Background: Balance is important for performing activities and sports in daily life. Although it is widely accepted, that warming up can increase readiness for exercise, the effect of warming up on balance is unclear as results vary between studies. As warm-up can potentially affect the Star Excursion Balance Test (SEBT) results and physiotherapists use tests to evaluate the effects of interventions, it is important to perform tests in a standardised way. Aim: To investigate the effect of warm-up on dynamic control among injury-free 20–30 year old individuals. Design: Randomised cross-over study. Method: 18 participants performed test A and B, where test A included a warm-up programme and SEBT, and B included only SEBT. The test each participant started with was randomised. Normalised and composite SEBT scores were used to analyse the data. Result: There was no statistically significant difference in SEBT scores for either the dominant or non-dominant leg when compared with and without warm-up. When analysing the difference in mean (SEBT composite %) between with and without warm-up for dominant versus non-dominant legs, a small but significant difference was seen, in the form of a positive effect of warm-up for the non-dominant leg. Conclusion: The results showed that warm-up had no statistically significant effect on either the dominant or non-dominant leg. The difference between the effect of warm-up on the dominant and non-dominant leg was statistically significant as the non-dominant leg was not affected in the same way. Further research is needed to confirm these results. / Bakgrund: Balans är viktigt för att kunna genomföra aktiviteter och idrott i det dagliga livet. Även om det är allmänt accepterat att uppvärmning kan öka beredskap för träningen, är effekten av uppvärmning på balansen oklar då resultaten varierar mellan olika studier. Då uppvärmning kan potentiellt påverka testresultatet vad gäller Star Excursion Balance Test (SEBT) och fysioterapeuter använder tester för att kunna utvärdera effekter av interventioner, är det viktigt att utföra tester på ett standardiserande sätt. Syfte: Att undersöka vilken effekt uppvärmning har på dynamisk kontroll hos skadefria 20–30 år gamla individer. Design: Randomiserad cross-overstudie. Metod: 18 deltagare utförde test A och B, där test A inkluderade ett uppvärmningsprogram och SEBT, och B inkluderade bara SEBT. Testet varje deltagare började med slumpades ut. Normaliserade och sammansatta SEBT-poäng användes för att analysera data.   Resultat: Det förelåg ingen statistiskt signifikant skillnad i SEBT-poäng för vare sig det dominanta eller icke-dominanta benet vid jämförelse med respektive utan uppvärmning. Vid analys av skillnad i medelvärde (SEBT sammansatt %) mellan uppvärmning och inte för dominanta jämfört med icke-dominanta ben sågs en liten, men signifikant skillnad, i form av positiv effekt på uppvärmning för det icke-dominanta benet.  Konklusion: Resultaten visade att uppvärmning inte hade någon statistiskt säkerställd effekt på varken det dominanta och icke-dominanta benet. Skillnaden mellan hur uppvärmningen påverkat det dominanta och icke-dominanta benet var statistiskt signifikant då det ickedominanta benet påverkades inte på samma sätt. Ytterligare forskning behövs för att bekräfta dessa resultat.

Bakgrund: Knäskador är vanligt förekommande bland yngre fysiskt aktiva personer. Ofta skadas flera strukturer samtidigt vilket medför att den mekaniska stabiliteten i knäleden försämras samt att den neuromuskulära funktionen i benet försämras, vilket påverkar den posturala kontrollen samt stabiliteten på knät. För att upptäcka instabilitet behövs mer utmanande och specifika test som Star Excursion Balance Test (SEBT). I dagsläget saknas studier gjorda med SEBT på en svensk population. Fysioterapeuter är beroende av tillförlitliga instrument för att kunna göra en korrekt bedömning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka test-retest reliabiliteten för SEBT samt att undersöka samtidig validitet mellan SEBT och Unilateral Stance test (UST) för personer med knäproblematik.Syftet var dessutom att undersöka hur den posturala kontrollen var för personer i åldrarna 20-30 år med knäproblematik mätt med SEBT och UST. Metod: Studien var gjord med en icke experimentell design som var både deskriptiv och korrelerande. Alla tester gjordes vid ett tillfälle med 5 minuters vila mellan testerna. I studien ingick 30 personer med diagnostiserad alternativt självupplevd knäproblematik i åldern 20-30 år som studerade på Biomedicinskt centrum vid Uppsala Universitet. Resultat: Den posturala kontrollen för testpersonerna (n=30) var uppmätt till god både mätt med både SEBT och UST. Validiteten mellan SEBT och UST var låg r=0,3 (p=0,12). Test-retest reliabiliteten för SEBT var god r=0,74 (p=0.00013). Konklusion: SEBT har en god interbedömarreliabilitet. Korrelationen mellan UST och SEBT var låg. SEBT är ett test som är ett väldigt specifikt test där man behöver både material och tid för utförandet. Det behövs mer studier för att få fram om testet går att användas effektivt på allmänna kliniker som ett utvärderingsinstrument för postural kontroll. Keywords: Postural balance, Dynamic balance, Reliability, Validity, Star excursion balance test (SEBT), Unilateral stance test (UST), knee injury.

