”Den ickeverbala kommunikationens betydelse - Kommunikation av kroppsligt förankrad erfarenhet” är en fallstudie med kvalitativ metod där ”Berättelsen om K” står i centrum. Det empiriska arbetet sätts in i ett filosofiskt och teoretiskt perspektiv med förankring i framför allt forskning kring lek. Flerårig erfarenhet av arbete med Expressive Arts i utbildnings-, socialpedagogiska- och psykoterapeutiska sammanhang utgör studiens bakgrund.   Studien svarar på följande frågeställningar: Vad kännetecknar kommunikation av kroppsligt förankrad erfarenhet i/genom användandet av expressiva estetiska uttrycksformer? Vilka former tar sig en sådan kommunikation? Hur förhåller sig denna typ av kommunikation till verbal kommunikation? Vilka konsekvenser får denna typ av kommunikation för deltagande parter?   Arbetet visar Att det är möjligt att konstruera en förståelse av sin verklighet och sig själv genom sitt handlande i kropp, rörelse, färger, lera, ljud på instrument samt inspelad musik. Att kommunikationen genom icke-verbala uttrycksformer stiger fram som språk i sig. Att denna kommunikation tar deltagarens teknik och skicklighet i sin tjänst – samtidigt som tekniken och skickligheten utvecklas. Att samarbete, samhandling och samtal i mötet mellan Deltagare och Processledare[1] är av avgörande betydelse då utveckling av sinne och själv är en social, relationell komposition. Att ett nytt mellanmänskligt område skapas i samarbetet mellan Deltagare och Processledare genom det omedelbara, känslomässiga, intersubjektiva mötet som uppstår – och att tolkning får stå tillbaka för arbetets sociala och kommunikativa betydelse. Att leken är central för var människa. Att slutsatserna ovan för den skull inte förminskar den verbala kommunikationens, ordens, övergripande och centrala roll i vårt vara som människor.   Jag har i tidigare texter använt benämningen Processledare framför exempelvis psykoterapeut och Deltagare framför exempelvis klient.

Fokus i denna studie är “pappablivande”, vilket innebär att undersöka hur nyblivna förstagångspappor beskriver hur det är att bli pappa. Det finns en mängd olika uppfattningar om vilken betydelse pappor har för sina barn, i synnerhet vilken betydelse de har för riktigt små barn. Psykoanalys och anknytningsteori hävdar mammas betydelse för små barn, och ser att pappor kommer in i ett senare skede i barnets liv. Intresset för pappors betydelse för sina barn har tidigare inte varit så stort, men under senare tid har forskningen inom detta område vuxit. Syftet med studien är att undersöka pappors tankar och föreställningar om vad det innebär att bli och vara pappa. De frågeställningar som varit ledande för studien är: Hur tänker nyblivna förstagångspappor om att bli pappa? samt Hur tänker nyblivna förstagångspappor kring relationen till sitt nyfödda barn? Semistrukturerade intervjuer med fyra nyblivna pappor har genomförts, och det material som genererats har bearbetats utifrån Grounded Theory. Resultatet visar att ”pappablivande” innebär ett förändrat liv i flera avseenden. I begreppet förändrat liv ingår upplevelsen av blandade känslor, av både positiv och negativ karaktär. Ytterligare resultat är att mamma ges företräde till barnet, och att pappans uppgift blir att stödja och hjälpa mamman i hennes relation till barnet. Papporna ser inte sin betydelse så klart under barnets första halvår i livet, utan deras roll som pappor växer i takt med att barnet blir större. Psykoanalysen och anknytningsteorins uppfattning om att papporna får betydelse i ett senare skede i barnets liv, förefaller stämma överens med resultatet i denna studie.

