Syftet med uppsatsen har varit att genom en jämförande studie mellan fyra svenska tidningar ta reda på hur bevakningen av svenska kungliga bröllop har förändrats mellan 1932 och 2010. De bröllop som studien behandlar är de mellan arvprins Gustav Adolf och prinsessan Sibylla, kung Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath, samt kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Uppsatsen har sin teoretiska utgångspunkt i Vladimir Propps sagomorfologi och journalistikens dramaturgi. Nyhetsvärdering, partipress, kommersialisering och sensationsjournalistik är något som också diskuterats. Frågorna som ställts har varit hur materialets mängd, vinkel, textinnehåll och bildmotiv förändrats över tid, samt om det funnits skillnader tidningarna emellan. Uppsatsens undersökning är i grunden kvantitativ, men har ett övergripande kvalitativt perspektiv. Den har baserats på 822 analysenheter ur tidningarna Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet Snällposten och Västerbottens Folkblad. Resultatet har sammanställts i diagram, tabeller, listor och förklarande text. Studien visar att det finns skillnader mellan både tidningarna och mellan åren. Resultatet indikerar att tidningarnas politiska färg har haft betydelse för vad som publicerats, främst 1932 och 1976. 2010 märks det istället att en mer nöjesinriktad journalistik har tagit över. Undersökningen visar även att sagomorfologins 31 funktioner inte fanns representerade i bröllopsrapporteringen, men däremot att språket i tidningstexterna om bröllopen tenderade att dra paralleller till sagan. Slutsatsen som har dragits är att historier om fantastiska sagobröllop säljer bättre än kritiska ledare mot monarkin. Nyhetsvärderingen har därmed förändrats i takt med att kommersial-iseringen brett ut sig.