SAMMANFATTNING Det finns ett stort behov av psykosociala insatser för personer med afasi (PMA); docksaknar många logopeder kunskap om logopedisk psykosocial intervention för PMA. Enkunskapsöversikt i ämnet vore därför önskvärt. Syftet med studien är att sammanställaresultat från tidigare studier om hur logopeder arbetar kliniskt med psykosocialintervention för PMA. Studien är en litteraturöversikt och litteratursökningen utfördesmellan september och oktober 2020 i ett flertal databaser. Artiklarna behövde uppfyllaspecifika kriterier för att inkluderas. Åtta artiklar identifierades, varav tre beskrev tvåolika psykosociala interventioner för PMA. Resterande fem studier beskrev logopedersanvändning och inställning till psykosocial intervention. Psykosocial interventiontillämpades genom olika metoder inklusive psykoterapeutiska metoder; få renodladepsykosociala metoder identifierades. Resultaten visade att det finns en osäkerhet blandlogopederna gällande psykosocial intervention på grund av kunskapsbrist och oklarheteri arbetsfördelning mellan kurator, psykolog samt logoped. Vidare beskrevs en oklarhetgällande begreppet och definitionen av logopedisk psykosocial intervention. Samtligastudier kvalitetsgranskades och de två interventionsmetodernas evidensnivå bedömdes;båda interventionsstudierna visade på otillräcklig evidens. / ABSTRACTThere is a great need for psychosocial interventions for people with aphasia (PWA);however, many speech-language pathologists (SLP) lack knowledge about psychosocialintervention for PWA. Therefore, a comprehensive overview about the subject isrequired. The aim of this study is to compile and critically examine results fromprevious research about SLPs’ clinical work within psychosocial intervention for PWA.The study is a literature review, and the literature search was conducted duringSeptember and October 2020 using several databases. The articles needed to fulfillspecific criteria to be included. In total, eight articles were identified; three of themdescribed two psychosocial interventions for PWA, the remaining five studies describedhow psychosocial intervention is managed by SLPs and their attitude towardaddressing psychosocial needs for PWA. Psychosocial intervention was applied throughvarious methods, including psychotherapeutic methods, few pure psychosocial methodswere identified. The results indicate that the SLPs had low confidence due to lack ofknowledge and uncertainty of work allocation between counselor, psychologist andSLP. Furthermore, an ambiguity was described regarding the concept and definition ofpsychosocial intervention. The studies quality and the strength of the evidence wereassessed, both intervention studies showed insufficient level of evidence.