The purpose of this study was to examine whether an inventory of the vegetation overgrowth could be used to indicate a locally nutritional impact. The study was conducted at Märstaån where the water runs through a number of agricultural lands that could lead to an increased amount of diffuse emissions of nutrients. The vegetation overgrowth in the water was also studied in relation to shade, meandering and water flow effects on the vegetation. With this method, no definitive conclusions could be drawn. Where the water was shaded, no vegetation overgrowth could be found. Therefor trees should be planted to prevent any future overgrowths. The majority of Märstaån is straightened and should get an increased meandering to lower the water flow. The water pond in Steningedalen could also be more effective by lowering the water flow. In the future, more extensive studies should be conducted in the purpose to find other substances in the water that comes from point sources in the area.

Vresrosen, Rosa rugosa, är en kraftigt invasiv art med en oerhörd konkurrenskraft i sanddominerademiljöer såsom sanddyner och sandblottor. Ofta leder etableringen av R. rugosa i dessasanddominerade miljöer till total igenväxning av området med en starkt negativ påverkan på deninhemska floran och faunan. Då merparten av arterna i dessa habitat är beroende av den unika miljönsom den skiftande sanden skapar så innebär igenväxningen ett mycket stort hot. När området bindsupp till en mer stabil miljö utan det permanent tidiga successionsstadium som den vanligtvis befinnersig i så påverkar det även näringsmängden i sanden med ökade näringshalter samt att de varma, öppnamicrositesen försvinner tillsammans med sandens förmåga att röra sig. Eftersom många av deovanliga och hotade arterna kräver en väldigt specifik miljö så försvinner de ofta också närigenväxningen nått så här långt. Denna studie fokuserar på vresrosens etablering och påverkan isanddominerade miljöer. Studien går även in forskning kring samt hur man praktiskt bekämparväxten, då den hotar många ekologiskt viktiga områden. Dessutom hanterar rapporten mina egnaresultat efter inventeringar i Gullbranna/Tönnersa, ett område som historiskt sett varit mycket hårtpåverkat av vresrosen.

Naturreservatet Hållö, i Sotenäs kommun har bibehållit en rik hävdgynnad flora, med bland annat mandelblomma, darrgräs och rödklint, trots flera decennier utan utmarksbete eller annan hävd. Kan den rika förekomsten av mohare Lepus timidus sylvaticus, som dokumenterats på Hållö i äldre litteratur, haft en gynnsam inverkan på de hävdgynnade arterna och den biologiska mångfald som dokumenterats på ön i tidigare kärlväxtinventeringar? Att få förståelse för vår svenska mohares roll i naturliga betesmarker kan hjälpa förvaltare att bättre och mer effektivt arbeta med naturvårdsinsatser i skyddade områden. Att kartlägga hararnas roll i skärgårdens ekologi är viktigt ur bevarandesynpunkt, då moharen är på stark tillbakagång på fastlandet på grund av konkurrens från fältharen Lepus europaeus och av hybridisering med denna. Ökad kunskap om hararnas betespåverkan kan motivera att fler öar kan fungera som refuger för att säkra artens fortlevnad i Sverige. För att studera moharens betespåverkan gjordes dels inventeringar av förekomsten av hävdgynnade växter samt en mätning av tillväxten av vegetationen. Tillväxten studerades med hjälp av provrutor där betet förhindrades genom att ytan stängslades in och jämfördes med tillväxten i ostängslade kontrollytor. En uppskattning av antal moharar gjordes genom linjeinventering med avståndsanalys. Resultaten visar att många av de hävdgynnade arterna som tidigare funnits på Hållö inte återfinns idag och att flera karaktäristiska igenväxningsarter som älggräs, brännässla och knylhavre förekommer rikligt. Vidare kan konstateras att den historiskt täta populationen av mohare på 150–250 individer idag är reducerad till en population på omkring 20 harar, och att årets föryngring verkar ha uteblivit. Att introducera moharar från en annan population till beståndet på Hållö skulle sannolikt gynna både moharar och vegetationen på ön. / The aim of this study is to find out if the Heath Hare Lepus timidus sylvaticus have had a positive effect on the culturally favored flora on the island of Hållö, on the Swedish west coast. Even though the island has been unmanaged and un grazed by livestock for decades, there are records of typical meadow plants like Briza media, Centaurea jacea and Saxifraga granulata as far into the 20th century as 1990. Could the abundant presence of the Heath Hare Lepus timidus sylvaticus, as documented in older literature, have had a beneficial impact on the indicator species and biological diversity recorded at Hållö in previous vascular plant inventories? A better understanding of the role of the Swedish heath hare and its role in natural grazing areas can assist managers in working more effectively