I denna uppsats har studerats huruvida svensk författning reglerar möjligheterna att företa tvångsåtgärder inom demensvården på särskilda boenden. Fokus har legat på att undersöka huruvida vård- och omsorgspersonal har befogenhet att vidta tvångsåtgärder i sitt arbete mot den demenssjuke och i sådana fall vilken grund denna befogenhet vilar på. Det har även undersökts i fall vårdpersonal inte har stöd i lag att vidta tvångsåtgärder om detta då innebär att rättssäkerheten hotas för den demenssjuke. Vidare har ett försök gjorts att utreda vem som ansvarar för lagbrott om en otillåten tvångsåtgärd vidtagits. Metoden som använts är den rättsdogmatiska metoden för att söka fastställa gällande rätt på området. Fokus har legat på svenska rättsregler och att försöka tolka och systematisera gällande rätt. De källor som använts är främst svensk författning samt delar ur Europakonventionen och Europarådets konvention angående skydd av de mänskliga rättigheterna och människans värdighet med avseende på tillämpningen av biologi och medicin. Övriga källor har även varit förarbeten till relevant lagstiftning samt utredningar för att ge en vidare förståelse av aktuellt rättsläge, även doktrin som har relevans för uppsatsens ämne och syfte har använts. I framställningen presenteras ett case för att exemplifiera och visa på situationer som kan vara problematiska ur både juridisk och etisk synvinkel. Det har ej gått att finna rättspraxis som berör tvångsåtgärder inom demensvården och då tycks detta case bidra med viss verklighetsförankring. I den avslutande delen av uppsatsen analyseras vad som anförts och detta kopplas samman. Rådande rättsläge har uttytts vara att svensk författning saknar reglering avseende tvångsåtgärder mot dementa personer vid särskilda boenden. Den enda befogenhet vårdpersonal har för att ta till en tvångsåtgärd är i fall då nödrätten enligt BrB är tillämplig. Regeringsformen stadgar tydligt att den enskilde är skyddad mot kroppsliga ingrepp och frihetsberövanden och att detta skydd endast kan inskränkas genom lag. Även Europakonventionen stadgar motsvarande skydd och att detta skydd endast får inskränkas genom lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter. Av detta har slutsatsen dragits att vidtagandet av tvångsåtgärder inom demensvården inte bara strider mot vår grundlag utan även mot Europakonventionen. Ytterligare en slutsats som dragits är att rättssäkerheten hotas för demenssjuka personer i och med att det saknas lagstiftning som reglerar möjligheterna för vårdpersonalen att vidta tvångsåtgärder. Vem som då ansvarar för att en otillåten tvångsåtgärd vidtagits har varit problematiskt att besvara. Slutsatsen som dragits är att i fall en vårdpersonal beslutat att vidta en tvångsåtgärd kommer inte denne att svara för lagbrottet. Kommunen kommer istället av Socialstyrelsen få ett krav om att avhjälpa de missförhållanden som råder och i fall då kommunen inte gör detta, hotas denna med ett vitesföreläggande.

De äldre med demensdiagnos är en växande grupp i samhället och idag finns det många anhöriga som vårdar och stödjer personer med demensdiagnos i Sverige. Det är många gånger krävande att vara anhörig då den sjuke kan vara glömsk och kraftigt förvirrad. Vi anser att det är viktigt för anhöriga som vårdar personer med demensdiagnos att få ett gott stöd i sin befintliga situation. Nu när lagen om anhörigstöd har ändrats från att kommunen ”bör” erbjuda stödinsatser till att kommunen ”ska” erbjuda den anhörige stöd och avlastning vill vi titta närmare på vad lagändringen har inneburit för de anhöriga. Syftet med studien har varit att undersöka vilka former av anhörigstöd som de båda kommunerna har att erbjuda, vilka anhörigstödjarna är och om informationen angående anhörigstöd når dessa anhöriga. Likaså vill vi undersöka vilka effekter lagändringen har bidragit till för de anhöriga och vilken vision respektive kommun har samt om det finns likheter och skillnader mellan de båda kommunerna. Vi har använt oss av kvalitativ metod i form av halvstrukturerade frågor för att få en djupare studie där vi har intervjuat sex personer totalt, tre personer från vardera kommunen med olika yrkesprofessioner som arbetar med anhörigstöd. Resultatet visar bland annat att det är svårt att nå ut till anhöriga om att det finns stöd att få och att anhöriga har en laglig rätt till att få avlastning – om de önskar. Det har också framkommit i studien att det finns några grupper i samhället som är svåra att nå ut till att erbjuda någon form av anhörigstöd till. Kultur- och språkskillnad kan vara ett hinder till att ansöka om anhörigstöd och en annan anledning kan vara att den som vårdar personligen inte anser sig själv som en vårdare och anhörigstödjare. Det visar sig också att det tar tid för kommunerna att utveckla anhörigstödet och att de två kommunerna i vår studie har olika förutsättningar ur ett socioekonomiskt perspektiv.

