Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2008. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Vresrosen, Rosa rugosa, är en kraftigt invasiv art med en oerhörd konkurrenskraft i sanddominerademiljöer såsom sanddyner och sandblottor. Ofta leder etableringen av R. rugosa i dessasanddominerade miljöer till total igenväxning av området med en starkt negativ påverkan på deninhemska floran och faunan. Då merparten av arterna i dessa habitat är beroende av den unika miljönsom den skiftande sanden skapar så innebär igenväxningen ett mycket stort hot. När området bindsupp till en mer stabil miljö utan det permanent tidiga successionsstadium som den vanligtvis befinnersig i så påverkar det även näringsmängden i sanden med ökade näringshalter samt att de varma, öppnamicrositesen försvinner tillsammans med sandens förmåga att röra sig. Eftersom många av deovanliga och hotade arterna kräver en väldigt specifik miljö så försvinner de ofta också närigenväxningen nått så här långt. Denna studie fokuserar på vresrosens etablering och påverkan isanddominerade miljöer. Studien går även in forskning kring samt hur man praktiskt bekämparväxten, då den hotar många ekologiskt viktiga områden. Dessutom hanterar rapporten mina egnaresultat efter inventeringar i Gullbranna/Tönnersa, ett område som historiskt sett varit mycket hårtpåverkat av vresrosen.

Invasiva främmande arter orsakar förlust av biologisk mångfald i många livsmiljötyper. Alvar är en unik naturtyp med en specifik artsammansättning. En stor del av världens alvar finns på Öland, sydöstra Sverige, där naturtypen nu hotas av den invasiva främmande arten Cotoneaster divaricatus. Min studie undersöker om faktorer som jorddjup och vegetationstyp styr etableringen av C. divaricatus på Stora Vickleby alvar på södra Öland. Resultatet visar att etableringsgraden för C. divaricatus är högre i torr gräs-ört-vegetation och att den huvudsakligen växer tillsammans med Juniperus communis eller andra buskar. Detta indikerar att dessa buskar ger skydd åt bärätande fåglar som koncentrerar spridningen till dessa platser, att jorddjupet kring busken är tillräckligt för att etablering skall kunna ske samt att näringsinnehållet i marken kan vara högre just där J. communis växer. Växtmiljöer som alvartorräng och buskmark med en, förutspås vara särskilt hotade av spridningen av C. divaricatus på alvaret. / Invasive alien species causes loss of biodiversity in many habitat types. Alvar is a unique habitat type with a specific species composition. A large part of the world's alvar is found in Öland, Sweden, where plant diversity is threatened by the invasive alien species Cotoneaster divaricatus. My study investigates the effect of soil depth and vegetation type on the establishment of C. divaricatus on Great alvar of Vickleby in southern Öland. The results show that the rate of establishment of C. divaricatus is higher in dry grass-herb-vegetation and that it mainly grows in connection with Juniperus communis or other shrubs. This indicates that bushes gives shelter to seed dispering birds, that the soil depth is sufficient and that the amount of nutrients can be higher around J. communis. A future threat of C. divaricatus is predicted to areas with dry meadow and areas with shrubs of J. communis.

Silvergran, Abies alba, är en ursprungligen odlad art som har fått snabb spridning i södra och mellersta Sverige de senaste 100 åren. Risk finns att denna art är invasiv och kan påverka vår inhemska flora och fauna negativt. I ett lövskogsområde norr om Uppsala finns en ungefär 70 år gammal plantering av silvergran som är nära 1200 kvadratmeter stor. I området kring planteringen har ett stort antal plantor av silvergran etablerat sig och syftet med denna studie är att kartlägga spridningen av arten i området. Studien kan bidra till att skapa ett generellt spridningsmönster för silvergran i liknande miljöer i Sverige. Att kartlägga spridningsmönstret kan vara fördelaktigt både för att kunna avgöra om arten måste klassas som invasiv, och om åtgärder behöver vidtas mot den möjligt invasiva ädelgranen. Skogsområdet är omgivet av åkermark och har inventerats genom transekter indelade i rutor. Från inventeringen är en generell spridning av silvergran kartlagd för skogsområdet. Granarna uppmättes i olika storlekskategorier, vilket är representerat i de framställda kartorna. På så sätt får man direkt en visuell överblick över spridningen av silvergran i skogsområdet från ursprungskällan. Tydligt är att silvergranen har stor möjlighet att på egen hand sprida sig i den sydliga, svenska lövskogen och hur spridningen av silvergran i framtiden kommer se ut är ett ämne för diskussion och studier.