and efficiently with conservation efforts in protected areas. The heath hare is experiencing a significant decline on the mainland due to competition from the European hare Lepus europaeus due to hybridization and competition. Using isolated islands as refuges to secure the species’ survival in Sweden might be a valid solution. In order to study the impacts of grazing by the heath hare, three field studies were conducted. Inventories were conducted to assess the occurrence of plants favored by grazing. The vegetation growth was then examined using sample plots where grazing was prevented by fencing the area, and the results were compared with the growth in unfenced control areas. To estimate the number of heath hares on Hållö, an inventory by distance sampling was made. The findings of this study indicate that many of the indicator species that were previously present on Hållö are not found today, and several characteristic species associated with overgrowth, such as Filipendula ulmaria, Urtica dioica, and Arrhenatherum elatius, are abundant. Furthermore, it can be observed that the historically dense population of mountain hares, numbering 150–250 individuals, has now been reduced to a population of around 20 individuals, and this year's reproduction appears to have been unsuccessful. An introduction of heath hare from another island population into the Hållö polulation would probably benefit both the heath hares as well as the local flora.

Lake overgrowth occurs in many areas in Sweden, and it is often explained by elevated amounts of nutrients. The overgrowth results in a changed local environment for both communities and ecosystems. In this project the lake Trehörningen, near Spersboda in Norrtälje municipality, has been examined regarding an ongoing overgrowth process. The study contains hydrological and chemical analyses and an inquiry to those living in the area. The purpose has been to survey the area and identify factors that may contribute to elevated nutrient levels, and to give suggestions to measures that may reduce the nutrient transport. The results from the period February–April 2020 indicate a moderate nutrient supply, but that certain areas are more exposed than others. The entire lake can not be seen as nutrient rich, and there is a net loss of nutrients from the lake over the period studied. The analysis of mass transports shows that the primary production in the lake is phosphorus limited, and that the largest addition of phosphorus comes from three streams that all supply the Spersboda bay. This bay is also the shallowest area of the lake and has the most visible emergent plant growth. Analyses of the lake sediments show a potential increase in phosphorus over time, and that there may be some internal loading, but it is unlikely to be a large source of phosphorus to the lake. The streams with the highest nutrient levels have their watershed mostly in human-impacted areas. The study has taken place before the plant growth season, and as such the absolute nutrient numbers may be elevated, but their relative amounts are worth discussing. To reduce the overgrowth process, measures which reduce the nutrient supply should be taken, especially in the watercourses around the Spersboda bay. / Igenväxning är ett problem som finns i många sjöar i Sverige och förklaras ofta med ökade halter av näringsämnen. Igenväxningen leder till en förändrad närmiljö för både samhällen och ekosystem. I detta projekt har sjön Trehörningen, intill Spersboda i Norrtälje kommun, undersökts med avseende på en pågående igenväxning. Undersökningen innefattar hydrologiska och kemiska mätningar, samt en enkät till de boende i området. Detta har gjorts för att kartlägga omgivningen, och se vilka faktorer som kan bidra till en ökad näringstillförsel, samt ge förslag på möjliga åtgärder. Resultaten från perioden februari–april 2020 visar överlag på en måttlig näringstillförsel, men att vissa områden har högre näringstillförsel. Sjön som helhet bör inte ses som näringsrik och totalt sett sker en nettoförlust av näringsämnen ur sjön under undersökningsperioden. Analys av masstransport för näringsämnen indikerar att primärproduktionen är fosforbegränsad och att de största tillskotten av fosfor kommer från tre vattendrag, som rinner till Spersbodaviken. Denna vik är även den grundaste, och mest beväxta. Analyser av sedimenten visar en möjlig ökning av fosforhalt över tid, och att viss internbelastning kan finnas, men är troligen inte en betydande fosforkälla. De vattendrag med höga halter av näringsämnen har främst sitt avrinningsområde på mark med mänskig påverkan. Undersökningen är gjord innan växtsäsongens början, vilket medför att de absoluta värdena troligen är förhöjda, men deras relativa påverkan kan diskuteras. För att motverka igenväxningen bör åtgärder som minskar tillförseln av näringsämnen göras, särskilt i Spersbodavikens tillrinnande vattendrag.

