Bakgrund: Personal inom hälso- och sjukvården ska “beakta ett barns behov av information, råd och stöd” när ett barns förälder eller annan vuxen i barnets närhet lider av eller drabbas av sjukdom, skada, beroende eller vid dödsfall. Barn i familjer där minst en förälder har ett missbruk eller beroende löper större risk att utsättas för fysiskt och psykiskt våld. Barn som växer upp under sådana förhållanden löper även en ökad risk att själva utveckla beroendeproblematik. Information och stöd kan vara avgörande för deras framtida hälsa. Syfte: Att undersöka vilken kunskap och vilka erfarenheter sjuksköterskor verksamma inom beroendepsykiatrin har av att uppmärksamma om det finns barn i patientens närhet som är i behov av information och stöd, samt vilka hindrande respektive främjande faktorer som finns för att kunna tillgodose detta behov. Metod: Sex sjuksköterskor deltog i individuella intervjuer. Intervjuerna analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Samtliga respondenter uppgav att de alltid tillfrågar sina patienter om det finns barn i deras närhet. De främjande faktorer som har framkommit är att det hos sjuksköterskorna fanns en vilja till förbättring och utveckling i verksamheten samt att barnen uppmärksammas. De hindrande faktorerna beskrivs vara miljön inom beroendepsykiatrin, sjuksköterskornas utbildningsläge, olika rädslor samt viss tidsbrist. Slutsats: Om en strukturerad handlingsplan för att stödja och informera barnen fanns att tillgå skulle detta tillsammans med det engagemang som redan finns hos sjuksköterskorna kunna leda till ett förbättrat stöd till de barn som lever tillsammans med en vuxen med missbruksproblematik. / Background: Staff within the Swedish health care should “consider a child’s need of information, advice and support when the child’s parent or other adult in the child’s vicinity suffers from illness, injury, addiction or death”. Children in families where one parent suffers from substance addiction or abuse are at greater risk of being exposed to physical and psychological violence. Children who grow up under those circumstances are also at greater risk of developing addiction problems. Information and support may be vital for their future quality of life. Aim: To examine the knowledge and experiences nurses working in the field of addicition psychiatry have regarding inquiring about whether there are children close to their patient who are in need of information, support, and also what impeding and promoting factors they experience in regards to providing that information and support to the child. Methods: Six nurses participated in individual interviews. The interview results was analyzed using a manifest content analysis. Results: All of the nurses said that they always ask their patients if they have children among them. The promoting factors are their will to improve and development of the business and that they pay attention to the children. The impeding factors are described as the environment within the psychiatry, the nurses education, different fears and a lack of time. Conclusions: If a structured plan to support and inform the children were available, together with the commitment the nurses have expressed, could lead to an improved support for children living with an adult with substance abuse problems.

I Sverige föds ungefär 440 barn döda varje år. Intrauterin fosterdöd kan beskrivas som en stilla födsel och definieras som framfödande av barn som saknar livstecken efter 22 fullgångna graviditetsveckor. En förlossning av ett dödfött barn sker på liknande sätt som en förlossning med ett levande barn. Skillnaden är att fosterhjärtljuden inte behöver övervakas eller registreras. Modern som genomgår förlossningen kan då istället få all uppmärksamhet. Att få ett dödfött barn tillhör inte en vanlig livserfarenhet och innebär en chock för föräldrarna. Intrauterin fosterdöd kan orsaka kraftiga psykiska besvär hos modern. En majoritet har planerat månader och ibland år i förväg för hur livet med ett barn kommer att bli och när barnet sedan dör intrauterint rasar hela deras värld. Sorgen efter ett barn som får en stilla födsel beskrivs som långvarig och djup, speciellt för modern som bär barnet i sin kropp.   Syftet med föreliggande litteraturöversikt var att belysa moderns psykiska hälsa efter att hon mist sitt barn intrauterint.   För att på lämpligt sätt besvara föreliggande studies syfte valdes en litteraturöversikt som metod. Databassökningar gjordes via PubMed, CINAHL och PsychINFO. Resultatet av sökningarna medförde att 18 vetenskapliga artiklar inkluderades. Artiklarna var publicerade från år 2008 till och med år 2018 och både artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats inkluderades i studien. Vetenskaplig kvalitetsgranskning och klassificering genomfördes utifrån Sophiahemmet Högskolas utarbetade bedömningsunderlag. Resultatet framtogs genom integrerad analys av innehåll.   I resultatet framkom det att modern kan drabbas av olika psykiska besvär med varierande svårighetsgrad efter att hon mist sitt barn intrauterint. Ångest, depression, oro, tvångstankar, posttraumatiskt stressyndrom och självmordstankar förekommer. Besvären kan finnas kvar lång tid efter dödfödseln. Känslor av tomhet, olust och skuld beskrevs hos ett flertal mödrar samt skillnader i hur samhället betraktade dem på grund av socioekonomisk och kulturell status. Genom att få stöd från sjukvården och barnmorskor kunde symtomen och besvären minska. Att samla minnen, hålla i barnet, utföra ritualer, mindfulness, stödsamtal eller psykoterapi ledde till att besvären kunde minska.   Slutsatsen som framkommit från föreliggande litteraturöversikt är att den psykiska hälsan hos modern kunde påverkas negativt av den kris som en intrauterin fosterdöd innebär. Hur svåra och långvariga besvären blev var beroende av tillgängligheten och kvaliteten på generellt stöd samt vårdinsatser. / In Sweden, approximately 440 children are stillborn every year. Intrauterine fetal death is sometimes described as a still birth and is defined as the birth of a child who has shown no sign of life after 22 completed pregnancy weeks. The birth of a stillborn child is similar to the birth of a living child. The difference is that the fetal heartbeat does not need to be monitored or recorded. Full attention can be directed at the mother giving birth. Giving birth to a stillborn child is not a normal life experience and is a shock for the parents. Intrauterine fetal death can cause the mother severe mental disorders. A majority has planned months and sometimes years in advance for how life with a child will be and when the child then dies their entire world crumbles. Grieving for a child who is stillborn is described as long lasting and deep, especially for the mother who carried the child in her body.   The aim of this literature review was to illuminate the mother's mental health after she has lost her baby intrauterine.      In order to adequately respond to the purpose of the study, a literature review was chosen as a method. Database searches were made through PubMed, CINAHL and PsychINFO. The result of the searches led to the inclusion of 18 scientific articles. The articles were published from year 2008 to 2018 and both qualitative and quantitative articles were included in the study. Scientific quality review and classification was implemented in the foundation of the Sophiahemmet University Hospital. The result was developed through integrated content analysis.   From the result it emerged that the mother could suffer from various mental disorders with varying degrees of difficulties after she has lost her child intrauterine. Anxiety, depression, worrying, obsessive thoughts, post-traumatic stress disorder and suicidal thoughts occur. The discomfort can last long after the birth of a stillborn child. Feelings of emptiness, unrest and guilt were shown by a number of mothers as well as differences in how society saw them based on their socio-economic and cultural status. By receiving support from health care staff and midwives, the symptoms and disorders could be reduced. Collecting memories, holding the child, performing rituals, mindfulness, counseling or psychotherapy could also lead to reduced symptoms.   The conclusion from the literature review is that the mental health of the mother was adversely affected by the crisis that an intrauterine fetal death implies. How severe and long-lasting problems became, depended on availability and quality of general support and efforts from the healthcare system.