Bakgrund: Patienter med självskadebeteende utgör en utmaning i dagens samhälle. Respektfull och holistisk omvårdnad för patienter med självskadebeteende är avgörande för en god vårdkvalitet. Att bemöta patienter med självskadebeteende kan väcka känslor av frustration och hjälplöshet hos sjuksköterskor, vilket ställer krav på en hög etisk medvetenhet samt förmåga till reflektion över egna attityder. Sjuksköterskor spelar en avgörande roll i omvårdnaden genom att stötta patienterna i att hantera och förebygga självskadebeteende. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med självskadebeteende i psykiatrisk heldygnsvård Metod: En integrativ litteraturstudie inspirerad av Whittemore och Knafl (2005). Genom att använda denna metod kunde både kvalitativa och kvantitativa studier inkluderas. Studie genomfördes med sökningar i Cinahl och PubMed och slutligen inkluderades tio artiklar som används under analysprocessen. Resultat: Sjuksköterskor som arbetar i psykiatrisk heldygnsvården upplever utmaningar när de vårdar patienter med självskadebeteende. De känner en frustration över sina oförmågor att hjälpa patienterna att motstå att självskada sig själv och kan uppleva brist på empati. Arbetet framkallar känslor av osäkerhet, rädsla och ilska. De beskriver även en maktlöshet när deras ansträngningar inte ger önskade resultat. Dessutom upplever de stress då arbetet kräver en ständig vaksamhet för att förebygga självskador. Slutsats: Studien visar att sjuksköterskor i heldygnsvård upplever frustration, maktlöshet och rädsla när de vårdar patienter med självskadebeteende. Utbildning, erfarenhet och stöd från kollegor och ledning är avgörande för att hantera dessa utmaningar. Tidvattenmodellen och förståelse för patienternas livshistoria bidrar till bättre vård. Betydelsen av kontinuerligutbildning och stöd för sjuksköterskor betonas.

Bakgrund:  Psykiatrisjuksköterskors yrkesidentitet upplevs som komplex och otydlig då den baseras både på sjuksköterskans egna värderingar om sig själv och sin yrkesroll samt på yttre förväntningar. Tidigare studier har visat att yrkesmässig handledning har betydelse för sjuksköterskors upplevelser av arbetstillfredsställelse. Forskningen är dock bristande gällande handledningens inverkan på psykiatrisjuksköterskors yrkesidentitet.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva psykiatrisjuksköterskors upplevelser av yrkesmässig handledning och dess betydelse för deras yrkesidentitet inom psykiatrisk heldygnsvård.               Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design där åtta psykiatrisjuksköterskor intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.                     Resultat: Resultatet presenteras genom följande tre huvudkategorier och sorteras utifrån Imogene King´s systemteori: Att formas som psykiatrisjuksköterska – personligt system, Att sträva mot samma mål – interpersonellt system samt Handledningens betydelse för sjuksköterskeprofessionen – socialt system.  Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån Imogene King´s systemteori samt relevant vetenskaplig forskning. / Background: The professional identity of psychiatric nurses is perceived as complex and obscure as it is based both on the nurse´s own values of herself and her professional role as well as on external expectations. Previous studies have shown that clinical supervision is significant for nurses´ experiences of work satisfaction. However, the research is insufficient concerning the impact of clinical supervision on the professional identities of psychiatric nurses.                      Aim: The aim of the study was to describe psychiatric nurses´ experiences of clinical supervision and it´s significance for their professional identity within psychiatric inpatient care units.                    Method: The study was carried out with a qualitative design where eight psychiatric nurses were interviewed through semi-structured interviews. The results were analyzed through qualitative content analysis with an inductive approach.                 Results: The results are presented through the following three main categories and are sorted according to Imogene King´s theory of systems: To be formed as a psychiatric nurse – personal system, To aim for the same goal – interpersonal system and The significance of clinical supervision for the profession of nurses – social system. Discussions: The results are discussed according to Imogene King´s theory of systems as well as relevant scientific research.

