Syftet med undervisning i religionskunskap är att elever ska utveckla förståelse för olika sätt att leva och förhålla sig till världen. Ett fokus på religion som praktik ska enligt läroplanen också finnas. I skolan får elever lära sig om de olika världsreligionerna men mer sällan får de höra talas om vad nyhednisk religion är. Ännu mer sällan undervisas elever i skolan om ritualer som något föränderligt och kontextbundet. Eftersom nyhednisk religion definieras mer utifrån sin praktik än sin tro så förmedlas ritualers uppbyggnad och syfte fördelaktigt genom studier av nyhednisk religion. Uppsatsens syfte är att berika religionsundervisningen genom att undersöka hur rituell kreativitet yttrar sig vid skapandet av ritualer inom wicca och modern asatro samt vilka funktioner ritualerna fyller för utövarna. Detta skapar möjligheter för elever att bredda sin förståelse av ritualer och nyhedniska religioner. Metoden som används är en systematisk litteraturstudie. Examensarbetet undersöker vad forskningen idag säger om rituell kreativitet inom de två valda religionerna. Syftet med detta är att öka lärares kunskap om ritualer som fenomen. Resultaten i examensarbetet visar enligt forskningen att de två religionerna till viss del inspireras utav varandra då ritualer återskapas. Detta är dock något som utövare av religionerna själva inte håller med om. Resultaten visar dessutom att förekomsten av skriftliga källor är en bristvara. Inom modern asatro finns ett begränsat utbud av förkristna källor som de förhåller sig till medan det inom wicca helt saknas äldre källor. Bristen på källor leder inom båda religionerna till en stor rituell kreativitet med föränderliga ritualer som inspireras av de utövare som utför dem. Gemensamt för de båda religionerna är att ritualer snarare än tro är det centrala och att ritualer fyller mycket viktiga sociala funktioner. Att öka kunskapen om hur ritualer skapas och vilken funktion de fyller för utövarna är viktigt för förståelsen om ritualer som fenomen.