Idag produceras 70 miljoner årston textilfibrer. Denna siffra kommer fram tills år 2050 att mer än tredubblas i takt med att jordens befolkning och medelinkomsten per person ökar. År 2013 förbrukade svenskarna så mycket som 12,5 kilo textil per person varav 8 kilo slängdes i hushållssoporna. Textilindustrin ställs inför stora utmaningar, dels att tillgodose ett större behov av fibrer samt att hantera ett växande avfallsberg. Det behövs därför återvinningsmetoder för att ta tillvara på textiler både från industrier och konsumenter. Företaget Re:newcell finansierar forskning på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, i Stockholm. Denna forskning undersöker möjligheten att återvinna cellulosabaserat textilavfall till en dissolvingmassa. Massan kan användas för att spinna nya cellulosabaserade konstfibrer. I detta examensarbete undersöks egenskaperna hos lyocellfibrer framställda av dissolvingmassa från Re:newcell. Dissolvingmassan för dessa fibrer har producerats av secondhandjeans. Fibrerna jämförs genom projektet med konventionellt framställda lyocellfibrer, Tencel®. På Textilhögskolan har ett ringspunnet garn producerats av respektive fiber. Garnernas linjära densitet har kontrollerats för att uppnå samma grovlek som ett kommersiellt producerat Tencel®garn. Dragprovning av samtliga tre garner har utförts för att bestämma tenacitet samt brottstöjning. En slätstickad trikåkvalitet har sedan tillverkats av respektive garn. På dessa tre trikåkvaliteter har ett antal tester utförts för att kunna bestämma kvadratmetervikt, dimensionsändring efter tvätt, fuktlednings-, absorptions- och färgupptagningsförmåga, anfärgning till andra material, färghärdighet efter konsumentvätt, nöthärdighet samt matrialens tendens att noppra. Syftet med arbetet är att kunna dra slutsatser om huruvida Re:newcellfibern kan komplettera konventionellt producerade cellulosabaserade konstfibrer för tillverkning av nya klädesplagg. Slutsatsen är att Re:newcellfibrerna kan spinnas till ett garn med samma linjära densitet som ett kommersiellt framställt Tencel®garn. Re:newcellgarnet har en god styrka och töjs i liten utstäckning i både torrt och vått tillstånd. Av garnet är det möjligt att tillverka en rundstickad vara av slätstickad kvalitet. Efter testerna kan det konstateras att detta material krymper accepterbart vid konsumenttvätt. Det kan bäras nära kroppen eftersom absorptions- och fuktledningsförmågan är god. Färgupptagningsförmågan är god för reaktivfärg av antrakinon typ. En del av färgen tvättas av men materialet anfärgar inte andra material märkbart. Re:newcelltrikån står emot förhållandevis hög nötning mot en standardiserad ullväv. Materialet noppras i stor utsträckning rätsida mot rätsida men nopprorna slits av efter hand. Testerna som har utförts på materialen visar att Re:newcellfibern har utmärkta egenskaper för att kunna användas i ett plagg som till exempel en t-shirt. Därmed har dissolvingmassan från Re:newcell en stor potential att vara en ny råvara i produktionen av cellulosabaserade konstfibrer. Dissolvingmassan kan bidra till att textilindustrin kan ta tillvara sitt avfall och även tillgodose en del av det växande behovet av textilfibrer i framtiden. / The population of the earth, as well as the average income, are both on the increase. Therefore the already high consumption of textiles in the world is expected to be even greater in the future. At present, 70 million tonnes of textile fibres are being produced yearly. This figure could rise to as much as 240 million within the next 35 years. In Sweden alone, the people were consuming around 12.5 kilos of textiles per person in 2010. About 8 of these kilos were discarded as garbage. The textile industry is facing big challenges, both in finding new resources for production of fibres as well as dealing with the issue of large amounts of textile waste from consumers and companies. Re:newcell is a Swedish company financing research at Royal Institute of Technology, KTH, in Stockholm. Their researchers are investigating the possibility to recycle cotton and other cellulosic textile materials in order to produce dissolved pulp. Thereafter cellulosic man-made fibres are being produced from the pulp. The properties of lyocell fibres produced from the dissolved pulp from Re:newcell is being investigated in this Bachelor thesis. The dissolved pulp has been produced from jeans bought in second-hand shops. These fibres are being compared to the conventionally produced lyocell fibres, Tencel®. A ring spun yarn of each fibre type has been produced at the Swedish School of Textiles. The linear density of the yarns have been determined in order to achieve the same thickness of the yarn as a commercially spun yarn also made from Tencel® fibres. A test of tensile strength and elongation has been carried out on each of the three yarns. Thereafter the yarns have been used to manufacture a knitted fabric on a circular knitting machine. Each of the knitted fabrics have gone through a series of tests regarding weight of fabric per square meter, dimensional change after washing, wicking and absorbency properties, dye exhaustion, colour staining to other materials during laundering and colour change after laundering, abrasion resistance and tendency to create fuzzing and pills. The purpose of the study is to make conclusions about whether this fibre has the potential to complement other cellulosic man-made fibres. The conclusion is that Re:newcell fibres can be used to spin a yarn with the linear density of 25 tex. This yarn can be utilized to produce a circular knitted fabric light enough to make T-shirts. After the testing it is concluded that the shrinking percentage after consumer’s washing is acceptable. In addition, the material could be worn close to the body because of the good absorbency and wicking properties. The exhaustion of dyestuff of antrakinon type from the dyeing liquor is equally very good. Although some of the dyestuff is being washed in laundering, the Re:newcell tricot is not staining other materials noticeably. The Re:newcell material can also withstand high abrasion against a woven wool material. The tendency to form fuzzing and pills is great but the pills are being torn of eventually. It may be concluded that the fibres, made by the dissolved pulp of Re:newcell in the lyocell process, can be used to manufacture a yarn with better strength than two investigated yarns of Tencel®. The tests carried out on the fabrics produced in the project show that the Re:newcell fibre has excellent properties in order to function as a material in a garment, for example a T-shirt. Therefore the dissolved pulp of Re:newcell has the possibility to be a new raw material in the production of man-made cellulosic fibres. This enables the textile industry to deal with their excess waste, and to meet the increasing demand for fibres in the world.

