypotermibehandling efter prehospitalt hjärtstopp. Metoden var en litteraturstudie där 6 vetenskapliga artiklar granskades. Resultaten av artiklarna visar att själva omhändertagandet varierade, beträffande övervakning av medvetandenivå, temperaturmätning, blodprovstagningar och profylax. Det gick inte att utläsa om behandlingstiden, 12 eller 24 timmar, påverkade hur omvårdnaden utfördes. Det finns inga gemensamma direktiv om hur sjuksköterskan bäst kan ta hand om patienter vid inducerad hypotermibehandling. Ytterligare forskning krävs då det som hittills främst studerats varit av medicinsk karaktär. Vidare forskning där sjuksköterskans omvårdnad fokuseras på är angelägen.