Depression är idag en folksjukdom i Sverige. Denna studie handlar om den allt större grupp deprimerade som behandlas med antidepressiva läkemedel. De mest använda preparaten i dag går under samlingsnamnet SSRI (Selektiva serotoninåterupptagshämmare). Kunskapen om dessa preparat ökar kontinuerligt och precis som alla andra läkemedel kan de utöver den önskade effekten också ge biverkningar. I skrivande stund pågår en livlig debatt kring SSRI i många olika sammanhang i samhället. Syftet med denna studie är att skapa kunskap om vad som uttrycks kring depression och SSRI när patienter och/eller anhöriga kommunicerar med varandra. Vilka erfarenheter förmedlas utanför läkarrum, dagspress och kongresser? Vad säger eller kanske snarare skriver de närmast berörda när ordet är fritt?   På internet finns en mängd olika forum för diskussion och debatt. Jag har försökt finna de webbplatser där användare kan kommunicera utan inblandning av expertis inom området. Under en period på fyra månader har jag ”lyssnat” till vad som sägs beträffande depression och SSRI. Tre olika webbplatser studerades och totalt inkluderades 82 inlägg i urvalet.   Som helhet visar studien på en stor upptagenhet av de rent medicinska frågorna. Även när läkarna är frånvarande diskuteras och jämförs preparat och lämpliga doseringar. Det största temat i inläggen var upplevda biverkningar av medicinen. Individuella erfarenheter förmedlades men även beskrivningar av konsekvenser för nära relationer fördes fram.

Uppsatsen är en redovisning av resultatet i en enkät undersökning som gjordes kring en arbetsgrupp. Utgångspunkten för undersökningen är enkäten som gruppen svarade på under sitt arbete under våren 2007. En enkät före testet, en i mitten och en i slutet av testperioden Undersökningen handlade om hur personalen på BUP påverkas i sin arbetssituation och trivsel med ett förändrat mottagande/organiserande kring familjer/ärenden. Under 5 månader våren 2007 arbetade 15 deltagare som anmält sig till en testgrupp med ett nytt sätt att arbeta. Sammansättningen av testgruppen var tvärvetenskaplig. Mottagandet av familjer/ärende gjordes av en dagansvarig som tog emot alla ärenden den dagen via telefon, remiss eller direkta möten. Svaren i enkäten har klustrats i KASAM (känsla av sammanhang) begreppen Meningsfullhet, Hanterbarhet och Begriplighet (Antonovsky, 1991). Resultaten visade att trivseln har ökat över tid och att arbetssituationen är mer meningsfull, hanterbar och begriplig. Skillnaderna var statistiskt signifikanta mellan enkät 1 och 2 dock ej mellan 2 och 3. De slutsatser som jag dragit utifrån det goda resultatet är att det långa förberedelsearbetet som flödesgrupp och testgrupp genomfört, har inneburit att implementeringen i testgruppen har fungerat på ett bra sätt. En till faktor som jag pekat på är att den enskilde har valt och blivit vald att arbeta i testgruppen.

Syftet med denna studie är att värdera och vidareutveckla Familjerådgivningens medverkan i föräldrautbildningen i Leksand. Studien omfattar intervjuer med 35 föräldrapar som deltagit i föräldrautbildningen. Samtliga intervjuade föräldrar hade vid intervjutillfället barn i åldrarna 1 till 1 ½ år.  Materialet tolkades med hjälp av en kvalitativ innehålls analys.      Resultatet visar att det är en stor samstämmighet beträffande föräldrarnas synpunkter, tankar och erfarenheter av föräldrautbildningen.  En majoritet av föräldrarna som deltog i undersökningen upplevde Familjerådgivningens medverkan i föräldrautbildningen som viktig och meningsfull. Flera föräldrar förmedlade via intervjuerna att utbildningen hade medfört en förbättrat parrelationen och utvecklat föräldraskap.   De teman som Familjerådgivningen tog upp i samtalen handlade om Familjerådgivningens verksamhet, vikten av att vårda sin relation, tids prioritering, sexualitet och samliv, känslor och förväntningar. Resultatet av intervjuerna visade att föräldrarna önskade en fördjupad dialog inom tre olika teman. Kvinnorna ville ha mera information och samtal kring sexualiteten och hur den påverkas av barnafödandet. Männen önskade mer utrymme för samtal om skillnader mellan män och kvinnor. Det tredje viktiga ämnet var samtal om konfliktlösning. Studien visar att föräldrautbildningar borde ge mer utrymme för dessa områden, något som kommer att prövas i kommande utbildningsprogram.