Bakgrund: Patienter med psykiatrisk problematik drabbas oftare än befolkningen i övrigt av somatisk sjukdom och lever i genomsnitt kortare. Akut somatisk sjukdom uppstår även inom den psykiatriska heldygnsvården och för att patienten skall få bästa möjliga vård är det av stor vikt att sjuksköterskan är väl insatt i principerna för akut somatiskt omhändertagande. Till sin hjälp att agera vid akuta tillstånd har sjuksköterskan akutväskan samt hjärtstartaren. Sjuksköterskans kunskaper om akut somatiskt omhändertagande med hjälp av akutväskan är i mycket liten utsträckning beforskade. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors uppfattningar om akutväskan som redskap för akut somatiskt omhändertagande inom den psykiatriska heldygnsvården. Metod: Material samlades genom semistrukturerade intervjuer av totalt sex informanter. Informanternas utsagor analyserades sedan med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskornas uppfattningar akutväskan redovisas genom fyra kategorier samt tillhörande nio subkategorier. Slutsats: Sjuksköterskorna ansåg att akutväskan inte var ändamålsenlig med vilka behov de hade. Sjuksköterskans kunskap var inte på samma nivå som akutväskans avancerade innehåll. För att i framtiden kunna säkra ett patientsäkert omhändertagande med hjälp av akutväskan vid akut somatisk sjukdom bör sjuksköterskorna få hjälp att uppdatera sina kunskaper samt träna med hjälp av akutväskan. / Background: Patients with psychiatric diseases are more likely than the rest of the population to suffer physical illness. Acute somatic illness occurs within the psychiatric inpatient ward and it is of great importance that the psychiatric nurse is proficient in the principles of acute somatic care. In case of a medical emergency, the nurse has resources as the Emergency bag and the AED to help. There is very little research made regarding the knowledge of the nurse and her skills handling the Emergency bag. Aim: To examine what perceptions nurses have about the Emergency bag within the psychiatric inpatient care. Method: The data material was gathered through semi structured interviews from a total of six informants. Their stories were analysed by a qualitative content analysis. Results: The thoughts of the nurses regarding the Emergency bag are presented through four categories with nine attached sub categories. Conclusion: The nurses did not consider the Emergency bag purposive for the requirement they had at the psychiatric inpatient ward. The knowledge of the nurses was not congruent with the advanced content of the Emergency bag. To be able to maintain patient safety using the Emergency bag in a medical emergency the nurses need to update their knowledge as well as to practise using the Emergency bag.

Bakgrund: Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ställs kravet att vården ska bygga på respekt   för patientens integritet och självbestämmande. Trots detta visar studier att kravet inte uppnås, då patienter inte känner sig delaktiga i vården i den utsträckning de önskar. Studier visar på att det inom psykiatrin kan ta tid att införliva patientdelaktighet, då ett gammalt paternalistiskt synsätt på patienter lever kvar på sina håll. Inom ätstörningsvården beskrivs patientdelaktighet som en ledstjärna i behandlingen, men många människor med ätstörningar är svåra att engagera i behandling då de kan vara ambivalenta eller förnekar och inte ser allvaret i sjukdomen. I vårdsituationer uppstår ibland en konflikt mellan patientens rätt till delaktighet i sin egen vård och vad vårdpersonal tänker är det rätta och bästa för personen. Sjuksköterskan är den som står patienten närmast i omvårdnaden och har ett professionellt ansvar att göra patienten delaktig i sin behandling.  Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur sjuksköterskor beskriver  patientdelaktighet vid ätstörningsbehandling i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien är en kvalitativ studie med induktiv ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex sjuksköterskor verksamma inom ätstörningsvården, från två olika heldygnsavdelningar i Stockholm. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan analyseras enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade; i sex huvudkategorier; Påverkan, Bemötande, Relation,  Organisation och vårdmiljö, Sjuksköterskans situation och Patientens situation med vardera tre underkategorier. Diskussion: Resultatet diskuterade utifrån Kari Martinsens omvårdnadsteori samt annan relevant forskning. / Background: The Swedish Health Care Act states that all care in Sweden should be based in the respect for patient integrity and self-determination. Despite     this, studies show that this requirement is not achieved, as patients do not feel involved in the care to the extent that they would wish. Studies have shown that in psychiatric care, it may take time to incorporate patient- participation, as healthcare professionals' view of patients in many places still tends to be characterized by paternalism. Patient participation is described to be a guiding principle in the treatment within eating disorder care, but as patients can often be either ambivalent to their illness, deny it or not take it seriously, their involvement in the treatment can be difficult to achieve. In situations of care giving, a conflict sometimes occurs between the patient’s right to participate in his or her own care, and the healthcare professional´s ideas of what is right and best for the person. The nurse is the one working the closest to the patient in nursing care and hence has a professional responsibility to make the patient involved in the treatment. Aim: The aim of the study is to investigate nurses’ descriptions of patient participation in eating disorders treatment in psychiatric inpatient care. Method: The study is a qualitative inductive study. Semi-structured interviews were conducted with six nurses from two different inpatient care wards specialized in treatment of eating disorders. The interviews were recorded and transcribed and then analyzed through qualitative content analysis. Results: The study resulted in six main categories; Influence, response,  Relationship, Organization and care environment, The nurse´s situation and The patient´s situation with each three respective subcategories.  Discussion: The results were discussed based on Kari Martinsens theory about nursing       and other relevant research.

