Invasiva främmande arter (IFA) har negativa effekter på biologisk mångfald och inhemska ekosystem. Parkslide (Reynoutria japonica Houtt.)  är en svårutrotad IFA som har fått stor spridning i delar av Europa, och även i södra och mellersta Sverige, framförallt i kustområden. Den konkurrerar ut inhemska arter, framför allt genom att begränsa tillgången av ljus och näringsämnen för andra växter. Syftet med denna studie var att undersöka tillväxten hos parkslide med vattentillgång som parameter, för att förstå mer om arten och förutsäga hur förändring av denna abiotiska faktor kan påverka dess framtida spridning. Sex grupper med sticklingar och sex grupper med rhizomer analyserades vid olika bevattningsbehandlingar under 21 dagar, mellan kontrollbehandlingen 0 ml H2O/3e dag till 50 ml H2O/3e dag. Före plantering mättes vikt, längd och antal blad och noterades för sticklingarna - för rhizomer mättes vikt och antal groddögon. Överlevnaden bland sticklingar var 13.3% och bland rhizomer 95.0%. För rhizomerna skilde sig kontrollbehandlingen (0 ml H2O /3:e dag) med en genomsnittlig tillväxt på 3.0 cm signifikant i längdtillväxt från behandlingen med 15 ml H2O /3:e dag med en genomsnittlig tillväxt på 26.3 cm, i övrigt fanns inga signifikanta skillnader i längdtillväxt mellan de andra behandlingarna för rhizomerna. För tillväxt av massa bland rhizomer fanns det en signifikant skillnad mellan kontrollbehandlingen 0 ml H2O /3:e dag (29,4 % viktminskning) och all annan behandling utom 5 ml H2O /3:e dag. Behandlingen med 5 ml H2O /3:e dag hade också en signifikant skillnad mot 40 ml H2O /3:e dag (83,9 % viktökning), som var gruppen med högst viktökning bland rhizomer. Överlevnadsgraden var totalt sett låg för sticklingarna, och alla behandlingar hade 0 % levande sticklingar i slutet av experimentet, förutom behandlingen 25 ml H2O /3:e dag, 40 ml H2O /3:e dag och 50 H2O /3:e dag som hade en överlevnadsgrad på 30, 40 respektive 10 %. Studien visar att parkslide har mycket god förmåga till överlevnad vid varierande tillgång till vatten, då den grupp som inte alls vattnats under perioden var den enda som väsentligen särskilde sig från de andra. På grund av den höga överlevnaden bland rhizomer bör man iaktta stor försiktighet vid förflyttning av jordmassor för att begränsa denna spridningsväg och förebygga framtida nyetablering av parkslide. / Invasive alien species (IAS) have negative effects on biodiversity and native ecosystems. Japanese knotweed (Reynoutria japonica Houtt.) is an IAS that is difficult to eradicate, and it has become widespread in Europe and in the coastal and south-central Sweden. It outcompetes native species primarily by limiting the light and nutrients availability. The aim of this study was to investigate growth of Japanese knotweed under different watering conditions, to understand more about the species and if change of this abiotic factor can impact its future spread. Six groups of shoot cuttings and six groups of rhizomes fragments were planted and analyzed under different watering treatments for 21 days with water amount ranging from 0 ml H2O/3rd day for the control treatment up to 50 ml H2O/3rd day. Before planting, weight, length and number of leaves was measured for the shoot cuttings; for the rhizomes weight and number of sprout nodes was measured. The survival for the shoot cuttings was 13.3% and for the rhizomes 95.0%. For the rhizomes, the control treatment (0 ml H2O/3rd day) with an average of 3.0 cm growth differed significantly in length growth from the treatment with 15 ml H2O/3rd day with an average of 26.3 cm growth. There were no significant differences in length growth between the other rhizome treatments. For the mass growth of rhizomes, there was a significant difference between the control treatment 0 ml H2O/3rd day (29.4% weight loss) and all other treatment except 5 ml H2O/3rd day. The 5 ml H2O/3rd day treatment was also significantly different from the 40 ml H2O/3rd day (83.9% weight gain), which was the group with the highest weight gain. Survival rates were overall low for the shoot cuttings, and all treatments had 0% living shoot cuttings at the end of the experiment, except for the treatment of 25 ml H2O/3rd day, 40 ml H2O /3rd day and 50 ml H2O/3rd that had a survival rate of 30%, 40%, 10% respectively. The study shows that Japanese knotweed has a very good ability to survive with varying access to water, as the group that was not watered at all during the period was the only that essentially differed from the others. The high survival of the rhizomes calls for caution when moving soil masses in order to prevent further spread of the Japanese knotweed.

