Uppsatsens syfte är att undersöka Rupi Kaurs diktsamling milk and honey utifrån samspelet mellan bild och text. Rupi Kaur utnyttjar bildmediet i kombination med text, vilket leder till en särpräglad och utmärkande stil. 20 dikter med illustrationer valdes ut som material för studien. Materialet analyserades med hjälp av både lyrikanalys efter boken Lyrikens liv av Janss et al. samt Skåreus metod bildsemiotik som diskursanalys. Resultaten visade att bilderna och texterna är beroende av varandra, då många av de bildsatta texterna inte innehöll bildspråk eller metaforer i någon större utsträckning. Bilderna lyfter Kaurs texter och styr i viss mån tolkningen av texten. Rebecca Watts har kritiserat Kaur eftersom hon tycker att Kaurs poesi är "artless" och saknar finess. Watts missar dock Kaurs bilder i sin analys vilket gör att hon utelämnar halva dikten, eftersom Kaurs bilder måste ses som en enhet med både text och bild.