Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka om biologisk ålder påverkar manliga ungdomsspelare i baskets möjligheter att utföra aktioner med bollen vid matchspel. Studiens frågeställningar var: (1) Påverkar biologisk ålder antalet dribblingsaktioner vid matchspel i basket bland 13-14-åriga pojkar? (2) Påverkar biologisk ålder antalet passningar vid matchspel i basket bland 13-14-åriga pojkar? (3) Påverkar biologisk ålder antalet avslut vid matchspel i basket bland 13-14-åriga pojkar? Metod Studien använde en kvantitativ ansats där basketmatcher från en klubbturnering observerades. Varje spelare som deltog i studien (n=50) observerades under tre matcher, och ett genomsnitt av spelarens antal dribblingsaktioner, passningar och avslut per match beräknades. Som mått på biologisk ålder användes procent av förväntad fullvuxen längd. Sambandet mellan antalet dribblingsaktioner, passningar och avslut och biologisk ålder undersöktes på två sätt: 1. Spelarna delades in i två grupper, en med hög biologisk ålder och en med låg biologisk ålder. 2. Test av signifikansen mellan biologisk ålder och antalet dribblingsaktioner, passningar och avslut bland samtliga spelare i urvalet. Resultat Oberoende t-test mellan spelare med hög- respektive låg biologisk ålder visade ett positivt samband mellan biologisk ålder och antalet avslut vid matchspel i basket, och inget samband mellan biologisk ålder och antalet dribblingsaktioner eller passningar. Regressionsanalys av datan från samtliga spelare visade att spelare med en högre biologisk ålder hade fler avslut i matcherna, och att det inte fanns något samband mellan biologisk ålder och dribblingsaktioner eller passningar. Slutsats Bland manliga ungdomsspelare i basket gör spelare som har en högre biologisk ålder än sina jämnåriga fler avslut i matcher. Biologisk ålder påverkar inte antalet dribblingsaktioner eller passningar bland jämnåriga manliga ungdomsspelare i basket.

Syfte och frågeställningar  Syftet med denna studie är att undersöka effekten av två olika träningsinterventioner på unga basketspelares hopphöjd. Det ena träningsprogrammet kombinerar styrketräning och hoppträning i samma pass (PSG), så kallad kontrasträning, medan det andra programmet genomförde styrke- och hoppträning baserat på individuell kraft-hastighetsprofil (FVG). Studiens frågeställningar är: 1. Ger träningsprogrammen någon effekt på unga basketspelares hopphöjd i i testet Countermovement Jump (CMJ)? 2. Ger träning utifrån individualiserad kraft-hastighetsprofil ett bättre resultat än kontrastträning? Metod  I studien deltog 36 stycken basketspelare (26 tjejer, 10 killar) i åldern 14–15 år i en träningsintervention på fem veckor. Deltagarna randomiserades in i tre grupper med olika träningsinterventioner: PSG (n=15), FVG (n=10) och en kontrollgrupp (n=11). Testpersonerna tränade 30 minuter, två gånger i veckan innan ordinarie basketträning. Alla tre grupper följde ett träningsupplägg som var vetenskapligt förankrat men modifierat för deltagarnas ålder och mognad. För- och eftertester genomfördes veckan innan och efter träningsinterventionen för att undersöka träningsprogrammens effekt. Testerna som utfördes var Countermovement Jump (CMJ) och kraft-hastighetsprofilering med Loaded Countermovement Jump (LCMJ). Resultat Endast PSG fick en ökning i CMJ (+4,3%), FVG minskade i CMJ (-1,2%) medan KG fick i princip samma resultat före och efter träningsinterventionen. Förändringarna i CMJ var emellertid inte signifikanta för någon grupp (p = 0,219). Slutsats Studien fann att kontrastträning i 5 veckors är det program som utvecklar unga basketspelares vertikala hopp (CMJ) effektivast, men inga signifikanta skillnader observerades. Interventionen blev emellertid påverkad av den pågående COVID-19 pandemin. Det är därför svårt att dra några slutsatser från studien. Ytterligare forskning krävs där en längre träningsintervention, noggrannare utvalda deltagare, högre grad av genomförande och bättre testutrustning skulle förbättra studiens genomförande och power.

