Abstrakt Det finns blandade åsikter om att en grad av rörlighet över det normala skulle vara främjande eller hämmande för prestationen och därför var syftet i denna studie att mäta rörlighet och den maximala hoppförmågan hos gymnaster, cheerleaders och individer som utövar parkour för att undersöka om rörligheten har någon betydelse för spänst/ explosivitet. Undersökningsgruppen bestod av 15 friska deltagare varav 8 män och 7 kvinnor i åldrarna 18-32 år. Deltagarna genomförde tre Countermovement jump hopp (CMJ) och static jump där markering gjordes på en vägg för att mäta hopphöjd. Enbens längdhopp mättes också. Aktiv rörlighet mättes i fotled vid både dorsalflexion, plantarflexion och sit and reach (bakre rörelsekedjan). Databearbetning gjordes i datorprogrammet IBM SPSS Statistics 21. Männen hoppade högre och längre än kvinnorna där skillnaden var signifikant vid alla hopptest. En signifikant skillnad i rörlighet fanns mellan kön där kvinnorna var rörligare i vänster dorsalflexion. Parkour gruppen hoppade högre än övriga gruppen (Gymnastik & Cheerleading) där skillnaden var signifikant vid samtliga hopptest. Skillnad i rörlighet mellan parkour och övriga var endast signifikant vid vänster plantarflexion. Sambandsanalys visade starkast korrelation mellan plantarflexion och hoppförmåga där endast vänster plantarflexion och static jump var statistiskt säkerställt. Det finns indikationer som visar att spänst och explosivitet har ett samband med rörlighet men det saknas bevis för detta i den aktuella studien. Flera faktorer kan ha betydelse för hoppförmågan som bland annat teknik, disciplin och kön.