Syftet med studien har varit att utvärdera den nya arbetsmodellen "Öppen tidbok" vid Lycksele BUP - utifrån barnens och deras föräldrars perspektiv. Arbetsmodellen som innefattar erbjudande om tid när familjen själv önskar samt upp till fem besök i ett första skede startades 070815. Studien har genomförts i form av en enkätundersökning som inbegriper alla familjer och behandlare vid det femte alternativt avslutande besöket under november och december 2007. Nio flickor och två pojkar i åldrarna 9 - 17 år har deltagit i studien tillsammans med elva mammor och sex pappor. Bortfallet utgörs av två familjer. De sex behandlare som varit verksamma i "Öppen tidbok" har besvarat frågor angående antal besök, metoder och förhållningssätt, diagnos samt skattat förändring utifrån C-GAS (Children´s Global Assessment Scale) vid start och avslut.   Studien visar att barnen och deras föräldrar är mycket nöjda med att få ett tidigt bemötande då de bl a har upplevt att de fått hjälp när de behövt det och att problemen därmed varat under kortare tid än om de hade tvingats vänta upp till tre månader eller mer. De är även i hög grad nöjda med att erbjudas upp till fem besök i ett första skede, där det vid behov har funnits möjlighet till fortsatt kontakt med samma behandlare. Antal besök har varierat från 1 - 9. Medelvärdet är 4,2 besök per familj för de avslutade familjerna och 4,5 räknat på hela materialet. För cirka hälften av familjerna har en korttidsinsats varit tillräcklig. Föräldrarna hade en positiv inställning till att söka BUP-kontakt medan barnen var mer tveksamma. Både barn och föräldrar anser dock att samtalen på BUP varit till nytta. Alla deltagare uppger att problemen minskat och en del menar att problemen försvunnit. I de åtta fall där behandlare skattat C-GAS vid start och avslut kan en statistiskt signifikant förbättring noteras. Både barn och föräldrar anser att man samtalat om det som känts viktigt för dem och att de i stor utsträckning kunnat säga vad de tänkt och känt vid träffarna. Endast ett fåtal har uttryckt upplevda nackdelar med modellen.   Studien visar att arbetsmodellen har fungerat bra för både barn och föräldrar och tycks ha genererat fokusering och engagemang från både barn, föräldrar och terapeuter.

Syftet med den enkätstudie som ligger till grund för denna uppsats var att ta reda på hur ungdomarna som kommer till Ungdomshälsan och Ungdomsmottagningarna i Västerbotten upplever sin fysiska och psykiska hälsa. Vidare hur deras förhållande till sina föräldrar och andra vuxna ser ut, hur deras alkoholvanor är och vad de anser vara viktigt för att de ska må bra.   Besöken på ungdomsmottagningarna sker oftast med anledning av preventivmedels-frågor, graviditetstest och liknande, medan de som besöker Ungdomshälsan till största delen vill prata om sin psykiska hälsa.   En enkät delades ut till besökarna under hösten 2007. De resultat som kom fram är att många anger att de har dålig självkänsla och är nedstämda, deprimerade, har ångest/oro eller relationsproblem. Många ungdomar är också i riskzonen för att utveckla ett missbruk av alkohol. Resultatet av den öppna frågan i enkäten visar att åtskilliga ungdomar saknar trygghet, god kontakt med föräldrar och andra vuxna och att de längtar efter lugna och harmoniska relationer.   En slutsats som kan dras är att det är viktigt att införliva hela familjen i samtalet med ungdomarna och att lyfta upp alkoholfrågan tydligare. Slutligen var det glädjande att alla ungdomar, utom två, tyckte att de blivit tagna på allvar och bemötta med respekt vid sina besök på ungdomsmottagningarna.

