El presente estudio, de tipo cuasi experimental longitudinal y ciego, tuvo por objetivo determinar si el SEBT aplicado como método de entrenamiento de equilibrio dinámico e indirectamente de propiocepción, producía un efecto favorable en ésta, en sujetos entre 18 y 30 años que realizan actividad física y presenten inestabilidad funcional de tobillo.

Activity and fitness levels decline through the years from 30 to 60 years of age. Minimal research is available regarding functional assessment tools in this population. Reliable functional tools are needed to reintroduce individuals to appropriate physical activity levels following an injury and to maintain high levels of participation through their lifespan. The purposes of this study were multiple: 1) determine if three functional tests correspond with neuromotor fitness levels, 2) establish a model of functional tests, activity levels and descriptive data that distinguishes the most from the least fit, 3) describe expected mean functional test performances, and 4) demonstrate the reliability of the three functional tests in a sample of 30-60 year olds. 63 females and 38 males completed activity surveys, a neuromotor fitness test, the star excursion balance test (SEBT), the four square step test (FSST), and the Biering-Sorensen test of trunk extensor muscle endurance. Moderate to high reliability of the functional tests was determined with 29 subjects. The SEBT (r=.97), FSST (r=.88) and the Biering-Sorensen test (r=.64) were reliable. All functional tests were able to distinguish between the most fit and least fit with regards to the fitness tests. A model of the body mass index and the FSST predicted 25% of the variance in fitness level. Functional test means are reported by 10-year age groups and represent expected performance values.Health care professionals can use this information to compare their patients to this group of healthy individuals. This will allow them to have some idea of how well a person with an injury is performing relative to a healthy individual. Additionally the combination of a persons BMI plus their FSST gives the health care professional some information about an individual level of neuromuscular fitness so that the health care professional can guide their patients toward an appropriate level of physical activity after their injury or illness.

Introduktion: Balans definieras som förmågan att kontrollera tyngdpunkten i förhållande till understödsytan. Bålen är centrum av de kinetiska kedjorna och har en betydelsefull roll vid utförande och kvalitén på rörelser. Tidigare studier har föreslagit att bålstabilitetsträning har en positiv effekt på dynamisk balans. Nedsatt balans kan ge upphov till skador och rehabilitering av dessa sker ofta kliniskt. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan bålstabilitet och dynamisk balans hos unga friska individer. Metod: Studien omfattade 8 försökspersoner. Förfrågan om medverkan sändes till sex klassgrupper med universitetsstudenter på Facebook. Dynamisk balans testades via star excursion balance test och bålstabiliteten testades via core muscle strength and stability test. Resultat: Mellan bålstabilitet och dynamisk balans vid stående på höger fot och sträckning av vänster fot, fanns ett måttligt positivt samband vid riktning posteriomedialt (r=0.63). Samt ett lågt positivt samband vid riktning posteriolateralt (r=0.35). Ett lågt negativt samband kunde ses vid stående på vänster fot och sträckning av höger fot, i den anteriora riktningen (r=-0.45). Konklusion: Samband kan antydas mellan bålstabilitet och dynamisk balans vid enstaka sträckriktningar och skiljer sig beroende på stödfot. Större studier behövs för vidare undersökning inom området.

Bakgrund: Knäskador är vanligt förekommande bland yngre fysiskt aktiva personer. Ofta skadas flera strukturer samtidigt vilket medför att den mekaniska stabiliteten i knäleden försämras samt att den neuromuskulära funktionen i benet försämras, vilket påverkar den posturala kontrollen samt stabiliteten på knät. För att upptäcka instabilitet behövs mer utmanande och specifika test som Star Excursion Balance Test (SEBT). I dagsläget saknas studier gjorda med SEBT på en svensk population. Fysioterapeuter är beroende av tillförlitliga instrument för att kunna göra en korrekt bedömning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka test-retest reliabiliteten för SEBT samt att undersöka samtidig validitet mellan SEBT och Unilateral Stance test (UST) för personer med knäproblematik.Syftet var dessutom att undersöka hur den posturala kontrollen var för personer i åldrarna 20-30 år med knäproblematik mätt med SEBT och UST. Metod: Studien var gjord med en icke experimentell design som var både deskriptiv och korrelerande. Alla tester gjordes vid ett tillfälle med 5 minuters vila mellan testerna. I studien ingick 30 personer med diagnostiserad alternativt självupplevd knäproblematik i åldern 20-30 år som studerade på Biomedicinskt centrum vid Uppsala Universitet. Resultat: Den posturala kontrollen för testpersonerna (n=30) var uppmätt till god både mätt med både SEBT och UST. Validiteten mellan SEBT och UST var låg r=0,3 (p=0,12). Test-retest reliabiliteten för SEBT var god r=0,74 (p=0.00013). Konklusion: SEBT har en god interbedömarreliabilitet. Korrelationen mellan UST och SEBT var låg. SEBT är ett test som är ett väldigt specifikt test där man behöver både material och tid för utförandet. Det behövs mer studier för att få fram om testet går att användas effektivt på allmänna kliniker som ett utvärderingsinstrument för postural kontroll. Keywords: Postural balance, Dynamic balance, Reliability, Validity, Star excursion balance test (SEBT), Unilateral stance test (UST), knee injury.

