De betyg elever i dagens skola erhåller medför stora konsekvenser för möjligheterna till fortsatta studier, det är därför viktigt att dessa betyg är rättssäkra och likvärdiga. Denna ståndpunkt återfinns i såväl Skollagen och styrdokument som i läroböcker i bedömning och debattartiklar. Tidigare forskning visar att diskussioner om bedömning mellan ämneslärare och användandet av sambedömning kan öka likvärdigheten i bedömningar. Denna studie undersöker vilka metoder musiklärare på gymnasienivå använder för att främja likvärdig bedömning samt hur de använder sig av sambedömning och kollegiala samtal. Det är en kvalitativ studie som bygger på semistrukturerade intervjuer med fyra lärare. Intervjuerna har analyserats utifrån en hermeneutisk ansats inspirerad av metoder från grundad teori. Informanterna tyckte det var viktigt att kommunicera om tolkningar av betygskriterier både på den egna skolan och med andra skolor. Noggrann dokumentation av elevprestationer uttryckte tre av informanterna var viktigt för likvärdig bedömning. Informanterna berättade att det fanns få formella mötestider för sambedömning och kollegiala samtal men att de ofta använder sig av sambedömning i sin yrkesvardag. De sa även att det sker många informella kollegiala samtal som de ser som värdefulla främst i den egna skolan men också med lärare från andra skolor. Enligt en informant sätter de på hans skola alla musikbetyg gemensamt i hela kollegiet. Tre informanter sa att de ibland tvivlar på om vissa bedömningar är rättssäkra och att de då tar hjälp av kollegor. Den fjärde informanten sa att han tvekar i vissa bedömningar om det borde bli exempelvis C eller B, men aldrig så mycket att han tycker det riskerar bli rättsosäkert.