Background: It has been under discussion in Sweden that the psychiatric inpatients ward is in the need of developing more content and structure. Earlier science shows that implementation of new conversations methods has been appreciated and developing for both nurses and patients. There is also obstacle for nurse`s to prioritize time for conversations with their patients. Aim: The aim was to explore nurse`s experiences of using a manual based CBT in conversations with patients in psychiatric inpatient ward. Method: Research design was interviews with qualitative approach and thematic analysis, inductive approach. Six nurses who worked in a psychiatric inpatients ward were interviewed. Results: The results of the study were summarized in to two main themes; Feelings in work as a nurse and the nurse in the professional role. Six under themes was conducted into the two mentioned main themes. Its presenting feelings connected to these conversations with CBT methodand about the professional working role. It was described useful in the daily work and agood support for the patient recovery, person-centered treatment and difficulties associated to the implementation of the new work. Conclusion: Cbt makes it possible to make in dept-care relationship, strengthens patients' recovery and provides structure for the conversation which also requires support and adaptation for making it useful in the daily work. / Bakgrund: Det har diskuterats i Sverige om att den psykiatrisk heldygnsvården är i behov av utveckling vad gäller innehåll och struktur. Tidigare forskning har visat att införandet av samtalsmetoder har varit uppskattat och utvecklande för både sjuksköterskor och patienter. Det finns också hinder för sjuksköterskor att prioritera tid för samtal med patienter. Syfte: Syftet med denna magisteruppsats var att utforska sjuksköterskors erfarenheter av att använda sig av manualbaserad KBT i samtalet med patienter i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Designen var intervjustudie med kvalitativ ansats och tematisk analys med induktiv approach. Sex sjuksköterskor intervjuades och de var yrkesverksamma på psykiatriska heldygnsvårdsavdelningar. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudteman; Känslor i arbetet som sjuksköterska och sjuksköterskan i sin professionella roll. Sex undertemandelades in under de två huvudkategorierna. Det presenteras känslor kopplade till sjuksköterskans arbete med KBT metoden i samtalet likväl som det handlade om den professionella yrkesrollen. Det beskrevs som hjälpsamt för patienters återhämtning, personcentrerat bemötande samt vissa svårigheter kopplat till det nya arbetssättet. Slutsats: KBT möjliggör fördjupad vårdrelation, stärker patienters återhämtning och ger struktur för samtalet. Vilket ocksåbör backas upp med stöd omkring införandet och med viss anpassning för att det skall bli användbart i det dagliga arbetet.

