Denna uppsats analyserar i första hand hur stort utrymme begreppet platsspecificitet får i dagens stadsplanering. I andra hand ser studien på hur plats i en allt mer generaliserad stadsplanering förhåller sig till dagens planeringsideal. Ett vanligt förekommande är att nya stadsdelar byggs utefter samma ideal, med liknande arkitektur, oavsett om det sker i en hamn, centralt i staden eller på åkermark. Planerare verkar sällan göra någon djupare platsanalys vilket kan leda till att unika plastkvaliteter förbises. I skandinavien börjar dock städer tänka mer på hur en plats kvaliteter kan upptäckas och skapas före marken exploateras permanent. I danska Köge finns stadsomvandlingsprojektet Köge Kyst, där temporära aktiviteter och mänsklig interaktion är en stor del av planeringsfasen. Genom att studera detta projektet visar den här uppsatsen ett exempel på hur en skandinavisk stad förhåller sig till plats i förhållande till rådande stadsbyggnadsideal. Med teoretiska analysverktyg studeras Köge Kyst-projektets visioner, planering och utförande där fokus ligger på platsanvändning och planeringsideal. Studien visar att Köge Kyst trots sina nya metoder för platsanvändning slutar i en stadsdel som inte sticker ut från mängden. En slutsats studien drar är att problematik uppstår många gånger i mötet mellan plats och ideal, där dessa två faktorer ofta krockar. Uppsatsen ger därför utrymme för fortsatt forskning kring platsens betydelse för hur en god och platsspecifik stadsdel kan skapas. / This study analyzes at first hand how much room the construct sitespecificity gets in today`s urban planning. In second hand this study has looked into how site in an ever more generalized urban planning relates to today´s planning ideal. A common occurrence is that new districts are built according to the same ideal, with similar architecture, no matter whether it takes part in a harbor, central in the city, or on arable land. Planners rarely seem to do a deeper site analysis, which can lead to unique sitequalities being disregarded. In Scandinavia, however, cities are beginning to think more about how a sites qualities can be discovered and created before the land is permanently built. In Danish Køge, there is an urban transformation project called Køge Kyst, where temporary activities and human interaction are a large part of the planning phase. By studying this project, this essay has provided an example of how a Scandinavian city relates to site in relation to the current planning ideal.  With theoretical analysis tools, the Køge Kyst project´s visions, planning and execution are studied, where the focus is on site-use, and planning ideals. The study shows that Køge Kyst, despite its new methods of site-use, ends up in a city transformation that does not stand out from the crowd. One conclusion the study draws is that problems often arise in the relationship between place and ideal, where these two factors often clash. This essay therefore provides scope for further research about the importance of site-understanding for the creation of new site-specific districts.