Syftet med min uppsats var att undersöka hur asatro framställs i läroböcker skrivna för gymnasieskolan i ämnet Religionskunskap. De fyra syftesfrågorna som jag har besvarat är; hur mycket utrymme får asatro eller andra föreställningar som kan kopplas till asatro i läroböckerna? Berörs asatro som en fördjupning av grundskolans kunskaper och/eller i form av nya religiösa rörelser i någon/några av läroböckerna? Hur väl stämmer läroböckernas innehåll med ämnesplanernas syfte? Hur kan undervisning i asatro relateras till aktuella samhällsproblem? Den metod som jag har använt mig av är ett litteraturstudium. Resultatet i uppsatsen visar att de läroböcker som jag analyserat inte stämmer särskilt bra med gymnasieskolans Ämnesplan för Religionskunskap, dess syfte och centrala innehåll. Men oavsett att läromedlen inte inspirerar till undervisning i asatro, kan jag dra slutsatsen att asatrons återkomst i dagens samhälle ger möjlighet för religionskunskapen som ämne att vara en del i ett ämnesövergripande samarbete, med både historia och samhällskunskap.

Syftet med undervisning i religionskunskap är att elever ska utveckla förståelse för olika sätt att leva och förhålla sig till världen. Ett fokus på religion som praktik ska enligt läroplanen också finnas. I skolan får elever lära sig om de olika världsreligionerna men mer sällan får de höra talas om vad nyhednisk religion är. Ännu mer sällan undervisas elever i skolan om ritualer som något föränderligt och kontextbundet. Eftersom nyhednisk religion definieras mer utifrån sin praktik än sin tro så förmedlas ritualers uppbyggnad och syfte fördelaktigt genom studier av nyhednisk religion. Uppsatsens syfte är att berika religionsundervisningen genom att undersöka hur rituell kreativitet yttrar sig vid skapandet av ritualer inom wicca och modern asatro samt vilka funktioner ritualerna fyller för utövarna. Detta skapar möjligheter för elever att bredda sin förståelse av ritualer och nyhedniska religioner. Metoden som används är en systematisk litteraturstudie. Examensarbetet undersöker vad forskningen idag säger om rituell kreativitet inom de två valda religionerna. Syftet med detta är att öka lärares kunskap om ritualer som fenomen. Resultaten i examensarbetet visar enligt forskningen att de två religionerna till viss del inspireras utav varandra då ritualer återskapas. Detta är dock något som utövare av religionerna själva inte håller med om. Resultaten visar dessutom att förekomsten av skriftliga källor är en bristvara. Inom modern asatro finns ett begränsat utbud av förkristna källor som de förhåller sig till medan det inom wicca helt saknas äldre källor. Bristen på källor leder inom båda religionerna till en stor rituell kreativitet med föränderliga ritualer som inspireras av de utövare som utför dem. Gemensamt för de båda religionerna är att ritualer snarare än tro är det centrala och att ritualer fyller mycket viktiga sociala funktioner. Att öka kunskapen om hur ritualer skapas och vilken funktion de fyller för utövarna är viktigt för förståelsen om ritualer som fenomen.

This is a study about an ecofeminist perspective on contemporary paganism among women on instagram. It takes off along with former studies that have researched feminist and psychological aspects of women's use of mythological figures and feminine god symbols and paganism on instagram. The purpose of this study is to examine what worldview surrounds the seemingly feminist and neopagan expressions on instagram and to interpret them with Plumwood’s ecofeminist theory of dualism supplemented with Christ's theoretical additions on how the divine relates to the previous theory. The goal is to contribute to the research that examines neopagan women on Instagram and the connection between neopaganism and ecofeminism. The purpose is answered through questions about which worldview is expressed in the instagram posts and how the posts can be understood based on Plumwood and Christ's ecofeminist theory of dualism. They are answered through a qualitative content analysis and with the help of a quantitative compilation of necessary parts of the material needed to apply the theory. Feminist and neopagan expressions can be seen through a cyclical worldview where people and certainly women are encouraged to follow the cycles of nature, in opposition to capitalism, with a focus on rest during winter and menstruation. Positive qualities and agency are attributed to women, animals and nature can, based on Plumwood's ecofeminist theory, be seen as an ecofeminist approach to break the prevailing dualism between nature and culture. The changeable such as body, emotions and personal transformation is highly valued in the material which can be understood, based on Christ's theoretical addition, to emphasize the downgraded part of the dualism nature and culture. These ecofeminist expressions are framed by a religious worldview where a higher power or something greater, often in the form of the Goddess and nature itself or the elements of nature such as the moon and healing herbs, is believed to hold and guide people towards their highest good.

I denna studie undersöktes identiteten hos moderna anhängare av Asatru; en religion som kännetecknas av olika perspektiv på dess inkludering och syfte. Flera webbplatser på Asatru analyserades för att bidra till att förstå hur utövare av Asatru konstruerar och uppfattar sin religiösa och etniska identitet, två former av identitet som ofta anses vara sammankopplade bland anhängare av Asatru. Som tidigare forskning har antytt, indikerar mitt insamlade material att vissa ser Asatru som genetiskt exklusivt för "vit" Européer, medan andra Asatru-grupper centrerar religionen kring kulturarvet. I min undersökning använder jag både en psykologisk och en narrativt baserad förklaringsmodell för att tolka hur och varför olika anhängare av Asatru avgränsar sin religiösa identitet. Arbetet antyder att identitetsbildningen hos många Asatru-utövare delvis kan förstås som ett resultat av främlingskap de upplever gentemot grupper som är utestängda från sin identitet.

