Med utgångspunkt i två mediala debatter: (1.) Peter Handke och Nobelpriset i litteratur, 2019, samt (2.) Yasin och P3 Guld, 2021, är uppsatsens övergripande syfte att kartlägga, kategorisera och jämföra de huvudargument som framförs i opinionsjournalistiken på ledar- och kulturplats i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet, relaterat till skiljelinjen mellan sak och person. Vidare ämnar uppsatsen redogöra för underbyggnaden av dessa argument samt undersöka skillnader och likheter i argumentationen inom de respektive fallen med koppling till fin- respektive populärkultur. I syfte att undersöka vad en argumentation kan anses tala för eller emot i förlängningen formuleras en central frågeställning - syn på censur av konstnärliga uttryck vid prisutmärkelse? Uppsatsens resultat prövas mot Björn Harströms doktorsavhandling (2009) om 1900-talets politiska debatter kring filmcensur (Bergström & Svärd, 2018), vars idealtyper - libertär, egalitär, perfektionistisk - omformats för att möta uppsatsens forskningsfrågor. Dimensioner är ett analysverktyg som används för att ytterligare avgöra var artiklarnas argument kan placeras mellan två tänkta ytterlighetspositioner (Bergström & Svärd, 2018): Människosyn - pessimistisk/optimistisk samt Moralsyn - konsekvensneutral/ social ansvarsteoretisk. Uppsatsens analyser visar att en majoritet av artiklarna argumenterar för att verket kan skiljas från upphovspersonen vid konstnärliga utmärkelser, i båda debatterna. Det går även att urskilja en antydan om att gränsdragningen är svårare i debatten om Handke. En optimistisk människosyn kopplas till åsikten att verket kan skiljas från upphovspersonen i samtliga artiklar. Analyserna påvisar också att den sociala ansvarsteorin, som enligt Hammarlin och Wigorts Yngvessons är den vanligaste, förekommer i betydligt mindre utsträckning än den konsekvensneutrala i fråga om konstnärliga utmärkelser. Den libertära övertygelsen har fått  fäste i debatterna under såväl 2019 som 2021, efter att ha haft mycket lite inflytande i Sverige under hela 1900-talets politiska debatter om filmcensur, då denna endast uttrycktes som bihang till det egalitära tänkandet (Bergström & Svärd, 2018, s.153). Resultatet av analyserna kan även anses uttrycka en förlängning av det Harström beskriver från 1990-talets utveckling då de perfektionistiska och egalitära tankarna blandades på ett motsägelsefullt sätt.