Runtom i Sverige och Europa skapar igenvuxna sjöar och vattendrag allt fler problem, vilket bland annat beror på klimatförändringar och mänsklig påverkan. En av de främsta anledningarna till igenväxning av sjöar och vattendrag är övergödning. Studiens syfte är att utvärdera om det är möjligt att på ett automatiskt sätt identifiera utbredning av vattenvegetation i sjöar och vattendrag med hjälp av fjärranalys och GIS. En analys av vegetationsförändringar i sjön Sottern i Uppland genomförs, där utbredd igenväxning skapar problem och där röjningsmaskiner används för att hantera vegetationen, som främst består av bladvass, näckrosor och annan flytande vatten-vegetation. Genom tillämpning av olika klassificeringsalgoritmer, bandkombinationer och vegetationsindex undersöks förändringar i sjöns tillstånd genom att klassa Sottern i två huvudklasser, vatten och vattenvegetation. Studien baseras på fjärranalysdata från den optiska satellitkonstellationen Sentinel-2 och en högupplöst referensbild från Google Earth Pro. Data samlades in under växtsäsongen, maj till oktober, för åren 2021 och 2022 för att analysera om och hur vattenvegetationen förändras över tid. Resultaten visar att Maximum Likelihood Classification (MLC) framträder som den mest effektiva algoritmen för att studera vegetationsförändringar, särskilt om den appliceras på en "False color" bandkombination bestående av banden 8 (NIR), 4 (rött) och 3 (grönt). MLC visar högre (94%) noggrannhet jämfört med Random Trees (RT) och Support Vector Machine (SVM). Genom att tillämpa vegetationsindexet NDVI (Normalized Difference Vegetation Index) ger studien en fördjupad förståelse för hur vegetationen förändras över tid. Genom att kombinera resultaten från dessa metoder går det att dra slutsatser om hur vattenvegetationen breder ut sig över tid i sjön Sottern, där en tydlig ökning av vattenvegetation sker mellan mitten av maj till mitten av juni, medan minskningen av vattenvegetationen inte är lika konsekvent. / In Europe, overgrown lakes and watercourses are creating increasing problems, which are partly due to climate change and human impact. One of the main reasons for the overgrowth of lakes and watercourses is eutrophication. The aim of the study is to evaluate the possibility of automatically identifying overgrown lakes and watercourses using remote sensing and GIS. An analysis of vegetation changes in Lake Sottern in Uppland county, Sweden is conducted, where overgrowth creates problems and where clearing machines are used to manage the vegetation, primarily consisting of reeds, water lilies, and other aquatic vegetation. By applying various classification algorithms, band combinations and vegetation indices, changes in the lake's condition are investigated by classifying Sottern into two main classes: water and aquatic vegetation. The study is based on remote sensing data from the optical satellite constellation Sentinel-2 and a high-resolution reference image from Google Earth Pro. Data were collected during the growing season, from May to October, for the years 2021 and 2022 to analyze if and how aquatic vegetation changes over time. The results show that Maximum Likelihood Classification (MLC) emerges as the most effective algorithm for identifying aquatic vegetation, especially when combined with a "False color" band combination consisting of bands 8 (NIR), 4 (red), and 3 (green). MLC shows higher accuracy compared to Random Trees (RT) and Support Vector Machine (SVM). By applying the Normalized Difference Vegetation Index (NDVI), the study provides a deeper understanding of how vegetation changes over time. By combining the results from these methods, it is possible to draw conclusions about how aquatic vegetation changes over time in lakes like Sottern, where a clear increase in aquatic vegetation occurs between May and June, while the decrease in aquatic vegetation is not as consistent.

