Den här uppsatsen handlar om vithetskritik, med utgångspunkt i Stig Wessléns tre kortdokumentärer Med Stig Wesslén i Lapplandsfjällen (1940), Med lapparna till fjälls (1944), samt Vårvinterrajden (1944). Analysen består av en genomgående närläsning av dessa, utifrån vithetskritiska infallsvinklar som formulerats av en rad olika forskare och med hjälp av begrepp som formulerats av Nationella Sekretariatet för Genusforskning. Uppsatsen består av ett delfokus på filmarkivets visning av dessa. Det finns inga direkta slutsatser som så, men analysen lägger grund för en viktig diskussion kring relationen mellan vithet och filmmediet i en vidare bemärkelse. I slutändan argumenterar jag för vikten av fortsatt forskning på områden inom filmvetenskapen, med förslag på diverse tidsnedslag.