<p>Syftet med denna uppsats har varit att titta närmare på två pedagogiska program för att se hur dessa beskriver islam i Sverige. Först gjordes en näranalys av vardera program för att sedan jämföra de båda i en komparativ analys. Genom dessa analyser och diskussioner i skenet av postkoloniala teorier har följande slutsatser vuxit fram:</p><p>Bilden av islam framställs i båda programmen genom porträtt av muslimer. Det första från 1989 Olika tro i Sverige- islam- ett sätt att leva låter Nagat, en ung tjej berätta om islam och då framför allt om de fem pelarna. Fokus ligger på att informera om islam och inte berätta om Nagat. De områden som har fått mest tid är frågor som rör kvinnans roll och alla regler om vad man inte får göra inom islam. I Muslim i Europa- Muslim i Sverige från 2007 porträtterar två muslimer. Tittaren närmar sig islam genom Mohammed och Arnela. Fokus ligger på att lära känna de medverkande och se hur de applicerar sin tro i det vardagliga livet. De områden som fått mest utrymme är deras vardagliga liv så som möten med vänner, i hemmet, skolan och på tävlingar.</p><p>Det som skiljer bilden av islam åt i de två programmen är att det första från 1989 presenterar religionen som något annorlunda och inflyttat till Sverige. Medan det andra programmet från 2007 närmar sig religionen som en del av oss, en del av samhället. Båda programmen tycks vara påverkade av debatten om islam i medierna och samhället. Likaså går båda att koppla till den läroplan som existerat under respektive programs produktionsår.</p><p>Olika tro i Sverige- islam- ett sätt att leva innehåller fler stereotyper än Muslim i Europa- Muslim i Sverige. Detta gäller även 'vi och dem' perspektivet. Det första programmet skapar en distans till Nagat då hon dels inte berättar om sig själv utan i generella termer och dels fördömer icke troende människor.</p><p>Båda programmen skulle kunna fungera bra som pedagogiskt material i klassrummet. Dock på olika sätt. Programmet från 1989 fungerar bra om läraren och eleverna har ett mediekritiskt förhållningssätt till det och diskuterar 'vi och dem' perspektivet. Det andra programmet från 2007 fungerar dels som självsående för att öka nyfikenhet och förståelse för tron men också som en film att jämföra med programmet från 1989. Detta för att utveckla diskussionen kring mediernas roll när det gäller bilden av islam.</p>

Syftet med denna uppsats har varit att titta närmare på två pedagogiska program för att se hur dessa beskriver islam i Sverige. Först gjordes en näranalys av vardera program för att sedan jämföra de båda i en komparativ analys. Genom dessa analyser och diskussioner i skenet av postkoloniala teorier har följande slutsatser vuxit fram: Bilden av islam framställs i båda programmen genom porträtt av muslimer. Det första från 1989 Olika tro i Sverige- islam- ett sätt att leva låter Nagat, en ung tjej berätta om islam och då framför allt om de fem pelarna. Fokus ligger på att informera om islam och inte berätta om Nagat. De områden som har fått mest tid är frågor som rör kvinnans roll och alla regler om vad man inte får göra inom islam. I Muslim i Europa- Muslim i Sverige från 2007 porträtterar två muslimer. Tittaren närmar sig islam genom Mohammed och Arnela. Fokus ligger på att lära känna de medverkande och se hur de applicerar sin tro i det vardagliga livet. De områden som fått mest utrymme är deras vardagliga liv så som möten med vänner, i hemmet, skolan och på tävlingar. Det som skiljer bilden av islam åt i de två programmen är att det första från 1989 presenterar religionen som något annorlunda och inflyttat till Sverige. Medan det andra programmet från 2007 närmar sig religionen som en del av oss, en del av samhället. Båda programmen tycks vara påverkade av debatten om islam i medierna och samhället. Likaså går båda att koppla till den läroplan som existerat under respektive programs produktionsår. Olika tro i Sverige- islam- ett sätt att leva innehåller fler stereotyper än Muslim i Europa- Muslim i Sverige. Detta gäller även 'vi och dem' perspektivet. Det första programmet skapar en distans till Nagat då hon dels inte berättar om sig själv utan i generella termer och dels fördömer icke troende människor. Båda programmen skulle kunna fungera bra som pedagogiskt material i klassrummet. Dock på olika sätt. Programmet från 1989 fungerar bra om läraren och eleverna har ett mediekritiskt förhållningssätt till det och diskuterar 'vi och dem' perspektivet. Det andra programmet från 2007 fungerar dels som självsående för att öka nyfikenhet och förståelse för tron men också som en film att jämföra med programmet från 1989. Detta för att utveckla diskussionen kring mediernas roll när det gäller bilden av islam.