Increased understanding of improving the weld-bonding process is essential in order for the automotive industry to constantly develop their designs and production processes for the energy-efficient vehicles of the future. The joining method of weld-bonding, a hybrid method of adhesive joining and resistance spot welding, has introduced new challenges in the manufacturing and design of auto bodies. At the same time as adhesives are more incorporated in the joint configurations’, continuous development and implementation of ultra-high-strength steels, the complexity of the weld-bonding process increases. This thesis presents new approaches of parameter set-up and testing methods for weld-bonded joints. Aiming to displace the adhesive from the welding zone new parameters are tested by producing 1-D weld lobes that are analyzed in a screening matrix to find the factor with greatest effect on the weldability. Laser displacement measurement is a new method used to measure the amount of adhesive present in the joint during the welding cycle. The amount of adhesive plays an important role in the process and the intention is to get an assessment of how different thicknesses affect the weldability. The results showed that the different parameters have different influential behavior depending on the sheet thickness of the welded material. From the main effect screening, cap type has the greatest influence on the weld current range followed by the addition of an extra pre-pulse. The measured amount of adhesive present immediately before the weld pulse is very small. An interesting observation is that samples showing the largest increase in weld current range, compared to the corresponding reference were the samples which had most adhesive present in the contact area. The study showed that there are new parameters that improve the weldability of a weld-bonded joint that can be utilized using existing welding equipment. Finally, the study has shown that many possibilities exists to continue exploit within the field of weld-bonding, to be able to further utilize the effectiveness of weld-bonded joints in future lightweight autobody design. / Ökad förståelse och förbättring av weld-bonding processen (limpunktsvetsning) är väsentligt för att fordonsindustrin ska kunna fortsätta utveckla sina konstruktioner och tillverkningsprocesser för framtidens energieffektiva fordon. Fogningsmetoden weld-bonding, en hybridmetod av limning och punktsvetsning, har tillfört nya utmaningar i tillverkningen och konstruktionen av fordonskarosser. Samtidigt som limfogar används i allt större utsträckning så sker ständig utveckling och tillförande av ultrahöghållfast stål i karosserna som ytterligare påverkar weld-bonding processens komplexitet. Det här examensarbetet introducerar nya sätt att konfigurera processparametrarna och testmetoderna för weld-bondförband. Målet att tränga bort så mycket lim som möjligt från fogen med hjälp av de nya processparametrarna, testas genom att ta fram svetslober som analyseras i ett parameterkartläggande flerfaktorförsök för att hitta de faktorer som har störst inverkan på svetsbarheten. Avståndsmätning med laser är en ny metod som används för att mäta mängden lim som finns i fogen under svetscykeln. Mängden lim har en betydande roll i processen och målsättningen är att få en uppskattning om hur olika limtjocklekar påverkar svetsbarheten. Resultatet visar att olika parametrar har olika inverkan på processens beteende beroende på vilken materialtjocklek som svetsas. Parameterkartläggande flerfaktorförsöket visar att de faktorer som har störst inverkan på svetsfönstrets storlek är elektrodhätta följt av tillförandet av en extra förpuls. Den uppmätta limtjockleken i fogen precis före huvudsvetspulsen är väldigt liten. En intressant observation är att svetsproverna som påvisade den största ökningen av svetsfönstrets storlek, jämfört med referensproverna utan lim, var de prover som hade mest lim kvar i kontaktytan innan svetspulsen. Arbetet i uppsatsen visar att det finns nya svetsparametrar som ökar svetsbarheten hos weld-bondingfogar och som kan tillämpas i existerande svetsutrustningar. Slutligen har arbetet visat att det existerar många möjligheter att fortsätta utveckla weld-bondingprocessen ytterligare för att fortsättningsvis utnyttja fogens effektivitet i framtidens konstruktion av lätta fordonskarosser.

The purpose of this study was to generate a greater understanding of how the shunt distance affects the shunting phenomena which occurs when working with resistance spot welding (RSW). Shunting affects the quality of the weld and the goal of the study was to create guidelines for RSW to minimize its impact on the weld quality. In order to minimize waste from production and to reduce the welding time there is need for understanding of what the shunt effect depends on. To evaluate what impact the shunt distance will have on the weld, two different experiments were performed. In the first experiment, a one-dimensional welding lobe was manufactured for various materials and the current range was compared over three different shunt distances. The second experiment consisted of welding with a constant current on different shunt distances to investigate how this would impact the second weld performed in the welding sequence. A range of different steel grades and sheet thicknesses was used in the experiments to further explore what impact different material properties will have on the shunt effect. The result showed that the shunt distance has little impact on the acceptable weld-current range, with minor deviations. However, the shunt distance will affect the size of the shunted weld, which decreases as the shunt distance is reduced. Overall, the data collected in this study is not expansive enough to make guidelines that could be implemented in today´s industry. The phenomena of shunting require more data to fully be understood. / Syftet med denna studie var att skapa en större förståelse för hur shuntavståndet påverkar det shunt-fenomen som uppstår när man arbetar med punktsvetsning (RSW). Shuntning påverkar svetsens kvalitet och målet var att skapa riktlinjer för arbete med RSW för att minimera shunt-effektens påverkan på svetsen. I syfte att kunna minimera spill i produktionen samt att minska svetstiden krävs det förståelse av vad shunt effekten beror på. För att utvärdera vilken påverkan shuntavståndet kommer att ha på svetsen utfördes två olika experiment. I det första experimentet skapades en endimensionell svetslob för varje material och det genererade strömintervallet jämfördes över tre olika shuntavstånd. Det andra experimentet bestod av svetsning med en lika stor ström vid olika shuntavstånd för att undersöka hur detta skulle påverka den andra svetsen. En rad olika stålsorter och plåttjocklekar användes för att ytterligare se vilken påverkan dessa faktorer kom att ha på shunteffekten. Resultatet visade att shuntavståndet hade liten inverkan på det acceptabla svetsströmintervallet, med mindre avvikelser. Emellertid påverkar shuntavståndet storleken på den shuntade svetsen genom att storleken minskar när shuntavståndet minskas. Sammantaget räcker inte de uppgifter som samlats in i denna studie för att skapa riktlinjer som skulle kunna implementeras i dagens industri, utan det krävs mer data för att fullständigt kartlägga shunteffekten.