Uppsatsens syfte var att undersöka hur fyra legitimerade psykoterapeuter med lång yrkeserfarenhet tänker om och förhåller sig till begreppen Ansvar, Makt och Maktlöshet samt hur de uppfattar att dessa påverkar det terapeutiska samtalet. Datainsamling genomfördes via intervjuer där ett semistrukturerat intervjuformulär har legat till grund för ett mer öppet samtal, därefter bearbetades materialet via kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar en stor samstämmighet beträffande psykoterapeuternas tankar och erfarenheter av ovanstående begrepp samt i hur dessa avspeglar sig i det terapeutiska samtalet. Exempel på detta är terapeuternas övertygelse att en terapeut-patientrelation per definition alltid är asymmetrisk samt att det som terapeut inte går att inte ha makt. Hur vi i den terapeutiska kontexten förhåller oss till ansvar, makt och maktlöshet kommer till uttryck i samtalet och påverkar de som söker vår hjälp. Att skapa en god och aktivt samverkande miljö för det gemensamma samtalet ställer höga krav på terapeuten. Det kräver bl a en hög kompetens, kontinuerlig fortbildning och tillgång till regelbunden och kvalificerad handledning samt en organisation med tydligt formulerade mål och värdegrund. Ett förslag till förändring inför kommande utbildningar är att frågor gällande ansvar, makt, genusteori och samhälleliga strukturer är välintegrerade i både teoriavsnitt, handledning och egenterapi. Att såväl i utbildningar som på arbetsplatser konsekvent arbeta för att skapa ett reflekterande utrymme där det finns plats för både ”den andre” och studentens/terapeutens egna upplevelser öppnar möjligheter för en ständigt utvecklande dialog.

Syftet med denna studie har varit att undersöka gällande praxis samt belysa förutsättningarna för psykoterapi som behandlingsmetod inom Barn- och ungdomshabiliteringen. Studien består av två delar, dels en enkätundersökning riktad till fem län, dels intervjuer med ett urval av de personer som berörts av enkäten, och där uttalat intresse för att intervjuas.   Arbete har varit inspirerande och berikande. Vi har fått ta del av en gedigen kunskap och engagemang för psykoterapeutiskt arbete med funktionshindrade barn och ungdomar, och deras föräldrar/anhöriga.   Resultaten visade att det förekommer psykoterapeutiska insatser i olika former på dessa arbetsplatser. Fokuseringen, omfattningen och metoderna varierar mellan arbetsenheterna och yrkesutövarna.   Vår slutsats är att det är ett mycket gott arbete som utförs, och med stort engagemang såväl för att arbeta psykoterapeutiskt som för de funktionshindrades rätt till detta stöd. Terapiernas fokus var oftast byggande och bearbetande av självbild, när det gällde barn/ungdomar, och för föräldrar krisbearbetning och stöd i att hantera svårigheter i den nya livssituationen. Terapier för gruppen funktionshindrade måste utgå från ett brukarperspektiv, dvs. anpassas efter brukarens förmåga genom en variation av metoder, konkreta tekniker och ökad tydlighet hos terapeuten. Barn- och ungdomshabiliteringen kännetecknas bl a av kontakter under lång tid, av teamarbete och en stor variation av insatser. Detta sammanhang kan utnyttjas på ett positivt sätt i terapier där relationen är viktigare än rollen som terapeut, och att terapeuten innehar kompetens om funktionshinder, och kännedom om livsbetingelser för den enskilde och dennes familj, och naturligtvis terapeutisk färdighet. Barn- och ungdomshabiliteringen som verksamhet saknar terapeutisk tradition, vilket bidrog till att känslomässiga behov kunde bli marginaliserade, och goda behandlande insatser inte uppmärksammade eller värderade inom ramen för begreppet psykoterapi.   Studien visar att psykoterapeutiskt arbete för funktionshindrade barns och ungdomars psykiska hälsa bör värnas om. För att stödja denna process behöver verksamma personer få träffas och utbyta erfarenheter, som kan bli vägledande och forma en psykoterapeutisk tradition inom Barn- och ungdomshabiliteringen.

Vår vilja har varit att förstå och beskriva vad terapeuter som arbetar enligt den jagstrukturerande psykoterapimetoden gör för att uppnå en god arbetsallians med sina patienter.  Målsättningen har varit att klargöra de begrepp som används. Vi har velat granska vad terapeuter sagt och jämföra deras erfarenheter med det vi tagit del av i litteraturen.