Fagotten är lite av träblåsets storebror, en pålitlig pelare i orkestern som hjälper sina kollegor i sammanhanget och får dem att känna sig trygga och självsäkra i sitt eget spel när det går att luta sig mot fundamentet som ofta är fagottens funktion. När motsatsen händer, och fagotten inte har något för de andra att luta sig mot så blir det lätt instabilt på flera olika sätt. Syftet med detta arbete är för mig själv och er som läser att få en djupare insikt i vad en fagott gör bra ”av sig självt” och inte. Även i stora drag vad som finns att göra åt när det blir knepigt. Detta kommer undersökas med hjälp av exempel i fagottens standardrepertoar med notbilder och inspelningar, samt mina egna erfarenheter och kunskaper. Efter denna undersökning har jag fått ett tydligare och mer konkret tanke- och tillvägagångssätt för att hantera fagottens klingande begränsningar i olika situationer, tidigare i mitt musicerande har jag löst det mer undermedvetet. Efter arbetet så är jag mer konsekvent i mina val som kan leda till att jag är mer pålitlig som medmusiker och blir bättre på att undvika de misstag som egentligen går att hindra i förväg. / <p>Program:</p><p>Eugène Bozza. <em>Récit, Sicilienne et Rondo. </em>(1936)</p><p>Antonio Vivaldi. Fagottkonsert D-moll. RV-481</p><p>Jean Françaix. <em>Divertissement</em>. (1942)</p><p>Medverkande:</p><p>Jonathan Bauer - fagott</p><p>Mårten Landström - piano/cembalo</p><p>Peter Olofsson - violin</p><p>Patrik Swedrup - violin</p><p>Tony Bauer - viola</p><p>Mats Olofsson - cello</p><p>Maria Frankel - Kontrabas</p><p></p>

Syftet med detta examensarbete var att utforska olika sätt att spela in rörblad samt att modifiera mina klarinettrörblad, och utveckla en djupare förståelse för vilka metoder som fungerade bäst för mig. Målet var att kunna känna trygghet i mina rörblads förmåga att producera önskvärd klang, så att jag gav mig själv så bra förutsättningar som möjligt rörbladsmässigt inför framtida konserter. Projektet genomfördes under en 8 månaders period, september 2021 till maj 2022 och bestod av inspelning av 12 askar rörblad och modifiering av de rörblad som inte gav önskat resultat. För modifieringen användes främst Peter Hadcocks metoder, och då undersöktes hur bra dessa fungerade för mig. Resultatet visade att en metodisk inspelning gav mer långlivade rörblad som inte tappade kvalitet lika fort som kontrollrörbladen. Resultatet visade också att det fanns en relevant möjlighet till modifiering av de rörblad som inte var bra nog, så att de efter modifiering var bra nog att användas. Livslängden gick också att förlänga till viss del genom modifiering. / The purpose of this study was to explore different methods for breaking in and modifying clarinet reeds, and to develop a deeper understanding of which methods work best for me. The goal was to be able to feel security in the ability to produce the desired sound and timbre from my reeds, so that I could give myself the best conditions that were possible, reed wise, before future concerts. The project was carried out over an 8- month period, September 2021 to May 2022 and consisted of breaking in 12 boxes of reeds and modifying the ones that didn’t give the desired result. Peter Hadcock’s methods for modifying reeds were used during the study, and I investigated how well they work for me. A methodic break in process resulted in long-lived reeds that didn’t loose their quality as fast as the control group. The result also showed that there was a possibility to modify the undesired reeds to make them playable. The life expectancy of good reeds could also be extended through modification.