Amyotrofisk lateralskleros (ALS) är en grupp motorneuronsjukdomar som leder till degenerering och död av centrala och perifera motoriska neuroner. ALS patienter drabbas av muskelsvaghet, muskelförtvining i skelettmuskulatur och förlamning. Överlevnaden efter diagnosen är ca två år i de flesta fall. I Sverige insjuknar årligen drygt 200 personer i ALS. Komplexa genetiska faktorer till exempel ALS-kopplade gener är avgörande för utvecklingen av ALS. Några miljöfaktorer har föreslagits som riskfaktorer för sporadisk ALS. På grund av en mycket komplex etiologi i sjukdomsuppkomst och utveckling saknas det än idag effektiv terapi för ALS. Vad gäller primära läkemedel som används i ALS-terapi är endast riluzol godkänd i Sverige idag. Edaravone och masitinib som har visat svag till moderat effekt och utifrån kontrollerade kliniska studier har de en neuroprotektiv roll som förlänger överlevnadstiden något. Syftet med föreliggande examensarbete var att undersöka den senaste utvecklingen kring behandlingar av ALS samt att utvärdera effekten av edaravone och masitinib samt jämföra deras respektive effektivitet med standardpreparatet riluzol. Totalt valdes och analyserades 6 kliniska studier, där 3 studier utvärderade effektiviteten av behandling med olika doser riluzol, i en klinisk studie undersöktes biverkningsspektrumet av riluzol, samt en klinisk studie med masitinib och en med edaravone. Behandling med riluzol resulterade i ökad överlevnad hos ALS patienter med 20 % (Studie 1) och 35 % (Studie 2) efter 12 månader. Resultaten från en stor klinisk studie (Studie 3) som inkluderade ett stort antal ALS-patienter visade att riluzol tolereras mycket väl vid dosen 100 mg/dag (50 mg x 2 per dag). Resultaten från Studie 4 visade att behandling med 100 mg/dag riluzol förlängde fas 4 hos patienter med ALS oavsett i vilken fas av sjukdomen behandlingen påbörjades. Behandling med masitinib i dosen 4,5 mg/kg/dag + riluzol (100 mg/dag) visade signifikant effekt för ALS patienter med baseline av ALSFRS-R utveckling ˂1,1 poäng/månad och visade 27% effekt efter 48 veckor behandling. Effekten visade sig vara högre, 35% i patienter med sjukdomsutveckling kortare än 18 månader efter diagnos (Studie 5). Utifrån resultat från Studie 6 visade behandling med edaravone effekt endast i en begränsad grupp av ALS patienter, identifierade med hjälp av post-hoc analys av en tidigare fas III RCT. Däremot fanns det ingen indikation att behandling med edaravone skulle vara effektiv för en bredare grupp ALS patienter. Det är möjligt att masitinib är ett nytt läkemedel för behandling av ALS patienter som skulle kunna användas som komplement till riluzolbehandling, dock behövs fler kliniska studier för att utvärdera effekten av masitinib.  Riluzol har känd effekt – förlänger överlevnaden med 2 till 3 månader i vanliga fall av ALS. Edaravone visade svag effekt vid behandling av ALS.