Spridning av invasiva arter medför stora konsekvenser för den biologiska mångfalden, människors hälsa och ekonomi. Jättelokan är en av de vanligt förekommande invasiva arterna som finns i Sverige. Det finns omfattande kunskaper om jättelokans biologiska egenskaper, spridning och påverkan på biologiska mångfalden och människor. Syftet med den här uppsatsen är att identifiera de potentiella riskområdena i Kristianstads kommun som bör prioriteras för bekämpning av jättelokan. Variablerna som har undersökts för att besvara uppsatsens syfte är följande: befolkningstäthet, markanvändning, jordarter och närhet till väg och vatten. Dataprogrammet ArcGIS har använts för att behandla och presentera geografisk data. Undersökningen har visat att det är främst kommunens västra och centrala delar som är mest utsatta för spridning. Dessa områden bör lyftas fram för bekämpning med tanke på hälsorisker som jättelokan kan orsaka. Studien indikerar på en positiv trend mellan förekomsten av jättelokan och befolkningstäthet. Mark som används för fruktodling och öppen mark framhävs som de mest invaderade områdena med hög spridning. Högre spridning uppmärksammas i jordarterna svämsediment sand och grusig morän. Studien spårar en positiv trend mellan förekomsten av jättelokan och närheten till trafikleder och vattendrag. Resultaten av undersökningen kan användas för att prioritera områdena för riktade bekämpningsåtgärder.

Invasiva främmande arter är ett allvarligt hot mot biologisk mångfald. Kartläggning och övervakning av invasiva arter är viktigt för att kunna arbeta förebyggande mot spridningen och reducera effekterna. Parkslide är en invasiv art som idag är spridd över södra Sverige och riskerar att utgöra ett hot mot inhemska arter samt orsaka skada på infrastruktur på grund av dess starka invasiva förmåga. Syftet med denna studie är att undersöka förekomst av parkslide i relation till tätorter samt att jämföra två olika metoder för kartläggning av parkslide i Blekinge län. I studien användes data från SLU Artdatabankens Artportal från åren 2020–2021 för att jämföra förekomsten av parkslide i närheten av (0–5 km) och längre bort (5–10 km) från tätort. Fortsatt undersöktes Google Street View (GSV) som en metod för kartläggning av parkslide genom att jämföra antalet observationer med antalet inrapporteringar i Artportalen. Slutligen gjordes en jämförelse mellan inrapporterad storlek (m2) på bestånd i Artportalen och från en fältundersökning. Resultatet av studien visade på en trend att antalet inrapporteringar ökar nära tätort, men trenden är inte statistiskt fastställd. Fortsatt visade resultatet att antalet observationer i GSV stämde överens med antalet inrapporteringar i Artportalen. Till sist visade resultatet att medelvärdena för storlek i Artportalen och från fältundersökningen inte skiljer sig signifikant från varandra. Dock var variationen i dessa data stor och visade ibland på stora skillnader i storlek, vilket sannolikt minskade den statistiska säkerheten. Sammantaget visar denna studie att inrapportering genom Artportalen kan ge en indikation på hur spridningen av parkslide ser ut men att data kan behöva verifieras genom fältstudier. Dessutom visar studien att GSV kan vara en användbar metod för att kontrollera inrapporteringar på ett resurseffektivt sätt. / Invasive alien species is a major threat to endemic biodiversity. Mapping and monitoring of invasive species is important in order to prevent spreading and reduce impacts. The invasive plant Japanese knotweed is spread across the south of Sweden and is threatening to harm native species and cause damage to infrastructure, due to its aggressive invasive capacity. The aim of this study was to investigate the presence of Japanese knotweed in relation to urban areas and to compare two different methods of mapping Japanese knotweed in Blekinge County, Sweden. Data from SLU Swedish Species Information Centre (Artdatabankens Artportal) from the years 2020–2021 was used to compare the presence of Japanese knotweed near to (0–5 km) and farther away from (5–10 km) urban areas. In addition, Google Street View (GSV) was used as a method for mapping Japanese knotweed by comparing the number of observations inGSV to the number of reported findings in Artportalen. Finally, a comparison was made between the patch size (m2) reported in Artportalen versus from a field study.The result of the study shows a trend that the number of reported findings increase near urban areas, although the trend is not statistically significant. The result alsoshows that the number of observations in GSV match the number of reported findings in Artportalen. Finally, the result indicates that the mean patch size in Artportalen versus that from the field study does not significantly differ from each other. However, the variation in the data was substantial and sometimes showed large differences in patch size, which likely reduced statistical power. In conclusion, the result of this study shows that reporting through Artportalen can give an indication of the spread of Japanese knotweed, but that the findings may need to be verified by field studies. Furthermore, the study shows that GSV can be a useful method to verify reported findings in a resource-efficient way.