Many municipalities around Sweden use public access spatial data from Artportalen to track and fight invasive species, but anyone can upload data to Artportalen and not all of it becomes verified. They could potentially enhance their efforts by incorporating street view technology for more reliable data. One municipality that uses Artportalen data is Jönköping, which suffers from Reynoutria japonica. I randomly selected 50 areas around Jönköping with reports of R. japonica and went through them using Street View. The purpose of this study is to test if Street View can be used to improve the reliability of Artportalen data and if it can fully replace other methods to do so. I counted each individual of R. japonica I could identify and compared it to the number of reports in each area. Among the 50 areas only 26 were reachable in Google Street View and some plants were impossible to identify if they were R. japonica or not. When looking at the areas that could be reached it showed no difference between Reports in Artportalen and what was found in Street View if you included the unidentifiable plants. When excluding unidentified plants or when including areas that could not be reached it showed a significant difference. Using Google Street View to complement Artportalen data for R. japonica comes with benefits and limitations. Many areas were impossible to reach, but where accessible, it proved effective in identifying misreports and finding unreported plants without the need to visit the location. Street View data can enhance the reliability of distribution data used for monitoring invasive species without ever needing to travel, however it cannot fully replace other methods of enhancement and for the best reliability, a combination of Street View and on-site visits is necessary. / Många kommuner runt om i Sverige använder offentligt tillgängliga geodata från Artportalen för att spåra och bekämpa invasiva arter, men vem som helst kan ladda upp data till Artportalen och inte all data blir verifierad. Kommunerna skulle potentiellt kunna förbättra sina insatser genom att använda Street View teknologi för att få mer tillförlitliga data. En kommun som använder sig av data från Artportalen är Jönköping, som lider av den invasiva växten Reynoutria japonica. Syftet med den här rapporten är att testa om Street View kan användas för att komplimentera data från Artportalen och om det kan helt byta ut andra metoder att göra samma sak. Jag valde slumpmässigt ut 50 områden runt Jönköping med rapporter om R. japonica och gick igenom dem med Street View. Jag räknade varje individ av R. japonica jag kunde identifiera och jämförde det med antalet rapporter i varje område. Bland de 50 områdena var det bara 26 som kunde nås med Google Street View och vissa växter var omöjliga att identifiera om de var R. japonica eller inte. När man tittade på de områden som kunde nås visade det ingen skillnad i antal växter mellan rapporterna i Artportalen och vad som hittades i Street View om man inkluderade de oidentifierbara växterna. När man exkluderade oidentifierade växter eller när man inkluderade områden som inte kunde nås visade det en signifikant skillnad. Att använda Google Street View för att komplettera Artportalen-data för R. japonica har både fördelar och begränsningar. Många områden var omöjliga att nå, men där de var 2 tillgängliga visade det sig effektivt för att identifiera felrapporter och hitta orapporterade växter utan att behöva besöka platsen. Street View-data kan förbättra tillförlitligheten av distributionsdata som används för att övervaka invasiva arter utan att man någonsin behöver resa, men det kan inte fullt byta ut andra metoder att öka tillförlighet och för bästa resultat är en kombination av Street View och platsbesök nödvändig.