No description available.

No description available.

No description available.

Syfte och frågeställningar: Studiens syfte var att undersöka basketspelares kroppssammansättning i förhållande till prestation. Frågeställningen som besvaras är: Finns det något samband mellan kroppssammansättning och prestation i form av guardspelarens statistik för: assist, block, effektivitet, poäng, returer, steal och turnover i Sveriges U20 landslag? Metod: I studien undersöktes antropometri på svenska U20 landslagsspelare från år 2005 till 2017. Den antropometriska datan erhölls av Svenska basketbollförbundet och den statistiska insamlingen är från FIBAs officiella hemsida. Studien har en kvantitativ ansats i form av att spelares prestationsmått korrelerades med de antropometriska mätningarna. Separat utöver detta grupperades datan upp i median för att påvisa skillnader inom antropometrins högsta och lägsta värde. Linjär regression utfördes för att finna eventuella korrelationer mellan antropometri och prestation. Studiens T-test användes för att analysera grupperingarna enligt median. Resultat: I herrarnas korrelationsresultat påvisades att större längd och räckhöjd hade en signifikant koppling till fler utförda blockar medan större räckvidd resulterade i fler returer. Herrarnas grupperingsresultat konstaterade att spelarna med kortare längd genomförde flest assist och de med större räckvidd hade bättre resultat i effektivitet, poäng och returer. I damernas korrelationsresultat fanns signifikanta resultat på att mindre vikt leder till fler assist. Större räckhöjd och räckvidd indikerade fler blockar och returer, även högre längd påvisade fler returer. Damernas grupperingsresultat konstaterade att de med högst längd och räckhöjd utförde flest blockar och returer. Slutsats: Studien har kunnat påvisa att basketspelares antropometri oavsett kön har en korrelation till antalet returer, assist och blockar vid spel. Större spelare tar fler returer och gör mer blockar medan mindre spelare oftast gör fler assist. Viktigt att beakta är att längd inte är den enda framgångsfaktorn vid spel, då andra faktorer som existerar kan spela stor roll i ett spels utveckling. Resultatet som fåtts fram kan vägleda en tränares taktik och beslut i matchspelet. / <p>Ämneslärarprogramet, Specialidrott</p>

Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att undersöka om matchstatistik och/eller deltagande i europeiska ungdomsmästerskap kan användas för att identifiera talanger inom landslagsverksamheten vid olika åldrar och i olika åldersklasser. Utifrån detta antas frågeställningarna: (1) Är det viktigt att delta i europeiska ungdomsmästerskap vid viss ålder eller i specifika åldersklasser för att nå seniorlandslag? (2) Är det viktigt att delta i många europeiska ungdomsmästerskap, spela många matcher eller vinna många matcher för att nå seniorlandslag? (3) Är det viktigt att prestera väl inom vissa matchstatistiska variabler vid europeiska ungdomsmästerskap – totalt eller vid viss ålder – för att nå seniorlandslag?   Metod Studien hade en kvantitativ ansats. Urvalet bestod av manliga basketspelare födda 1988-1992 som deltagit i europeiska ungdomsmästerskap (n = 2872). Spelarna placerades i kategorierna senior (nått seniorlandslag innan eller vid 23 års ålder) och icke-senior (ej nått seniorlandslag innan 23 års ålder). Datainsamlingen skedde genom inhämtning och sammanställning av officiell matchstatistik från internationella basketbollförbundet (FIBA). Jämförande analys mellan grupperna senior och icke-senior gjordes med hjälp av Chi2-test och oberoende Mann-Whitney U-test.   Resultat Studien visar att antal mästerskap och antal spelade matcher är variabler som skiljer grupperna från varandra. Dessutom visar resultaten att spelare som deltar som underårig i en åldersklass i större utsträckning når seniorlandslag. Dock antyder resultaten att det inte är viktigt att vinna, då varken vinstprocent eller matcher vunna under ett mästerskap skilde grupperna åt. Gruppen senior hade signifikant högre värden inom alla matchstatistiska variabler förutom fouls per minut, där gruppen icke-senior hade ett signifikant högre värde.   