Syftet med uppsatsen har varit att upplysa om anhörigas upplevelser av att leva med en person med missbruksproblematik. Det är en kvalitativ studie där åtta podcastavsnitt har analyserats kring anhöriga till personer med missbruksproblematik. Studien har undersökt vad anhöriga har fått för psykosociala konsekvenser till följd av missbruket och vilka typer av hanteringsstrategier de använt sig av för att hantera sin livssituation. Uppsatsen har haft en abduktiv ansats där ett socialkonstruktivistiskt perspektiv varit uppsatsens ontologiska utgångspunkt. Podcastavsnitten har analyserats utifrån en tematiskt analysmetod där identifiering och bearbetning av olika mönster har genomförts. Uppsatsens hypotes är att känslan av skam som följd av stigma i många fall kan leda till att anhöriga lider i det tysta. Utifrån hypotesen har stigma, skam och coping som teoretiska begrepp tillämpats. Resultat av studien visar att en hanteringsstrategi som kan utläsas hos både barn och föräldrar är att dölja sin närståendes missbruksproblematik. Detta grundar sig i att undvika känslor av skam och skydda sig själv samt sin familj från omgivningens fördomar. Vidare visar resultatet att barn till föräldrar med missbruksproblematik har högre risk att utveckla mer destruktiva beteenden i jämförelse med föräldrar till barn med missbruksproblematik. Föräldrarna har istället ett behov av att aktivt jobba på att förbättra sin egen hälsa, både psykiskt och fysiskt. Det är även tydligt att de anhöriga fått insikt om vikten av att dela med sig av sina erfarenheter. Detta i syfte att själva hantera sitt förflutna, sprida kunskap, dämpa skammen och fördomarna kring personer med missbruksproblematik samt deras anhöriga.