Syftet med denna uppsats har varit att få svar på hur pensionärerna som spenderar sinadagar på dagverksamheter upplever besöken från Svenska kyrkan och varför de väljeratt delta. Vidare ligger syftet på att ta reda på vad som driver vissa anställda inomSvenska kyrkan att bedriva denna verksamhet inom äldreomsorgen.Denna uppsats grundar sig mest på de intervjuer jag genomfört byggda på kvalitativaforskningsmetoder med pensionärer som deltog vid en andakt på en dagverksamhet.Diakonen som höll i den andakten och personal som jobbar på dagverksamheten därandakten hölls har bidragit med bakgrundsmaterial till denna uppsats.Även en präst har intervjuats för att ge en tydligare bild till varför denna verksamhetinom äldreomsorgen bedrivs.Detta material har sedan sammanställts och genom det materialet har jag sedan gjort enanalys baserad på etiska teorier för att få svar på mina frågeställningar.De resultat som fram kommit genom denna undersökning är att de flesta avpensionärerna som deltog vid andakten som genomfördes av Svenska kyrkan gjorde detför att de upplever besöken som rofyllda. De ser inte besöken som ett sätt att få utloppför sin tro, utan ser dem som underhållning. Anledningen till att de deltar i besöken ärför de flesta av pensionärerna ser det som ett kul ”avbrott” i vardagen och de uppskattarmusiken kyrkan spelar.Anledningen till att vissa anställda inom Svenska kyrkan driver denna verksamhet harjag kommit fram till att varierar. Jag framställer i min undersökning enbart två anställdafrån Svenska kyrkan, en diakon och en präst. Det som min analys kommit fram till är attprästen drivs av pliktetiska skäl gentemot hennes arbetsplats och ser det som hennesuppgift att predika inför alla, oavsett om de har förmågan att delta av egen vilja ellerinte.Diakonens drivkraft anser jag genom de etiska principer jag använt är för att finnas tillför de äldre och ge dem gemenskap och stimulans.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka hur en social robot kan användas inom svensk demensvård och vilka effekter den har på patienterna. Roboten som används är Paro, en japansk sälrobot som har tagits fram för att kunna ge samma effekter som levande djur i djurterapi. Kontakt med djur medför ofta aktivitet och vardagsglädje vilket även är viktiga begrepp i vård av människor med demens.</p><p>Studien genomfördes som en fem veckors fallstudie på ett vårdhem. Det empiriska materialet utgjordes av direkta observationer av de boendes interaktion med Paro samt halvstrukturerade intervjuer med personalen. Observationerna nedtecknades som fältanteckningar.</p><p>Resultatet pekar på att sälen, i likhet med riktiga djur, kan tillföra aktivitet och välmående för vissa individer samt stimulera en grupp till samtal och ökad social kontakt. Dock har personalen jämfört sälen med en betydligt enklare leksak och funnit att de hade liknande effekter vilket tyder på att dess proaktiva beteende och funktioner för taligenkänning inte är sofistikerade nog, alternativt hade kunnat uteslutas helt. Slutsatsen blir därför att Paro i viss utsträckning motsvarar förväntningarna men att nyttan av en avancerad robot ändå kan ifrågasättas.</p>

The purpose of our study is to interpret and understand the collaborative process around a regional model that is based on state developed guidelines for people with dementia. We have chosen to focus on the importance of interaction and have therefore interviewed participants in the project's steering committee. This group participates in efforts to develop a model for dementia care in Halland.The project work in Halland, to develop a joint model for people with dementia and their families was initiated in the spring of 2011 and is due to finish at the end of 2012. The Halland model has been named “Annas led” and is about Anna and her husband Lars and living with dementia. The model is collaboration between the six municipalities in Halland and Region Halland, which operates health care in Halland. The goals are that people with dementia should not "slip through the net" and that there must be an equal and good care wherever you are in the county.The study has shown that cooperation works well in Halland. It has also been proven that Halland has a very good support structure that promotes cooperation in a positive way. The support structure takes care of all change projects in the area which the respondents believe is a crucial part for the cooperation to work in the best possible way. The interviewees also point out that an open climate, understanding, respect for different cultures and professions contribute to a good and positive interaction.