Enligt ArtDatabanken (2020) är parkslide en invasiv främmande art i den svenska naturensom hotar den biologiska mångfalden lokalt i södra och mellersta delen av landet. I studienges genom litteraturöversikt och semistrukturerade intervju en större förståelse kringparkslides egenskaper, tillväxt, etablering, spridning, inverkan på omgivningen, metoder somanvänds för att bekämpa den och vad som kan komma att bli framtida utmaningar.Empirin har analyserats utifrån evolutionsteori, termen ekologi och begreppet globalisering.Slutsatsen visar att parkslide är en extrem och svårbekämpad invasiv art som hotar andra arteri sin omgivning. Den påverkar strukturer samt orsakar stora ekonomiska kostnader församhället. Slutsatsen visar också att än idag finns det ingen metod som kan utrota parkslidehelt. I framtiden kommer det behövas nya lagstiftningar om parkslide till följd av attproblemet blir värre i takt med ökad klimatförändringar och befolkningstillväxt. / According to ArtDatabanken (2020), the Reynoutria japonica is an alien invasive species inSwedishs nature that threatens the local biodiversity and especially in the south and middlepart of Sweden. In this study I have through litterature review and interviews, created ancomprehension about Reynoutria japonica’s capacities, life cycle, environment,establishment, dissemination, impact on the environment, methods that are used to combat theplant and what could be future challenges with Reynoutria japonica. The empirical have beenanalyzed with evolutionary theory, the term ecology and the concept of globalization. Myconclusions show that Reynoutria japonica is an extremely difficult invasive species tocombat and it threatens other species in the environment. Reynoutia japonica affectsstructures and causes financial costs for the society. My conclusions also show that untiltoday there is no method that can completely eradicate Reynoutria japonica. In the futurethere will be need for new new legislation about Reynoutria japonica due to the problemgetting worse with increased climate change and population growth.

Invasive species are a threat to biodiversity, economy and human health. The distribution and spread of invasive species needs to be studied to make good management plans. Invasive plant species mostly came to Sweden as ornamental plants and later spread into the local fauna. This study aimed to investigate if observations of invasive plant species were still mainly near residental gardens, and if they were observed in a specific land use type. The analysis was made on four different invasive species (L. polyphyllus, I. glandulifera, H. mantegazzianum and R. japonica) in Blekinge County, Sweden. Species observations were obtained from the Swedish Agricultural University’s (SLU) species database “artportalen” on SLU:s “artdatabanken”. ArcGIS was used to measure the distance between species observations and the nearest buildings and identify the land use type for each point. Randomized points within Blekinge County were used as a comparison. The result showed a statistically significant difference in distance between the observed- and randomized points for all four species. (L. polyphyllus observed mean distance 10.7 meters, randomized mean distance 46.7 meters. I. glandulifera observed mean distance 9.1 meters, randomized mean distance 47 meters. H. mantegazzianum observed mean distance 7.1 meters, randomized mean distance 44.5 meters. R. japonica observed mean distance 5.8 meters, randomized mean distance 46.8 meters.). There was also a statistically significant difference in land use type distribution between the invasive species and the randomized points. The most common land use type occupied by the invasive plants studied was open landscapes. This could also explain the proximity to buildings, since the species spread from gardens into open landscapes such as roadsides. It is also likely that soil that contained seeds and/or rhizomes was used in constructions, keeping the species close to buildings. In conclusion, it seems that invasive plant species are often found close to buildings and in open landscapes, which means observations and management should focus on these areas. / Invasiva arter är ett hot mot biologisk mångfald, ekonomi och människors hälsa. För att kunna skapa fungerande åtgärdsplaner behövs kunskap kring var de invasiva arterna finns och hur de sprider sig. Invasiva växter importerades främst till Sverige för att dekorera trädgårdar där de sedan spred sig ut i naturen. Syftet med den här studien var att se om invasiva växter fortfarande observeras i närheten av trädgårdar och om de hittas något speciellt habitat. Studien gjordes på fyra arter (L. polyphyllus, I. glandulifera, H. mantegazzianum and R. japonica) i Blekinge län. Data över observationer för de olika arterna hämtades hos Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) via artportalen i deras artdatabank. För att mäta distansen mellan observationspunkterna och närmaste byggnad och för att se i vilket habitat de hittades användes ArcGIS. Som kontroll skapades slumpvisa punkter inom länet som användes som jämförelse. Resultatet visade att det fanns statistiskt signifikant skillnad i avståndet mellan de observerade punkterna och de slumpvisa punkterna hos alla fyra arterna. (L. polyphyllus observerade medeldistans 10,7 meter, randomiserade medeldistans 46,7 meter. I. glandulifera observerade medeldistans 9,1 meter, randomiserade medeldistans 47 meter. H. mantegazzianum observerade medeldistans 7,1 meter, randomiserade medeldistans 44,5 meter. R. japonica observerade medeldistans 5,8 meter, randomiserade medeldistans 46,8 meter.) Det var även en statistiskt signifikant skillnad i fördelningen av habitat mellan de fyra arterna och de slumpartade punkterna. Det vanligaste habitatet var öppna landskap vilket kan förklara att de fortfarande hittas i närheten av byggnader då de spred sig från trädgårdar i öppna landskap som diken. Frön och rhizomer kan också följa med jord som grävs upp för att användas vid nybyggnation och då växer nya plantor upp nära byggnader. Slutsatsen är att invasiva växter finns i närheten av byggnader och i öppna landskap och därför bör vidare observationer och åtgärdsplaner göras i dessa områden.