Introduktion: Den psykiatriska vården har förändrats över tid med olika idéer för vad som är bäst för patienten. Dessa patienter har vårdats, och fortsätter att vårdas, i olika vårdformer och på olika instanser. Den psykiatriska heldygnsvården ska vara trygg, meningsfull, främja patientens återhämtning och minska behovet av tvångsåtgärder. Specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård ansvarar för patientens vårdmiljö. Därmed är det av intresse att undersöka patienters upplevelser av vårdmiljön och vilka aspekter som har betydelse för deras återhämtning. Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva hur patienter inom psykiatrisk heldygnsvård upplever aspekter i vårdmiljön som har betydelse för återhämtning. Metod: Litteraturöversikt baserad på 16 originalartiklar, som analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: I resultatet uppstod tre huvudkategorier och sex underkategorier. Huvudkategorierna var Den fysiska vårdmiljön, Vårdpersonal och medpatienter som en del av den psykosociala vårdmiljön och Struktur och rutiner i vårdmiljön. Resultatet påvisar att patienternas upplevelser är överhängande negativa men positiva aspekter går att finna, båda dessa aspekter påverkar återhämtningsprocessen. Slutsats: Patienternas upplevelse av aspekter i vårdmiljön som har betydelse för deras återhämtning verkar vara multifaktoriell, både på ett psykosocialt, strukturellt och ett fysiskt plan. Patienterna är i behov av stimulerande aktiviteter, meningsfulla relationer, en hemlik inredning med naturinslag, en trygg omgivning och tydlighet kring rutiner och regler. Ett viktigt fynd som har uppkommit är vårdpersonalens betydelse. Det synes som att vårdpersonalens agerande har en betydande roll i patientens upplevelse av vårdmiljön och i patientens återhämtningsprocess. / Introduction: Psychiatric care has evolved over time with varying ideas on what's best for the patient. These patients have been, and continue to be, treated in different forms and at various facilities. Psychiatric inpatient care should be safe, meaningful, promote patient recovery, and reduce the need for coercive measures. Psychiatric specialist nurses are responsible for the patient's care environment. Therefore, it is of interest to investigate patients' experiences of the care environment and which aspects are important for their recovery. Aim: The purpose of the essay is to describe how patients in psychiatric health facility care experience aspects of the care environment that are important for recovery. Method: A literature review based on 16 original articles, analyzed using qualitative content analysis with an inductive approach. Results: In the result, three main categories and six subcategories emerged. The main categories were The physical care environment, Care staff and fellow patients as part of the psychosocial care environment and Structure and routines in the care environment. The results show that the patients' experiences are overwhelmingly negative, but positive aspects can be found, both of these aspects affect the recovery process. Conclusion: The patients' experience of aspects of the care environment that are important for their recovery appears to be multifactorial, both on a psychosocial, structural and physical level. The patients need stimulating activities, meaningful relationships, a homelike interior with elements of nature, a safe environment and clarity around routines and rules. An important finding that has emerged is the importance of the healthcare staff. It seems that the care staff's actions have a significant role in the patient's experience of the care environment and in the patient's recovery process.

Bakgrund: Vårdmiljön inom psykiatrisk heldygnsvård har beskrivits framkalla olika känslor och präglas av en hård miljö där patienter bland annat kan vårdas mot sin vilja och vara utsatta för tvångsåtgärder och restriktioner. Aggressivitet är vanligt förekommande på dessa avdelningar och bedöms vara ett problem. En kunskapslucka finns vad gäller vilka patienter och situationer som ökar risken för aggressivitet inom kontexten psykiatrisk heldygnsvård. Syfte: Att identifiera karaktäristiska drag hos patienter med aggressivt beteende och identifiera aspekter som påverkar situationer där hot- och våldsincidenter uppstått inom psykiatrisk heldygnsvård samt syntetisera en förklaringsmodell. Metod: En integrativ litteraturöversikt beståendes av både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Materialet analyserades med hjälp av Whittemore och Knafls (2005) arbetsprocess. Resultat: Resultatet genererade i tre huvudteman och tio underteman. Följande tre huvudteman identifierades: patienten som en trigger, vårdmiljön som en trigger och personalen som en trigger. Diskussion: Metoden diskuteras utifrån begreppen: trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet. Resultatets huvudfynd diskuteras med stöd av tidigare forskning och i relation till Phil Barkers teori tidvattenmodellen. / Background: The care environment within psychiatric inpatient care has been described to create different emotions and is characterized as a hard environment where patients sometimes are treated against their will and can be exposed to coercive measures and restrictions. Aggressiveness is common at these wards and is considered a problem. There is a knowledge gap when it comes to patients and situations that increase the risk for aggressiveness in the context of psychiatric inpatient care. Aim: To identify characteristic features of aggressive patients and to identify aspects that effects situations where threats and violence has occurred in psychiatric inpatient care and to synthesise an explanatory model. Method: An integrative literature overview containing both qualitative and quantitative articles. The data were analysed using Whittemore and Knafl’s (2005) working procedure. Results: The result generated in three main themes and ten subthemes. Following three main themes were identified: the patient as a trigger, the care environment as a trigger and the staff as a trigger. Discussion: The method is discussed in relation to these concepts: trustworthiness, dependability, confirmability and transferability. The results are discussed with support of previous research and in relation to Phil Barker's theory the Tidal model.