På grund av att patienter med demenssjukdom är mycket sårbara och blir beroende av andra för att må bra är det speciellt viktigt att formulera en vårdfilosofi inom demensvård. En personcentrerad vårdfilosofi för demensvård har utvecklats av flera forskare inom vårdvetenskap. Syftet är att bekräfta patienten genom att vara närvarande i mötet och genom att lyssna till och försöka tolka vad patienten berättar om sin situation. När patienten ges frihet och möjlighet att välja och bestämma över sin situation kan han/hon bättre bevara sin självkänsla och uppleva ett välbefinnande. Tidigare forskning visar att ledarskap har en avgörande betydelse för vårdutveckling. Det saknas tidigare forskning om ledarskap för en personcentrerad vård inom demensvården. Det teoretiska perspektivet i detta arbete utgår från Bondas´ teori om det caritativa ledarskapet.Syfte med denna studie har varit att från vårdchefers perspektiv beskriva ledarskap inom demensvård i relation till personcentrerad vård.Intervjuer med fem ledare för demensvård i Västsverige har genomförts för att fånga deras erfarenheter. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att ledarna är medvetna om ledarskapets betydelse för att skapa en personcentrerad och caritativ vård för patienterna med demenssjukdom. De arbetar medvetet med att stödja personalen genom att ge tid för reflektion, handledning och bidra till deras kunskapsutveckling. Att bekräfta vårdpersonalen i sin vårdarroll och som personer är viktigt för att de ska kunna ge en individuell vård till patienterna. Genom att stärka ett samspel och en dialog mellan patienter, närstående, vårdpersonal och vårdteamet ges möjlighet till att kunna göra de bästa individuella bedömningarna om vad som bidrar till välbefinnande för patienten. / Program: Fristående kurs

Demenssjukdomar är den fjärde största sjukdomsformen i Sverige och 180 000 individer sammanlagt har sjukdomen. Ett grundläggande förhållningssätt till vårdandet av personer med demenssjukdom är den personcentrade omvårdnaden, enligt de nationella riktlinjerna för Vård- och Omsorg (2010). Demenssjukvården i Marks kommun har fått statliga medel för att utveckla verksamheten. Under hösten 2009 och våren 2010 genomfördes en utbildning i demensvård för vård- och omsorgspersonal på två demensboenden i kommunen. Syftet med utbildningen var att personalen skulle få grundläggande kunskaper i vårdandet av personer med demenssjukdom och kunskaper om anhörigas behov. För att undersöka om personalen ansåg sig ha fått ökad kunskap om demenssjukdom, ett förändrat arbetssätt, samt hur de i så fall använder detta i vårdandet, genomfördes kvalitativa intervjuer med tio vård- och omsorgspersonal på två demensboenden. Studien visar att personalen i större utsträckning förändrat sitt förhållningssätt till personer med demenssjukdom än till deras anhöriga. Förändringen från teori till praktik förekommer inom följande områden: Kunskap och förståelse, följsamhet, förutseende, anpassning vårdmiljön och dialog i personalgruppen. Vidare ses att den största förändringen i personalens förhållningssätt till anhöriga, har varit den ökade förståelsen, givandet av stöd och att se dem som en resurs i vårdandet. Resultatdiskussionen visar att den teori som vård- och omsorgspersonalen fått genom demensutbildningen i praktiken omsatts till förändring i vårdandet, till en mer personcentrerad omvårdnad för personer med demenssjukdom samt deras anhöriga. Personalen har fått ett mer reflekterande förhållningssätt och utvecklats i sin yrkesroll då de har fått ökad kunskap om vårdandet. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