The Spanish slug (Arion vulgaris) is a problem both for commercial farmers and home gardeners in Europe, and it can negatively impact biodiversity. To limit its dispersal, it is important to understand the links between habitat use and behaviour. I tested if mowing had an effect on the movement pattern of the Spanish slug in a meadow. My hypothesis was that the slugs should move shorter distances during the day and longer distances at night if the grass was cut short than if the grass was kept high, because high grass may offer protection and food resources. I collected 92 Spanish slugs and tagged them with PIT tags. Sixty-eight slugs survived the tagging, and they were released in a meadow in Sätila, Sweden. The meadow was divided into two equally sized sections and 34 slugs were released in each section. On day one after releasing the slugs, 17 slugs were found alive and within the test area, those were included in the test.  In a first part of the study, I measured the movement of the slugs by a mobile antenna without altering the habitat. Before the second part of the test, I mowed the meadow in one section and kept the other section unaltered. The measurements from the telemetry survey showed that the slugs were moving faster at night than during the day time in both sections (mean ± SE = 25,8 ± 6,4 at night and 5.9 ± 1,7 cm/h during the day). In the second part of the test where the grass in one section had been cut, there was a slight trend that the slugs were moving slower at night in the short grass (25,9 ± 8,8) than in the high grass (48,8 ± 9,4 cm/h), in contrast to my hypothesis. The corresponding daytime values were 26,6 ± 9,0 in the short grass and 13,9 ± 3,4 cm/h in the high grass. My study was carried out under humid weather conditions. If the study was to be repeated in dry conditions, this may result in the slugs being exposed to sunlight during daytime, which would potentially impact their diel behaviour in the two habitats. / Mördarsniglar (Arion vulgaris) är ett problem för både privata och kommersiella odlare och de kan påverka den biologiska mångfalden negativt. Habitatets betydelse för deras beteende är viktigt att förstå för att lära sig mer om hur sniglarna potentiellt kan begränsas. Jag testade om kortklippt gräs påverkar sniglarnas rörelsemönster så att de rör sig mer på natten och kortare sträckor dagtid jämfört med sniglar i högt gräs, där de potentiellt har mer skydd och tillgång till föda. Jag samlade in 92 mördarsniglar och försedde dem med varsin PIT-tag. Sextioåtta sniglar överlevde till testets start och släpptes ut i ett ängsområde i Sätila, Sverige. Området delades upp i två lika stora delar, 34 sniglar placerades i vardera delen. I en första försöksomgång av studien behölls båda delarna oklippta. Inför den andra försöksomgången, klippte jag gräset i den ena delen medan jag lät den andra vara oklippt. Efter utsläppet återfanns 17 sniglar vid liv inom studieområdet och dessa inkluderades i studien. Mätningarna från den första försöksomgången visade att sniglarna rörde sig mer på natten (medelvärde ± SE) 25,8 ± 6,4 än på dagen 5.9 ± 1,7 cm/h i båda delarna. I den andra försöksomgången, fanns en icke-signifikant tendens till att sniglarna rörde sig mindre på natten i delen med klippt gräs (25,9 ± 8,8) än i delen med oklippt gräs (48,8 ± 9,4 cm/h; tvärtemot vad jag hade förväntat mig. Dagtid var medelhastigheten 26,6 ± 9,0 i det kortklippta gräset och 13,9 ± 3,4 cm/h i det oklippta långa gräset. Studien genomfördes i fuktigt väder. Att istället mäta sniglarnas rörelser under torr väderlek skulle potentiellt kunna påverka resultatet eftersom sniglarna då blir mer utsatta dagtid för solinstrålning, framförallt i det korta gräset.