No description available.

Bakgrund: Medvetenhet om kropp och rörelse nämns ofta som en viktig fakor i att öka prestationsförmåga, undvika skador, nå högre livskvalitet och förbätta sjukdomstillstånd. Det har länge funnits ambitioner att förbättra rörelse genom ökad medvetenhet. Feldenkraismetoden är en metod för att förbättra rörelse genom förhöjd rörelsemedvetenhet och är förenlig med nutida vetenskap men förhållandevis lite empirisk forskning stöder metodens effektivitet. De flesta tidigare studier har varit på någon form av dysfunktion och ofta subjektiv upplevelse snarare än objektiva värden. Det har varit svårt för Feldenkraispedagoger att finna rätt mätmetoder för att utvärdera metoden. Syfte: Studiens syfte är att utvärdera effekten av träning för ökad rörelsemedvetenhet enligt Feldenkraismetoden på rörelse hos friska personer genom kvantitativ mätning. Metod: Friska kvinnor i en experimentgrupp (n=4, 30±7 år) och en kontrollgrupp (n=4, 26±2 år) testades med fem kvantitativa rörelsetester; one-leg standing balance, one-leg standing long jump, standing triple jump, star excursion balance test och upper quarter Y-balance test, innan och efter en intervention ledd av en auktoriserad Feldenkraispedagog där experimentgruppen genomgick tio träningsfällen enligt Feldenkraismetoden under fem veckors tid. Resultat: Signifikant förbättring (P≤0,05) i förhållande till både förtest och kontrollgrupp sågs vid star excursion balance test för vänster ben. Slutsats: Träning för ökad rörelsemedvetenhet enligt Feldenkraismetoden verkar kunna leda till förbättring i kvantitativt mätt rörelse hos friska kvinnor. Vidare forskning med fler deltagare är nödvändig för att bättre besvara hypotesen att träning för ökad rörelsemedvetenhet genom en intervention med Feldenkraismetoden leder till förbättrade resultat i de utvalda testerna hos friska personer. / Background: Awareness of body and movement is often mentioned as an important factor in increasing performance ability, avoiding injury, reaching a higher quality of life and improving conditions of illness. There has long been an ambition to improve movement through increased awareness. The Feldenkrais method is a method for improving movement through increased movement-awareness and is compatible with modern science. but comparatively little empirical research supports the methods effectivity. Most earlier studies have been on subjects with some form of dysfunction and often on subjective experience rather than objective measurements. It has been challenging for Feldenkrais-practitioners to find suitable ways of measurement for evaluating the method. Purpose: The purpose of this study is to evaluate the effect of training for increased movement-awareness according to the Feldenkrais method on movement in healthy subjects by quantitative measurements. Method: Healthy women in an experiment-group (n=4, 30±7 years) and a control-group (n=4, 26±2 years) were tested with five quantitative movement-tests; one-leg standing balance, one-leg standing long jump, standing triple jump, star excursion balance test and upper quarter Y-balance test, before and after an intervention where the experiment-group went through ten training sessions according to the Feldenkrais method during five weeks time. Results: Significant improvement (P≤0,05) in comparison to both pre-test and change in the control-group was seen for star excursion balance test of the left leg. Conclusion: Training for increased movement-awareness according to the Feldenkrais method seem to be able to improve quantitatively measured movement in healthy women. Further research with more participants is necessary to better answer the hypothesis that training for increased movement-awareness in accordance with the Feldenkrais method leads to improved results in the chosen tests in healthy persons.