Veteran trees such as large Quercus robur L. function as biodiversity hotspots and provide a number of valuable ecological functions. This study aimed to increase knowledge about the mechanisms that influence the longevity of Q. robur by: (i) describing the status of veteran Q. robur in Linköping municipality, (ii) describing findings of valuable lichens among these trees, (iii) examine whether land use, nature type, crown layer closure, land management, or overgrowth of brushwood or forest in 2018 or an earlier year could explain girdle growth or crown vitality in Q. robur, and (iv) predict the future population of veteran Q. robur. Data was collected from 51 Q. robur with a circumference larger than 450 cm in April 2018 in Linköping municipality, Sweden. Out of these, 28 individuals could be compared to data from a previous inventory. These were the basis for statistical analyses of correlations between environmental factors, growth and crown vitality. Generally, most Q. robur individuals were standing in pastures, had high crown vitality, had a low amount of overgrowth of brushwood or forest around them, and many of them hosted indicator lichens. The main correlation found was between crown vitality and overgrowth of brushwood. The girdle growth was 1.81 cm year-1 and the mortality was 0.18 % year-1 on average. Based on these growth and mortality numbers, and data from other studies, the future population of veteran Q. robur was predicted to increase from 471 to 2996 individuals in the area in the next 100 years (1615-3433 pcs). / Grova, gamla träd som Quercus robur L. (skogsek) kan fungera som s.k. hotspots för biologisk mångfald och tillhandahåller en mängd värdefulla ekologiska funktioner. Denna studie syftade till att öka förståelsen kring de mekanismer som påverkar livslängden för Q. robur genom fyra syften: (i) att beskriva status för grova Q. robur i området, (ii) att beskriva förekomster av värdefulla lavar hos dessa träd, (iii) att undersöka om någon av omgivningsfaktorerna markanvändning, naturtyp, slutenhet i kronskikt, markskötsel, eller igenväxning av sly eller skog vid 2018 års inventering eller tidigare inventering kan förklara tillväxt eller kronvitalitet hos Q. robur, och (iv) förutsäga framtidens tillgång av grova Q. robur. Data samlades in genom fältinventering av 51 Q. robur större än 450 cm i omkrets i april 2018 i Linköpings kommun. Av dessa kunde 28 jämföras med data från en tidigare inventering. Dessa 28 individer låg till grund för statistiska analyser av samband mellan omgivningsfaktorer och tillväxt och kronvitalitet. De flesta individer av Q. robur stod i betesmark, hade hög kronvitalitet, hade låg grad av igenväxning av sly eller skog runt sig, och på många av individerna förekom signalartslavar. Det huvudsakliga sambandet som konstaterades var att igenväxning av sly var negativt för kronvitalitet. Hos grova ekar var omkretstillväxten 1,81 cm år-1 och mortaliteten 0,18 % år-1. Baserat på dessa tillväxt- och mortalitetsdata samt data från andra studier beräknades populationen av grova Q. robur öka från 471 till 2996 (1615-3433 st) individer de kommande 100 åren.