For members of the Swedish Heathen organisation Forn Sed Sverige, the term blot is defined as an act of ritual sacrifice through which one can communicate with the gods and other powers. The purpose of this thesis is to provide an overview of the various forms of blot and to explore the meanings ascribed to it by the practitioners. By looking at the structure of the ritual itself, what is sacrificed, the contexts in which the ritual is conducted and how the aforementioned aspects of it are understood, this thesis presents an image of blot as a central ritual practise within the Swedish Heathen community, as well as a way for the members of Forn Sed Sverige to construct a sense of continuity between their own blot and pre-Christian religion in Scandinavia by prioritising ritual practise over religious beliefs.

Denna studie är en undersökning av språket kring kön, kropp och kvinnlighet inom samtida svensk gudinnereligiositet, samt en diskussion av förhållandet mellan detta språk och feministiska respektive patriarkala föreställningar och värderingar. Undersökningen bygger på samtal kring symbolen ”Gudinnan” med utövare av gudinnereligiositet. I min studie sätter jag in de analyser som växer fram i samtalen i en större gudinnereligiös och feministisk kontext, samt ställer dem i relation till en nyare, för ämnet relativt oprövad feministisk teori: Donna Haraways poststrukturalistiska, kroppsmaterialistiska feminism.       I studien framkommer det att det gudinnereligiösa språket i hög utsträckning handlar om att benämna sina egna upplevelser, snarare än att uttala sig generellt och objektivt, vilket leder till att en mångfald av perspektiv på Gudinnan, kön, kropp och kvinnlighet framträder parallellt. Samtidigt framkommer dock ett antal perspektiv på Gudinnan, kön, kropp och kvinnlighet som tenderar att bli normativa inom gudinnereligiositeten, vilket till stor del tycks bero på den normativa effekt som skrivet material från traditioner som wicca, new age, jungiansk teori, samt amerikansk feministisk wicca har. Dessa normativa perspektiv tycks innefatta både berättelser som kan betraktas som problematiska, och berättelser som kan betraktas som feministiskt kraftfulla, men utifrån Haraways teorier är det alltid att betrakta som problematiskt när vissa berättelser etablerar sig som normativa och entydiga. Sammantaget framstår det därför i denna studie som att gudinnereligiositetens kanske allra främsta feministiska utmaning är att producera en mångfald berättelser, bilder och förklaringsmodeller om gudinnor, kön, kropp och kvinnlighet, och att ge utrymme för motsägelser, motsättningar och dissensus. Snarare än att betrakta den feministiska religiositeten som ett religiöst alternativ med alternativa svar och lösningar, skulle man kunna se den som ett kritiskt perspektiv, vars uppgift är att ständigt problematisera de försök till svar och lösningar som presenteras, och göra uppror mot alla tendenser till normer och entydighet – vare sig de kommer utifrån från patriarkala idétraditioner, eller inifrån rörelsen själv.

Fornskandinavisk religion har historiskt sett i hög utsträckning tolkats inom en patriarkal diskurs. I min uppsats bereder jag plats för röster hos människor för vilka fornskandinavisk religion är personligt betydelsefull, men som tolkar och använder sig av den på ett subversivt sätt. Undersökningen bygger på organiserade samtal förda mellan mig och ett antal samtalsdeltagare. För att utljämna maktbalansen mellan forskare och studieobjekt har jag valt att rikta forskarblickan mot ett fält jag själv tillhör, och i studien betraktar jag därför mig själv inte bara som samtalsledare, utan även samtalsdeltagare, och gör mina egna erfarnheter till föremål för analys genom introspektiv metod.        Mitt forskningsperspektiv är queerteoretiskt, och i fokus i studien står de sätt på vilka bilder, berättelser och föreställningar om fornskandinavisk religion används som en del i skapandet av normöverskridande genusidentiteter. I undersökningen framkommer det att samtalsdeltagarna tolkar den fornskandinaviska religionen som präglad av mångfald och jämlikhet, i kontrast till en monoteistisk, dualistisk världsbild. Det queera, gränsöverskridande och kaotiska uppfattas ha en betydelsefull plats i religionen, och man betraktar detta som en källa till kreativitet och kraft. Sejden förknippas särskilt med genusöverskridande, vilket kopplas till att gränsöverskridande av olika slag ses som en källa till kraft och kunskap inom shamanska kulturer världen över. Sejden framstår även som betydelsefull i skapandet av normöverskridande genusidentiteter genom att rollen som völva särskilt försätter kvinnligt kroppsmarkerade individer i en maktposition. Normen för hur en ”kvinna” ska vara utmanas ytterligare genom de bilder av självständiga, mäktiga och ambivalenta gudinnor som framträder i samtalsdeltagarnas tolkningar.