Slutsats Studien visar på att matchstatistik och statistik kring deltagande i bör kunna användas som talangidentifikationsverktyg då flera variabler skiljer de som når seniorlandslag från de som inte gör det. Dock behövs ytterligare forskning – framförallt kring de matchstatistiska variablerna – för att kunna utveckla mer precisa modeller som kan omsättas i praktiken.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur den biologiska åldern varierar i ett basketlag med 13-åriga pojkar samt se om den biologiska åldern är associerat med förmågor som är viktigainom basket såsom hopp, sprint och agility. Frågeställningarna som besvarades i den studievar: Hur mycket varierar den biologiska åldern inom ett basketlag med 13-åriga pojkar? Finns det en skillnad i hopp, agility och snabbhet mellan de som har en låg respektive hög biologisk ålder? Finns det en korrelation mellan biologisk ålder och prestation i de testerna för snabbhet, agility, och hoppförmåga hos 13-åriga basketspelare? Metod: Studie har en kvantitativ ansats och baseras på analys av insamlade data. För att beräkna deltagarnas biologiska ålder gjordes antropometriska mättningar och med hjälp av två ekvationer beräknades deltagarnas Predictive adult height (PAH) och Peak high velocity (PHV). Deltagarna genomförde två hopptester, ett sprinttest och ett agilitytest för att mäta prestationen och undersöka om det fanns någon korrelation med den biologiska åldern. Deltagarna delades in i två grupper; ”hög” respektive ”låg” beroende på deras biologiska ålder. Datan analyserades med fyra oberoende T-tester och åtta regressionsanalyser. Resultat: I snitt hade deltagarna nått 91± 2% av sin beräknade vuxna längd. Gruppen med hög biologisk ålder var 0,5 år äldre kronologiskt men 1,3 år äldre biologiskt enligt PHV. Det skilde 6,2 cm i beräknad längd men vid mättillfället var gruppen med hög biologisk ålder 12,5 cm längre och 14,5 kg tyngre. I hopptesterna och sprinttesterna presterade gruppen med hög biologisk ålder bättre men skillnaderna var inte signifikanta (p = 0,16–0,19). Däremot var korrelationen mellan PHV och SJ samt 10m sprint signifikant och samtliga hopp och sprinttester gav låga p-värden (0,017-.0,070). Det fanns inga skillnader i agility-testet mellan grupperna. Slutsats: Biologiska åldern kan skilja sig upp till tre år och de som är biologisk äldre är mer fysisk utvecklade. Resultaten tyder på att biologisk ålder är en viktig faktor när det gäller prestationsförmågan hos unga basketspelare men studien hade behövt fler deltagare för att ge entydiga svar. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med uppsatsen är att undersöka om individer med bakgrund av upprepade fotledsstukningar har sämre balans och styrka jämfört med individer som har friska fotleder, samt om det skiljer sig i balans och styrka mellan dominant och icke-dominant fot. Författarnas hypotes är att kronisk instabilitet i fotleden är vanligt förekommande bland kvinnliga fotbolls- och basketspelare som lidit av upprepade fotledsstukningar under sin karriär. Följande tre frågeställningar undersöktes: (1) Har en individ med bakgrund av upprepade stukningar sämre resultat i balanstestet SEBT, jämfört med en individ utan tidigare fotledsproblem? (2) Har en individ med bakgrund av upprepade stukningar lägre styrka, jämfört med en individ utan tidigare fotledsproblem, i ett plantarflexionstest? (3) Skiljer sig resultaten i balans- och styrketestet mellan den dominanta- och den icke-dominanta foten? Metod: Balansförmågan testades genom att mäta räckvidden i en modifierad version av Star Excursion Balance Test. Styrkan uppskattades i ett kvalitativt plantarflexionstest där antal repetitioner räknades. Statistisk analys i STATISTICA genomfördes med ANOVA och students oberoende t-test. Testgruppen (n=10) bestod av individer som tidigare drabbats av upprepade stukningar och kontrollgruppen (n=5) bestod av individer med friska fotleder. Resultat: BI balanstestet visade ingefanns en signifikant skillnad mellan testgrupp och kontrollgrupp för