No description available.

Bakgrund: Prioriteringar inom primärvård och psykiatrisk vård skiljer sig åt och skapar problem i integreringen när patienter remitteras mellan vårdinrättningarna. Människor som lever med somatisk och psykisk samsjuklighet upplever ofta vården som otillräcklig. Patienter känner sig mer tillfreds med vården när det finns en samverkan mellan de involverade vårdenheterna. Syfte: Syftet var att beskriva hur vuxna patienter med samsjuklighet uppfattar samverkan mellan somatisk och psykiatrisk vård. Metod: Studien är en strukturerad litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat: Analysen frambringade tre kategorier; negativa aspekter av vårdens samverkan, positiva aspekter av vårdens samverkan och samverkan ur ett helhetsperspektiv. Att inblandade parter tog ansvar för omvårdnaden och en icke- fragmenterad vårdorganisation, som hade tät samverkan mellan vårdenheter, upplevdes som positivt. Brist på kontinuitet i patientens omvårdnad skapade frustration. För patienter med psykisk ohälsa kan fragmenterade vårdinsatser vara ett hinder. Om psykiatrisk- och somatisk vård samverkar så att båda instanserna är tillgängliga inom samma enhet gynnar det patienterna. Slutsats: Det finns både organisatoriska och personalrelaterade faktorer som behöver förbättras. God samverkan, tydligt ansvar och en holistisk omvårdnad var de viktigaste fynden i denna litteraturstudie. / Background: Priorities in primary- and psychiatric care differs, generating problems with integration, when patients are referred between care facilities. People with somatic and mental illness often experience care as inadequate. Patients feel more satisfied with the care when there is a cooperation between the care units. Aim: The aim was to describe how adult patients with comorbidity perceive the cooperation between somatic and psychiatric care. Method: The study is a structured literature study with an inductive approach. Result: Three main themes emerged; negative aspects of care cooperation, positive aspects of care cooperation and cooperation from a holistic perspective. It was perceived as positive if parties involved took responsibility for nursing and a non-fragmented care organization that had close cooperation between care units was perceived as positive. Lack of continuity in patient care created frustration and for patients with mental illness fragmented care interventions were an obstacle. If psychiatric-and somatic care cooperate so that access to both instances within the same unit is possible, it is beneficial to the patients. Conclusion: There are both organizational and personnel-related factors in need of improvement. Good cooperation, clear guidelines and a holistic care perspective were the most important findings of this literature study.

Bakgrund: Patienter med psykisk ohälsa har ofta flera sjukdomstillstånd samtidigt och har en ökad risk att drabbas av somatisk samsjuklighet. All hälso- och sjukvård avser att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar. Sjuksköterskor bör därför arbeta för god omvårdnad och ha ett helhetsperspektiv. Den somatiska vården för patienter med psykisk ohälsa och samtidig somatisk samsjuklighet är bristfällig och kan leda till att patienterna får en sämre vård och hälsa. Sjuksköterskor saknar ofta kunskap när det gäller att vårda dessa patienter och det saknas ofta etablerade arbetsprocesser inom den psykiatriska heldygnsvården.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med somatisk samsjuklighet inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien var en intervjustudie med kvalitativ ansats. Tretton sjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys på latent nivå.  Resultat: Det framkom fyra teman; Ett åtagande i en miljö som inte är rustad, En avancerad men utmanande uppgift, Ett ansvarsfullt men utsatt uppdrag, Ett pålitligt och fullständigt vårdande genom erfarenhet och samarbete. Till dessa anknöts det vidare åtta sub-teman. Slutsats: Vårdandet av patienter med somatisk samsjuklighet inom den psykiatriska heldygnsvården är komplext. Resurser och en tydlig ansvarsfördelning för patientens samlade vårdbehov saknas, vilket påverkar patientens möjlighet till adekvat vård. Sjuksköterskan bär ett tungt professionellt och etiskt ansvar för såväl den somatiska som den psykiatriska vården och känner sig utsatt och ensam. Införande av reflektion på arbetsplatsen ses som en möjlighet i att förebygga sjuksköterskors ohälsa. Ledningen anses även behöva utveckla tydliga strukturer kring ansvarsfördelning för vårdpersonalens arbete, för att göra sjuksköterskans roll i den psykiatriska heldygnsvården mer synlig och på så sätt förhindra utsatthet. Den psykiatriska slutenvården anses vara i behov av att rustas upp resursmässigt, dels med kunskap, material och logistiska resurser för att ha förutsättningar att kunna bedriva en god vård för patienter med somatisk samsjuklighet. / Background: Patients with mental illness often have several medical conditions at the same time and have an increased risk of developing somatic comorbidity. All health care intends to medically prevent, investigate and treat diseases, and nurses should therefore thrive towards good nursing and have a holistic perspective. The somatic care for patients with mental illness with comorbid somatic diseases is deficient and can lead to patients not receiving adequate care and in the long run, poorer health. Nurses often lack the knowledge to care for these patients and work processes regarding this issue needs to be established.  Aim: The aim was to describe nurses experience of caring for patients with somatic comorbidity in psychiatric inpatient care.  Method: The study was an interview study with a qualitative approach. Thirteen nurses were interviewed using semi-structured interviews. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis at a latent level. Results: Four themes emerged; A commitment in an environment that is not equipped, An advanced but challenging task, A responsible but exposed assignment, A reliable and complete care through experience and cooperation. To these, eight sub- themes were attached. Conclusion: The care of patients with somatic comorbidity in psychiatric inpatient care is complex. Both resources and a clear distribution of responsibilities for the patients overall care needs are lacking, which affects the patients’ possibility for adequate care. The nurse has a substantial professional and ethical responsibility for both somatic and psychiatric care and feels vulnerable and alone. The introduction of reflection in the workplace is seen as an opportunity in preventing nurses’ illness. The management is in need to develop clear structures regarding the distribution of responsibilities for the care staffs work, in order to make the nurses role in psychiatric inpatient care more visible and thus prevent vulnerability. Inpatient psychiatric care is considered to be in need of increased resources, consisting of knowledge, materials, and logistical resources in order to be able to provide good care for patients with somatic comorbidity.