No description available.

No description available.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med uppsatsen är att undersöka om individer med bakgrund av upprepade fotledsstukningar har sämre balans och styrka jämfört med individer som har friska fotleder, samt om det skiljer sig i balans och styrka mellan dominant och icke-dominant fot. Författarnas hypotes är att kronisk instabilitet i fotleden är vanligt förekommande bland kvinnliga fotbolls- och basketspelare som lidit av upprepade fotledsstukningar under sin karriär. Följande tre frågeställningar undersöktes: (1) Har en individ med bakgrund av upprepade stukningar sämre resultat i balanstestet SEBT, jämfört med en individ utan tidigare fotledsproblem? (2) Har en individ med bakgrund av upprepade stukningar lägre styrka, jämfört med en individ utan tidigare fotledsproblem, i ett plantarflexionstest? (3) Skiljer sig resultaten i balans- och styrketestet mellan den dominanta- och den icke-dominanta foten? Metod: Balansförmågan testades genom att mäta räckvidden i en modifierad version av Star Excursion Balance Test. Styrkan uppskattades i ett kvalitativt plantarflexionstest där antal repetitioner räknades. Statistisk analys i STATISTICA genomfördes med ANOVA och students oberoende t-test. Testgruppen (n=10) bestod av individer som tidigare drabbats av upprepade stukningar och kontrollgruppen (n=5) bestod av individer med friska fotleder. Resultat: BI balanstestet visade ingefanns en signifikant skillnad mellan testgrupp och kontrollgrupp för dominant fot respektive icke dominant fot i riktningarna anterior,  och posteromedial och posterolateral (p<>0,05) samt för icke-dominant fot i riktningen posteromedial. Dock fanns ingen signifikant skillnad för den dominanta foten i riktningen posterolateral (p>0,5) samt för den icke-dominanta foten i riktningarna anterior och posterolateral. Resultatet för styrketestet visade inge på en signifikant skillnad mellan testgrupp och kontrollgrupp för både den dominanta och den icke-dominanta foten (p<>0,05). Det förekom ingen signifikant skillnad (p>0,5) i styrketestet eller i någon av riktningarna i balanstestet mellan den dominanta och den icke-dominanta foten för varken testgruppen eller kontrollgruppen. Resultatet visar på att SEBT i riktningen posteromedial, samt styrketestet på den dominanta foten är de mest relevanta testerna för framtida försök. Slutsats: (1) Fler testdeltagare i testgrupp och kontrollgrupp hade möjligtvis kunnat visa ettmer representativt resultat. En individ med bakgrund av upprepade stukningar har signifikant sämre resultat i balanstestet SEBT jämfört med en frisk fot i riktningarna anterior och posteromedial. (2) En individ med bakgrund av upprepade stukningar havisarrinte på ett signifikant sämre resultat i balanstestet SEBT ochett plantarflexionstest, jämfört med en individ med en frisk fot.i riktningarna anterior och posteromedial. En individ med bakgrund av upprepade stukningar har signifikant sämre resultat än en individ utan tidigare problem i ett plantarflexionstest. (3) Det är ingen signifikant skillnad mellan den dominanta foten och den icke-dominanta i resultaten för balans- eller styrketestet.

No description available.

