No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

<p>För att genomföra ett lyckat systemutvecklingsprojekt kan ett flertal utvecklingsmetoder användas. Utvecklingsmetoder hjälper till att undvika fallgropar under utvecklingsprocessen. De två typer av utvecklingsprocesser som arbetet baseras på är eXtreme Programming (XP) och Rational Unified Process (RUP).</p><p>Genom att identifiera skillnader samt hur XP och RUP kan kombineras, presenteras olika faktorer. En faktor är projektstorlek som enligt litteratur är den viktigaste faktorn vid valet mellan XP och RUP. Med hjälp av en enkätundersökning hos ett antal utvecklingsföretag har data samlats in för att ta reda på om projektstorlek är en huvudsaklig faktor för valet mellan XP och RUP. Undersökningen resulterar i att verifiera eller falsifiera om projektstorlek är en huvudsaklig faktor vid valet mellan XP och RUP. Undersökningen visar med hjälp av ett poängsystem att projektstorlek inte är den huvudsakliga faktorn, det vill säga att hypotesen om att projektstorlek är huvudsaklig, falsifieras</p>

I alla tider har man byggt modeller över saker som skall byggas för att på så sätt åskådliggöra det som skall skapas. Dessa modeller hjälper till att förstå och formulera problem och lösningar, hur sammanhangen är och vilka beståndsdelar som skall ingå. Beroende på vilken typ av produkt som skall konstrueras, kommer olika modeller att få olika betydelse. En utvecklare har ofta en inre bild, en mental modell, av vilken typ av system som skall utformas. Denna bild kan vara detaljerad eller bara en avlägsen idé. Med hjälp av olika typer av modeller kan en utvecklingsgrupp visualisera, specificera, konstruera och dokumentera strukturen och beteendet för den tänkta produkten. Genom att använda ett standardiserat modelleringsspråk, som till exempel Unified Modelling Language, UML, kan samtliga medlemmar i en utvecklingsgrupp meddela sina beslut på ett tydligt sätt. En process för programvaruutveckling är Rational Unified Process, RUP. Denna process är ett väldefinierat sätt för att tilldela och hantera de olika arbetsuppgifter och ansvar som förekommer i en utvecklingsorganisation. Målet för denna process är att, inom givna tidsramar och budget, producera högkvalitativ programvara som uppfyller slutanvändarens behov. RUP kan anpassas för att tillgodose varje enskilt företags speciella behov. Vår undersökning visar på vilket sätt RUP används inom olika företag som bedriver någon form av systemutveckling. Den visar även om dessa företag använder utvecklingsprocessen på det sätt som det rekommenderas i teorin eller om de istället utvecklar en egen utvecklingsprocess, med RUP som utgångspunkt. Undersökningen visar även varför företag väljer just denna process. För att komma fram till svaren på detta har det genomförts en litteraturstudie samt att olika företag har intervjuats. Intervjuerna har utförts genom att en elektronisk enkät har skickats till ett antal företag. De resultat som framkommit genom ovan nämnda undersökning, visar att de företag som idag använder utvecklingsprocessen RUP tycks vara nöjda. Orsaken till detta är framförallt att de olika företagen oftast vill ha en fast grund att utgå ifrån där de sedan kan utveckla processen efter sina egna önskemål och behov. De kan även välja att arbeta med processen på det sätt som rekommenderas i teorin, där RUP fungerar som en databas med råd och riktlinjer som kan användas under ett projektarbetes gång.

<p><p>Det existerar i dagsläget många färdigutvecklade mjukvaror för att underlätta olika organisationers processer.  Dessa mjukvaror täcker ofta stor del av den funktionalitet som organisationen behöver – till ett förhållandevis lågt pris.</p><p>Priset för att skräddarsy mjukvara, i motsats till färdigutvecklad mjukvara, efter sin egen organisation kan, speciellt när företaget är litet, vara väldigt högt i förhållande till lönsamheten. Då alla organisationer är olika, och således har olika funktionalitetskrav kan flera system behövas för att täcka dem. Överlappningen som sker mellan systemen ger plats för redundant data, som utan noggrann kontroll kan bli felaktig data.</p><p>En lösning är att integrera mjukvaror med varandra för att skapa bryggor emellan och således ta bort risken för felaktig data. Detta är ursprungspunkten för denna undersökning. Bristen på information om hur en sådan systemutveckling bör ske är motivet för denna utredning. Utredningens syfte är att täcka detta kunskapsbehov.</p><p>Genom att använda aktionsforskning, som förespråkar nära samarbete mellan praktiker och forskare, har ett organisationsspecifikt problem studerats. Artefakter från vissa delar av systemutvecklingsmetoden Rational Unified Process(RUP) har utvecklats för att ge organisationen ett praktiskt bidrag, samtidigt som ett akademiskt bidrag i form av riktlinjer har utvecklats. Eftersom avgränsning till vissa delar av RUP är gjord utvecklades inte ett fullt system utan artefakter för att underlätta själva utvecklingen – en slags förstudie.</p><p>Riktlinjerna, som speglar det praktiska bidraget, visar på ett ökat behov av att beskriva och illustrera arkitekturen hos det system som ska utvecklas. Men även ytterligare kunskap om de system som skall integreras bör utvecklas, detta innebär ett behov av närmare samarbete med organisationen.</p><p>RUP kan kompletteras med ytterligare metoddelar för att täcka speciella behov som projektet kan ha – detta inkluderar metoddelar för att hantera integrationsprojekt. Det är denna undersöknings slutsats att sådan komplettering inte är nödvändig i mindre projekt då RUP redan beskurits ordentligt under situationsanpassningen. Artefakter för att beskriva arkitektuella aspekter av projektet finns i RUP och inkluderingen av dessa bör täcka de behov ett mindre projekt har.</p><p>Undersökningen har även studerat hur integrationsfokuset påverkat valda delar av RUP. Resultatet av denna frågeställning är ytterligare modell-element i några artefakter samt ett antal ytterligare artefakter för att beskriva arkitektur.</p></p>

No description available.

No description available.

<p>Litteratur inom systemutvecklingsområdet visar behov av nya snabbare systemutvecklingsmetoder. Orsaken är komplexiteten både i systemutvecklings</p><p>projekten och i organisationer, där systemutveckling sker. Nu föredras små projekt, som omfattar färre än tio deltagare och genomförs på mindre än ett år. De traditionella systemutvecklingsmetoder anses vara lämpliga för stora projekt. Det finns nya systemutvecklingsmetoder, som får benämningen dynamiska metoder, för små projekt. I detta examensarbete studeras faktorer för två dynamiska metoder som gör dem lämpliga för små projekt. De två dynamiska metoderna som kommer att studeras är Extreme Programming och en specifik dokumenterad anpassning av RUP.</p><p>Syftet med detta examensarbete är att studera metoddokumentationen för två dynamiska metoder för att reda ut i vilken utsträckning de passar för små projekt. Ett ytterligare syfte är att genom analys av andras erfarenheter om tillämpningar av de två metoderna redogöra för det som styrker argumenten om deras lämplighet för små projekt.</p><p>För att besvara frågeställningen studerades litteratur och ett antal artiklar. Två telefonintervjuer genomfördes också för att besvara en av de två delfrågorna, som tillsammans utgör frågeställningen för denna studie. Resultatet visar att den specifikt dokumenterade anpassade RUP inte följer alla aspekter för små projekt. Däremot följer Extreme Programming alla de aspekterna.</p>