Introduktion: Förekomsten av neurodegenerativa sjukdomar ökar, där ibland amyotrofisk lateralskleros (ALS) vilket gör att behovet efter nya effektiva terapier växer. ALS är en progressiv sjukdom som kännetecknas utav en degeneration av de övre motorneuronen i motoriskt cortex och de nedre motorneuronen i hjärnstam och ryggmärg. Förlusten av motorneuron leder till muskelsvaghet och atrofi, vilket gör att patienten får svårigheter att gå, tala och svälja. När andningsmuskulaturen drabbas leder det till andningssvikt, den vanligaste dödsorsaken till följd av sjukdomen och majoriteten av de som drabbas överlever inte mer än tre år efter symtomdebut. Patogenesen vid sjukdomen är komplex, trots forskning som pågått i årtionden så har de patogena mekanismerna förblivit oklara. Den bristande kunskapen om sjukdomen och dess bakomliggande mekanismer återspeglas i antalet tillgängliga behandlingar. Två läkemedel finns godkända av Food and Drug Administration (FDA) för behandling av ALS, riluzol sedan 1995 och edaravone sedan 2016. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka om AMX0035 – en oral formulering av de två aktiva substanserna natrium 4-fenylbutyrat och taurursodiol kan vara av betydelse i kampen mot ALS genom att jämföra dess effekt och säkerhet med riluzol, nuvarande standardpreparat hos patienter med sjukdomen. Metod: Litteratursökning gjordes på PubMed, där fyra artiklar valdes och analyserades. Två av artiklarna behandlade riluzol och två kombinationen av natrium 4-fenylbutyrat-taurursodiol. Resultat: Båda studierna om riluzol visade på en signifikant effekt av läkemedlet hos patienter med ALS jämfört med placebo, där studie ett visade en minskad mortalitet på 38,6% efter tolv månader och 19,4% efter 21 månaders behandling. Studie två visade en minskad mortalitet på 35% efter 18 månaders behandling med riluzol. Studie tre som studerade kombinationen natrium 4-fenylbutyrat-taurursodiol visade att förändringstakten på ALSFRS-R skalan minskade med 0,42 poäng mer/månad för placebo. Studie fyra som var en uppföljning av studie tre visade en ökad överlevnad på 44% bland de som ursprungligen behandlats med natrium 4-fenylbutyrat i kombination med taurursodiol jämfört med dem som hade randomiserats till placebo. Slutsats: Natrium 4-fenylbutyrat i kombination med taurursodiol kan vara ett alternativ eller en tilläggsbehandling till riluzol hos patienter med ALS, då studierna som analyserades visade på positiva resultat. Behandlingen tolererades väl av deltagarna, där ingen biverkan tycks överväga effekten av behandling. Det behövs mer omfattande studier för att bekräfta effekten och säkerheten av natrium 4-fenylbutyrat-taurursodiol i en större och bredare patientgrupp. / The incidence of neurodegenerative diseases is increasing, which means that the need for new effective therapies is growing. Amyotrophic lateral sclerosis (ALS) is a progressive disease characterized by a loss of upper and lower motor neurons, the nerve cells that control the body’s skeletal muscles. A loss of motor neurons leads to muscle weakness and atrophy, which makes it difficult for the patient to walk, speak and swallow. When the respiratory muscles are affected, respiratory failure will occur, which is the most common cause of death due to the disease. The median survival time of a patient affected by the disease is approximately three years after the onset of symptoms. A high degree of variation occurs in patients who suffer from ALS in terms of which body region is affected and the rate of progression of the disease. The pathogenesis of the disease is complex: despite intensive research that has been going on for decades the pathogenic mechanisms still remain unclear. Probably several biochemical and regulatory pathways are involved, which interact with each other and eventually lead to selective cell death or apoptosis. Over a hundred different genes have been identified associated with ALS, however, it has been challenging to find the causal relationship between these genes and disease progression. The lack of knowledge about the disease and its underlying mechanisms is reflected in the low number of treatments available. Two drugs only, are approved by the Food and Drug Administration (FDA) for the treatment of ALS, riluzole since 1995 and edaravone since 2016.  The purpose of this literature study was to investigate whether sodium 4-phenylbutyrate in combination with taurursodiol may be a possible alternative to treatment with riluzole, the current standard drug for patients with ALS. Four clinical trials were analysed, two of the studies evaluated the efficacy of riluzole and two of the combination of sodium 4-phenylbutyrate and taurursodiol.  Both studies on riluzole showed a significant effect of the drug in patients with ALS compared with placebo, where study one showed a reduced mortality of 38,6% after 12 months and 19,4% after 21 months treatment, respectively. Study two showed a 35% reduction in mortality after 18 months of treatment with riluzole. Study three, which studied the combination of sodium 4-phenylbutyrate-taurursodiol, showed that the rate of change on the ALSFRS-R scale, a scale that serves as a measure of disability where a higher score means better function, decreased by 0,42 points more/month for placebo compared to sodium 4-phenylbutyrate-taurursodiol. Study four, which was an extension of study three, showed a 44% increase in survival among those initially treated with sodium 4-phenylbutyrate in combination with taurursodiol compared to those previously randomized to placebo.  Sodium 4-phenylbutyrate-taurursodiol may be an alternative or adjunctive therapy to riluzole in patients with ALS, as the studies analysed showed positive results. The treatment was well tolerated by the participants, where no side effect seems to consider the effect of treatment. Larger and longer studies are needed to confirm the effect and safety of the treatment.

No description available.

Obsessive-compulsive disorder is a chronic psychiatric disease. It seriously limits the quality of life of patients. Treatment of OCD is not yet fully successful and still many patients are left with debilitating symptoms without functioning medication. Animal models of genetic, behavioral, pharmacological, and optogenetic origins are beneficial in the achievement of new understandings of the disease. Chronic sensitization of serotonin 1A and 7-receptors with an agonist 8-OH-DPAT ((8- hydroxy-2-(di-propylamino)-tetralin hydrobromide) induces perseverative and compulsive behaviors, which is considered to constitute an animal model of OCD. In this thesis, the 8-OH- DPAT model has been tested in the active place avoidance task on Carousel maze to provide information about the model on learning. Second, this model is used to determine, whether co- administration of memantine or riluzole alleviates the cognitive and learning deficits of this model. To uncover these effects, an active place avoidance task on a Carousel maze was used. Measured criteria were total distance, entrances to the shock sector, total number of shocks, and median speed after the shock. During habituation, the animals were sensitized to 8-OH-DPAT (with a control group that did not receive 8-OH-DPAT but only saline). In an...