No / Objective To assess the learning effect, test–retest reliability and measurement error associated with the SEBT. Design Repeated-measures study. Setting Controlled university laboratory environment. Participants Twenty-two healthy recreational athletes (11 male age 22.3 ± 3.7 years, 11 female age 22.8 ± 3.1 years). Main Outcome Measures Repeated-measures ANOVA assessed learning affects. Intraclass correlations coefficients, standard error of measurement and smallest detectable difference values were calculated to assess reliability and measurement error. Results Results showed that excursion distances stabilised after four trials, therefore trials five to seven were analysed for reliability. Test–retest reliability for all reach directions was high, with intraclass correlation coefficients ranging from 0.84 to 0.92. 95% confidence intervals, standard error of measurement and smallest detectable difference ranged from 77.84 to 94.00, 2.21–2.94% and 6.13–8.15%, respectively. Conclusion These statistics will allow clinicians to evaluate whether changes in SEBT scores are due to change in an individual’s performance or random error. The findings of this study show that the SEBT is a reliable measure of lower limb function in healthy recreational athletes. Changes in normalised scores of at least 6–8% are needed to feel confident that a real change in SEBT performance has occurred.

Bakgrund: Medvetenhet om kropp och rörelse nämns ofta som en viktig fakor i att öka prestationsförmåga, undvika skador, nå högre livskvalitet och förbätta sjukdomstillstånd. Det har länge funnits ambitioner att förbättra rörelse genom ökad medvetenhet. Feldenkraismetoden är en metod för att förbättra rörelse genom förhöjd rörelsemedvetenhet och är förenlig med nutida vetenskap men förhållandevis lite empirisk forskning stöder metodens effektivitet. De flesta tidigare studier har varit på någon form av dysfunktion och ofta subjektiv upplevelse snarare än objektiva värden. Det har varit svårt för Feldenkraispedagoger att finna rätt mätmetoder för att utvärdera metoden. Syfte: Studiens syfte är att utvärdera effekten av träning för ökad rörelsemedvetenhet enligt Feldenkraismetoden på rörelse hos friska personer genom kvantitativ mätning. Metod: Friska kvinnor i en experimentgrupp (n=4, 30±7 år) och en kontrollgrupp (n=4, 26±2 år) testades med fem kvantitativa rörelsetester; one-leg standing balance, one-leg standing long jump, standing triple jump, star excursion balance test och upper quarter Y-balance test, innan och efter en intervention ledd av en auktoriserad Feldenkraispedagog där experimentgruppen genomgick tio träningsfällen enligt Feldenkraismetoden under fem veckors tid. Resultat: Signifikant förbättring (P≤0,05) i förhållande till både förtest och kontrollgrupp sågs vid star excursion balance test för vänster ben. Slutsats: Träning för ökad rörelsemedvetenhet enligt Feldenkraismetoden verkar kunna leda till förbättring i kvantitativt mätt rörelse hos friska kvinnor. Vidare forskning med fler deltagare är nödvändig för att bättre besvara hypotesen att träning för ökad rörelsemedvetenhet genom en intervention med Feldenkraismetoden leder till förbättrade resultat i de utvalda testerna hos friska personer. / Background: Awareness of body and movement is often mentioned as an important factor in increasing performance ability, avoiding injury, reaching a higher quality of life and improving conditions of illness. There has long been an ambition to improve movement through increased awareness. The Feldenkrais method is a method for improving movement through increased movement-awareness and is compatible with modern science. but comparatively little empirical research supports the methods effectivity. Most earlier studies have been on subjects with some form of dysfunction and often on subjective experience rather than objective measurements. It has been challenging for Feldenkrais-practitioners to find suitable ways of measurement for evaluating the method. Purpose: The purpose of this study is to evaluate the effect of training for increased movement-awareness according to the Feldenkrais method on movement in healthy subjects by quantitative measurements. Method: Healthy women in an experiment-group (n=4, 30±7 years) and a control-group (n=4, 26±2 years) were tested with five quantitative movement-tests; one-leg standing balance, one-leg standing long jump, standing triple jump, star excursion balance test and upper quarter Y-balance test, before and after an intervention where the experiment-group went through ten training sessions according to the Feldenkrais method during five weeks time. Results: Significant improvement (P≤0,05) in comparison to both pre-test and change in the control-group was seen for star excursion balance test of the left leg. Conclusion: Training for increased movement-awareness according to the Feldenkrais method seem to be able to improve quantitatively measured movement in healthy women. Further research with more participants is necessary to better answer the hypothesis that training for increased movement-awareness in accordance with the Feldenkrais method leads to improved results in the chosen tests in healthy persons.