En person med demenssjukdom är först och främst en person och därefter en patient med en sjukdom. En demenssjuk person har ett hot mot sin identitet på grund av olika kognitiva nedsättningar. En identitetsfrämjande vård är av stor vikt och kan bidra till att hjälpa den drabbade med att bevara sin känsla av att vara värdefull. I sjuksköterskans kärnkompetens ingår bland annat att arbeta personcentrerat. Detta sätt bidrar till att hela individen framhävs då personen ses ur ett helhetsperspektiv och inte endast med fokus på dennes sjukdom. Denna vårdmodell handlar även om att ta hänsyn till varje persons psykiska, fysiska, sociala samt existentiella behov i lika stor omfattning. Sjuksköterskor möter demenssjuka nästan var hon än arbetar. Demenssjukdom kallas ofta för anhörigsjukdom på grund av att den påverkar hela familjen samt anhöriga. Syfte med studien är att lyfta fram hur personcentreradvård kan tillämpas inom demensvård samt belysa vad detta kan bidra med. Studien baseras på 11 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. Litteraturstudiens resultat presenteras i två kategorier med respektive underkategorier. De två kategorierna formulerades som personcentrerad och understödjande. Studien visar att det skapas välbefinnande samt ökar livskvalitén för patienten genom att arbeta personcentrerat. Detta sätt bidrar bland annat till att den demenssjukas förmåga till att utföra olika aktiviteter i det dagliga livet stöds. Det framkom att personcentreradvård inom demens ger flera förutsättningar att kunna öka välbefinnandet samt livskvalitén hos demenssjuka personer.

<p>I den aktuella kommun där studien genomförts har stora satsningar gjorts på att fortbilda vårdpersonal i demensvård under många år. Trots detta har det visat sig att det finns svårigheter för vårdarna att omsätta kunskaperna i det vardagliga arbetet. Under 2005-2008 pågår Kompetensstegen, en stor nationell satsning för att förbättra vården och omsorgens inre kvalitet i äldreomsorgen. Jag ville därför med mitt examensarbete undersöka effekterna av en så stor utbildningssatsning. Syftet var att undersöka vårdpersonalens uppfattningar av lärandet och de nya kunskaper som de fått genom Kompetensstegens demensutbildningar och vilka möjligheter eller hinder som finns för ett fortsatt lärande efter utbildningen. Som undersökningsmetod användes en allmän kvalitativ ansats och jag valde att göra intervjuer med öppna frågor i fokusgrupper. Resultatet visade att kunskapen om demensvård och förståelsen för personer med demensjukdom ökat, men för att kunskaperna skall implementeras i vardagen och ge ett fortsatt lärande behöver vården struktureras på ett bra sätt och forum för handledning och reflektion måste finnas. Nyckelord Demensvård, vårdpersonal, reflektion, uppfattning, lärande, Kompetensstegen, utbildning i arbetslivet</p><p>The municipality where the study has taken place has under a large number of years concentrated on educating their caregivers in dementia care. In spite of this, the caregivers have had difficulties in putting into practice the knowledge that they have acquired. During the years 2005-2008 there has been, and is, a large national campaign to improve the inner quality of care within the elder care system. I wanted therefore with my examinations paper to study the effects of such a large educational drive. The purpose of the paper was to examine the caregiver’s perception of the teaching and the new knowledge that they acquired through the “Kompetensstegens” dementia education, and the possibilities or impediments for further learning after the educations ended. The examination method that was used was a general quality approach where I chose to interview with open questions in focus groups. The results showed that the knowledge of dementia care and understanding for people with dementia had increased, but that the care system must be structurised in such a way that leaves scope for guidance and reflection. This is important so that knowledge can be implemented in everyday use and give further learning. Keewords Dementia care, caregivers, reflection, perception, teaching, “Kompetensstegen”, education in working life.</p>

<p>I Sverige har dagverksamhet för personer med demenssjukdom en relativt kort historik, den första verksamheten för hemmaboende personer startade år 1971. Dagverksamhet är komplex med många syften och med en stor betydelse för många människor. Det visade sig att den mesta forskningen inom området fokuserar på svårigheter och problem inom demensvården, på dagverksamheten som anhörigstöd samt på samhällsekonomiska aspekter. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka personalens uppfattning om vad dagverksamheten hade att erbjuda och vad de ansåg att verksamheten betydde för besökarna. Som datainsamlingsmetod användes fokusgruppintervjuer med personal från två olika dagverksamheter. Det teoretiska perspektivet har varit Maslows behovsteori, vars teoretiska referensramar användes till att förtydliga studiens resultat. Undersökningen visade att de aktiviteter som erbjöds hade stor tyngdpunkt på det vardagliga som måltiden, kaffestund, sång, tidningsläsning och promenader. Personalens ambition var att skapa en trivsam och lugn miljö för gästerna. Egenskaper som ansågs viktiga för att arbeta på dagverksamheten var; tålamod, lyhördhet och medkänsla. Att dagverksamheten hade en stor betydelse för många inblandade kunde konstateras och personalen menade att det var tack vare dagverksamheten som den äldre kunde bo kvar hemma. Resultatet visade också att de flesta av dagverksamhetens gäster fick sina grundläggande behov tillgodosedda enligt Maslows behovsteori.</p>