dominant fot respektive icke dominant fot i riktningarna anterior,  och posteromedial och posterolateral (p&lt;&gt;0,05) samt för icke-dominant fot i riktningen posteromedial. Dock fanns ingen signifikant skillnad för den dominanta foten i riktningen posterolateral (p&gt;0,5) samt för den icke-dominanta foten i riktningarna anterior och posterolateral. Resultatet för styrketestet visade inge på en signifikant skillnad mellan testgrupp och kontrollgrupp för både den dominanta och den icke-dominanta foten (p&lt;&gt;0,05). Det förekom ingen signifikant skillnad (p&gt;0,5) i styrketestet eller i någon av riktningarna i balanstestet mellan den dominanta och den icke-dominanta foten för varken testgruppen eller kontrollgruppen. Resultatet visar på att SEBT i riktningen posteromedial, samt styrketestet på den dominanta foten är de mest relevanta testerna för framtida försök. Slutsats: (1) Fler testdeltagare i testgrupp och kontrollgrupp hade möjligtvis kunnat visa ettmer representativt resultat. En individ med bakgrund av upprepade stukningar har signifikant sämre resultat i balanstestet SEBT jämfört med en frisk fot i riktningarna anterior och posteromedial. (2) En individ med bakgrund av upprepade stukningar havisarrinte på ett signifikant sämre resultat i balanstestet SEBT ochett plantarflexionstest, jämfört med en individ med en frisk fot.i riktningarna anterior och posteromedial. En individ med bakgrund av upprepade stukningar har signifikant sämre resultat än en individ utan tidigare problem i ett plantarflexionstest. (3) Det är ingen signifikant skillnad mellan den dominanta foten och den icke-dominanta i resultaten för balans- eller styrketestet.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie var att belysa hur serbiska och svenska landslagstränare planerar en säsong i 3x3 basket. Förhoppningsvis kommer uppfattningen förbättras om vad som kan påverka och vilka delar som är viktiga i träningsuppläggen. Anledningen till att Serbien undersöks är på grund av att de är en världsledande nation inom 3x3 basket och att deras träningsupplägg kan vara en anledning till deras framgång. Studien strävar efter att svara på följande frågeställningar: ●  Vad är orsaken till framgångarna för det serbiska 3x3 landslaget? ●  Vad anser 3x3 landslagstränarna i Serbien och Sverige är viktiga delar i träningsupplägget under en säsong, med fokus på aeroba och anaeroba förmågor? ●  Vilka orsaker upplever tränarna i Serbien och Sverige påverkar träningsupplägget? Metod: Syfte och frågeställningarna besvarades med hjälp av en kvalitativ intervjustudie. Den kvalitativa datainsamlingen har sammanställts och bearbetats genom meningskoncentreringsmodellen i programmet NVivo-version 12. Resultat: Studien påvisar att Serbien och Sverige har två olika tillvägagångsätt när det kommer till planeringen och utförandet av sina träningsupplägg. Analys av data ledde oss till en huvudorsak som visades påverka hur utformningen av ett träningsupplägg för de aeroba och anaeroba förmågorna kan komma att se ut. Huvudorsaken påvisar att träningsupplägget ser annorlunda ut eftersom serbiska herrlandslaget enbart spelar 3x3 basket. Utifrån huvudorsaken förekom också att träningsupplägget utformas beroende på tiden som tränarna har att spendera med laget och antal turneringar som spelas under en säsong. En annan orsak som påverkar träningsupplägget är tränarnas individuella erfarenheter och tillgångar. Slutsats: Studiens slutsats är att det svenska träningsupplägget kan förbättras och att Serbien ständigt försöker utveckla sitt redan framgångsrika träningsupplägg. Det svenska träningsupplägget för utveckling av aeroba och anaeroba förmågor behöver planeras och struktureras för att spelarna ska uppnå bättre form. Slutsatsen är att rekrytering av spelare som enbart ska spela 3x3 basket skulle bidra till bättre resultat för både de serbiska damerna och hela svenska landslaget. Utformandet av sportens kravprofil i Sverige skulle kunna leda till bättre planering av när och hur landslaget bör samlas och börja träna. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott.</p>