Denna studie behandlar de fyra böckerna Brott och straff av Fjodor Dostojevskij, Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar alla tre skrivna av Jerker Eriksson och Håkan Axlander- Sundquist. Jag utför en illustrativ komparativ analys av mördarnas psyke och böckernas struktur samt undersöker det didaktiska värdet av att göra denna studie. Genom att psykologiskt analysera böckernas mördare har jag kunnat göra en psykologisk profil till de fyra. Raskolnikov som är dubbelmördare i kriminalromanen Brott och straff har en narcissistisk, schizofren läggning som beror på att hans omedvetna strider med det medvetna om det moraliska i att mörda. Viggo Dürer, den onda mördaren av ett femtiotal barn, som figurerar i trilogin är klart psykopatisk med en könsidentitetskonflikt. Victoria Bergman, den trasiga föräldramördaren som är huvudperson i Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar lider av dissociativ personlighetsstörning till följd av upprepade övergrepp i barndomen. Hon är hjälten och detektiven på samma gång. Hennes dotter Madeleine, bortadopterad från födseln, är den som utför ett tiotal mord i trilogin. Med en liknande uppväxt som sin mamma är hon närmast psykopatisk och mördar med motivet hämnd. Victoria Bergman- trilogin faller inom ramen för både en detektivroman och en pusseldeckare, då läsaren får följa offer, förövare och detektiv och samtidigt själv ikläda sig rollen som den undersökande brottsutredaren. Det didaktiska värdet i min studie anser jag vara högt, då den för mig öppnat dörrar att som pedagog lättare ska kunna introducera äldre litteratur som ingår i kanon. Äldre litteratur kan komparativt studeras med hjälp av nyare som ligger närmare elevernas världsbild och då är lättare att ta till sig. All litteratur i min studie kan användas som underlag till värdegrundsdiskussioner och därmed låter eleverna uppnå en större förståelse för sin omvärld och sig själva.

The aim of this essay is to show that the protagonist of the Russian writer Fyodor Dostoevsky's novel Crime and Punishment is more open to change in his life than is often assumed by commentators. In the end of the novel the student Raskolnikov confesses the murder of two women, and he is sentenced to eight years in a prison colony. In a short scene Raskolnikov seems to experience a spiritual awakening, a "resurrection", with the words of the original text. The genuineness of that conversion, foretold in the epilogue, has been contested by critics. That negative assessment is a starting point for this essay. Is a new beginning, a spiritual restoration or even a resurrection, like in the biblical tradition, at all imaginable for Raskolnikov? I propose it is, based on my reading of the novel. I will especially look back on an episode before the main action of the novel starts. It concerns Raskolnikov's engagement to a young girl who died before the couple could get married. The story about the fiancée suggests that a more purposeful future for the main character - in contrast to who he seems to be in the novel - cannot be dismissed. One main argument for the spiritual transformation of Raskolnikov is an experience he has in the minutes before the resurrection scene. He envisions the biblical patriarche Abraham on his fields with grazing herds. I interpret this as a myth about possibilities. Abraham lives in the beginning of time and God gave him a mission. Abraham lives a long and full life. Life does not have to end in misery but can be meaningful and long also for Raskolnikov.

The dream about an earthly paradise, rediscovery of an original, absolutely harmonic paradisal life is, in Dostoevskij's opinion, one of the deepest and the most valuable dreams of the human heart. The spiritual course of any human being has its own history, it is born from thesis (babtism), goes through antithesis (crises) and finishes in synthesis (beauty). A man comes from the Eden Paradise and aims at heaven. So, a man in course of his spiritual life is in a real split into two paradises: the Eden Paradise from which he is coming from and the Kingdom of God where he is aiming at. The midpoint of the life course is accompanied by a crisis, that can also be described as separation from the the paradise. The characters of novels by Dostoevskij failed due to the fact, that they were not able to admit their presence between two "paradise states" and so their ideas about earthly paradise establishment were being corrupted. In our piece of work we are going to follow four trends: 1. Time corruption, incorrectly understood sense of history. The tendency to return back where a man came from, in an origenestic, cyclic interpretation of a comeback is apparent in a story The Dream of a Ridiculous Man. Another extreme shows marxism ideas going around Europe which deny both the importance and the sense of...