Bakgrund: Gungstolsterapi som omvårdnadsåtgärd är outforskat inom den psykiatriska heldygnsvården. Vetenskapliga studier av den typ av gungstol som här studerats har inte gått att hitta. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera gungstolsterapi som omvårdnadsåtgärd vid en psykiatrisk heldygnsvårdsavdelning. Metod: En naturalistisk studie med både kvantitativa och kvalitativa inslag genomfördes. Under studieperioden fick patienter som vårdades på en psykiatrisk heldygnsvårdsavdelning lämna självskattningar på en VAS-skala avseende sitt mående före och efter genomförd gungstolsterapi. Patienterna kunde också lämna en skriftlig kommentar om gungningen. Resultat: Resultatet visar att deltagarna skattat en genomsnittlig förbättring motsvarande 16%-enheter i sitt generella mående efter genomförd gungning. Genomsnittliga gungtid var 33 min/gungtillfälle. Majoriteten av patienterna som deltog i studien har bipolär sjukdom. Många deltagare föredrog att gunga en viss del av dygnet. Innehållsanalysen av kommentarerna ledde till att fem kategorier bildades som sammanfattades i temat "En stol som berör". Den genomförda studien visar att patienterna generellt sett upplevde ett ökat välbefinnande efter gungstolsterapin. Studien visar också att inga allvarliga händelser inträffat vid användningen av gungstolen. Resultatet i de båda delarna av studien harmonierar väl med varandra. Slutsats: Studien ger underlag att rekommendera patienter gungstolsterapi för att förbättra sitt mående eller i symtomlindrande syfte. Genomgången visar att många patienter har individuella preferenser för sitt gungande. Gungstolsterapi bör ses som en hälsofrämjande egenvårdsåtgärd som patienten kan utföra dygnet runt och som kan läggas in i patientens vårdplan. / Background: Rocking chair therapy has been poorly researched. There are no scientific research studies where the current rocking chair was evaluated. Aim: The aim of the study was to evaluate rocking chair therapy as a nursing intervention in an inpatient psychiatric setting. Method: A mixed method design, combining quantitative and qualitative approaches, was used. The participants were asked to rate their well-being in a form by using a Visual Analogue Scale (VAS) before and after rocking chair therapy. Participants also had the possibility to leave free text comments in the form. Results: The participants rated a 16% increase in their well-being after using the rocking chair. The average rocking time was 33 minutes. The majority of the participants are diagnosed with bipolar disorder. Many participants preferred to use the rocking chair during a specific time frame every day. The content analysis resulted in five categories and the underlying meaning could be expressed by the theme "Moving emotions". No adverse effects were recorded during the study. Both the quantitative and qualitative analysis show positive results and there are no contradictions in the results. Conclusion: This study support the mental health nurse to recommend psychiatric patients to try rocking chair therapy as a way to increase well-being or reduce distress, it is also a method well suited for self-management. Each patient has his/her own preferences for using rocking chair therapy. The use of rocking chair therapy can easily be included in the patient’s personal care plan.

Bakgrund: Patienter med psykisk ohälsa har ofta flera sjukdomstillstånd samtidigt och har en ökad risk att drabbas av somatisk samsjuklighet. All hälso- och sjukvård avser att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar. Sjuksköterskor bör därför arbeta för god omvårdnad och ha ett helhetsperspektiv. Den somatiska vården för patienter med psykisk ohälsa och samtidig somatisk samsjuklighet är bristfällig och kan leda till att patienterna får en sämre vård och hälsa. Sjuksköterskor saknar ofta kunskap när det gäller att vårda dessa patienter och det saknas ofta etablerade arbetsprocesser inom den psykiatriska heldygnsvården.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med somatisk samsjuklighet inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien var en intervjustudie med kvalitativ ansats. Tretton sjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys på latent nivå.  Resultat: Det framkom fyra teman; Ett åtagande i en miljö som inte är rustad, En avancerad men utmanande uppgift, Ett ansvarsfullt men utsatt uppdrag, Ett pålitligt och fullständigt vårdande genom erfarenhet och samarbete. Till dessa anknöts det vidare åtta sub-teman. Slutsats: Vårdandet av patienter med somatisk samsjuklighet inom den psykiatriska heldygnsvården är komplext. Resurser och en tydlig ansvarsfördelning för patientens samlade vårdbehov saknas, vilket påverkar patientens möjlighet till adekvat vård. Sjuksköterskan bär ett tungt professionellt och etiskt ansvar för såväl den somatiska som den psykiatriska vården och känner sig utsatt och ensam. Införande av reflektion på arbetsplatsen ses som en möjlighet i att förebygga sjuksköterskors ohälsa. Ledningen anses även behöva utveckla tydliga strukturer kring ansvarsfördelning för vårdpersonalens arbete, för att göra sjuksköterskans roll i den psykiatriska heldygnsvården mer synlig och på så sätt förhindra utsatthet. Den psykiatriska slutenvården anses vara i behov av att rustas upp resursmässigt, dels med kunskap, material och logistiska resurser för att ha förutsättningar att kunna bedriva en god vård för patienter med somatisk samsjuklighet. / Background: Patients with mental illness often have several medical conditions at the same time and have an increased risk of developing somatic comorbidity. All health care intends to medically prevent, investigate and treat diseases, and nurses should therefore thrive towards good nursing and have a holistic perspective. The somatic care for patients with mental illness with comorbid somatic diseases is deficient and can lead to patients not receiving adequate care and in the long run, poorer health. Nurses often lack the knowledge to care for these patients and work processes regarding this issue needs to be established.  