I det här arbetet har variationen av närliggande övningsuppgifter i svenska matematikläromedel för gymnasiet studerats, genom att framförallt betrakta förekomsten av inflätad övning och dess motsats, blockövning, men även SSDD-uppgifter. Detta gjordes genom att kategorisera uppgifternas yt- och djupstrukturer och definiera inflätad övning och SSDD-uppgifter utifrån likhet och olikhet av dessa. En diskussion av vilka konsekvenser den observerade variationen kan ha för lärande har också gjorts, genom teoretiska perspektiv av relevans för inflätad övning, vilka främst varit distribuerat lärande, kontrastering och motivation. Resultaten visar att blockövning dominerar med 65 % av lektionsuppgifterna, mot 14 % inflätad övning, men att denna uppdelning varierar mycket. Inflätad övning är koncentrerad till de blandade övningarna i slutet på varje kapitel, och till ett fåtal avsnitt, medan nästan hälften av avsnitten inte har några inflätade övningar. SSDD-uppgifter finns nästan inte alls. Konsekvenserna är främst ett kortsiktigt lärande som inte ger eleverna tillräckligt med övning i att välja strategi när de ska lösa uppgifter, jämfört med om en högre grad av inflätad övning hade använts.