The production of textiles, focusing on cotton and polyester, carries with it major environmental concerns such as significant water and chemical use as well as the use of non-renewable resources. Measures need to be taken to decrease those environmental burdens. The present study investigates four different recovery techniques in terms of specific environmental factors. The investigated recovery methods are the Re:newcell method, polyester recycling, textile to insulation material and biogas production from the digestion of textile waste. Incineration is also included as a reference alternative. Waste flows in Sweden are estimated through a literature review of conducted waste analyses and estimations as to the amount of secondary product that can be produced from that input are duly made. Further, the environmental implications of three potential locations for a sorting facility are investigated. Converting cotton into biogas was found to be an unrealistic approach since it is economically inviable and little or no energy is actually gained when transportation costs are taken into consideration. Further studies on the benefits and costs of recycling cotton into insulation material are needed. The unavoidable transportation related to collection, sorting and recycling are not to be underestimated and could in some cases hinder future environmental improvements.  Finally, the study found that fiber material recycling is the only treatment method that has the potential to decrease the environmental burdens related to primary production although, despite the fact it requires the most water and chemicals. However, the data reliability in the current study is a matter of concern and further research in the form of standardized data collection and the use of analytical and strategic tools in further assessments is recommended. Although the recovery of textile material is crucial for decreasing the environmental burdens from primary production of textiles, the work in preventing textile waste is even more vital. In the long run, the prevention of waste is far more important as recovery processes demands their own share of resources. / Den primära produktionen av textilier för med sig enorma miljömässiga påfrestningar. Omfattande mängder kemikalier och vatten samt icke-förnybara resurser används vid tillverkningen av bomull och polyester. Det är nödvändigt att vidta åtgärder för att minska dessa negativa effekter på miljön. Denna studie syftar till att undersöka fyra olika återvinningstekniker för textilt avfall med fokus på bomull och polyester. Förbränning med energiutvinning inkluderas som ett referensfall och återvinningsteknikerna jämförs med hjälp av utvalda miljöfaktorer. De återvinningstekniker som jämförs är Re:newcells metod för återvinning av bomull (och andra cellulosa material) till viskosfiber, kemisk polyesteråtervinning, återvinning av bomull till isoleringsmaterial för byggnader samt rötning av bomullstextilier för utvinning av biogas. Avfallsströmmarna i Sverige uppskattas med hjälp av litteraturstudier av framförallt genomförda plockanalyser. Alla faktorer jämförs med avseende på 1 ton blandat textilavfall från hushåll i Sverige och hur mycket av det som kan användas som potentiell råvara i återvinningsprocesserna. Vidare undersöks även de miljömässiga effekterna som uppstår vid transport av det textila avfallet till en sorteringsanläggning och till återvinnigsanläggningar. Tre potentiella placeringar av sorteringsanläggningen undersöks: Stockholm, Vänersborg och Wolfen, Tyskland. Studien fann att endast fibermaterialåtervinning har möjlighet att motverka de miljömässiga påfrestningarna från primärproduktionen även om de också innebär den största användningen av resurser såsom vatten och kemikalier. Rötning av bomull till biogas anses vara ett orealistiskt alternativ då metoden är ekonomiskt oförsvarbar och lite eller ingen energi egentligen utvinns när man inkluderar de nödvändiga transporterna. Vidare studier behövs för att uppskatta nyttan och kostnaderna för återvinning av bomull till isoleringsmaterial. De transporter som oundvikligt behövs vid återvinning pga. insamling, sortering och återvinning bör inte underskattas och kan i vissa fall förhindra att miljönyttan ökar. Resultaten i studien bör däremot användas kritiskt då tillförlitligheten i det data som har använts i vissa fall kan ifrågasättas. Detta beror på att många antaganden och uppskattningar har gjorts pga. brist på data av sekretesskäl. Mer forskning och undersökningar rekommenderas i form av standardiserade metoder för plockanalyser av textilt avfall. Användningen av analytiska och strategiska verktyg såsom LCA och EIA/SEA rekommenderas för att ta hänsyn till alla intressenter vad gäller end-of-life för textilt avfall. Fastän återvinning är en nödvändig del i arbetet att minska på de miljömässiga påfrestningarna som primärproduktion bidrar till är det ännu viktigare att arbeta med åtgärder för att minska avfallet. Återvinning kräver sin andel resurser i from av energi, vatten och kemikalier bland annat.