Aim: The aim was to describe nurses experience of caring for patients with somatic comorbidity in psychiatric inpatient care.  Method: The study was an interview study with a qualitative approach. Thirteen nurses were interviewed using semi-structured interviews. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis at a latent level. Results: Four themes emerged; A commitment in an environment that is not equipped, An advanced but challenging task, A responsible but exposed assignment, A reliable and complete care through experience and cooperation. To these, eight sub- themes were attached. Conclusion: The care of patients with somatic comorbidity in psychiatric inpatient care is complex. Both resources and a clear distribution of responsibilities for the patients overall care needs are lacking, which affects the patients’ possibility for adequate care. The nurse has a substantial professional and ethical responsibility for both somatic and psychiatric care and feels vulnerable and alone. The introduction of reflection in the workplace is seen as an opportunity in preventing nurses’ illness. The management is in need to develop clear structures regarding the distribution of responsibilities for the care staffs work, in order to make the nurses role in psychiatric inpatient care more visible and thus prevent vulnerability. Inpatient psychiatric care is considered to be in need of increased resources, consisting of knowledge, materials, and logistical resources in order to be able to provide good care for patients with somatic comorbidity.

Bakgrund: Det är väl känt att fysisk aktivitet har positiva effekter på människans mentala hälsa. Hälsofrämjande arbete kan med fördel påbörjas i den psykiatriska heldygnsvården. Samtidigt är motivationsbrist vanligt förekommande för personer med psykisk ohälsa och då behövs stöd och motivation för att öka patientens möjligheter att främja sin hälsa. Således har sjuksköterskan inom psykiatrisk vård en viktig roll i det hälsofrämjande arbetet. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att främja fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie användes som metod. Det insamlade materialet utgår från åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor som var yrkesverksamma inom psykiatrisk heldygnsvård i Region Skåne. Efter transkribering analyserades intervjuerna med manifest innehållsanalys enligt Burnard (1996). Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier enligt följande: Inverkan på patientens återhämtning, Sjuksköterskans behov för att arbeta med fysisk aktivitet och Organisatoriska hinder. Slutsats: Studien visar att främjandet av fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård kan bidra till återhämtning för patienter men möjligheten att arbeta med fysisk aktivitet var begränsad för sjuksköterskor. Studien pekar på vikten av att arbetet med fysisk aktivitet implementeras från organisationen. Stöd från organisationen skulle kunna bidra till att sjuksköterskan får en tydligare roll i det hälsofrämjande arbetet med fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård. / Background: It is well known that physical activity has positive effects on a person’s mental health. Health promotion work can advantageously start in at the psychiatric ward. At the same time, a lack of motivation is common for people with mental illness, and support and motivation are then beneficial to promote their health through physical activity. Thus, the nurse in psychiatric care has an important role in the health promotion work. Aim: The aim of the study was to illuminate nurses’ experiences of promoting physical activity in psychiatric inpatient care. Method: A qualitative interview study was used as a method. The collected material was based on eight semi-structured interviews with nurses working at psychiatric wards in Skåne county. After transcription, the interviews were analysed using manifest content analysis according to Burnard (1996). Result: The results were presented in three categories as follows: Impact on the patient’s recovery, The nurse’s need to work with physical activity and Organizational barriers. Conclusion: The study shows that the promotion of physical activity in psychiatric wards can contributing to recovery for patients but the opportunity to work with physical activity is limited. The study indicates that there is a need for promotion of physical activity from the organization. Organizational support could contribute to strengthen the nurse’s role in their work of promoting physical activity within psychiatric inpatient care.